konstbarbro

Afternoon Tea

Kategori: Festligt

Ända sen jag var i London 1977 har jag velat prova på Afternoon Tea. Då blev det aldrig av att besöka varken Savoy eller Ritz som väl är de hotellrestauranger som är berömda för sådant. Jag har samlat recept från AlltomMat på 80-talet då jag prenumererade på den tidningen men det blev aldrig av att samlas på detta sätt.
 
Därför var det jätteroligt att vi nu i UMeGänget samlades i lördags för just Afternoon Tea. Det har ju kommit i ropet lite på senare tid. Vid minst tre tillfällen i höst har det varit möjligt att delta i sådana arrangemang (vilket jag har missat), men inget kunde ha varit lika bra som det vi tillsammans åstadkom i en kvarterslokal på Kylgränd här på Ersboda i Umeå.
Ett av bufféborden ses här. I förgrunden mina bruna tekoppar som jag inhandlade till mitt första hem 1975. Vi samlades kl 14 för att göra i ordning lokalen, duka, göra sandwiches, brygga te och lägga fram alla godsaker som många av medlemmarna hade med sig. Till arbetet bjöds ett glas mousserande vin, cider eller Loka med lite nötter och smågodis till.
 
M var den som tog initiativet till vår träff och hon berättar här hur denna företeelse växte fram för damerna i England under krigstiden.
På detta bord syns scones som man ju ska börja med till sin första kopp te. På scones ska det vara clotted cream som tar tid att göra (jag gjorde en liten sats och tog med.  Den gick åt) och olika sorters marmelader eller sylt. E hade gjort en läcker morotsmarmelad och M hade gjort egen supergod lemon curd. Bredvid lite smörgåsmat om man förutom de fyra olika snittarna som bjöds ut ville ha ytterligare smörgås.
 
Efter scones och snittar fanns ett välfyllt bord med olika godsaker. Vad tycks om dessa läckerheter?
Engelska småkakor, hallonmousse, chokladmuffins à la kladdkaka med frosting på (mmm) och något engelskt påminnande om mazarin. Namnet har jag glömt men någonting åt Hobnobkake-hållet? En utböling i sammanhanget var de italienska kakorna med choklad mellan längst till vänster, men vad gör det när även de smakar så gott:). Det fanns också citronmuffins som jag aldrig hann smaka, ej heller fotografera så de måste ha varit otroligt populära.
 
En annan M hade ordnat sånghäfte för oss UMegängare. Däri fanns många roliga mer eller mindre lättsjungna visor, delvis på svengelska för att komma i rätt stämning. Senare kom också en svår men rolig frågequiz där vår grupp kom trea.
Här har jag laddat upp med scones till min första kopp svart citronte. Sen drack jag grönt te med marockansk mynta och till sist ett ashramte ur en pytteburk. Många sorter fanns att välja på och till och med Nescafé för de som ville ha kaffe!!!
 
Jag hade också ett finger med i spelet av att få detta arrangemang att bli av och här ses jag med söt gammal handväska som många berömde. Den är nog inköpt till maskerad någon gång men aldrig använd, som jag minns.
Nu ska jag vara som en modebloggare och berätta om min outfit. Topen är inköpt på en affär som heter Promod i Verona, örhängena är av Muranoglas och designade av två kvinnor i en liten ort vid Gardasjön, armbandet med smaragdgröna glasbitar kommer också från Verona men kjolen är köpt här i stan för flera år sen. Ändå tyckte många av kvinnorna i gruppen just att den var så fin:). Och tekannan till vänster om mig är inköpt på Myrorna för 35 kronor just för detta tillfälle. Ett riktigt fynd!
 
Vi avslutade med mina egenhändigt gjorda lingonpraliner. Inte vackra men mycket goda sa de.
Ja, det tycker faktiskt jag också. De var inte alls så lätta att göra som det stod i receptet. Rulla små kulor av fyllningen och doppa i smält choklad stod det, men inte gick det att göra kulor av den så lös som den blev. Jag kom då på att klicka ut dem på smörpapper och helt enkelt pensla mörk choklad över. Sen fick de stelna i kylskåp några timmar innan jag tog ut dem, vände på dem och penslade även undersidan. På så vis kanske de blev ännu chokladigare, sa en av vännerna glatt och tog en till:).
 
Efter nästan fyra timmars trevlig samvaro hjälptes vi åt att städa och diska undan. Sen hem och pösa framför tv:n utan att orka med någon middag:).

Fototriss - Ljus

Kategori: Katter

Denna vecka kommer det, temat jag önskade förra söndagen, nämligen "Ljus". Alla bilder jag tog av Höstljus i Umeå förra helgen har jag redan publicerat i två inlägg, Saratunneln och Höstljus, så de bilderna kan jag inte använda. Jag väljer därför att koncentrera mig på de få och låga solstrålar denna mörka månad innehåller. En sådan dag, när solen hade barmhärtigheten att lysa på oss tog jag med mig lilla katten på en skogsutflykt.
 
Se här hur solens strålar gör de vita delarna av hennes päls ännu ljusare.
Skogen är stor och Desirée är liten så hon är på sin vakt. Hon måste ha koll åt alla håll. Man ser det också på att svansen är dubbelt så stor och nu även full av solljus:).
På den sista bilden är hon för snabb för mig och kameran så hon blir lite suddig. Novembersolljuset lyser därför mest på marken som delvis är sönderkörd av en oförsiktig fyrhjuling.
Den lilla skogsplätten som vi älskar att vandra i, jag och katterna, tillika många hundar med sina ägare och andra som gillar att vara ute i frisk luft ska snart mejas ner och där ska byggas ett seniorboende, tyvärr. Protesterat har jag och många fler boende i området gjort bl.a. genom att föreslå en mycket bättre plats för byggnaderna men det verkar inte som att de styrande vill lyssna.
 
Kanske inte så mycket ljus i mina bilder, men hos Fototriss ser ni många fler bidrag på temat. Det är dessutom tävling i veckan med fina julklappspriser från Coolstuff. 

Höstljus 2012

Kategori: Konst

Varje år (de senaste i alla fall) ser jag fram emot arrangemanget Höstljus i vår stad, Umeå, och vi i UMeGänget brukar ta en promenad invigningskvällen. Så också detta år. Vi var 10 personer som samlades på ett dunkelt Rådhustorg kl 18 då torghandlarna började packa ihop.
Ljusinstallationerna skulle inte tändas förrän kl 19 men om man blickade uppåt på den närbelägna byggarbetsplatsen hade kranarna belysts lite extra. 
Som ni ser fanns det kvar lite dimma däruppe också. I bakgrunden höghushotellet som kommer att skugga en populär uteservering till sommaren. 13 våningar ska byggnaden visst vara. Ingen vidskeplighet där inte!
 
Vi vandrade Rådhusallén upp mot Järnvägstorget där invigningen av gångtunneln hade påbörjats med tal av en man klädd i gulgrön reflexjacka. Från Trafikverket i Luleå var han visst. Enligt lokaltidningen VK hade 4-5000 personer samlats på platsen framför stationen. Efter en stund dånade det till i högtalarna, Barbro stoppade snabbt in öronproppar vilket inte hjälpte då basen skrällde och vibrerade i hela kroppen. Det var Midgårdseleverna som skulle framföra en dansföreställning.
Även strålkastarna slogs på. Tyvärr såg man inte mycket då dansarna rörde sig på marknivå, lite händer som lyftes, unga människor som gick rytmiskt fram och tillbaka och svängde lite grann var allt jag såg samt husfasader som belystes mest i rosa.
 
Vi lämnade området efter en kvart för att söka oss till ett fik. Det närmaste, Konditori Mekka låste precis dörrarna framför oss. Så oerhört korkat att stänga tidigt en kväll som denna när tusentals människor är i rörelse. Det blev till att vandra runt och upptäcka att det var fullt mest överallt. Till slut hade vi tur och fann platser på Wayne's Coffee. 
 
Strax efter att vi satt oss vällde det in fikasugna människor men då hade vi redan börjat beställa. Jag tog mig en stor cappuccino och en god grillad mozzarellamacka. Jag dricker normalt inte kaffe men emellanåt gillar jag faktiskt cappuccino. Tyvärr blev jag så pigg att jag inte somnade förrän efter tre den natten.
 
Efter välbehövlig förtäring skulle vi då besöka årets ljuspunkter. Först ut var dagisbarnens dekorerade ljusburkar som bildade denna fantastiskt fina labyrint i Vänortsparken.
Det brukar vara drygt 3000 olika ljuslyktor. Verkligen mäktigt att se:)!
 
Vi följde kartan ner till kajen där verket Lugn och Ro befann sig. Belysningen växlade mellan årstiderna och här är det vår och sommar som åskådliggörs.
Vinter var en ihopskottad snöhög och hösten lite löv och pumpor, inte så speciellt fascinerande. Snabbt gick vi vidare till Rådhusparken där dessa fina ljusstrålar mötte oss.
Verket heter just Strålar och det förändrades hela tiden med ljus och färg så vi stannade ganska länge och beundrade. Många bilder tog jag också - här är en till.
Över Rådhustaket kom andra blå strålar svepande så skönt över natthimlen.
De strålkastarna fanns på Balticgruppens byggarbetsplatstak och ingick inte i Höstljusarrangemanget som i år bara lyste under helgen. Det behövde sparas antagligen.
 
På Rådhustorget lyste nu blå fötter, en stanniolklädd vägg pryddes av glimtande färgfläckar från strålkastare i Glashuset och där fanns också avporträtterade sommarklädda personer som besökt Bildmuséet. De ombads stå still i en minut utan att le och filmades under tiden. Jag vet för min kompis var en av dem. Tyvärr kom hon inte med och jag som stod och tittade i 30 minuter (inte på en gång) för att se om hon var på film. Det gjorde jag på söndagkväll som var sista kvällen verken visades.
 
Vi i UMeGänget vandrade vidare Längs Rådhusesplanaden där installationerna nu tänts. Verket "Vävda Tält" som bestod av en vit plasttäckt byggnad lockade oss till köbildning. En grupp människor kom ut ur tältet och en av dem sa "Det var det roligaste jag varit med om". Så här i efterskott har jag förstått att han var ironisk, men det begrep vi ju inte då utan stod snällt i kö tills det var vår tur att gå in. Därinne brann en ensam marschall och detta i och för sig läckra virke lockade att titta uppåt.
Där stod vi, en grupp på ca 10 (inte bara vår grupp som nu halverats utan även okända), i spänd förväntan på vad som skulle hända. Sakta, jag säger sakta blev tältet ljusare och ljusare för att plötsligt släckas. Vi gick stillsamt ut, något snuvade på spänning och upplevelse:).
 
Betydligt roligare var det utanför Operaplan där ett rörligt ansikte i plastkupol mötte oss. 
Minns ni barnprogrammet "Humle och Dumle" där det var hakor som målats till gubbar. Här är överdelen, andra halvan av ansiktet som med uppspärrade ögon rörde sig hit och dit, tittade ibland rakt på en med ena ögat blodsprängt och blundade stillsamt emellanåt. Stackars instängda man som till slut blev riktigt arg när vi inte gick därifrån. Vad sägs om denna ansiktsfärg:)?
Åt andra hållet längs samma gata, Norrlandsgatan, fanns ett verk av kommunens egen konstutövare, Reidar Rova, som gjort dessa fina blommor...
..och ytterligare en ljusblomsterrabatt.
I bakgrunden lyser det ur fönstren på en av Umeås finare hus, Gula tornet kallat. Där har jag aldrig varit inomhus men skulle gärna vilja.
 
Så nu har ni fått följa med på nästan hela vår promenad fredagen den 16 november 2012. Idag är det onsdag och hals och näsa indikerar annalkande förkylning men inte riktigt som vanligt. Jag har rosslig röst och är lite tät i näsan men har inte alls ont i halsen eller någon snuva så jag hoppas att det inte blir mer än så här.
 
En mulen dag lockar mig att besöka min ateljeplats äntligen. Jag har insett att min målningslust är ack så liten att jag måste nästan tvinga mig att gå dit. Så ska det ju inte vara. Jag ville verkligen måla när jag blev arbetslös 1992 och sen höll jag på ganska intensivt på kurser och hemma på egen hand i ca 14 år men det blev allt färre tavlor färdigställda.
 
Sen jag fick min ateljeplats för nästan ett år sen har jag bara målat två oljemålningar och har en till på gång. Min ådra är troligtvis slocknad numera. Om jag ska tänkta positivt är den kanske bara vilande tills livssituationen gör att det passar bättre att ta fram penslarna igen:).

Sara-tunneln

Kategori: Umeå Stad

Det förändras mycket i min stad numera, det byggs och rivs och skapas ända fram till 2014 då Umeå ska vara Kulturhuvudstad. En ringled byggs runt stan för att minska trafiken genom centrum och för någon månad sen invigdes Norra och Östra Länken av den leden. Konstnärligt Campus med Bildmuseum, Arkitekt- konst- och designhögskola byggs vid älven. Ja, det mesta är redan klart förutom utemiljön som behöver snyggas till. Där har också tillkommit ett konstverk, en jättestor klädnypa, som finns på ytterligare 5 platser i världen. Den ska jag fotografera senare när den är helt klar.
 
Den senaste skapelsen som invigdes i fredags var en gång- och cykeltunnel under järnvägen som förbinder centrum med stadsdelen Haga. Den är tillägnad Sara Lidman och jag tycker den blev helt fantastiskt fin.
Hela ena väggen är av glas täckt med härliga citat ur Sara Lidmans böcker. Tunneln är öppen och ljust inbjudande, verkligen något för oss umebor att vara stolta över.
 
Här kommer några av hennes citat:
Läs och känn in:)! Lifsens rot där citatet är taget har jag faktiskt läst och den boken står här i min bokhylla. Jag tyckte mycket om att läsa den. 
Däremot när jag i unga år försökte mig på att läsa några av hennes tidigare böcker så kom jag inte speciellt långt för jag gillade då inte att läsa på dialekt. Jag kanske får prova på nytt nu när jag blivit lite (!) äldre.
Detta citat kommer från en av dem, Hjortronlandet. För er som inte behärskar dialekten betyder ordet snåttra just hjortron:). Min mamma som kom från inlandet, inte ända bort från Missenträsk som är Saras by utan Tegsnäset, bara 7 mil inåt från Umeå, sa snåttren om samma bär.
 
Ja, tunneln är fylld av citat, inte bara på väggen utan också på själva cykelbanan.
Nej, dem har jag inte lyckats fotografera för i mörkret på fredagkvällen såg jag dem knappt. Sen blev det "halabalou" i tidningen när det visade sig att en övernitisk, säkert välmenande, men ganska otänkt politiker beslutat att tejpa över ett av citaten. "Skriv något på en vägg så att andra får veta hur du mår" stod det längs cykelbanan och politikern befarade att "vissa" skulle ta uppmaningen på allvar och klottra på väggen. Vilket liv det blev men nu är tejpen borttagen i alla fall och konstverket får finnas i sin helhet.
 
Här är hon själv, underbara Sara.
Jag såg folk trycka på.. någon knapp är det inte.. men den rösten får man nog försöka finna i sitt inre, gissar jag, för hennes röst hördes inte. Idag finns ju touchkontroll så det vore fullt möjligt men jag gissar fortfarande att det handlar om någont annat??
 
Hela konstverket heter Lev som är hennes uppmaning till oss alla och verket är skapat av konstnärsduon Gustavo Aguerre och Ingrid Falk, de kallar sig FA+.
I slutet av tunneln från centrum räknat kommer denna härliga uppmaning till oss alla. En trappa upp färdigställs också en bänk formad på samma sätt.
 
Ja, man blir glad när staden berikas:). Samtidigt invigdes också årets Höstljus och de bilderna kommer lite senare i veckan. Nu ska jag iväg och hjälpa systra mi, vilket inte alls är bondska utan något från Astrid Lindgren, tror jag.
 
Ha en skön vecka och skriv gärna kommentarer till mig. Ni kan skriva under med signatur, namn eller vara helt anonyma. Bara klicka på kommentarer längst ned på sidan och skriv. Lev och skriv, det är väl också Sara Lidmanskt:).

Fototriss - Linjer

Kategori: Resor och utflykter

Jag hade hoppas på tema ljus då jag igår var ute och vandrade bland Höstljusinstallationerna i Umeå men sån tur hade jag inte. Temat denna vecka blev Linjer vilket gjorde att jag återvände till Milano där jag fann tre bilder som kan stämma in på temat.
 
Bredvid Duomen finns en magnifik galleria med detta vackra kupoltak som bildar linjer åt alla håll.
Nästan som en jättelik spindel, eller hur, fast med betydligt fler ben än åtta:)?
 
Överallt i norra Italien såg vi el- och kraftledningar och Milano var inget undantag.
Ledningarna bildar korsande linjer i luften. 
 
Till sist en spårvagnslinje:).
Inte helt lätt att få ihop trissen men det gick med viss fantasi:).
 
Fler bidrag på temat hittar ni hos Fototriss.

Solfika i november

Kategori: Miljö, friluftsliv

Alla ni vet väl att jag älskar att vara ute i naturen, och det är sällan man får chansen till en skogsutflykt i november men i år, igår, lyste solen från en klarblå himmel och välkomnade oss ut. Jag och min orienterarväninna valde att åka några mil från stan ut till min brors skog där jag känner mig hemma.
 
Solen låg lågt bakom träden men vi vandrade och vandrade tills vi fann en fikaplats i solen.
Mossan har verkligen fått fina höstfärger. Vi gick faktiskt lite vilse, eller ja, kom inte dit jag tänkt egentligen. Jag känner mig ändå så bekant med skogen att jag inte alls är rädd att gå vilse på riktigt.
 
Frusna löv dekorerar marken, ser nästan sockergott ut:).
Väninnan har köpt en ny mobil på senare tid och är väldigt fascinerad av dess möjligheter.
Hennes hår lyser så vackert gyllengult i solen utan att ett enda grått hårstrå kan anas. Jag har också kvar min ursprungliga ljusblonda färg men det börjar mörkna lite från hårbotten nu. Mitt hår är ju så tunt jämfört med hennes härliga kalufs, så ibland är jag lite avundsjuk:).
 
I skogen finns inga sådana känslor utan jag bara trivs.
I min gammjacka som är köpt på Domus damavdelning. Ni som bor i Umeå vet hur länge sen den lades ned.
 
Trots solens "värme" gick det inte att sitta still så länge. Jag får sån lust att vandra iväg över bergsknallarna och se vad som finns på andra sidan.
Förnuftet får ändå råda så vi vänder åter mot skogsvägen vi passerade och går in i broderns skogsdel för att bara kolla om det finns svamp kvar. Några enstaka trattisar bortglömda av tidigare plockare (kanske vi) hittas men gladast blev vi av att se dessa sötnosar.
Vi låter dem stå kvar för de skulle troligast vara ruttna efter att ha frusit och tinat flera gånger om, men trattisarna tar min väninna med hem för att äta upp i gryta samma kväll.
 
Lite iskonst på skogsbilvägen som är på väg att växa igen.
Jag ser en profil till vänster, öga, näsa, mun kan anas men sen en väldigt lång haka, rufsig lugg och lockigt, busigt hår:). Vad ser ni?
 
Fika nr 2 höll vi på att glömma men när vi väl tagit oss över lilla vattenfyllda diket som väl är för litet för att kallas bäck, eller...?
Mjukt porlar den sista stämman innan allt snart fryser. Ja, sen vi hoppat över den fann vi två stubbar i skogen nära bilen att inta gofikat på. Jag hade med en rabarbermuffins och en seg hallonruta, mmm.
 
Jag hade velat stanna längre men hjärnan påminner förnumstigt om kommande kyla och mörker så det var bara att masa sig till bilen och köra hem. I skuffen låg en fin blivande utomhusjulgran. Brodern låter mig ta granen på han skifte vilket uppskattas av mig:).

Fototriss - Rörelse

Kategori: Djur och natur.

Veckans trisstema är rörelse och jag väljer att hålla mig kvar i Italien, närmare bestämt hos fåglarna i Gardasjön. Många var de som simmade nära strandkanten och letade mat. Här en sothöna och som jag gissar en unge av en slags dopping men den är jag inte säker på. Någon som vet dess namn?
De simmar och rör sig kanske inte så skummet yr men lite skum ser man i alla fall:).
 
En annan sjöfågel som rörde sig så snabbt att jag inte lyckades fånga hela på bild är den här.
Någon slags and är det förstås men som sagt, mer än så här blir det inte för på nästa bild är det ännu svårare att identifiera arten som ni kanske förstår.
Men jag vet ju att det är samma fågel som på bilden ovan i alla fall:).
 
Det blir min rörelsetriss. Fler bidrag på samma tema hittar ni hos Fototriss.

Verona igen

Kategori: Resor och utflykter

Resans tredje dag, lördag den 13 oktober valde vi att hoppa över utflykten som vi betalat för (bara för att det var billigare att köpa två dagars utflykt än en!?) och åkte istället på egen hand till Verona. Nu visste vi ju att det gick gratisbussar från hotellet även om receptionspersonalen var mycket ovilliga att berätta om det. Till slut fick vi veta att en gick 9.30. En stund före stod vi på terassen när minibussen kom uppför rampen. Som de två sista fyllde vi bussen till två stavpromenerande damers förtret då de velat komma med. Bussen avgick 9.25 till Piazza Pradaval i Verona. Därifrån var det inte långt till stadsporten.
Så lugnt det var på gatorna denna tidiga helgtimme men ganska snart fylldes staden av människor och larm. Shakespeare som gjort staden berömd med sin "Romeo o Julia" hittade vi på en vägg.
Mysigt uttryck han har, tycker jag, även om texten är nog så dramatisk.
 
Nästa stopp var marknaden på Piazza Erbe där diverse ting frestade oss att öppna plånboken.
A shoppade en fin vinterhatt. Själv fastnade jag för en rova, en sån där klocka att ha i västfickan som herrar hade förr. Min pappa hade en sån men inte guldfärgad som den första jag köpte var utan mer mattmetallig som jag efter ett tag hittade. Dyra var de inte men ändå onödigt att köpa två.
 
Däremot undrar jag varför man aldrig är sugen eller hungrig just när sådana här läckerheter visar sig?
Det ser ju hur gott ut som helst men vi gick bara förbi. Så synd, tycker jag nu där jag sitter vid min dator utan mer frukt än en clementin hemma.
 
Dessa fantastiska gatukonstnärer fascinerar. De här två var en av de mer skickliga, eller hur?
Tänk att sitta sådär hela dagarna! Jag kan inte annat än att beundra dem för deras otroliga uthållighet. Sen fanns det tristare varianter, en fullvuxen kille i en barnvagn som trodde han var rolig men det var han inte alls:). Ja lite ler jag vid tanken.
 
Efter en snabbvisit vid Julias balkong sökte vi oss närmare floden för att sätta oss ner en stund. Det blev ett litet café vid en bokhandel där spännande människor passerade. Bl.a en supermodell, mycket välklädd lång och smal vacker ung kvinna kom gående och mötte en betydligt äldre man klädd i enkla slitna (inte moderna) jeans och sportjacka. Väldigt omaka och så roligt att spekulera vilka de var som kramade om varandra så innerligt:).
Samtidigt avnjöt vi varsin cappuccino med brioche och småkakor. Gott var det:).
 
Inte långt därifrån fann vi denna fina kyrka som vi bara beundrade utifrån.
Ytterligare några steg och ett övergångsställe så nådde vi fram till floden Adige som slingrar sig vackert genom staden.
Vi gick över bron Ponte Nuovo till andra sidan. Som vid alla broar i Italien (där jag varit) fanns det massor av lås som placerats där av hoppfulla älskande i tron att just deras relation ska vara för evigt. Inte så konstigt i Romeo o Julias stad kanske även om deras relation inte direkt blev vad de tänkt sig.
 
Då kommer vi osökt in på ämnet bröllop och här får ni gissa vad min systerdotter tänker på:).
Fin klänning, inte sant? Vi vandrade vidare i denna för mig obesökta sida av staden och vips fanns där ett vackert bröllopspar att fotografera:).
Lite diskret så vi inte störde, men visst var även hennes klänning fin? Kanske inte tärnans skor däremot som ser lite lustiga ut med sin långa uppnästa skonos och snedtrampade klack.
 
Hungern började göra sig påmind och vi spanade efter lunchrestauranger längs floden.
Vackra cypresser längs bergssluttningarna men dit orkade vi inte gå. Mer från Veronadagen kommer senare.
 
Ha en trevlig helg, kära läsare! Jag tar det riktigt lugnt i helgen, bara ett besök på nya Bildmuséet med mina vänner i UMeGänget är inbokat.
 

Sirmione igen

Kategori: Resor och utflykter

Fortsättning på Italienresan. Som jag skrev tidigare åkte vi båt över den breda delen av Gardasjön från Lazise till Sirmione som vi också besökte i våras. Hösttemperaturen var lite högre än mostvarande vårvärme så det gick bra att åka med öppen dörr och se vågskummet yra.
Väl framme i Sirmione fick vi några timmar på oss att vandra fritt omkring. Det är skönt! Lite mera soldis men hyfsat varmt ändå som synes.
A blev lika förälskad i denna lilla ort vid Gardasjön som jag och vill gärna återvända.
 
De hade en slags utställning i staden eller vad man nu ska kalla dessa grå jättar som stod lite överallt.
Väldigt naturtrogna, eller hur? Men på sidan fanns ett rött nummer som en digitalskärm. Mycket mysko?? Förutom elefanten såg vi både noshörning och flodhäst, riktiga bjässar.
 
Bougainvillea är alltid vackert och det är pampigt hur den breder ut sig.
Lite till höger en mysigt färgglad butik som drog mina blickar till sig.
Först efter att jag tagit några bilder såg jag skylten med "No photo" men inte blev jag ledsen för det:).
 
Vi gick ganska snabbt till en uteservering vid hamnen där vi unnade oss varsin cappuccino och tittade på folk som strosade omkring. Här är en annan restaurang som jag gärna skulle vilja besöka men den upptäcktes för sent och vi skulle ändå bara ha en snabbfika.
Mysigt, eller hur? Bara att kliva rakt ner i vattnet sen eller kanske i en båt som väntade. Det är nog mer troligt.
 
I Sirmione är de extra berömda för sin goda glass så vi unnade oss en till liten strut och vandrade vidare bland gränderna. Snart ville vi också komma närmare vattnet och ev känna på det. A var snabbast.
Sanningen att säga kom jag faktiskt aldrig i utan kände bara med handen hur varmt det fortfarande var. Jag tror nog att min systerdotter tyckte det var badvänligt men tyvärr hade vi inte tid att testa.
Glad var hon ändå!
 
Andra som uppehöll sig på stränderna var fåglarna som gärna ville ha mat, vilket vi inte hade med.
Så orädda de var, svanarna. Här i Sverige där jag bor är jag van vid tama gräsänder men svanarna brukar vara på sin vakt och hålla sig på avstånd. Här ville de verkligen vara bland folk. Det såg så jätteroligt ut när en svan sakta vaggade mot en grupp med människor som samlats runt en kvinna som ramlat på ett trappsteg. De stod runt henne, månande, när svanen ville in i ringen med uppsträckt hals som om den skulle säga "Vad pågår här, får jag vara med?" Tyvärr vågade jag inte fotografera av hänsyn till kvinnan som skadat sig lite men vi kunde inte låta bli att skratta åt situationen när vi kommit en bit bort:).
 
En annan fågel som fanns lite överallt var sothönan. Här lyckades jag få en närbild.
Ser ni vilken märklig fot, sä mönstrad och stor att den inte riktigt passar till, tycker jag. Ändå en jättefin fågel som jag inte alls kommer nära här i norr om jag ens får se den då den inte alls är vanlig.
 
Idag har jag förresten fått se en ny art för året och sådant gör mig alltid lycklig. Stora gulgröna fåglar flimrade förbi i novembersolen. När jag tog fram kikaren fick jag också se en vackert klarröd. Det är hanen och namnet på fågelarten är tallbit. De är tydligen mycket orädda.
 
I veckan har vi fått se solen ofta. En sol från klarblå himmel flera dagar i sträck som vi (åtminstone jag) längtat efter sen i somras då vi bara hade en enda dag över 25°. Den här årstiden gör det klara vädret att vi får väldigt kalla nätter med frost, inatt ner till -11,9° enligt min termometer. Sen värmer solen dagsluften till som varmast +1. Ändå gläds jag över novembersol och försöker vara ute så mycket som möjligt för att orka stå ut med vintermörkret.
 
Att återvända till resebilderna då och då hjälper ju till att ge energi.
 

Fototriss - Portar/dörrar

Kategori: Resor och utflykter

Ett tema som fascinerar många är ämnet för veckans fototriss, nämligen portar och dörrar. Min första reaktion var tyvärr negativ. Jag minns inte att jag har fotograferat något sådant den senaste tiden och idag fanns ingen tid att ta nya bilder. Så fel jag hade visade det sig när jag granskade fotografierna från Italien.
 
Mina tre foton kommer följaktligen från Verona. Den första porten är bara delvis öppen, inte så välkomnande men ändå lockande att gå in på Museo Lapidario Maffeiano. Maffiamuséet är min alldeles egen översättning:).
Men nej, dit in gick vi inte då det var arla morgon i staden Verona och vi ville bara strosa runt och känna in stämningen. Sen gick tiden så fort att vi inte hann med.
 
En riktig lejonport fann vi senare. Verona ligger i området Veneto och lejonsymbolen med vingar och en uppslagen bok kallat Markuslejonet finns på många platser i regionen.
Pampigt, eller hur?
 
Veronas Arena är äldre än Roms Colosseum och används till olika konserter och teaterföreställningar än idag. Därför blir denna vackra port delvis förstörd av modernitetens symboler men vi får försöka föreställa oss 100-talet f Kr. och bortse från fotograferande turister, strålkastare och nödutgångskylt.
Det blir mitt bidrag till veckans fototriss. Fler bidrag finner ni här.