konstbarbro

Snart nyår

Kategori: Festligt

Årsslutet närmar sig och det känns bara bra då 2016 har varit ett ovanligt tufft år. Inte för mig personligen utan i världen i stort. Ett nytt år innebär en ny början med hopp om att det ska inträffa mer positivt i år. Lite naivt hoppfull är bara bra att vara, tror jag.
 
Som vanligt håller jag mig till de små nära tingen i mina inlägg. Ett exotiskt julbord besökte vi i Umegänget den 17/12. Nio personer kom till restaurang Örnen på Ön här i Umeå.
Det matstället har jag aldrig besökt tidigare men en annons om julbord med många vegetariska rätter lockade mig att anordna en aktivitet för kamratklubben. Ägaren berättade att det var mat från 20 olika länder, inte bara grönt utan även några kött- och fiskrätter fanns med, bl.a skinka från känguru. Det smakar ju inte jag men de andra sa att det var hyfsat gott.
Spenatpajaktigt till vänster och getostbollar till höger. Mycket färger på julbordet och härliga smaker för mig med flera.
De vanliga julborden består oftast mest av kött, lax och sill. Det gröna glöms helt bort om det inte är någon röra, såsom mimosasallad eller rödbetsgegga. Ja, just på bilden av varmrätterna är det ju inte mycket av den gröna färgen men som helhet fanns där mycket för en vegetarian att smaka. Gott var det och trevligt hade vi som vanligt. I morgon blir det att stråla samman igen men då med lite mer traditionell mat, tror jag. Eftersom det är knytis känner jag inte till vad som kommer att hamna på bordet.
 
Roligt med julens fester men de kommer så tätt att jag inte hinner vila emellan. I onsdags hade jag min årliga efterjulsläktmiddag för 8 personer och det var mycket jobb. Jag bjöd på glögg med tillbehör, bl.a. västerbottensostkakor och crostini med philadelphiaost och druva. Till varmrätt hade jag lagat en lasagne med räkor och kräftstjärtar, spenat och morot m.m, ett recept jag funnit i tidningen Mersmak. Den smakade okej men det var helt tokiga doseringsanvisningar så det blev mycket mat över. Jag har kollat receptet och jag hade skrivit av rätt men hälften av lasagneplattorna hade räckt. Inte underligt att det blev lite kaotiskt när min kastrull inte riktigt räckte till så jag fick hälla sås hit och dit.
 
Till efterrätt en riktigt god saffranskladdkaka med lingongrädde. Det blir en favorit som jag kommer att göra fler gånger. Efter maten spelade vi ett nytt sällskapsspel som jag köpt nu i december, Place heter det. 
Årets amaryllis som finast. Nu är den andra stjälken snart utblommad men jag fick en ny av min brorsdotter, en vit som ännu inte slagit ut. Härligt! 
 
Åter till spelet som är ett frågespel om olika platser i världen, bl.a huvudstäder och filmer, var de utspelar sig. Riktigt roligt tror jag att de flesta tyckte, kanske inte barnen men de satt i alla fall med.
 
En annan jag bjuder på mat är denne lille akrobat som jag zoomade in i torsdags morse.
Skön stil, inte sant!
 
Idag har jag besökt en väninna som bor ca 2 mil bort vid en sjö. Hon bjöd på en läcker lunch med en massa godsaker och en frisk promenad på isiga vägar hann vi också med. Jag hade broddar. Precis när vi öppnade dörren såg jag en liten vit vessla (hermelin?) med halva svansen svart som pilade runt några trädgårdsmöbler vid väggen. Jättefin! Då hade väninnan just påtalat att det var ont om djurliv i omgivningen så hon blev ganska snopen. Varken hon eller jag har tidigare mött en sådan i verkliga livet. Jättekul, men någon kamera hade jag inte med.
 
Strax börjar På Spåret som jag tycker är roligt att följa med i. Vanligtvis är vännen med mig i soffan men i kväll valde han sitt eget hem och då blir det genast svårare att hänga med i svängarna. Vi ska ses i morgon istället och fira in nyåret tillsammans med UMeGänget där han egentligen inte är medlem, men till midsommar och nyår vill jag ha honom med. Självklart, eller hur?
 
Ett Gott Nytt År till er alla!
 
 
 
 

Julhälsning

Kategori: Festligt

Det måste man ju ta sig tid till. Det blir samma bild som jag visade på Facebook för mina vänner där, men jag hoppas det går bra ändå.
Som ni förstår rymdes inte jag och Desirée på bilden nu när tomtarna ville vara med.
 
Ha en skön julhelg!
 

Grisbackaänget 2010, fortsättning

Kategori: Grisbackaänget

Vår fina decembersnö har nu regnat och nästan tinat bort lagom till jul. Det är lite trist men vi ska visst få lite påspädning av flingor på själva julafton enligt SMHI. Kanske julstämningen ökar då eller så blir det bara besvärligt i trafiken.
 
Nåja, vi återvänder till mitt sista besök i resterna av byn Grisbackaänget. Uppe på backen där min barndomskompis B bodde var nu deras hus flyttat som jag tidigare berättat om. När man däremot går backen ned mot stora vägen 363, stod familjen Löfgrens hus ännu kvar.
Där bodde tidigare i mitt minne två krigsbarn från Finland, Hillevi och Rittva, två flickor som jag tyckte om. Jag har ingen aning om ålder vare sig på mig eller dem, men däremot minns jag den senare familjen. De bestod av den långe fadern I, glada modern S och busiga sönerna P-E som ändå var ganska hyfsad men de ännu busigare tvillingarna L och L. Så enkla kan barnaminnen vara :).
I februari 2010 bäddade snön in huset fint. 
 
Jag var några år äldre än pojkarna men var ändå där och lekte ibland, minns en liten rutchkana som jag var för stor för. En gång fick de en vit katt av oss, vi hade många i vår ladugård. Jag var då liksom nu en stor kattvän och höll lite koll på hur barnen L behandlade katten. En gång fick jag se att de bar den i svansen vilket gjorde mig så upprörd att jag senare helt sonika hämtade hem katten! Men inte fick jag bestämma. Ganska snart var katten åter hos dem och jag fick ge mig. Den fick nog ändå ett gott hem men naturligtvis blir det lite hårda tag med busiga ungar som den fick stå ut med. 
 
När jag var 10 år föddes dottern G-I vilket gladde oss småflickor mycket. Jag minns dock inte att vi fick vara barnvakt som vi önskade. Hur länge familjen bodde kvar har jag ingen aning om men ovan var huset i alla fall utrymt redo för rivning. 
 
Nästa hus var redan borta men därifrån ungefär har jag tagit bilden av den tomt där vårt hus stod.
Inte mycket till bild! Vår ladugård hade baksidan mot garagens gavel.
 
Nej, usch, nu går jag raskt vidare till huset som stod kvar längst och som man kunde se när man körde Norra Länken mellan Backen och Ersboda. Där i mitten har rondellen fått namnet Västerslättsrondellen, tråkigt nog. Jag hade önskat att byanamnet fått vara kvar men kommunens handläggare tyckte annorlunda. Jo, jag ringde faktiskt upp honom.
Här bodde familjen Esberg, tant J och farbror (äsch, där sa man bara farbror Esberg) tillsammans med sönerna B och T, ungefär i samma ålder som mina bröder, 13-15 år äldre än jag var. Ni anar en stor bulldozer eller vad de nu kallas så därför fotar jag huset i flera delar.
Jag till och med tittar in :).
In i köket var jag nog några gånger och jag minns att det luktade ladugård där. Det gjorde det aldrig hos oss, tänkte jag också. Men nu i vuxen ålder har jag kommit på att sina egna dofter känner man ju aldrig, ej heller sitt eget hems. 
 
De hade förstås också en ladugård.
Och ett annat förråd, en bod.
Mellan husen gick vägen till våra åkrar där vi hade slåtter så förbi dessa hus har jag många gånger åkt, antingen på tom vagn eller högst upp på hölasset med pappa som körde nordsvenska hästen Dolla. Ibland var kompisarna med däruppe. Det var jättemysigt att åka gungigt hölass ända in i vår ladugård tills pappa hjälpte oss ned och vi kunde hoppa i höet eller bara springa ut på gården och fortsätta med andra lekar. 
 
Så här såg ladugården ut från vägen. 
Husen och gårdsplanen användes väl av Botniabanans eller andra företags arbetare tills de inte längre behövdes. Nu står där industrihus av olika storlek och karaktär och inte en susning visar att det en gång varit en levande jordbruksby. Vemodigt, men det är väl naturliga tidens gång med byar som ligger så pass nära stadens centrum. Bara tre km hade vi att cykla eller på vintern åka spark till Umeås centrala delar. Klart det fanns bilar också men som barn var det inget val.
 
Nu är det slut på foton, i alla fall de relativt nytagna. De gamla från 50-60-talet är tyvärr av ganska dålig kvalitet men kanske plockar jag in något fler, kanske inte.
 
 
 
 

Luciasolen

Kategori: Min närmiljö

Inte förrän vid tiotiden är det helt ljust den här årstiden men på Luciamorgonen fick vi en vacker soluppgång i alla fall. Jag hade satt klockan och steg upp redan kl sju för att se Lucia från Varbergs fästning i Svt1, en jättefin skön stämningsfylld upplevelse. Inte förrän närmare nio började himlen skifta lite i rosa. 
 
Den här bilden tog jag genom fönstret 8.45.
En kvart senare en ny utsikt och himlaupplevelse.
Ytterligare en kvart senare, 9.15, började himlen solbrinna.
Så mycket jag hann med när jag steg upp så tidigt. Jag julpyntade färdigt med alla tomtar från olika kartonger och placerade även ut julkrubbans figurer samt satte upp en ljusslinga vid entrén. Den går på timer i 6 timmar och lyser från 15 till 21 ca. Fint men tyvärr tar batterierna slut fort. I tisdags fick vi också lite påfyllning på snön ute vilket ger ännu mer julstämning.
 
Igår åt jag japansk julbuffé med två väninnor som båda ska ut och resa snart. Själv har jag ingen resa inbokad den närmaste tiden och det känns konstigt. Jag som har rest både vår och höst de senaste åren, men i år blev det inte någon höstresa ens. Inte ens till väninnan i Stockholm kom jag mig.
 
Japansk mat är i alla fall jättegod, mest var det olika sushibitar med fisk och skaldjur. En illröd liten bläckfisk med härligt tuggmotstånd men god smak och en stor mussla som i formen påminde om en hummerklo var nya bekantskaper. Grön algsallad gillade jag också. Dessutom fanns det många godbitar att välja på till efterrätt, till koppen med grönt te.
 
Snart är det dags för sista yogapasset för i år, alltid spännande att se vilka rörelser ledaren Å ska få oss att göra idag.
 
Ha en trevlig helg denna fjärde advent! Dags att tända sista ljuset i min fina änglaljusstake! 
 
 
 
 

Grisbackaänget, det som var kvar 2010

Kategori: Grisbackaänget

I nuet händer inget värt att berätta så jag återvänder till 2010 och min barndomsby som jag flyttade från redan 1968. Jag var nästan 14 år fyllda och flyttade med familjen till en villa på Vallmovägen på Västerslätt. Mina äldre bröder (13 o 16 år äldre) bodde kvar på övervåningen av bondgården några år till men på nedervåningen flyttade Bilfrakts kamrer in.
 
Redan 1964 köpte Umeå Kommun fastigheten med all mark för de planerade då att utöka Västerslätts industriområde. Min äldre bror blev väldigt upprörd då han hade sett fram emot att fortsätta med jordbruket men pappa bedömde det som att det var enklast att sälja. I annat fall hade marken exproprierats, vilken innebär tvångsinlösen, om jag har förstått det rätt.
 
En gammal bild på vår gård tagen från ängarna och Rödbergshållet. I mitten bagarstugan där det faktiskt bodde en familj när jag föddes 1954. Till höger bostadshuset och till vänster ladugården som revs redan 1967-68.
En lång björkallé ledde upp till Hissjö/Vindelvägen som gick genom byn. Vännstedts hus på andra sidan vägen anas direkt till höger om vårt hus och längst till höger ett hus som innehade många olika familjer under de 13 år jag bodde i byn. Mest kände jag familjen Andersson vars barn A och U vi lekte med och hos.
 
Oj, det är inte meningen att jag ska stanna i gamla minnen så mycket utan år 2010 insåg jag att nu är hela byn på väg att försvinna så jag skyndade mig dit med kameran för att föreviga de få, endast 5, hus som ännu stod kvar.
Byn hade ursprungligen 22-23 gårdar och före den här, där familjen Sundling bodde på 50-60-tal (mer vet inte jag) stod nästan i början av byn räknat från Umeå centrum. Först fanns ett vitt hus där systrarna Gyllensten höll i söndagsskolan, sen kom familjen Sahlins hus där min barndomskompis G bodde och därefter ett vitt där jag inte kände någon direkt.
 
Där fanns bl.a. en ladugård och bakom den stod många skrotbilar som vi barn lekte i. En skogsväg gick snett förbi och i mitt minne stod skrotbilarna efter den men G hävdar att jag har fel och jag ger mig då hon faktiskt bodde alldeles i närheten. Skogsvägen ledde bl.a. till ett låst bergrum med många varningsskyltar på, ägt av militären. Mycket spännande! Först därefter kom ovanstående hus där farbror Ville och hans Lina bodde som jag ibland hälsade på i sällskap med min pappa.
 
Nära dem fanns familjen Vestmans hus där min kompis I bodde med storebror H. Ett år yngre än mig var hon och  hade två jättesöta pekingeser. Här är baksidan som vetter mot grannen S...
.... och så här ser framsidan ut.
Garaget är av nyare datum som synes. Den gamla boden nedan innehöll kanske också garage en gång i tiden.
Öppna är dörrarna fast ingen bor där. 
Lite vemodigt att snön tillåts tränga in, men alla hus skulle snart rivas. Bara jobbare som höll till däromkring när Botniabanans stora område bebyggdes. Järnvägen går inte där, men tågen ska väl in, servas ibland och förvaras någonstans.
Det här lilla huset stod närmast vägen. Jag har ingen aning vilka som bott där sen vi flyttade. Som jag minns det blev det aldrig av att jag besökte mina gamla väninnor i byn utan mitt liv rullade på med nya vänner. I skolan sågs vi men bylivet var borta för min del. 
Denna lilla tall påminner mig om lite dramatik. Tydligen var det lite grannfejd över några träd och en dag när jag cyklade förbi stod ena grannen och högg med sin yxa ett stort träd nära vägen. Jag kunde höra ilskan och blev jätterädd så jag cyklade förbi i rasande fart till min kompis längre bort. Sen gruvade jag mig för att ta vägen tillbaka men då var allt lugnt igen.
 
Om vi fortsätter på den här sidan vägen kom först ett skogsparti med en stor, i barnaögon jättestor grop. Pinnmogropen har jag fått höra att den hette fast vi sa "Pimmogropa" på vår västerbottniska kustdialekt. Ovanför den bodde min bästa kompis Britt med sin storebror och föräldrar. Det gula huset har jag visat förut, se här , men så här såg tomten ut 2010.
Huset har nämligen flyttats och lever vidare i stadsdelen Tomtebo. Kul, tycker jag.
 
Mitt internet var borta i nästan 2 dygn pga fel i områdets nät för detta inlägg började jag med redan i onsdags fm. Skönt att få avsluta det nu men jag återkommer med några fler bilder på hus på Grisbackaänget senare.
 
Igår var det tjejfest med minst trerättersmiddag med tillhörande dryck. Är fortfarande mätt fast jag bara ätit en filtallrik i morse och te med en hårdbrödmacka och ett havrekex med ost före lunch. Klockan närmar sig 16 så det är väl dags att laga dagens enda riktiga måltid. I morgon är det bridgefest med 84 anmälda varav jag bara känner de sju andra i min nybörjarkursgrupp och känner igen några i fortsättningskursen som vi fikat med. Där ska tävlas (inte vi) och sen ätas julbord. Det blir mitt första i år och jag ser fram emot det för då har säkert aptiten återkommit :).
 
Ha en trevlig helg ni också!
 
 

Tomtespring

Kategori: Festligt

Nu ska ni få en lätt överdos av tomtar så här alldeles i början av december. I söndags på självaste första advent anordnades för andra året i rad ett "Tomtespring" (min översättning) eller "Santa Run" som det annonserades om. Jag tycker det blir lite löjligt med alla engelska ord, som t.ex. Umeå Christmas Market istället för Umeå julmarknad, Black Friday, Sale m.m. 
Här pågår uppvärmning inne på gallerian Utopia. Inte så mycket rörelse som ni ser utan mest skanderande av peppande ramsor om att sprida glädje på stan samt lite dans senare.
 
Vårt Umegäng som träffades på prisbelönta restaurang Garaget på lördagskvällen, åt gott och hade trevligt skulle egentligen ha en utflykt till Hamptjärnsstugan dagen efter, men av olika anledningar var det så få som ville följa med att aktiviteten ställdes in. Det var snålblåst ute så lika bra var det, tyckte jag, och tog bussen ned till stan med kameran i högsta hugg för att föreviga tomtarna.
Mycket stjärnor var det inne på gallerian och mer julbelysning syns när man tittar upp mot taket.
Jag åkte rulltrappan upp till våning två, tog lite bilder, sen åkte jag ner, tog några bilder på vägen ner och till sist var jag nere bland alla röda.
Starten var vid gamla stadsbiblioteket som numera inrymmer turistbyrån och Systembolaget m.m.. Ett gäng glada renar, inte så röda, men tomtiga ändå, var redo.
Anar ni lilla svarta släden tomten har runt magen längst till höger på bild?
Starten går. Några små är med här också. Annars hade de ett eget tomtespring på 500 meter en timme tidigare. Det stora loppet är på 4 km. De börjar Rådhusesplanaden mot järnvägsstationen.
Visst lyser de upp den grå novemberdagen som ändå innehöll lite sol? Där framme svängde de och kom nästan samma väg tillbaka. Då hade jag hunnit koppla om kameran till att frysa rörelse men just dessa tog det väldigt lugnt så den inställningen gjorde nog ingen nytta.
Tjusigt skägg!
 
Någon ville ha en större utmaning och tog extra tyngder med sig.
Jag går på yoga varje torsdag och vi delar lokal med betydligt tyngre träning, hård dunkadunka musik, boxningshandskar och just kettlebells som killen bär. Just den gula väger 16 kg såg jag ikväll, så om det är likadana bär han alltså 32 kg extra. Inte illa! 
 
Sista anhalten sen löparna sprungit broarna över Umeälven till Teg och tillbaka var Renmarkstorget där det var målgång. Snögubben välkomnade de tävlande.
Speakern hejade fram löpare från Kina som troligtvis var dessa unga tomtenissar.
Glada kämpar de på. Sista tomtebilden i detta rödvita inlägg är av ett helt annat material, nämligen plast!
Mycket snö har vi inte även om det är lite vitt på gräsmattorna, men inne på gågatan finns varma slingor under stenplattorna så där har den redan smält bort. Jag önskar mer snö innan kylan kommer. Just nu ser jag några enstaka småflingor passera gatlyktan ute. Det lilla lär nog inte åstadkomma en skön vinterkänsla.
 
Fin adventsgran har vi i alla fall fått på vår gårdsplan. Så här såg det ut förra veckan när den var på gång.
Lite juligt har jag också fått inomhus efter tre dagars pyntande, byte av gardiner, dukar m.m. plus den städning som krävs samtidigt. Skönt att jag nästan är färdig :).
 
Ha en trevlig helg! Vi ska gå på Gammlia julmarknad på lördag och må gott bland all härlig julstämning.