konstbarbro

Skidtur på Kullasjön

Kategori: Miljö, friluftsliv

Med plusgrader och regn så försvinner nog snart snön även om en hel del än är kvar. Då är det skönt att minnas vilken ljuvlig marsmånad vi fick i år. Fyra skidturer hann jag med, två på Mariehemsängarna och två på sjöar. I går var jag ute med väninnan S men hade då lämnat kameran hemma eftersom jag redan en dryg vecka innan, den 20 mars, hade fotograferat när jag och systerdottern skidade vid stugan vår.
På Kullasjön står jag nu, i trygg förvissning om att isen bär. Till vänster snett framför stugan ser ni riset efter den björk som nyligen fällts. Redan för tre år sen diskuterade vi att ta bort den och äntligen är det gjort.
 
Här ser ni A:s skugga med skidor..
.. och här resten av systerdottern min.
Vid något som ser ut som en liten vak??
 
Här åker hon iväg från mig mot den större Piparbölesjön.
Hack i hälinen kommer jag. Nära den smala övergången mellan sjöarna är det öppet vatten så vi väljer att åka över en landtunga istället och håller oss nära land.
Det är ganska isigt på sjön så långt åker vi inte utan bara fram till vassen som är så fin att fotograferas vid. Här är ett collage som min systerdotter tagit med sin mobilkamera.
Till och med selfien blev lyckad. Jag frågade henne om hon retuscherat bort min rynkor men hon säger att hon inte gjort något alls. Fantastiskt :)!
 
En apelsin delade vi innan vi åkte samma väg tillbaka. Stugan är fin också från sjösidan.
A blev också jättefin på den här bilden.
Vi hade råkat köpa likadana pannband när vi var på Gammlias julmarknad i december.
 
Sen slog vi oss ned i solen framför härbret och åt vår medhavda matsäck. Plötsligt svischade det till ute på sjön och fyra snabba skidåkare gled förbi. 
De åkte så fort att jag hann bli orolig att de inte skulle upptäcka tunn is och öppet vatten där Kullabäcken tar vid men det är klart att de gjorde det. Här konfererar de innan de tar den säkra vägen in i skogen vid bryggan.
 
En lika ljuvlig skiddag hade vi igår också men då var det lite blötare snö och mer is som vi undvek. Alla våra grannar var där och njöt på olika sätt av Annandag Påsk i Kulla (inte Blå...). Ett par åt mysig sillunch på sin brygga, en annan pimplade stillsamt iklädd orangefärgad overall, andra åkte skidor som vi och några drog också iväg på skoter så vattnet forsade bakom dem. 
 
Nu börjar flyttfåglarna komma söderifrån och idag har det räknats till mer än 4 500 sångsvanar i Umedeltat ser jag på nyheterna. När vi var där i lördags såg vi kanske 45 och var så nöjda med det. Bilder från den utflykten kommer senare. Idag har jag bara klippt mig, gjort några ärenden och sett dvd:n "Nybyggarna" under regnig eftermiddag.
 
Ha en fortsatt trevlig efterpåskvecka!
 
 

Hunger & Törst

Kategori: Festligt

Så heter restaurangen som jag besökte för första gången förra onsdagskvällen tillsammans med tre väninnor. Lustigt namn, tycker jag, men det är visst i ropet nu för vi har även "Kniv o Gaffel", Open/Close (som jag faktiskt inte vet var det ligger, kan ju googla förstås) och Runt Hörnet. Tacka vet jag trivselnamn som Harriets :).
 
Jag tog i alla fall bussen ner till staden. Så här såg det ut på Vasslevägen, som är en bussgata mellan bostadsområdet Snipgränd (gula hus på ena sidan, gröna på den andra, riktigt påskigt :), vid 17-tiden den 16 mars.
När jag kom till centrum gick jag Vasagatan ner mot Umeälven. Ett fint hus ville bli fotograferat.
Där, i källaren, låg det ett jättemysigt wienercafé på 80-talet, som tyvärr inte klarade konkurrensen så länge. Till höger ligger Hantverkshuset som jag kallar det då det hette så i mina unga år. Det nya namnet är Aschanska Villan som också var namnet på restaurangen ett tag.
När jag går runt hörnet (!) hittar jag ingången till den nuvarande restaurangen, Hunger & Törst.
Lite diskret, ingen meny utanför, men det är själva konceptet. De har en fast meny som förändras varje vecka så du som gäst kan inte välja vad du vill ha. 
 
Trappan ned har jag gått många gånger då vi har haft och varit med på stora fester där. Ett tag ingick Hantverkshusets festverksamhet också i Blå Aveny-koncernen där jag arbetade på huvudkontoret.
Men då såg det inte alls ut så här frånsett den vitrappade väggen som väl alltid funnits.
 
A och C väntade redan på mig och väninnan B som kom sist. 
I bakgrunden en målning av Umeå-konstnären Bill Olsson. Jag gick runt lite och fotograferade innan det kom fler gäster. En liten sitthörna att vänta i.
I högra fönstret kan ni ana roliga insekter i metall. Läckra runda soffor fanns det några av.
Sådana hade vi på Dragonen, i dansrestaurangen, med hiskelig rosalila bubblig sammet, minns jag.
 
Tomt ännu men så småningom kom fler sällskap och fyllde borden, dock inte alla denna kväll.
Vi beställde ett glas Cava medan vi väntade på maten och efter en stund kom också en "amuse bouche" som tilltugg. Den bjöd de på. 
Det var en potatispannacotta med portvinsgelé ovan och sotad purjolök på ena sidan. Roligt men smakmässigt inte så märkvärdig.
 
Restaurangen erbjuder antingen femrätter eller trerätter ur samma meny. Vi valde trerätters och även dryckespaketet till. Förrätten med ett glas gott vitt vin bestod av pilgrimsmusslor, belugalinser, yuzucréme (en citrusfrukt) och honungskrasse.
De andra som är köttätare fick linserna ihop med märg så det såg ut som en frikadell ungefär. Visst ser det lustigt ut med så stor tallrik och så maten ihopföst i ena hörnet? Säkert trendigt!
 
Här är vi alla fyra. B och C som jag känt sen 1974 och A som kom med 1980 via en annan väninna.
Vi träffas inte ofta men ett par tre gånger per år brukar det bli i alla fall. Det är roligt och viktigt att hålla kontakten.
 
Nu har vi fått varmrätten, den ordinarie var vildand men jag och även C som inte var så förtjust i sånt fick torsk istället.
Till den vårrullar med syrlig risotto i och edamamepuré (ids inte slå upp vad det är). Det ser lite ut men smakade gott och mättade för stunden. Fisken var okej men jag har ätit godare. När den är så perfekt tillagad att den bara smälter i munnen älskar jag, fast jag sällan lyckas tillaga den så själv. Vi fick fortsätta med vitt vin, en ny sort, men köttätarna fick rött vin istället, som såg tunt ut.
 
Lite inredning innan desserten. De har utnyttjat fönstersmygarna bra, här med glänsande starkvaror bakom bardisken.
Några sådana smakade vi inte. Vi orkade inte mer helt enkelt för till efterrätten serverades också ett sött dessertvin av Amaronekaraktär, tror jag servitrisen sa.
Det är en chokladglaserad rulltårta med hasselnötscréme, hjortronskum och Västerbottensostglass. Allt var jättegott utom glassen med ostsmak. Nja, inte min favorit. Tänk vad snyggt det skulle varit om de hade dekorerat med några färska (från frysen) hjortron också. 
 
Dessertvinet var så gott att jag fotograferade flaskan i hopp om att köpa en hem till mig så småningom.
Det är inget starkvin utan bara 12,5%, däremot med sötma och god smak.
 
Vi hade så trevligt och pratade på i ca 3,5 timme innan vi skiljdes åt. En fick skjuts hem då hon bor där det är dåligt med allmänna kommunikationer och vi andra tre gick till våra respektive busshållsplatser.  Jag hoppas att vi får till en träff i sommar också hemma hos någon av oss.
 
Ikväll har jag en fd arbetskompis på middagsbesök. Jag ska bjuda på pasta Vongole som B här ovan är så förtjust i och som jag smakade i Rom 1992. Tyvärr fanns inga sådana musslor att finna i stadens fiskebutik och fiskdiskar jag besökt utan det får bli färska hjärtmusslor istället. Det ska vara som samma sa de som sålde.
 
En Glad Påsk önskar jag er alla!
 
 

Stora Tuvan

Kategori: Miljö, friluftsliv

I veckan har jag hunnit med tre olika aktiviteter då kameran varit med. Den första var i tisdags, denna ljuva dag då solen sken och temperaturen i skuggan gick upp mot helt otroliga +13°. Vi valde då att lämna skidorna hemma men väl på plats vid Stora Tuvan såg vi andra skidåkare och spår på isen.
Mest skoterspår men även de går bra att åka skidor i. Där framme sånt man sätter fast båtarna vid, gissar jag.
Längst ut Umeälven men vad denna lilla vik kallas vet jag inte. På andra sidan landtungan går ju Rinneln som förbinder älven med Västerfjärden.
 
Vi tog våra ryggsäckar och gick över den svajande men säkra hängbron över till Stora Tuvans naturreservat som jag besökt flera gånger tidigare i samband med fågelskådning, men då lite senare på våren. Det är spångat hela vägen till skådarstugan längst ut på udden så att rullstolsburna och även barnvagnar kan tas med. Just i tisdags fungerade det bara till fots då det var bucklig snö hela vägen ut.
Bara en liten bit ut på isen vågade vi oss då det fanns blankis nära vilket kan betyda svag is, eller hur?
Fast här syns inget sånt på Österfjärden ut mot Holmsund/Obbola. Vi hade med kikare och spanade lite från stugan men inte en fågel.
Jo, två kråkor hörde och såg vi men det är inte något att hoppa högt för.
Vi flyttade ut en bänk och njöt av solen istället samt av fikat vi hade med. 
Videkissar, årets första, blir jag alltid glad av att se.
Sidenmjuka som en kattpäls och glänsande vita.
 
Stugorna i Villanäs kantar älven.
Eller är det Bergsboda? Jag har inte kollat kartan.
 
När vi vandrade stigen tillbaka stannade vi till vid fågeltornet som uppfördes för länge sen. Jag är lite höjdrädd, speciellt när det är öppna trappsteg men väninnan ville absolut upp då hon aldrig varit i ett fågeltorn, så efter denna bild gick jag också dit upp.
När tornet byggdes var det nog en fantastisk utsikt men nu har träden vuxit upp så utsikten är mycket begränsad. Där nere ser man i alla fall en trivsam rastplats för fågelskådare och andra att fika på när snön tinat bort lite till.
Sen måste man också få ha lite kul så det blev till att försöka hänga en stund.
Något vidare gick det inte då grenen svajade oroväckande och vi inte ville knäcka den. Istället föll kära S till marken :).
Bara talgoxar och blåmesar kvittrade runt oss. Sådana som jag också har utanför fönstret här hemma. En ovanlig björk fångade min blick.
Är det en sjuka eller är det vrilar som händiga kan göra skålar av?
 
En skön utflykt var snart till ända och nöjda med solstrålningen, den friska luften och motionen åkte vi till våra respektive hem. Dagen efter besökte jag med tre andra väninnor restaurangen Hunger&Törst som jag ska visa bilder från senare. Och igår blev det en härlig skidtur med systerdottern.
 
Hoppas att ni också får njuta av marssolen!
 
 
 

Skidtur

Kategori: Miljö, friluftsliv

Ofta blir det inte men desto trevligare när jag och väninnan S kommer oss iväg på en runda med skidor i vårvintervackert väder som det var i torsdags. Vi är ju båda sjukpensionärer vilket är ett ord som inte är aktuellt idag då det heter att vi har sjukersättning, men det betyder samma sak. Med det menar jag att vi inte är några atleter i spåren utan tar oss långsamt och njutningsfyllt framåt.
Mariehemsängarna bjöd på kritvit snö i strålande solsken. Det roliga molnet som ni anar i bakgrunden skrev de om i lokaltidningen dagen efter, att många undrat vad det var. Lite närmare ser ni det nedan. De flesta gissade att det var något flygplan som haft kul men ingen vet säkert.
Himlaskoj!
 
Spåren var fina för våra vallningsfria skidor. Enstaka isfläckar som gav bättre glid då det tinat i solen och sen frusit till på natten. Denna dag var det några plusgrader i skuggan och några fler i solvärmen.
Lite lycka anas, inte sant?
 
Här har vi tagit oss en bit så nu är bakgrunden en annan.
Vi ska åt andra hållet och uppför backen mot björkarna.
Där kom solstrålarna och gav lite prickar i bilden, tyvärr. Ni ser att det går utmärkt att även ta en promenad med hunden vid spåret. Vi tog oss uppför backen och några hundra meter vidare innan vi vände åter för att susa nedför backen. Sist vid skidade, för tre år sen, var jag så rädd att ramla och kände mig så osäker att jag bromsade mest hela tiden neråt. Nu, efter flera terminers yoga, känner jag inget av det utan lät farten tjusa mig.
 
Det gick fort även om backen är liten med en sväng på slutet och jag hann tänka att om jag faller här blir det riktigt obehagligt men vi stod båda på benen hela vägen :).
Innan vi kom så långt passerade vi Mariehemsdammen och lilla bäcken.
I bakgrunden Bofinksvägens radhus från 60-70-tal. Det var delvis öppet vatten vilket lockade många änder.
Här får de mat av förbipasserande gående.
Vi var inte så nära som synes. Visst har hon vackert hår, kompisen min? Tunnhåriga jag har alltid beundrat hennes man men så tjockt hår är ganska besvärligt att tvätta och torka, har jag förstått. Mitt torkar ju på nolltid utan minsta blåshjälp :).
 
Efter vår runda på drygt en timme tog vi oss till Bräntbergsbacken för att fika. Det var fullt med folk eller rättare sagt packning vid alla raststugor och på bänkarna. Vad de brer ut sig! Till slut frågade vi om vi rymdes och då ordnades plats för oss vid en grilleld.
Jag hade tänkt zooma in bara elden och björkstammen men då blev det för suddigt. Det hade annars kunnat bli en läcker bild. Så skönt att få slå sig ned i solen och fika det medhavda, teet och smörgåsarna med en liten godbit som avslutning.
Väninnans bild. Hon fotar med Samsung mobil. Själv föredrar jag kamera. Jag har inte ens en mobiltelefon man kan fotografera med, bara ringa och skicka sms, vilket räcker för mig.
 
Mest livat var det i och kring pulkabacken.
Äldre sportlovslediga ungdomar kanske föredrar längre och tuffare slalombackar som ligger utanför stan, ja, ända bort till fjällen 40 mil bort. Ändå är det verkligen lyxigt med en slalombacke nästan mitt i stan, bara 4 km utanför centrum.
 
Jag försökte fånga en flygande åkare men det gick inte så bra.
Det var inte många som åkte i pucklarna just då men lite fart är det väl. Efter denna sköna dag var det bara att åka med skidorna till bilen för att ta sig hem, i mitt fall ca 1,5 km.
Skidorna fick jag av en annan väninnas dotter som hade köpt nya. De fungerar jättebra för mig som vill slippa valla och som bara åker enstaka gånger per vinter. I år har det i alla fall blivit två tillfällen. Jag är såå nöjd.
 
Igår var det också en underbar solig vårvinterdag. Bilderna från den utflykten kommer senare. Inga skidor då.
 
Ikväll ska jag och tre andra väninnor jag känt sen 70-80-tal träffas på en ny restaurang och testa deras meny. Det ska bli roligt med både umgänge och god mat.
 
Ha en trevlig fortsättning på veckan ni också! Jag har faktiskt fått fler läsare sen några dagar tillbaka ser jag på statistiken, men eftersom ingen av er kommenterar vet jag ju inget mer, vad ni tycker, vilka ni är. Skriv gärna en rad, helt anonymt går bra också även om det är roligt med åtminstone en signatur!
 
 
 

Vintersol

Kategori: Miljö, friluftsliv

Så här soligt och fint borde det vara idag då vi i gänget ska åka på utflykt till Hamptjärnsberget en knapp mil utanför Umeå ...
...men det är det inte då himlen är grå och även lite dimfukt hänger lågt. Bilden är från i tisdags då jag och väninnan vars skugga ni anar tog en skön skidtur på Mariehemsängarna. Mer bilder därifrån kommer men nu måste jag skynda.
 
Ha en skön söndag!
 

Utställningen, tredje och sista delen

Kategori: Konst

"The world was flat" heter utställningen som innehåller en mängd varierande verk av många olika konstnärer i samtiden. Världen var platt,  nu är den rund och den kommer att bli ett hologram, sägs det i programmet. En fjärde dimension ska vi försöka föreställa oss och det är inte tiden, som många föreslår. Enligt guiden är det ungefär att se insidan av en människa också, alltså samtidigt med utsidan?? Ja, det kanske vore kul!
 
Bordet med tingen i förra inlägget ingick också och även denna fina möbel med kartor i.
Däremot begrep jag inte hur ljusbordet skulle användas och ingen av vännerna som var med heller. Mattan på golvet med sitt speciella kubtrappemönster känner jag igen från framsidan av min fysikbok på högstadiet. Den kallas Neckers kub och går åt olika håll beroende från vilken vinkel man betraktar den. Lite spännande att gå på de trapporna om man nu hade kunnat det :).
Konstnären heter Rometti Costales och verket består av keramikplattor och vulkanstenar. Betrakta och förundras!
 
Rolig är Jeppe Heins "Roterande spegelobjekt" som jag fotograferar länge vid.
Jag och M från gänget och nedan jag och S som ni säkert känner igen från fler blogginlägg.
Häftig är också detta konstverk som ska föreställa kartor över två städer, Mexico city och Paris utskurna ur  6 månader gamla philodendronblad.
Det här är Paris, tror jag. Konstnären heter Benoit Pype. Jag har haft en philodendron när jag bodde på Teg för massor av år sen. Då, på 70-talet, var det så modernt att möblera med gröna växter och det har ju kommit tillbaka numera. Men idag har jag mera tantblommor, sådana som blommar :). Och så några kaktusar också.
 
Nästa konstverk vet jag inget om men tyckte det var fint.
Jag lyckas inte hitta igen det i programmet, möjligtvis kan det vara något som är lånat från Berlins medicinhistoriska muséum och är resonatorer, vad nu det är?
 
En fin mobil av flygande frön inte helt lätt att fotografera, av Francois Bucher/Lina Lopez
Fin att titta på i alla fall.
 
Vi avslutade med att sätta på oss VR-glasögon och glida omkring i en virtuell verklighet. Där var det kö så vi som ville kolla fick vänta ett tag. Det var roligt att se på andra som gick planlöst omkring med en apparat för ögonen. Här är det jag som gör det. Konstverket heter "Fantom" av Daniel Steegman Managrané.
Man kom in i en djungelliknande värld men inte alls grön utan vit/silverfärgade träd och växter utan någon fast kropp. Ingen botten fanns heller utan där var bara djup åt alla håll. Jag kände mig lite yr efter en stund.
Väninnan famlar men har ganska kul, ser det ut som. Barnen verkade ha lättast för att röra sig i världen utan fasta föremål och det är nog inte så konstigt då de är minst fästa vid materien, tror jag.
 
Ännu en spännande utställning på Bildmuséet. Nu har jag varit på flera sådana där vi betraktare får delta och ha roligt. Nästan så att jag längtar efter en vanlig med färgstarka stora oljemålningar att försjunka i. Då måste jag nog fara till Louisiana där jag aldrig har varit eller besöka något mer traditionellt museum.
 
En stilla vecka då molnen täcker solen, då enstaka plusgrader tinar snön samtidigt som det har fallit en hel del nya flingor. Ett impulsbesök på nya IKEA som invigdes på Söderslätt utanför Umeå den 26 februari blev det i måndags då en väninna ville ha sällskap dit. Vi åt deras brunch för bara 69 kr, 49 om man ville bli medlem i IKEA family. Det iddes inte jag då det blir ytterligare ett kort att hålla reda på. Mer än värmeljus köpte jag inte. Väldigt billiga förstås. Nu återstår att se om de är bättre än andra jag har prövat.
 
Hoppas solen kommer åter i morgon som de lovat. Ha en trevlig vecka!
 
 

Fortsättning Bildmuséets utställningar

Kategori: Konst

Idag är jag riktigt på benen igen och har varit ända in till centrum, träffat UMeGänget och ätit lunch med dem. Vi hade brunch på restaurang Invito på programmet men där var det fullt med folk. Vi sju fann inget bord trots att de försäkrat oss att vi inte behövde boka bord om vi var färre än tio. Miss! Vi funderade och upptäckte att flera av oss inte besökt Utopias Foodcourt där det finns fyra olika restauranger att välja bland och ändå kan vi alla sitta tillsammans. Vi fann ett bord lugnt och bra till nära en grönskande vägg. Alla fann mat de gillade. De flesta av oss valde den nyaste restaurangen Sassou. Namnet ihopsatt av orden sallad och soup, fast där fattas ett s..?
 
De hade i alla fall jättegoda soppor - jag smakade både broccoli- och skogssvampsoppan i små portioner samt sallad från buffén. Även lax i mangosås var jättegod och sjögrässalladen med bulgur i. En ny bekantskap i matväg som jag gillade med härligt gnissel i tugget :). Däremot fann jag inte den veganska oumph något vidare, en parfymig smak jag gärna avstår ifrån.
 
Bild från längesen då solen sken.
Denna dagen är gråmolnig med ca 1 plusgrad. En liten promenad i skogen min (!) där Tusse följde med riktigt långt har jag också hunnit med. Men nu åter till utställningarna vi besökte söndagen innan jag blev sjuk.
 
På våning fyra en ovanlig installation så till vida att det var tillåtet att röra alla ting i rummet och även att ändra placeringen.
Vår guide delvis kapad längst till vänster till och med uppmuntrade oss att göra så. På papperen stod skrivet med enligt mig alldeles för liten stil olika tankar som antagligen var menade att tala till oss som individer, men speciellt engagerande var det inte så vi gick fort vidare ner till våning tre där många konstnärers verk var representerade.
Först möttes vi av detta långa bord fullt med mekaniska instrument obegripliga för de flesta av oss, gissar jag. Enligt beskrivningen handlar det om navigering och astronomi, men guiden sa att endast ett föremål på bordet gick att använda, de övriga hade manipulerats med någon detalj så de såg riktiga ut men inte fungerade. Konstnären heter Manuela Ribedeneira och verket "Konsten att navigera: Objekt av tydlighet och tvivel"
 
Här kommer flera exempel på vad som fanns där.
Gytter av något slag. Ganska vackert, tycker jag.
 
En liten glob som reflekterar... och en fin träfigur nedan.
Samt lite roliga färgnågonting där färgen rör sig beroende på hur man betraktar föremålen.
Likaså mackapären från förra inlägget anas i bakgrunden. Vilket av föremålen som var ett riktigt navigeringsinstrument missade jag tyvärr att fråga guiden om.
 
Härnäst kommer Hermann von Helmholtz (1821-1894) med Sfymograf enligt Marey, ett instrument som användes som pulsmätare på 1800-talet.
Så fin och levande avbildning av handen, inte sant? Många verk återstår att visa så det blir fler inlägg framöver.
 
Så skönt att ha återfått lite energi nu i alla fall. Febern blev värre i tisdags då en förkylning med rinnsnuva tog vid. Två dagar då jag bara hasade omkring i morgonrock och sov mesta tiden. På torsdagen steg jag i alla fall upp, duschade och rörde mig långsamt kring huset - till soprummet och ut med katterna, sen in och vila igen. Vännen skjutsade mig till Willys så att jag kunde handla lite, med betoning på lite. Eftersom jag fick magsjuka har aptiten varit lite på sparlåga så en del av maten har inte blivit uppäten innan bästföredatum. Jag slänger inte utan kollar hur fräsch den är. Det mesta går att äta upp om det tillagas, märker jag. Och katterna hjälper mig med fil och turkisk yoghurt. Det gillar dom!
 
Nu längtar jag efter solen igen. Ändå har det mulna vädret varit skönt när man ändå måstat hålla sig inomhus och mest vilat. Men solstrålarna ger sån härlig energi. Bara vänta och se för marssolen kan vara riktigt go'.
 
Ha en skön fortsättning på helgen!