konstbarbro

Fototriss - Så här ser det ut där jag är idag.

Kategori: Min närmiljö

Roligt att Fototriss kommer igång igen. Första temat blir den återkommande årstidsjämförelsen mellan alla oss Fototriss-bloggare: "Så här ser det ut där jag är idag". Det blir inga vackra landskapsbilder hos mig då vädret är ordentligt gråtrist med strilregn och lågt hängande moln. 

En dag då mörkret tidigt tar över, vilket kanske är helt rätt för en Halloween-afton. Bara fyra små häxor har ringt på min dörr ikväll, får hoppas det kommer fler då min godisskål ännu är full. Jag skriver alltså detta redan lördag fast utmaningen gäller söndag.

Mitt på dagen fanns ännu snö kvar men nu är allt bortregnat. Bilden är tagen från min balkong mot radhusområdet på Glassgränd. Det rosa radhuset längst till höger på bild är förresten till salu. Inget för mig då huset vägg i vägg har två långhåriga, norska skogskatter som inneboende. De har varit tuffa mot min Tusse men jag tror han har börjat inge lite respekt numera.

Här kommer han förresten, rusande uppför kattrappan lite för fort, därav suddigheten, ivrig att komma undan regnet och få sig lite godis av matte:).

Det får bli ännu en utsikt från min balkong för att visa hur det ser ut hos mig på Västra Ersboda i Umeå denna vädermässigt tråkiga lördag.

Jag tror man kan kalla denna årstid för höstvinter eftersom det växlar mellan vitt landskap och mera färgglatt om än med avmattade höstfärger.

Mitt förra blogginlägg Frostigt visar landskapet lite vitare och vackrare, tycker i alla fall jag.

Fler bidrag på temat hittar ni på Fototriss.

Frostigt

Kategori: Min närmiljö

Idag strilar gråregnet ner efter att ha ramlat som snö inatt. Det blir blaskigt och fult så därför tänkte jag visa några vackra frostbilder jag tog i måndags istället:). Dagens bilder kommer med i morgondagens fototriss som då alltså blir gråmoln och slaskregn för vi ska visa andra trissare hur vi har det där vi är just nu. Jag får alltså inte visa området från sin vackra sida så därför gör jag det idag istället. Hängde ni med:)?

Isrosor är en växt som förekommer den här tiden, enligt utsago mer på otvättade fönster än rena.

Mina balkongrutor ska tvättas till veckan om min fönsterputsare har tid att komma med kort varsel. Rutorna är för tunga för mig att lyfta ned och det är så skönt att kunna unna sig lite hjälp, tacka RUT för det.

De små rönnarna och björkarna piffar frosten också upp.

Snötäcket var så tunt men vi har ändå haft snö som legat kvar flera dagar tre gånger i oktober och det tycker jag är tre gånger för mycket även om världen blir tillfälligt vackrare. Den vita skönheten får vi annars njuta av till slutet på mars så nog får snön dröja ända till advent om jag har något att säga till om vilket jag förstås inte har:).

Stenar är vackert och dessa har vi fått kämpa för att behålla mot de som vill göra gräsmatta här bakom. En liten hotbild som jag tror är undanröjd nu men helt säker är jag inte.

Och så en bild på min kära katt Tusse, den enda mannen i mitt hushåll :) som här ger sig ut på dagens värv att kontrollera och ev försvara sitt revir.

Jag tror att han kommer in igen i mitt nästa blogginlägg.

Apropå män så ska jag ikväll våga mig på att besöka dansen på Ersboda Folkets Hus och förhoppningsvis få dansa mycket. Det är delvis upp till mig själv för där är tre damernas, tre herrarnas hela kvällen. Som ovan har jag dock inte helt rätt teknik när det gäller att bjuda upp. Ofta hinner man inte fram till den man tänkt sig och då blir det att bjuda upp den bredvid istället, vilket givetvis kan vara ett lyckokast ur danssynpunkt men ofta är det inte:).

Hoppas många från New Friends är där, det gör kvällen så mycket trevligare. Ikväll är det dessutom halloween. Äckligt godis (det ska vara så) är inhandlat och jag hoppas många barn kommer så att jag slipper äta upp dödsskallarna, de blodiga benen och det andra onyttiga själv.

Ha en fortsatt skön helg. 

Isläggning

Kategori: Djur och natur.

Jag vet att jag ligger lite efter för nu är det milt igen och regnet vräker ned med hårda vindar som viner mot fönstren denna mörka kväll då snön som lyste upp sakta försvinner. Men i fredags när jag besökte stugan såg det ut så här på lilla Kullasjön.

Sakta vinner isen mark, kan man väl inte säga:), men täcker vattenytan gör den. Isen bildar vackra mönster och har här fångat ett rött rönnlöv.

Jag känner ett skönt lugn när naturen förbereder sig för vintern. De skarpa höstfärgerna har bleknat men är vackra ändå som t.ex. den här grästuvan.

Fortfarande är där ett rikt fågelliv, mycket beroende på grannen som matar fåglar året runt. Jag såg en stor nötskrika äta från det som bjöds förutom de mer vanliga arterna. När jag gick nerböjd och letade grankvistar att lägga över rosorna hörde jag ett lågt skrapande och höjde blicken. Det var en nötväcka som gick på en tallstam bara någon meter bort och den verkade inte alls rädd för mig. Jag blev lycklig att få se den så nära. Kameran var tyvärr inte med.

Ännu en bild med is och gräs som jag tycker om. Läckert att ett grässtrå lyser rött, undrar om det är något som reflekteras eller?

Nu är bryggan och båten uppdragen, vattnet avstängt och en massa småsaker ordnade inför vintern. Ändå hoppas jag på fler fina dagar för jag har inte hunnit städa bilen än och det brukar jag göra på stugan.

Nu på söndag börjar Fototriss igen och det ska bli spännande att se vilket det första temat blir. Jag såg att en deltagare föreslog Halloween, men det lockar inte mig för jag har inga pumpor eller små utklädda häxor att fotografera. Visserligen kan de komma på besök och säga sitt "Trick or Treat" för att få godis av mig. Då kanske jag får ta någon bild. Måste köpa godis!! Roligt med en fotoutmaning i alla fall.

Drömmar

Kategori: Resor och utflykter

En dröm jag har haft hur länge som helst är att få bo i ett hus, men hus för mig är lika med familj, eller åtminstone partner och i dagsläget har jag inget av det, även om jag nu är mer stadd vid kassa än i yngre dagar. Nog vet jag att det finns ensamma kvinnor som bor i hus och som till och med köper nya hus ensamma, alltså inte bara stannar kvar vid förlust av partnern. Men jag tvekar.

I alla fall så finns det ett hus jag tittade på i somras och det är fortfarande osålt. I torsdags tog jag med min systerdotter, som var på besök från Västervik där hon bor och arbetar idag, på en liten utflykt till den vackra Degersjön. Kanske heter den Bjennsjö eller Yttersjö?  Alla tre byar ligger faktiskt runt denna stora sjö.

Här befinner vi oss nere vid badplatsen och tittar upp mot huset som är till salu. Det var en öppen visning i somras, en riktigt varm sommardag +27°, och jag var den enda som kom dit så jag fick mäklaren helt för mig själv. Ibland kan det vara jobbigt men det var faktiskt helt okej. Han behandlade mig väl som om jag var en seriös köpare fast jag egentligen mest var nyfiken:).

Ett jättestort hus med många fina rum, men tyvärr också mycket källare. Stor yta har jag egentligen inget emot men källare och pannrum skrämmer mig. Jag vill helst ha lättskött fjärrvärme och inga rum som kan bli mögliga och kräva dränering. Bara en liten jordkällare för sylt och bärförvaring vill jag ha. Garaget däremot hade gärna fått vara större. Jag fick en riktigt klaustofobisk känsla av att gå in där. Bara plats för en liten bil, inget annat och inga hyllor för förvaring på väggarna. Trist!

Andra drömmar har Ann som faktiskt har en stuga vid denna sjö, tillsammans med sin far. Hon vill skaffa en havskajak och glida omkring på vattnet. Det låter absolut jättehärligt. Jag skulle också vilja kunna paddla kajak. Paddla kan jag nog lära mig men hur tar man sig i och ur dem utan att ramla i vattnet??

Ann har i alla fall gått kurs där nere i Västervik så hon behärskar konsten, likaså konsten att välta, för det måste man vara beredd på och kunna ta sig upp igen. Nja, nöjer mig nog med att titta på när andra paddlar:).

Så härligt att ha en sjö och badplats så nära sitt hus, likaså en lång härlig brygga att vistas på.

Dagen var sval trots solens värmande strålar. Fikat hade vi redan gjort hemma, så vi tog bara en stilla promenad och beundrade omgivningarna. Isen höll på att lägga sig, inte på sjön än utan på de vattenfyllda dikena i närheten.

När vi sakta gick tillbaka till bilen såg utsikten ut så här.

Och så här upp mot det söta ljusblå huset som jag nog knappast kommer att flytta till, men man kan ju alltid drömma:).

I den plöjda åkern till vänster låg en lysande kritvit katt och bligade på oss. När vi närmade oss ylade den som katter brukar göra till varandra, gissar att den försvarade sitt revir och varnade när vi kom för nära. Jag ville ju bara ta en bild, men jag blev nog nervös av ylandet för den blev suddig.

Tomten på drömhuset var riktigt solig med en härlig utsikt över sjö och åkrar samt skog bakom. Den var anlagd i terasser och där fanns massor av möjligheter till att få en fin varierande trädgård. Det är nog idag den största anledningen till att jag vill bo i hus, alltså att få anlägga en trädgård.

Hela två mil från stan, visst älskar jag landet på sommaren och fina soliga dagar andra årstider, men när höst- och vintermörkret lägger sig, när vinden blåser hårt och ovädren drar förbi.. hmm! Då är nog en bostadsrätt i stadens förorter bäst.

Fågelliv

Kategori: Djur och natur.

Jag vet inte riktigt vad jag ska berätta om idag men jag vill gärna visa två fågelbilder jag blev nöjd med efter beskärning i Picasa 3, mitt bildbehandlingsprogram, som faktiskt är alldeles gratis att ladda ner från Internet.

Jag har varit på några utflykter men det är mera jobb att göra ett sånt inlägg så det väntar jag med tills inspirationen är större.

Tänk att det började snöa idag, inte var jag beredd på det, fast den här tiden borde man väl vara beredd på allt möjligt i väderväg.

Igår vimlade det i alla fall av sidensvansar och dessa fångade jag i grannens prydnadsäppelträd, vet inte vad det heter men äpplena är små och går inte att äta, för oss människor i alla fall. Fåglarna verkar gilla dem.

De drillar så vackert när de vimlar omkring i luften, dessa vackra fåglar.

Vackra är också dessa med sina försynt gnisslande läten. I morse var de många i min skuggmorell, men den bilden blev suddig. Dessa två fann något gott på marken så jag hann föreviga dem genom mitt inte alltför rena arbetsrumsfönster.

I grundskolan fick jag lära mig att domherrars läten påminner om en gnisslande ladugårdsdörr, men först nu har jag lärt mig identifiera dem. Visserligen gnisslar det om lätet men det är så lågt, så subtilt att jag inte riktigt tycker att beskrivningen stämmer.

Ha en skön helg. Jag ska hinna med både en skrivardag och en New Friendsträff på samma dag och delvis samma tid, hur jag nu ska lösa det:).

Familjeliv

Kategori: Nära och kära

Såsom varande ensamstående (enastående :)?) utan barn känns det väldigt berikande att få idka familjeliv ibland, om än bara i korta stunder. Jag har mina syskonbarn och deras partner/familj att umgås med främst till jul och på födelsedagar samt mera spontant sommartid i stugan. Jag är faktiskt väldigt tacksam att de finns då nästan alla äldre släktingar i närheten är borta.

Dessutom umgicks jag mycket med några yngre väninnor när de fick sina barn och dem har jag också ett speciellt band till även om vi idag inte ses ofta. Jag har följt dem sen de var små och tycker mycket om de barnen. En av dem fyllde 18 igår.

Det är just ett födelsedagskalas jag ska skildra här, men det är lilla syskonbarnbarnet Agnes som fyllde fyra i början av oktober och vi var många som samlades kring henne i det familjärt varma hemmet på Grubbevägen.
Jag var lite osäker på hur min present skulle tas emot. För en tid sen beställde jag en bild av en annan bloggare, Malin Schlott, som jag tyckte var så fin. Jag köpte en ram som var ganska trist men kom så på idén att lägga med lite klistermärken i paketet och ge Agnes möjlighet att dekorera ramen själv.

Det gick hon in för med liv och lust, glittriga stjärnor och fjärilar klistrades på i en rasande fart och sen bar hon upp tavlan till sitt rum där den fick en framträdande plats. Gammelfaster blev så varm i hjärtat:).

Många paket blev det och här får hon hjälp av storebror och mamma.

Lukas, som redan har börjat i skolan, sexårs heter det kanske, visar sin förmåga till yoga eller vad det nu kan vara. Mjuk i kroppen är han i alla fall. Vi äldre bara ler och tänker kanske...ja, det var då...

Mor A bjuder på tårta och mer godsaker i sitt fina kök. Då är det dags att blåsa ut ljusen, önska (hemligt) och sjunga för jubilarerna. Jo, det finns en till.

Så synd att jag alltid kör bil dit, för det bjöds på whisky från Canada. Visserligen tycker jag inte om whisky (eller cognac) men en liten skvätt i te eller kaffe kunde nog smakat gott.

Födelsedagsbarn nr 2, barnens far J, hade nämligen just kommit hem från en resa till Canada, Winnipeg, tror jag det var, där han diskuterat Kultur på Campus-utbyte med universitetsfolk.

Viktigt vara cool när man är hårdrockare även om bandet han spelar med idag,
Plan a Revolution, har mjukare tongångar. Även jag, som brukar kalla hårdrock för cykelkrossarmusik, tycker om att lyssna på dem. 

Trots delad bemärkelsedag var utan tvivel denna lilla rosa tjej huvudpersonen, här iförd både presenthatt och presentvantar.

Tror inte J misstyckte alls, med jetlag i kroppen (han kom hem bara några timmar tidigare) var det nog skönt att bara chilla, inte minst i garaget:).

Efter några intensiva timmars umgänge, vi var fjorton personer, åkte jag tillbaka till mina tystlåtna sambos, katterna. Jag gillar både och men ska jag vara helt ärlig så vore det roligt med minst en person till i hushållet, åtminstone ett par dagar i veckan.

Kul liv eller livet i en kula.

Kategori: Konst

Fotografera är kul och har man som jag en vacker turkos kula i fönstret måste man testa hur det blir att avbilda världen genom den. Det är en trädgårdsdekoration jag köpte i somras på Smultronstället som jag nu har satt inomhus i arbetsrumsfönstret.

Detta är mitt bostadsområde fotograferat genom glaskulan för två veckor sen. Kulan visar världen upp och ned men jag har vänt den rätt.

Och så här såg det ut i går, en dag efter det första snöfallet.

Jag var övertygad om att solen skulle smälta snön direkt men oroväckande mycket snö ligger ännu kvar två dagar efter att snön föll från himlen. Den första snön så här tidigt ska bara tina bort fort, tycker jag, men så blev det inte.

När persiennerna är nedfällda visar kulan istället mest ränder:) med en svag antydan till verklighet där utanför.

Lite kul att ta konstfoton, eller konstiga foton, det bestämmer betraktaren.

I rabatten finns istället denna läckra boll, knoppen efter en röd solhatt som blommat så fint.

Ja, naturen är verkligen vacker, inte tror jag att det bara är en stor smäll och sen slumpen som fixat allt detta, men var och en får väl tro det den vill.

Apropå det kul livet så var jag på tjejmiddag igår mitt i centrum två våningar upp med utsikt över Järnvägstorget där byggen pågår helt nära. Vi var sju prat- och skrattglada kvinnor så volymen blev stundtals hög för ljudkänsliga mig och min tinnitus (kanske också stress) höll mig vaken många timmar in på natten, vilket inte är kul.

Vi åt fantastiskt goda ostar med tillbehör från Ost- och Delikatessbutiken samt skinka o korv åt de andra och räkor åt mig. De räckte åt mina katter också, vilket gladde dem när jag kom hem vid halv tolv. Men det är jobbigt att man ska bli så uppstressad av att ha kul att man knappt kan sova förrän på morgontimmarna. Och drömma kaotiskt. Måste nog avstå det kul livet ibland och ha lite mer tråkigt för min egen hälsas skull. Tror någon att jag klarar det:)?

Jag vill också berätta att jag gått med i "Bloggare för varenda unge" som Unicef håller i. 

bloggare-varenda-unge-200-150-flicka
Jag är Världsförälder sen många år, vilket innebär att jag ger ett bidrag varje månad.

Dessutom har jag mitt fadderbarn i Etiopien genom Barnfonden och jag fick nyss den årliga rapporten om lilla Fetiya som på ett år vuxit bara 1 cm men gått upp fyra kilo. Hon var så söt på fotot där hon buttert bligade på mig genom kameralinsen stående bredvid storasyster som skrivit några rader. Jag ser fram emot att få brev av Fetiya när hon själv lärt sig skriva, på sitt språk förstås. Organisationen Child Fund gör översättningen till engelska.

Ha en fortsatt trevlig helg. Själv hoppas jag på att det går att plocka trattkantareller i morgon med medlemmar ur New Friends men väderleksrapporten är lite osäker.

Mus i repris och årets första..

Kategori: Katter

Ja, ni minns kanske inlägget Katt och råtta för nästan två veckor sen. Nu är det dags igen. Klockan är fem på morgonen, Desirée har just lagt sig tillrätta mellan mina fötter efter någon timme ute, och vi hör kattluckan öppnas häftigt och Tusse rusar in. D reagerar direkt och hoppar ned från sängen vilket får mig att undra. Jajamän, en liten mus rör sig på köksgolvet med Tusse ivrigt iakttagande.

På med lyset, hämta filt och stänga för flyktvägen under kyl/frys (tidigare dålig erfarenhet) och då musen hukar under diskbänkskåpen mot sockeln minns jag min grannes kunskap om fyrkantig låda. Snabbt fram med den, fösa undan katterna som naturligtvis ville få musen att röra på sig, och vips fångade jag musen under lådan. Okej, steg 1 gick bra, sen då, hur förflytta den ut?

Jag fångar alltid getingar med glas och papper under så nu tog jag en tidskrift, någorlunda tunn men med styv framsida, och styrde in under musen. Ha, det gick också bra. Besvikna katter:)! Medan detta pågick väste jag med plågad röst:-Inga möss inne i lägenheten! Upprepade detta som ett mantra samt andades tungt och ljudligt för att visa katterna hur hemskt besvärligt jag tyckte det var. 

Plastlådan gick inte att lyfta så, då hade det glipat/glepat (?) så musen kunde rymt, istället drog jag ekipaget över golvet, men hinder uppstod då där finns en liten upphöjning till vardagsrumsgolvet och senare en tröskel till balkongen. Stanna och tänka... ett snabbt handgrepp så vände jag på burk och tidskriften blev tak istället för golv, vilket gjorde det lätt att bära ut musen. Den såg förresten ut exakt som musen jag hade besök av sist, var säkert densamma.

Jag lutade mig ut från balkongen, tog bort taket och burken såg först alldeles tom ut!!!  Men naturligtvis fanns där en mörk fläck i ena hörnet. Jag kastade ut den till riset bakom huset så långt jag bara kunde och stängde sen inglasningen. Annars hade katterna bara gått ut och hämtat in den igen:). Jag hoppas att jag gav dem en så otrevligt upplevelse att de inte gör om det.

Tillbaka till goa sängvärmen för att lugna ner mig men så kom jag på att små mustassar ju berört mitt köksgolv. Fram med nyinköpta Ajax Professional i knallcerise flaska och torka, torka, torka tills golvet kändes riktigt rent.

Då fick vi sova ett tag till, ett ganska långt tag tills vi väcktes av en skata på fönsterblecket och ett konstigt ljud som fick oss alla att stiga upp. Snöoväder!! Årets första snö faller inte snällt och stilla utan det blåser hårt och vräker ned utanför.

Gillas inte direkt, syns väl?

Tusse är lite piggare och vill i alla fall ut och titta en timme senare när snöfallet lugnat sig men blivit blötare, alltså mera snöblandat regn.

Märkligt är att sommarblommorna ännu är så fina. Jag tog in dem de första frostnätterna för några veckor sen men sen har de klarat sig ute, petunior, surfinia och pengablad. Krysantemum har jag planterat nu i höst.

Nu snöar det ännu mer men jag ids inte springa ut och ta en bild till. Man blir så ivrig när vädret förändras så snabbt. Vi hade förväntat oss regn idag, inte detta, men jag gillar det. Man får mysa inne och jag hinner fixa och dona samt diska undan efter en jättetrevlig kväll igår med en väninna jag inte träffat på hela sommaren.

Champagne (okej, mousserande vin då), grissini med dipp, te och bruschetta samt vin och ost tills vi blev alldeles för mätta att äta någon efterrätt. Naturligtvis massor av prat om hur våra somrar varit.

Jagad!

Kategori: Djur och natur.

Nu fick jag mera att skriva om också. Jag var ute i skogen med Desirée och lämnade henne där för att gå till brevlådan vid Västra Ersboda centrum. På vägen möter jag diverse personer, ingen jag direkt noterar först, men när jag vänder åter är där en mörk yngre (men vuxen) man som går långsamt framför mig.

Jag har lite bråttom för jag vill inte riskera att lilla katten springer iväg men vill samtidigt inte gå så fort att jag måste passera honom och sen tvärt vika in i skogen, så jag saktar in. Men det gör han också, tittar bakåt på mig ett par gånger och stannar sen och tänder en cigarett bara en liten bit framför ingången till skogsstigen.

Jag kan ju inte stanna där och stå och stirra på honom så jag går lugnt in i skogen vilket fångar hans uppmärksamhet, ser jag. Efter en stund kommer han efter, iiiiinte kul, så jag går så fort jag kan utan att springa, genar rakt mot där Desirée ska finnas och turligt står hon där och väntar på mig. Han går inte fort men rakt mot mig ca 30 meter efter. Det är svårt bedöma avstånd men inte så nära att jag får hjärtklappning av rädslan, men tillräckligt nära för att jag ska vara på min vakt. Jo, jag såg tidigare en golfboll ligga på marken och tog upp den om jag skulle behöva försvara mig:). Lugnt ropar jag på katten som faktiskt reagerar och följer mig.

Jag tänkte om han kanske tyckte att jag var otäck där jag tidigare gick efter honom med vänster hand i högläge så borde han nu förstå att jag var en fullkomligt ofarlig kattägare. Men han fortsätter gå mot mig, klädd i ljusgråblå huvjacka med huvan på, förstås.

Desirée befinner sig mitt emellan oss och stannar en stund för att iaktta honom. Jag ropar igen och då finner hon för gott att följa mig så vi hinner till öppningen mot vårt bostadsområde  och dit kommer han inte.

Usch, vilken otäcking, vad hade han tänkt göra? Vi följde ingen stig så det fanns ingen chans att
han bara ville ha en promenad, nej, nog var han ute efter något, den fulingen. Irrationellt beteende oroar mig, gissar att han kunde varit drogad.

Jag har alltid känt mig trygg i den lilla skogen, men nu kommer jag ju att vara tvungen att hålla uppsikt nästa gång vi går dit.

Ute på det öppna området behöver jag inte vara rädd och där omringas vi av drillande sidensvansar som glatt flyger omkring i rönnbärsrestaurangen. Fort in efter kameran och jag tar nästan 30 bilder innan jag ger upp. Dessa två blev de bästa.

Tur att solen skiner och att himlen är så blå.

De har ju så vackra färger och jag skulle verkligen vilja fånga en på bild mycket, mycket närmare.

Märkligt att jag sätter mig att blogga när jag varit med om något otäckt. Det borde väl vara bättre att ringa någon, funderar jag medan jag stryker färdigt min skrynkliga klädeshög. Ofta möts jag dock av att den jag berättar för börjar förklara och försvara den andres beteende, vilket är otroligt irriterande. Jag har redan tänkt de tankarna själv och vill bara få berätta. Kanske därför bloggen är ett bättre forum just nu.

Egentligen är det nog medkänslan jag söker en sån här gång, att få bli bekräftad i känslan att jag upplevt något otäckt. Och när man inte får det gör det liksom ännu ondare.

Jag kommer kanske att dra den här historien på caféträffen ikväll och då vill någon säkert driva med mig, men det klarar jag bättre än de som försöker förklara något de inte alls varit med om, som om de begrep händelsen bättre än jag!!!:).

Vädersol

Kategori: Min närmiljö

Vädersol, så kallades fenomenet jag visade på bild igår, enligt VK. Det uppstår då solljus reflekteras och bryts mot iskristaller i moln, ser då ut som att himlen får extra solar. Kul att veta.

Ett härligt fågelliv nu på morgonsidan. De saftiga rönnbären lockar många och jag lyckades fånga denna domherre på rönnen, ett träd som jag och min granne L har gallrat fram bland massor av smårönnar och i år är första året det har burit frukt - bär alltså:).

En stund senare satt där en rödvingetrast ivrigt mumsande. Den slukade bären hela medan den mindre domherren mosade dem varvid mycket av bären ramlade ner på marken. Jag kollar i kikaren och önskar mig en kamera med bättre zoom. Fast då måste jag lära mig en ny teknisk pryl vilket jag gruvar för. Det är bättre att nöja sig med min ändå ganska så nya kamera, bara 2,5 år är den.

Ännu en fin höstdag med solen skinande från blå himmel vitfärgad av små molntussar. Strykhögen har prioritet idag, likaså tvätt och att duscha/tvätta håret med armen i plastpåse. Men nog ska jag hinna ut en stund och promenera med katterna i skogen samt pyssla om växterna litegrann.

Moln över Glassgränd

Kategori: Min närmiljö

Min granne ringde häftigt på min dörr i morse. Som tur var hade jag stigit upp och klätt mig, är lite seg nu för tiden. Ska jag skylla på handen eller hösttrötthet eller bara att jag nu unnar mig att vara bekväm när inget speciellt står för dörren?
 
Nja, men vid dörren stod i alla fall L och bad mig komma ut och ta en bild av det vackra molnet. Det gjorde jag.

Läckert, som en regnbåge på molnet, vet ej om jag sett ett sådant förut, har i alla fall inte fotograferat ett.

Min granne L, som krattar löv för att lägga som skydd för alla fina perenner hon har, återkom efter 20 minuter när molnet ändrat sig. Snabbt upp efter kameran igen och då såg det ut så här.

Ett reaplan (heter det så idag?) har korsat himlen så det blev ännu ett konstverk över taken på den gula huslängan här på Glassgränd.

Det blåser så bollpilarna på vår innergård tappar snart alla sina löv.

Och på baksidan sitter min lilla Desirée på toppen av de fula och iskalla betongplattorna. Med tanke på hennes tidigare besvär är det inte alls bra att hon sitter där och fryser (tror jag) men vad gör man? Jo, tar ett kort:)...

..och sen lockar jag med henne på promenad i skogen.

Det är problem att få med bilderna på bloggen idag. Får se om det löser sig snart. Hade problem med ett gammalt inlägg också för någon dag sen. Inte bra.

En fin solig höstdag då jag och min forna orienterarkompis besökte stället för en gammal kontroll där vi tidigare funnit embryon till trattkantareller. Först ingenting, sen småpyttisar och sen... riktigt härligt stora och många fina svampar att plocka och glädjas åt. Jag glömde bort att jag hade en skadad hand men den gjorde sig påmind innan jag kommit hem så då gav jag bort svampen för att slippa rensa den. Jag har ändå så gott om trattisar, både kvar sen ifjol och alla jag funnit denna fantastiska kantarellhöst.

Höstfärger

Kategori: Min närmiljö

Fototriss tar uppehåll några veckor för Helena behöver vila upp sig och fylla på sina reserver. Det har jag mer än väl förståelse för då jag själv försökt med det i många år, men mina reserver blir oftast bara halvfulla innan jag tömmer dem igen mer eller mindre medvetet. Fast när något är roligt finns oftast krafter, märker jag, däremot ökar då tinnitus och huvudtryck så det är bara att välja:).

I alla fall är det så vackert ute med alla höstfärger, löven som hänger kvar på träden eller de som fyller gräsmattor och cykelbanor med sina gyllene färgskalor. Igår morse låg dimman kvar länge men jag gillar ändå utsikten mot skogen från min balkong.

Hallonriset gulnar så fint och rönnbärens röda saft lockar sidensvansar i mängder samt domherrar i klarröda västar. Fina fåglar som påminner mig om barndomens sädeskärvar.

I morse var det badkalas i en vattenpöl, grönsiska, bofink och någon till hade jättekul. De plaskade på och viftade med vingarna så häftigt att fotot bara blev suddigt, tyvärr. Någon närbild var det dock inte tal om. Kul såg det ut i alla fall:).

Jag hann vara ute med båda katterna i skogen på promenad, den ena följde med hem, den andra gick sin egen väg och kom senare. Här är de samlade för spaning på balkongen. Tusse tror nog fortfarande det ska komma fåglar flygandes in men nu har vaktmästaren tätat hålet med nät.

Svansen rör sig rytmiskt fram och tillbaka av spänningen men det syns förstås inte på bild. Många träd har markerats med rött så nu är det avverkning på gång. Jag gruvar lite för jag gillar alla områdets träd, men förstår att det bara är att gilla läget numera.

Ute blommade min klängros, Henry Weasley, så vackert mot förrådets vägg. En granne tyckte jag skulle ta in den och så här fin blev den i min vas.

Otroligt så många växter som ännu blommar men nätterna har varit verkligt varma. Nu stundar visst svalare tider så frosten tar dem nog snart.

Idag har jag tittat på när några från New Friends bowlat, ville så gärna vara med men vågar inte med nyopererad hand, som skiftar i grågulblått. Däremot hängde jag med på middag efteråt på Rest Mix där jag åt en god Frutti di Mare-pizza, uppskuren i bitar för mig:).

Höstväder

Kategori: Resor och utflykter

Ute regn och rusk, höststormarna sliter löven av träden och inomhus så skumt utan ljus. Jag sitter här med en blåsvullen hand inlindad och inplastad efter tisdagens operation då min favvodoktor Richard tog bort plattor och skruvar som suttit där sen jag bröt armen för 2,5 år sen. Jag är alltså stålfri och det kommer nog att kännas skönt så småningom, men just nu är jag lite svag och eländig. En av värktabletterna, Arcoxia, gjorde mig igår så yr och dizzie att jag hoppat över den idag och bara kör Alvedon forte, än så länge känns det bättre.

Nu passar det bra med några bilder från en utflykt förförra söndagen då solen sken och vindarna var goda. Vi skulle gå Nydala runt som visst är ca 9-10 km men vi styrde istället färden till M:s fina kolonistuga där vi umgicks och fikade utomhus länge. Så länge att värdinnan nästan blev less på oss (visst:)?) och försynt föreslog att vi skulle gå tillbaka. Ingen lyssnade utan vi satt kvar i solen ett tag till men så småningom trängde höstkylan in i våra kroppar och vi valde promenad framför stillasittande.

Denna fina rönn växte på koloniområdet.

Totalt gick vi nog lika långt som om vi valt Nydala runt och trots nya walkingskor anpassade för mig (enligt Löplabbet) kändes det i knäna.

Inte minst för att jag tog alla foton på hemvägen, halkade därför efter gruppen och var tvungen att småpringa då och då för att hinna fatt. Springa är inte bra för mina knän, meniskkänning trodde en som visste lite om knäsmärtor.

Men det var ju så fint och så mycket att fotografera... och efter lite vila i hemmet gick det faktiskt över. En sån här liten väg lockar till fler promenader i höst. Vi var så många att cyklisterna nog blev lite irriterade för att vi tog upp hela vägen, men vi i New Friends har så mycket att prata om och så trevligt jämt att vi alls inte tar åt oss av ilskna ringklockor:).

Lilla bäcken som fyller på stora Nydalasjön. I närheten en holk där jag i somras såg en ivrigt matande rödstjärt. Betydligt större fågelaktivitet än just denna höstdag då bara enstaka fågelkvitter hörs förutom L:s mobil som har måsskrik som signal. Den har lurat mig mer än en gång:).

I somras skrek här storlommen så vackert och vemodigt, knipor med en massa ungar gled förbi och...jag saknar fågelskådningen!

En som också gjort sitt för i år och lagt sig till vila.

Apropå fåglar så har nu i morse två småfåglar flugit in i min inglasade balkong trots att alla fönster var stängda. Om jag säger så att mina katter var snabbare än jag så vet ni vad som hänt. Jag har nu ringt till vaktmästaren så han ska komma och täta där de nu tar sig in. Det verkar som att de är ute efter den gula ulliga isoleringen, kanske de gör vinterboningar åt sig.

Min tumme har ingen riktig känsel utan det är bara sockerdrickepirr i den. Lite läbbigt, men även det går väl över så småningom. Jag önskar er alla en fin helg, ska visst bli sol här omkring i alla fall.

Fototriss-Alla lika, alla olika

Kategori: Allmänt

En riktigt svår fotoutmaning denna vecka då Helena med hjälp av en annan fotobloggare valt ett anti-trångsynthets-tema: Alla lika, Alla olika. Min första tanke är visan från söndagsskolan på 50-60-talet om Jesus..."Röd och vit och gul och svart, gör det samma har han sagt, Jesus älskar alla barnen på vår jord. Den visan har jag alltid tyckt om, men att finna fyra barn som illustrerar den klarar nog bara den som jobbar på dagis eller liknande.

Det får bli att tänka lite vidare och då blev det så här:
Denna byggnad finns på Mannaminne i Häggvik/Nordingrå. Alla dessa namnskyltar liknar varandra men kommer från olika båtar och har säkert levt helt olika båtliv.

Likaså dessa stenar vid havet i Holmsund. Det är bara stenar, visserligen i olika storlekar, men ändå bara sten, eller? Den kunnige ser mer, den som är intresserad ser att alla har olika form, en del skiftar i färg beroende på lavar och annat som växer samt de kan även bestå av olika sorters bergarter.

Ännu mera lika varandra är väl dessa godsaker?

Vid första anblicken bara gula kantareller men tittar man efter så finns det inte två svampar som har samma form, även en viss skiftning i färg kan anas men kanske de har samma smak. Den effekten har jag inte studerat utan de slinker alla ned med salt, peppar, smör och ibland grädde utan problem:).

Det är nog svårare att hitta två som är lika i naturen eller bland mänskligheten än olikheter som vi alla har. Så lika till det yttre, så olika till sinnes; så olika till det yttre så lika inuti när det gäller. Ja, man kan filosofera länge kring detta tema, själv finner jag människans insida vara intressantare än hennes utsida.

Fler bidrag på detta tema finner du här.

Katt och råtta

Kategori: Katter

Lite vardagsdramatik av det ovanligare slaget råkade jag ut för igår kväll. Efter en skön eftermiddag i skogen med K, en väninna jag känt sen 1980, letandes och plockandes kantareller av både gul och brun sort hade jag tänkt mig en lugn kväll hemma med svamprensning och sporadiskt TV-tittande.

Till slut var jag nästan färdig och unnade mig en skön TV-stund i soffan med Tusse i knät. Plötsligt kommer Desirée rusandes ut ur sovrummet där hon länge vilat i elementsängen, passerar oss och stannar upp i köket, stirrandes på hörnskåpet. Jag blev orolig att hon fått ett lättare epilepsianfall, men inget mer hände, hon bara stod kvar och glodde intensivt på skåpet. Jag återgick till TV-tittandet och när programmet (Skavlan) var slut skulle jag rensa de sista trattkantarellerna.

Lilla katten stod kvar på samma plats så jag böjde mig ner och kollade under skåpet. Det var rätt dammigt så jag hämtade skurtrasan och torkade så rent det bara gick, stack till och med in armen längst in (huh!). Något litet svart syntes bland dammet. Det var nog musskit, men jag tänkte att det är väl något gammalt. Jag var hur lugn som helst:).

Rent blev det men katten visade fortsatt intresse så jag började försiktigt baxa fram skåpet. Överdelen är lös och skåpet är fullt med glas och porslin så man måste ta det sakta. När jag lyste längst bak med ficklampan såg jag något mörkt som liksom glänste i ljusskenet. 

Ni har förstås listat ut det vid det här laget att det var en liten mus som hukade i hörnet. Den hade precis samma storlek som de leksaksmöss jag köper i djuraffären som ligger lite varstans i lägenheten efter katternas lekframfart. Men denna hade dessutom små jättesöta, rosa tassar. Trots det reagerade jag precis som i skämtteckningarna och hoppade upp på kökssoffan och skrek till.

Skrika hjälper ju inte när man är ensam så efter att ha tagit på högskaftade skor och gummihandskar satte jag igång att säkra området, stängde dörrar, spärrade undre ingången till kyl- och frysskåp m.m. Försökte få katterna att hjälpa till men de verkade inte bry sig alls nu när jag upptäckt vad Desirée ville visa mig. Tror dom att jag är en jättekatt som liksom dem gillar att leka med möss???

En rund burk med lock fyllde jag med några ostbitar. Jag vet att jag läst att man inte ska fånga möss med ost, det är bara en myt, men min hjärna var helt tom på alternativ så jag kom inte på något bättre. Inget hände förstås! Till slut stod jag bara och tittade på musen som turligt nog höll sig kvar i sitt hörn.

Vad göra? Fick en bra idé att ringa min granne, fantastiska J som hjälpt mig förut, och han kom förbi helt lugn och kompetent. Vid det laget var jag själv lite småhysterisk. En fyrkantig burk skulle det vara och äntligen fick jag användning av de tvåliters glassförpackningar jag brukar spara. Vips var lilla skogsmusen fångad och min räddare i nöden, kvällens hjälte J bar ut den till frihet.

Här sitter hon, råttjägaren som troligtvis burit in musen, och blundar oberört. Ett tag fick jag för mig att musen följt med i svampkorgen, men den tanken är för otrolig, nog skulle jag märkt det. Den svampen vill i alla fall inte jag äta, men nej, jag väljer lugnt att tro på att Desirée (eller Tusse) är den skyldiga.

Höga Kusten-Mannaminne

Kategori: Resor och utflykter

Man ska inte dra ut på saker för länge, märker jag, för inspirationen kan börja tryta. Nu ska jag i alla fall avsluta Höga Kusten-resan med besöket på Mannaminne som är skapat av Anders Åberg. Man bör väl också nämna min namne, hans hustru Barbro som säkert också har stor del i detta fantastiska utflyktsmål.

Redan i början av 80-talet, kanske till och med 70, så besökte jag det vi då kallade café Mannaminne med en stor blå kaffekanna i trä som entrésymbol. Jag minns deras underbara bakverk, inte minst kladdkaka med vispgrädde, mmm, i en vacker byggnad men inte så mycket mer.

Kaffekannan är kvar men numera beigebrun, kanske för att caféets betydelse minskat. Nu finns där oräkneliga byggnader, fordon, samlingar, konst m.m. tillräckligt för flera dagars besök om man har den möjligheten. Vi fick i alla fall en timme på oss att gå runt och utforska platsen. Regnet strilade och himlen var grå men vi gladdes ändå åt allt som där erbjöds oss besökare.

Det första som fångade min blick var denna husgavel. Undrar vilket kinesiskt år vi befinner oss i nu?

På området finns också en kinesisk paviljong men dit hann jag aldrig. Konstigt:)!

Detta kan väl kallas ett båthus även om där inte inryms någon båt. Däremot är alla ytterväggar klädda som denna med skyltar från olika båtliv.

Och här är en av dem, kallad Tjädern, jättesöt, tycker jag, även om den kanske var finare en gång i tiden:).

Undrar vad denna lilla båt har använts till, kanske fånga räkor? Jag längtade efter skaldjur eller fisk, men se det fick jag inte, köttätarna kunde ju bli avundsjuka på mig (enligt NF:s grundare) så jag fick vackert nöja mig med vegetarisk kost. Och det gick ju bra det också:).


Inne i ett av muséerna fann jag denna målning/skulptur som tilltalade mitt sinne. Den påminner om skulpturen med husen som klättrar på varandra i ankomsthallen på Arlanda som herr Åberg naturligtvis också skapat.

Draken35 stod det på en skylt men Viggen nämndes också längre ned i samma text så ingen var säker på planets riktiga namn. Ett svenskt stridsflygplan är det i alla fall bland träden som börjar skifta så sakteliga i höstens vackra färger. Kontrasterna hårt och mjukt är effektfullt.

Mera fordon, kanske en liten rälsbuss lockar till kortare färder. Notera också de färgglada räfsorna till vänster på bilden.

Jag hade vandrat runt och fotograferat i godan ro då jag möter M som frågar om jag sett allt däruppe. Då höjer jag blicken och ser massor av byggnader som klättrar uppför berget och, det måste jag medge, en viss stresskänsla infann sig:).

Okej då, ett djupt andetag och så började jag klättra och kika in i många av husen däruppe. Snabbt gick det och nog kunde jag stannat till och begrundat en del av det jag såg men jag kände mig något mätt på intryck. Några bilder blev det:

Denna stod utanför ett Musikens hus, tror jag, minnet är kort.

Kameran åkte fram allt mer sällan men denna fina trähjort (rådjur?) tyckte jag mycket om.

Nästan tacksam att regnet började falla mer intensivt trampade jag stigarna och trapporna ned till restaurangen där gruppen samlades för en sista lunch tillsammans innan hemfärden till respektive ort påbörjades. Så roligt att träffas och umgås för en helg, New Friends är en härlig singelförening som för mycket gott med sig.

Så... nu ligger jag bara efter med två kortare höstuflykter som jag kanske ska blogga om, om tid finnes. Ute är kyligaste dagen denna vecka men det beror bara på att solen inte visat sig idag. Jag ska ut med ännu en väninna och leta svamp. Det går nog bra men fikastunden blir mindre trevlig när solen gömmer sig bakom gråvita moln som nu.

Önskar er alla en fin och händelserik helg.