konstbarbro

Ostprovning

Kategori: Festligt

I staden på gågatan finns en relativt ny ostbutik, och de erbjuder ostprovning vilket lockade oss NewFriends att lägga in en sådan på programmet.

Som synes erbjuder de också andra delikatesser men en osviklig doft/odör av ost möter en när man stiger in i den mysiga butiken och möts av mycket trevlig personal.

Nåväl, i lördags träffades 18 av oss NF:are på Paradisgränd för att guidas genom ostens rike. Vi hade också blivit rekommenderade några olika viner som skulle passa till osten, ett rött, ett vitt och ett portvin.

På bordet fanns också tre sorters marmelader, god mörk choklad, torkade jordgubbar (mmm, så söta men inget tillsatt socker) och två sorters kex.

Tyvärr var det inte mycket ost på tallriken och en del besvikna röster har påpekat det.

Provningen började med två väldigt milda ostar, en Delice och en Altesse, men med marmelad till blev det ändå en god smakupplevelse, tyckte jag. Några tyckte inte att marmelad skulle vara med alls, men speciellt rabarbermarmeladen som inte var så söt gillade jag mycket.

Ost nr tre, Appenzeller extra, smakade nästan messmörsaktigt först men efter ett tag blev den godare (jag är alltså inte så förtjust i mesost/smör), speciellt med olika tillbehör. Den fjärde osten, Chistera, en hård får- och getost, var absolut godast, men så gillar jag getost väldigt mycket. Sist fick vi smaka en Stilton och då hördes i gruppen ett -"Äntligen!". Den i mitt tycke kraftiga smaken mildrades av marmelad och portvin.

Vi guidades genom provningen av butikens ägare och expert, Kristina P, som var mycket kunnig och positivt engagerad. 

Jag tror provningen i sig uppskattades av oss alla även om vi hade olika åsikter om smakerna och tillgången på ost. Mer kanske alla velat ha:). Inte alla förresten, min bordsgranne H gav bort både getost och Stilton till oss mer glupska bredvid.

Så här roligt var det ibland.

En liten bensträckare, sen bjöds på frukt, kaffe, kaka och R bidrog med likör till.

Bloggaren själv iförd julig klänning, flera år gammal, men ny i detta sammanhang.

Därefter fortsatte festen med dans och glam. En liten tävling i kreativt tänkande hann vi också med. Här bjuder två av gruppens dansanta herrar på någon slags dansuppvisning till stor glädje för oss andra.

Som alltid har vi roligt på våra fester men jag däckade tyvärr ett tag av alla ljud, tror jag, eller så var det något annat som stressade mig. En stund i vila och avskildhet så orkade jag en sista dans innan hemfärd, trött och belåten, mätt på frukt och annat men inte alls på ost.

Det skulle vara roligt att få äta osten bara som den är, som man gör i Frankrike. 1984 reste jag runt i Provence med Temaresor och till varje middag bjöds det på olika ostar som tredje rätt och det var väldigt gott. Min favorit då var den krämiga getosten Chevrè.

Vinterbär

Kategori: Djur och natur.

Fort infoga en fin bild så jag slipper se ormarna från gårdagens Fototriss. Världen är verkligen vacker efter alla snödagar med krispig kyla och så lite sol på det.

Bilden är tagen vid garagen på Måttgränd. Jag var på husvisning igår. Fiint!!

Idag har jag haft liten glöggbjudning för min väninna. Vi smakade årets glögg med saffran. Den var för sur för mig, men väninnan gillade den. Snälleröds ekologiska däremot, den gillade jag, men så mycket glöggkryddsmak är det ju inte. Det fanns mest hos Dufvenkrooks ekologiska vinglögg som var god men saknade sting. Till det S:s goda saffransskorpor, mina tunnbrödsrullar, pepparkakor, ädelost, kex och marmelad så hur i hela friden ska jag orka äta middag nu?

Ost och marmelad idag igen. Det var visst ingen höjdare för en del som var med på ostprovningen i lördags. Jag ska blogga mer om det sen. Nu tar jag mig en liten plommontomat, fräscht och gott.

Fototriss- Skräck

Kategori: Djur och natur.

Vilket ruggigt tema att ge sig i kast med mitt i natten när jag sitter här alldeles ensam i mörkret och det är nästan alldeles svart utanför fönstret. Nu överdriver jag en del men de andra innergårdarna på Glassgränd har minsann fått en lysande julgran men på vår gård ligger granen omkullvält utan belysning.

Något som annars kan framkalla skräck är väl ormar och sådana finns det gott om på Holmsunds Tropikhus som jag besökte en gång.

Är det verkligen bara en orm eller gömmer det sig flera i denna omslingring eller ska jag kalla det ormslingring?

Detsamma kan väl sägas om nästa bild. En eller två eller fler? Var börjar den/de och ....nä, det går inte att ha någon som helst koll och även det sätter skräck i mig. Kanske också i er?

Att komma riktigt nära en jättepyton kan väcka skräck.

Man kan verkligen ana styrkan som döljs innanför detta glänsande skinn, massor av muskler som kan klämma ihop sitt byte och kramas tills man ger upp andan...Iiiii!

Nu har jag i alla fall lyckats skrämma upp mig själv och jag undrar om jag kan somna lugnt utan att behöva vara rädd för att drömma otäckt om ormar.

Fler bidrag på temat skräck hittar ni hos Fototriss.

Adventspynt

Kategori: Min närmiljö

Snöoväder och kyla har visst hela landet nu så det är väl inget märkvärdigt att skriva om, men lite speciellt är det allt att titta ut på morgonen och fundera om det ändå inte är januari. Ifjol såg det ut så här i början på månaden. Jag minns att jag gick ut och fotograferade snömössorna som bildats på lyktstolpar och annat. Just idag är det grannens förråd som skaffat sig keps, riktigt snygg faktiskt!

Så sakteliga har jag börjat att pynta inför advent. Det gäller att ta det lugnt för att inte stressa upp sig, men varje år drabbas jag av extra surr i huvudet (tinnitus) även om jag inbillar mig att det för varje år blir mindre. Idag gav jag upp och satte mig i soffan för att vila när jag tappat ner en fin men inte speciellt dyr ljusstake i golvet.

Jag spelar en gammal LP av Queen "A day at the races" och försöker ta det lugnare. Ganska direkt infinner sig en stark känsla av saknad och jag tänker på min mor som dog i juletid för flera år sen. De första åren var den här tiden jättejobbig men med tiden minskar sorgen även om man inte tror det när det smärtar som mest. När jag tillåter mig att känna känslan, saknaden efter henne, så släpper den efter några tårar på kinden.

Jag tycker så mycket om mina känslor. Det låter kanske konstigt men när jag blev utbränd försvann också en stor del av känsloförmågan och när de nu kommer igen är det som att möta gamla efterlängtade vänner. Jag lever mer när jag känner. Och märkligt nog minskar surret i huvudet när jag tar emot känslorna. Invecklat men intressant.

Åter till pyntandet. Julgranen blev så fin av snöflingorna att jag inte vill förstöra den genom att sätta upp utebelysningen redan, väntar ett tag.

Jag hade sån tur i år; min bror har skog några mil utanför stan och jag brukar få hugga mig en julgran där men årets tidiga snö och kyla gjorde att jag gruvade lite för att åka dit. En dag förra veckan ser jag att det avverkas i lilla skogen här bakom, bl.a. rök en fin liten grandunge som min Tusse gillar.

Jag ringde firman, blev kopplad hit och dit, men till slut fick jag tala med Ingrid, arbetsledaren, som gav mig löfte att få ta en av dessa granar. Ett betydligt större träd låg ovanpå så jag blev lite orolig men den första lilla grangren jag tog tag i visade sig tillhöra en helt perfekt gran för min altan. Det var inte alls svårt att få fram den under jätteträdets stam. Ibland ska man ha tur:).

Inomhus väntar jag ännu en dag med att ta fram adventsljusstakarna och -stjärnorna, men en fönsterängel från Rusta unnar jag mig. Den är betydligt finare innifrån för ute ser man bara en grupp av ljus och inte alls vad den föreställer, men jag kan i alla fall njuta av den när jag sitter vid mitt köksbord.

Jag önskar er alla en fin första advent.

Vintertankar

Kategori: Katter

Jag har just sett programmet "Annas eviga" där de diskuterade psykisk sjukdom och funderade kring varför det fortfarande är skambelagt jämfört med fysiska besvär trots att det är så vanligt. De tog också upp gränsdragningen kring vad som är normalt och inte. Mycket intressant, tyckte jag, och det väcker många tankar som får gro ett tag inuti innan det är dags att publicera dem, om jag någonsin gör det. Jag tänker bl.a. på min uppväxtmiljö, hur inskränkt det var i byn och säkert i samhället också angående psykisk sjukdom.

Jag hade en kusin som fick diagnosen schizofreni i 20-årsåldern, då var jag ganska nyfödd, tror jag. Han var den ende i släkten som hade studerat på universitet men slutade när han blev sjuk. Jag, som hade läshuvud, som det hette, fick ofta höra "-Akt dej så du int blir som L-G" när jag läste mycket. Jag gillade att läsa och studera men som ni förstår var det inte populärt i familjen. I bondefamilj skulle man göra rätt för sig, hålla sig hel och ren, inte förhäva sig m.m.  enligt Jante. Som tur är har vi ett öppnare och mer tolerant samhälle idag även om mycket återstår.

I fönsterbrädan hukar två amaryllisknoppar. Jag köpte löken billigt på ÖoB (priset är skillnaden, går jag omkring och sjunger för mig själv:)) där den låg inklämd i en alldeles för liten plastpåse. Nu har den varit fri i två dygn och jag kan ana att den är på väg att räta på sig för att så småningom slå ut till en vacker vit julamaryllis.

Novemberkylan håller sig kvar, enligt yr.no minst tio dagar till, och jag tycker redan att vintern har varat för länge. Så här tidigt brukar ju snö och blia omväxla varandra. Katterna vill inte ut men jag tvingar dem till en språngmarsch från ytterdörr runt hörnet  och några tiotal meter till innan de rusar uppför kattrappan in till värmen igen. De liksom jag vill nog helst gå i ide ett tag.

En vanlig syn dessa kalla, blåsiga, mörka dagar.

För att förhindra sådana tankar har jag idag så smått börjat med adventspyntet. En röd gardin, två tomtar och en glittergirland lyser nu upp mitt hem. Jag är på gång!

Gosedjur!

I morgon ska jag äta lunch på stan med en väninna och till helgen blir det premiär för ostprovning med olika viner till. Det blir fest tillsammans med New Friends på Umedalen, passande plats med tanke på hur jag inledde detta inlägg:). Eller är det ett osmakligt skämt??

Umeå Höstljus

Kategori: Konst

I fredagskväll invigdes Umeå Höstljus som i år har temat Kär i Umeå, vilket kan tolkas lite olika beroende på hur man betonar orden. Vi var ett litet gäng NF:are (7 st) som samlades i Döbelns Park för att få uppleva ljusen i novembermörkret. Dagen hade varit ordentligt kylig med temperaturer ner till -12° vid fyratiden men på kvällen mulnade det på och blev dubbelt så varmt. Säger man så?? eller hälften så kallt. Betydligt behagligare temperatur att vara ute i i alla fall:).

Invigningen började med vitklädda dansare på scenen. Som synes är jag lite för kort, trots uppsträckta armar anas många huvud högre än mitt.

Precis kl 18.30 tändes ljusinstallationerna och den första vi såg heter Nattskog och befinner sig just i Döbelns park.

I bakgrunden anas Umeå Stadskyrka. Detta foto är taget med hög ISO men nästa är bara med blixt. Lite kul att jämföra hur olika de blir.

Runt omkring oss flammade brasor att värma sig vid om man ville, men där fanns också betydligt mer rörligare eldar.

Dessa eld-shower verkade uppstå spontant lite här och där i parken och här är en av dem.

Ett gemensamt ljuståg gick genom tunneln till Vänortsparken även om några av oss följde fel ström och krossade en stackars häck innan vi kom rätt. Framme på andra sidan möttes vi av en fantastisk syn med 3 501 ljuslyktor, gjorda av dagisbarn, som placerats ut i cirklar. Den bästa bilden på den installationen fann jag hos en bloggarvän Kerstins Foto. Titta gärna in hos henne! 

Jag visade också en del av cirklarna i gårdagens blogginlägg. Så vackert som på hennes bild  fick vi inte se verket för där var massor av barn som trampade runt för att hitta just sin ljuslykta att visa de vuxna som var med. Lite synd, tycker jag, för de råkar ju också stöta till en del lyktor så de faller omkull och/eller slocknar i förtid.

Så här såg det ut i parken när vi tittade till lyktorna några timmar senare. Som synes har en hel del av dem redan slutat lysa. Å andra sidan lyser kyrkan desto mer :).

För att inte behöva trängas valde vi att besöka ljusinstallationerna i "fel" ordning så vi gick ner till älven först. Det fungerade, trängseln minskade betydligt.

Där fanns först ett pilträd med (skulle det se ut som) rötter som glödde av sorg. Verket hette förstås Olycklig kärlek och konstnären Sofie Weibull. På andra sidan Umeälven som alltmer börjar isläggas såg vi lusthus fyllda med rosa och grönt ljus samt några pelare i cerise längre bort som speglade sig i vattnet. Lite kan de anas på denna bild.

På väg upp från älvskanten passerade vi kärleksdikter skrivna med självlysande bokstäver. Mer eller mindre olyckligt, upplevde jag, mest saknad och längtan uttryckt med vackra ord. Mycket gladare blev vi av verket Ballroom där en stor discokula lyste upp dansgolvet och snön runt omkring samtidigt som sköna kärlekshits från 80-talet spelades på lagom volym.

Denna lilla grönklädda figur rockade loss till Alphavilles "I wanna know what love is" . Leenden spreds i novembermörkret.

Mera ung kärlek symboliseras av dessa dansande rosa hjärtan på det snötäckta Renmarkstorget.

Verket heter just Kär-lek och är faktiskt en del av en ljusdekorerad lekplats.

Snöfallet ökade i styrka och vi började nog frysa lite för tankar på att besöka ett café dök upp. Ändå stannade vi till hos Reidar Rovas isskulptur på Rådhusesplanaden. Den kallas Iskärlek och lockade verkligen till sig barnen som klängde på den lite mer än vad som uppskattades av oss som vill att den ska stå kvar länge.

Låter jag tråkig? Jag visade förresten en bättre bild av statyn i förra blogginlägget, Fototrissen.

Bibliotekscaféet var lyckligtvis öppet och det var så skönt att få komma in i värmen en stund. Att de dessutom bjöd på (nja, vi fick förstås betala) choklad med vispgrädde och bananchokladsmulpaj med vaniljsås, mmm, gjorde inte saken sämre.

De två sista installationerna låg i närheten av Vasaplan; i Mimerskolans gymnastiksal silhuetten av en dansande kvinna genom fönstren. Mycket vackert! Och så projektioner i färg med olika kärlekshälsningar.

En trist betongfasad blir ganska mycket finare med sådana här bilder på väggen.

Vi avslutar kvällen framför torgets glashus där B bestiger istronen med renskinn på.

Hennes glädje passar väl som illustration till rubriken på fönstret till höger. Nog blir man lite kär i staden som smyckas med så mycket fint i november som annars är en så mörk, grå och trist månad. Det är femte året som Höstljus anordnas och det är säkert en tradition som kommit för att stanna, så uppskattad som den är.

Fototriss - En resa

Kategori: Resor och utflykter

Idag utmanar oss Fototriss med temat En resa och det är dags för tävling igen. Priset? En resa, förstås, som Solresor bidragit med. Som Helena skriver kan en resa vara mycket, såväl i det yttre som i vårt inre, kort eller lång. Tolkningen är upp till var och en av oss. 

Vi får också i uppdrag att välja ett resmål som vi vill besöka. Jag har länge haft en dröm att få åka till Azorerna som tillhör Portugal. Den vackra ögruppen blir sålunda mitt val.

Mina mest aktuella bilder är tagna i fredags och det blir tre foton från den kvällens invigning av UMEÅ HÖSTLJUS som i år har temat Kär i Umeå. Jag ska blogga mer om det senare.

Denna lilla resa från höst till vinter, gråbrun vardag till ljusfest börjar på Gågatan som ännu ser ganska höstlik ut. Löven är kvar på den lilla björken till vänster, det tråkiga Domushuset sen 60-talet som nu döpts om till MVG-gallerian signalerar vardag. Möjligtvis blir man lite glad av ljusbollarna mellan husen som finns där varje år.

Desto gladare blir vi när vi viker av vid Rådhuset, mot Rådhusesplanaden där det genast är mer spännande. Vår resa bland ljusinstallationerna börjar framför denna staty av ett kärlekspar. Iskärlek kallas den och Reidar Rova har sågat ut den från ett isblock taget i Jukkasjärvi. Ni vet, där ishotellet finns.

Så dags har också vintern gjort sitt intåg med ymnigt snöfall vilken förstärks av att jag använder blixt.

Vår ljusresa avslutas i Vänortsparken där 3501 färgglada lyktor gjorda av förskolebarn har placerats ut i en gigantisk labyrint. En magisk upplevelse som gläder och värmer våra hjärtan.

Vår lilla resa denna kväll går alltså i kärlekens och ljusets tecken trots kyla och novembermörker.

Fler bidrag på temat hittar ni här.

Frostblomster

Kategori: Djur och natur.

Idag har jag ingenting att skriva om men vill ändå visa några bilder jag tagit i den kärva kyla som rått flera morgnar sista tiden, även om just denna dag är relativt mild. Med -15° nattetid bildas vackra mönster på min inglasade balkongs rutor. Man måste dock vara snabb när man fotograferar för rutorna immar fort igen när jag tar med mig innevärmen ut.

Tänk om jag kunnat förstora dem ännu mer, då hade ni fått se de magiska invecklade mönstren som isen bildar.
En stund senare kommer en blek sol och förgyller isblommorna.

Visst bet kylan, speciellt i fingertopparna, men ändå tog jag en kort promenad runt hörnet och fann att min grannes perenn hade fått nya blommor av frosten.

Man kan ana att de består av massor med små stjärnor som klumpat sig samman i en glittrande bukett. 

Denna lilla istapp hänger utanför fönstret där jag sitter vid min dator i arbetsrummet med en sovande sköldpaddsfärgad katt i soffan bredvid.
Det var igår, idag är himlen grå och jag har varit till Expert och handlat min första julklapp.

I veckan har jag annars besökt Öron-, näsa-, halsmottagningen på NUS,
Norrlands Universitetsjukhus, för en kontroll av min tinnitus med åtföljande huvudtryck och öronsmärtor. Tillsammans med fem andra patienter fick vi besöka kandidater som tog hand om undersökning och samtal. Jag fick träffa en ung, söt grabb med halvlångt lockigt hår som hade fullt sjå att skriva ned allt jag rabblade upp. Han tyckte säkert att jag var en sån där svid-, gnäll- och brännkärring (eller vad det nu heter) med alla möjliga diffusa symptom, men det visade han inte öppet utan var mestadels rar och trevlig.

Undersökningen avslutades med att min kandidat föredrog mitt ärende inför sina kamrater och handledande läkare. Lite läbbigt att sitta längst fram och bli tittad på. Det är verkligen inte min grej, jag föredrar att finnas i bakgrunden lite mer anonymt. 

Visst har jag hört att läkarvetenskapen inte har något bot mot tinnitus men eftersom jag inte kollat öronen sen 1988 då jag fick mina första symptom, tänkte jag att det var dags för en ny genomgång. Men inget har hänt på den fronten, så det var bara att gå hem och försöka gilla läget.

Huvudtrycket måste jag återvända till vårdcentralen för en ny remiss till någon annan avdelning. Besvärligt! Jag tror jag struntar i det för de har säkert ingen bot för det heller.

Min väninna som jag var ute och åt indiskt med igår har hittat en ny firma, Agel, som visst har produkter som kan bota det mesta. Kanske jag ska våga mig på att prova något av dem, men det var dyra grejor. Hmm??

I morgon kväll invigs Höstljus här i Umeå och dit ska jag gå med mina nya vänner (New Friends alltså). Jag hoppas att det går att fotografera någon av installationerna men risken är att det är alldeles för mörkt totalt sett för min lilla kamera.

För varenda unge

Kategori: Nära och kära

Som Världsförälder och bloggare har jag lovat slå ett slag för Unicefs kamp att få Barnkonventionen att antas som lag i Sveríge. De publicerar varje dag historier om barn som far illa men det klarar jag inte av att vidarebefordra, mer än bannern här nedan. Elände finns det så gott om ändå. Vill du ändå läsa mer om de olika fallen gå till Unicefs egen blogg.
Banner opinionskampanj 150*200
Däremot tycker jag mycket om den årliga rapporten jag får från Unicef där de berättar om vart biståndet tar vägen, om hur många barn som organisationen hjälpt med att få vaccin, rent vatten, gå i skola m.m. Då känns det meningsfullt att bidra med några hundralappar per månad.

Jag hoppas kampanjen lyckas för något bättre än att satsa på barnen finns inte. Visst önskar man att fler barn i världen får ha det som dessa fria små busungar i somras när deras föräldrar höll på med att lägga i bryggan på vår stugtomt.

Undrar om det är en ny discodans :) eller det heter väl inte ens disco längre?
Dessa bräder ska i alla fall bytas ut nästa vår till en permanent, betydligt större brygga som vi ska slippa lägga i varje försommar och dra upp varje höst. Det blir något att se fram emot.

Mer än så här blir det inte idag, tyvärr, har inget nytt att rapportera utan detta blir min lilla insats för Unicefs kampanj. Ha en skön vecka!

Fototriss-Festligt

Kategori: Nära och kära

Fotoutmaningen denna vecka går ut på att göra en triss med temat Festligt. Helt dagsfärska bilder har jag inte på det temat utan jag letar mig tillbaka någon tid i höst, först till mitt syskonbarnbarns 4-årskalas hemma hos mina släktingar på Grubbe. Jag har bloggat om den händelsen tidigare men just denna bild visades inte då.

Ett festligt tillfälle men också festligt att se både små och stora flickors intresse för att klä sig i rosa.

På denna bild finns tre generationer även om inte alla är släkt. Födelsedagsbarnet till höger och moster längst till vänster med farmor och (tyvärr inte hela) farfar i mitten.

Ett annat festligt tillfälle var Halloween då dessa fina häxor och liten söt hund ringde på min dörr för att tigga godis vilket jag mer än gärna gav dem.

Jag hade laddat upp med färgglatt, onyttigt smågodis för betydligt fler besökare men alltför mycket blev kvar och jag bara måste (!!) äta upp det själv:).

I fredags kväll hade jag faktiskt en festlig middag då jag bjöd två av mina gamla väninnor (vi har känt varandra sen 1974) på en god middag med tillhörande dryck. Trattkantarellsoppan smakade mmm. Inte tog jag några foton då, men när jag såg fototrissens tema igår skyndade jag mig att fotografera det som var kvar av festen dagen efter, nämligen disken:).

Lite festligt att få använda soppterrinen från föräldrarnas bröllopsservis sen 1938, blandat med mina nyinköpta tallrikar med kattmotiv som jag bara inte kunde motstå. Rosinas katter heter servisen, inköpt via Fyrklövern, med rabatt förstås:).

Fler triss på veckans festliga tema hittar ni här.

Umedalens skulpturpark

Kategori: Resor och utflykter

Söndagens utflykt går till Umedalen där vi flanerar runt och tittar på alla fina, spännande och intressanta skulpturer som pryder området. Varje sommar anordnas Umedalens Skulptur med nya konstverk och varje år lämnas några av dem kvar så den permanenta skulpturparken utökas ständigt med nyheter, vilket gör den till ett trevligt utflyktsmål hela året.

T.ex. en småkylig novemberdag då tolv medlemmar ur singelföreningen New Friends samlas på en parkering som tyvärr är avgiftsbelagd alla dagar (brukar vara gratis söndagar:(). Vi börjar med att gå över gatan mot IKSU Spa till den ensamme mannen som ser så levande ut. Den tredje skulpturen vi stannar till vid är Eye benches av Louise Bourgeois, vilket faktiskt är precis som det låter, bänkar i form av ögon.

En av dem beundras av S, men det är lite för kallt för att slå sig ned på den. Däremot är ytan skön att känna på.

På andra sidan Umedalsallén passerar vi flera gamla konstverk, bl. a. Carina Gunnars plåtbadkar som ska minna om  Umedalens förflutna som mentalsjukhus. 1986 upphörde verksamheten och nu är där istället otaliga företag i sjukhusets gamla byggnader samt ett helt nytt bostadsområde har byggts upp med vackra namn på gatorna. Vad sägs om Paradisgränd, Löftets, Hoppets och Glädjens gränd?

Det är säkert för att höja områdets status och putsa bort den negativa klang som namnet Umedalen hade. Om gatorna döpts till Ångestgränd, Förtvivlans Allé och Hopplöshetens gata hade nog ingen velat bo där:). Trots leendet finns allvaret med, visst är det bra att mentalsjukhuset inte behövs längre men många tycker nog inte att det är så mycket bättre att bo helt ensamma med sitt lidande.

Nästa stopp är denna trevliga spegelinstallation, Cristina Iglesias "Vegetation Room" En del av oss blir riktigt glada av att gå genom skulpturen, som synes. Ni ska strax få titta in i den.

Dagens färger är rött och svart, ser nästan ut som om vi förutbestämt vår outfit:).

Undrar hur många av mig ni vill se? Här kommer jag i några extra upplagor.

I verkligheten finns det bara en tredimensionell (eller fyr?? då jag ju lever i tiden) Barbro och tre tvådimensionella i speglarna fast här syns inte den tredje. I bakgrunden anas fotografen E, för dagen iklädd mörk skäggstubb:).

Apropå dimensioner så läste jag i Västerbottens Kuriren förra veckan att några fysiker hävdar att det ska finnas sex dimensioner till, men det kan visst inte förklaras närmare, i alla fall inte så vi lekmän (-kvinnor) ska förstå. Lite intressant är det allt men fullständigt obegripligt än så länge. Härligt att tänka sig att en dag kanske allt klarnar.

Denna något skrämmande skulptur påminner om en kraftig stålkäke, tycker de flesta, men den kallas "Loop" och är skapad av BjØrn Poulsen.

Röda mössor signalerar en viss samhörighet:).

Den här dalmatinerstenen gillar jag. Den kallas "Trashstone" av Wilhelm Mundt och är visst skrot ingjutet i glasfiber. Så len att känna på om det inte varit för frosten som gör delar av ytan sträv.

En amerikansk Barbecue-grill fångar vår uppmärksamhet. Dess namn "The most lonesome story ever told" väcker funderingar, kanske tankarna går till en ensam cowboy på sin ritt genom öknen i någon gammal Westernfilm.  Eller så har konstnären Jonas Kjellgren tänkt på något helt annat.

Verket är helt silver/stålfärgat men speglingen av våra ytterkläder gör den än mer amerikansk, tycker ni inte? Många vill dra ett varv med veven och då gnisslar det något fruktansvärt i känsliga tinnitusöron :).

Astrid Sylwans läckra kakelmosaik med den ganska trista titeln "Black, Grey, Broken Sky and Palest Blue" lyser vackert bland tallarna och de rosa husen.

Jag har visst svårt att begränsa mig, känner jag. Det är helt klart roligare att gå runt bland konstverken på riktigt, se dem från alla håll  och kanske känna på ytan, kommentera dem med vännerna eller bara njuta av att betrakta något ovanligt, än att få se en massa bilder på dem, men... några till bjuder jag ändå på.

I Galleri Andersson/Sandström visas verk av Tony Cragg men eftersom det är stängt kan jag bara fotografera denna skulptur genom skyltfönstret.

Jag vet inte namnet på den men gillar strukturen, formen och fantasin. Vid Strömpilsplatsen finns ett verk som liknar denna men är guldfärgat och javisst, det är samma skulptör. Läste i VK att han har ett team med 12 anställda som hjälper honom att framställa sin konst.

I slutet på vår runda står denna speciella byggnad och A-C som funderar på att byta bostad blir riktigt förtjust:).

I öppningen anas hennes glädje. Verket består av dricksbackar staplade på varandra och tydligen fungerar det isolerande för det var riktigt varmt där inne.

Och inuti ser det väl inte så tokigt ut heller? Jag tycker det är ganska vackert.

Winter & Hörbelt kallar sitt verk "Kastenhaus".

Efter denna inspirerande konstrunda blir vi bjudna hem till E på god värmande soppa och kaffe/te med goda kakor. Intressanta samtal om föreningen och annat samt en svår frågetävling hinner vi också med innan var och en (nästan) går hem till sitt. Mörkt är det då utomhus och temperaturen faller snabbt långt under nollstrecket. Den natten till nästan -13°, kallast hittills i höst.

Första skottaredan

Kategori: Min närmiljö

Mycket vinter blev det på en gång. Redan inatt började det snöa och än har det inte slutat så jag har varit ute och skottat flera gånger. Bara -1° och snart nere på 0° gör snön lite tung men inte så farligt. Ändå känns det att jag använt muskler som varit oanvända en längre tid.

Roligt blir det för barnen när snön brer ut sig på innergårdens kulle och gör den till en härlig pulkabacke. Denna bild tog jag efter tre genom fönstret som nu är relativt nyputsat.

Jag minns hur kul det var att bara vara utslagen efter en härlig åktur. Däremot har jag aldrig prövat på att åka skrana.

En riktig innepysslardag. Efter skottning har jag bakat goda kumminkringlor och sen sett en bra men lite speciell film på TV "Je t'aime Paris" . Miljön var så vacker, personerna av alla de slag men den bestod av 16 korta filmer och bara sista minuten knöts en del av historierna ihop. Jag satt hela tiden och väntade på att det skulle bli en historia av alla korta snuttar men det blev det alltså inte.

Och sen tog jag några bilder innan novembermörkret blev för kompakt.

Det blå ljuset är så vackert, vilket även Desirée tycker. Idag vill hon inte blöta ner sina tassar utomhus men även på balkongen var det vått eftersom det hade blåst in ordentligt med snö då jag hade glömt stänga rutan inatt/tidig morgon.

Detta är bara ett litet uppvärmningsinslag innan jag tar itu med nästa blogginlägg som ska handla om söndagens utflykt.

Fototriss - cool

Kategori: Resor och utflykter

Dagens fotoutmaning är att visa tre bilder på temat cool. Det är också tävling där vinnaren får en videokamera från Coolstuff.se. Hmmm! Så många coola saker (eller personer) har jag väl inte runt omkring mig.

Det blir att välja översättningen till svenskan. Det gör det lite lättare för oss som bor i norr åtminstone denna årstid. Jag väljer alltså tre kyliga bilder från lördagens fågelskådarutflykt bl.a. till Revet i Holmsund där eftermiddagssolen gjorde ljuset nästan Skagenvackert.

Revet, en fin badplats varmare dagar, kan igår kanske räknas som coolt med lite snö och lätt frost som brer ut sig på både sand och vass på stranden, men ännu är havet öppet.

Även klipporna är coola.

Coola stenar i närbild.

Frosten klär stenarna i vit vacker dräkt även om bristen på ljus gör det vita lite blått.

Fler coola bilder hittar ni på Fototriss. 

Om vi såg några fåglar? Jamenvisst! Först så magert med bara kråkor på ett skär, sen trutar, en storskarv, hundratals gräsänder och sist just på Revet helt underbara sträck med massor av sångsvanar som flög förbi i vackra formationer:). Och så några för långt bort för att kunna identifieras förstås.

Som bonusbild visar jag den coolaste i min omgivning, min kära katt Tusse behagligt utsträckt.

Jag har läst om en katt som var 123 cm lång , svansen inräknad förstås, och där ligger Tusse i lä även om han också är en ganska lång kisse.

Ljuständarhelg

Kategori: Nära och kära

Idag (och i morgon) är helgen då vi tänder ljus på gravarna och minns våra kära bortgångna. Just idag, den 5 november, är faktiskt pappas födelsedag, som jag inte fått fira med honom på massor av år då han dog redan 1974 när jag bara var 19 år. Jag var sladdbarn så min pappa var nästan 52 år när jag föddes och han led av många sjukdomar, reumatism, hjärtfel, magsår och till sist fick han också lungcancer (han hade varit piprökare i 50 år) men det som tog hans liv var den tredje hjärtinfarkten med åtföljande lungödem.

Å andra sidan var min mamma kärnfrisk; hon fick en knöl i bröstet när hon fyllt 75, men efter att de tagit bort bröstet var hon så pigg att hon cyklade ca 5 km x 2 till lasarettet för daglig strålning. Fast hon klagade på att hon blev så trött av det. Det var väl inte så konstigt :).

Sen fortsatte hon sitt friska leverne med att ta hand om barn och barnbarn, trädgård, bärplockning, stickning, virkning m.m. som den tidens krutgummor gjorde, tills hon vid 84 års ålder fick en stroke och gick bort 4 år senare 1996, just på julaftonen av alla dagar:(.

Måste bara säga att trots pappas alla sjukdomar så fortsatte han att arbeta i jordbruket, även med skogsbruk tills han blev pensionär och hemmanet avvecklades. Tidigare hade han arbetat som flottare och ibland även vägarbetare, tuffa arbeten som säkert bidragit till hans sjukdomar/skador.

Här är entrén till Backens kyrkogård från älvsidan.

Idag tände jag ljus för dem och för alla de andra släktingarna som ligger i samma grav. Likaså besökte jag min brors grav i samma ärende. Kyrkogården har så vackra lyktstolpar, tycker jag, speciellt när solen glittrar i glaset. 

En strid ström av människor och bilar var ute i samma ärende. Synd att det är så långt hemifrån annars hade jag gått dit igen när mörkret fallit för det är så vackert med alla tända ljus.

En fin tradition som värmer hjärtat. I övrigt har det varit en riktig städvecka, både bil, skafferi och förråd är nu städat. Ni vet, man stoppar in mer och mer tills man knappt kommer in (i förrådet) eller tills det är risk att varorna ramlar över en när man öppnar dörren (skafferiet). Men nu är där ordning och luft igen:).

Jag önskar er alla en fin helg.

Älven lockar.

Kategori: Resor och utflykter

Efter att ha publicerat lördagsvädrets gråtråkiga bilder på Fototrissen sprack solen fram på söndag eftermiddag. Jag bara måste ta en tur till älven och fotografera lite vacker natur. Det var så härligt att få cykla igen. Jag är en sån som ställer undan cykeln på vintern, ja, så fort det är halt ute och det har det varit flera gånger i oktober redan.

I alla fall gled jag iväg på min eminenta tantcykel Maraton mot staden och ned till Umeälven som visade sig från sin vackraste sida. Först stannade jag till vid Broparken och förevigade de vackra trähusen efter Storgatan.

Läckra pampiga träd i parken, vet ej om det är lindar, askar, almar eller kanske popplar. Någon som vet? Skriv gärna en kommentar om det.

På Strandpromenaden mötte jag H som jag känt sen Hotell Dragonen-tiden i början av 80-talet och hon fick ta denna bild på mig.

De flesta promenerar nere vid älven, med eller utan hund, men det finns också plats för oss långsamma cyklister. I bakgrunden Gamla Bron som jag alltid gick över just när jag arbetade som konferensvärdinna/hotellchef på Dragonen. Oj, vad denna bro har fått ta emot många problematiska jobbtankar. Huuh!! Nej, de minnena ska jag inte gå in på:).

Älvens vattens skimrar så vackert blått där den slingrar sig på sin väg mot havet.

De höga byggnaderna ni ser vid bron är byggda på gamla bryggeriets tomt. Där får man betala några miljoner för en lägenhet plus hyran som inte heller är så låg, men jag tror området är ganska populärt, inte minst för älvsutsikten. Det blir kanske inte så dyrt nu när räntorna är ganska låga, ett tag till i alla fall. Jag såg i dagens tidning att de höjts litegrann. Själv har jag inga lån längre då jag bytte en dyr bostadsrätt på Haga mot en mindre dyr på Ersboda. Faktiskt ganska skönt att vara skuldfri.

Strandpromenaden övergår i gamla Häradsvägen där det ännu finns ett stycke landsbygd så nära staden.

Som synes var vägen ganska lerig så jag fick leda cykeln korta avsnitt. Då får man njuta ännu mer av landskapets skönhet. Längst bort ser vi enda bostället längs denna väg. Det är säkert många som tänkt avundsjuka tankar om att få bo så fint till, åtminstone har jag gjort det:).

På andra sidan vägen betar hästar och bakom dem ses handelsträdgården, vars namn jag inte minns. Den har ofta funnits med i mina drömmar fast jag inte heller minns att jag ens varit där. Märkligt! Det är troligtvis barndomsminnen, att jag tidigt följt med mina föräldrar dit.

En bit längre fram står skyltar om att här har kommunen tänkt sig att en anslutning till en E-väg, Västra Länken, ska skära rakt genom landskapet med höga naturvärden. Ja, det är ett av tre förslag som håller på att utredas. Ingen av dem är riktigt bra men jag hoppas verkligen att vi slipper bro och tunnel just här.

Jag kommer fram till Backens Kyrkogård dit jag ska i helgen och tända ljus för mina kära som gått bort. Nu passerar jag bara och tar mig en bit till. Jag hälsar på i huset där min brorson och hans fru håller på att renovera och göra fint för att så småningom flytta in.

Jag vet inte hur glada de blev för tydligen får de många besök på söndagarna men jag blev i alla fall vänligt mottagen och bjuden på te och mazarin. Det var skönt för mig att få vila en stund innan jag vände kosan hemåt, för det blir totalt en cykeltur på drygt 2,2 mil. 

Jag cyklade hemåt förbi villorna på Grubbe och Grisbacka, passerade Grubbeskolan där jag gick högstadiet och kom så småningom tillbaka till Regementsbron. Jag tror faktiskt den bron är odöpt som vi säger här uppe, den slutar/börjar med en knorr men namnet Knorren togs visst inte emot. Nåväl, den leder mot gamla I20, Regementet som idag kallas Umestan av någon konstig anledning nu när där är mest företag (och en gymnasieskola) och för mig vidare till cykelbanan som med sin sega uppförslutning tar mig sista biten hem till Ersboda.

På bron över Vännäsvägen, nuvarande E12, tog jag denna bild för att himlens moln skiftade så fint i rosaviolett när solen var på väg att gå ned denna extratimmesdag.

Man ser kanten på stadsdelen Haga där jag bodde 18 år och E4:an som går över en viadukt. När vägnätet är utbyggt ska den visst bli en fin lokalgata. Då blir Hagaborna glada.