konstbarbro

Uppsalabesök

Kategori: Resor och utflykter

Oj, det blev ett långt blogguppehåll för mig efter min lilla tripp söderut. Den 15 mars åkte jag till Uppsala för att hälsa på min systerdotter och hennes lilla flicka som då var 3,5 månader. De kom och mötte mig vid centralstationen och vi tog en liten promenad i fina Uppsala.
Ungefär samma väder som hemma, men betydligt mindre snö, förstås. I vagnen låg M och snusade gott.
Efter ett besök i Polarn o Pyrets butik sökte vi oss mot ett café. A hade fått tips om Bibliotekscaféet, att det var bra för föräldrar med babysar. Först en känd utsikt från Uppsala som jag sist besökte 1991, då i ett jobbärende.
Vy från en bro över Fyrisån. Caféet var verkligen mysigt med små rum att trivas i. Vi hann bara äta lite av våra matiga mackor innan lillan vaknade.
Men hon var så nöjd och vi fick i oss lunchen utan problem. Minisemlor hade de också som jag köpte med att avnjuta senare på dagen.
 
Efter en skön paus fortsatte vi vår promenad i Uppsala. En fin järnbro lockade till ett foto.
På andra sidan kom gräsänderna i massor mot oss i tron att vi hade bröd, men vi hade inget att ge dem, tråkigt nog.
Men mat fick de av andra, såg vi, så det var lugnt. På vägen mot systerdottern med familjs lägenhet såg vi detta vackra blå hus.
En liten detaljstudie.
Mycket vackert! Sådana hus saknar jag i vår, Umeås, stadsbild. Vi hade några men de revs på 60-talet.
 
Snart kom vi fram till det område som mäklarna kallar Norra Luthagen, men som har namnet Stabby på bussen. En lagom lång, behaglig promenad från Uppsala centrum. Det var ändå skönt att komma in, packa upp lite, ta på sig mysbyxorna och möta lilla M på golvet.
Mycket roligt att reagera på. T.ex. mammas hår :).
Babblare kallas figuren till höger har jag nu lärt mig. Till slut vågade jag ta upp henne i min famn.
Så mysigt att få vara tillsammans en stund. Resten av dagen och kvällen flöt på med familjeliv. Så roligt och annorlunda för mig som mest lever ensam, även om jag har mysigt med mina katter. Så jag klagar inte, talar bara om att jag trivdes lite extra. A:s sambo, M:s pappa D kom hem och vi hade det så gott.
 
Lite mer om Uppsala kommer senare. Kanske blir det tid över att blogga i påsk. Jag har haft så inninordens mycket att göra med gamla bilder som jag hoppas muséet vill överta så inte min barndomsby Grisbackaänget helt glöms bort nu när inget spår av den längre finns kvar. Apropå spår så var det just Botniabanans tillkomst som orsakade att de sista husen revs. Det är ett tungt arbete att göra urval, skriva info och scanna bilder, inte minst känslomässigt då jag så saknar mina föräldrar som kunnat berätta så mycket mer än lilla jag, som bara var 13 år då vi flyttade därifrån. Men nu har jag paus från det arbetet ett tag. Såå skönt!
 
En Glad Påsk önskar jag er alla!
 
 

Landsbygdstur, Kroatien

Kategori: Resor och utflykter

Äntligen har jag kommit till sista dagen på vår Kroatienresa i oktober i fjol. Alltså bloggandet och bildvisandet. Fredag den 20 oktober 2017 skulle vi på landsbytur som de kallade det att åka ut på landet och besöka en bondgård, trodde vi. En gård var det i alla fall och på landet som utlovat. Först stannade vi till vid en mäktig ravin, Cetina river canyon, ett naturfenomen som förevigats med en egen skylt.
Översätta kan jag inte. Platsen var inte helt lätt att fotografera i morgonljuset, men jag gjorde ett försök.
Lite inzoomning också så syns vattnet bättre, den lilla ån som rinner ner till staden Omis och på vägen växer till en mycket vattenrik flod med spännande passager för forsränning och liknande.
Halv tio var vi framme på gården i Radovici . Bobo, vår värd för dagen, berättade om kroatisk landsbygd och historia om gården samt drog en del töntiga skämt om att han hade två fruar. Vi skrattade vänligt som sig bör.  
Ett glas grappa bjöds vi på och den här gick ned lättare då den smakade lite bättre än grappan vi fick på båtturen i början av veckan. Den som vi hällde ut i havet, de flesta av oss.
 
Lilla vovven med sitt söta underbett tog förstås en del uppmärksamhet.
Det var första dagen med lite moln. Visserligen tunna slöjor men det kändes en aning svalare. Som tur var kom solen fram senare och vi fick ännu en sommardag i oktober.
På tunnbordet ett fat med kvitten, en frukt jag aldrig smakat. Läckra chilis odlade de också i kruka.
Medan denna dam som inte var hans fru trots Bobos små skämt jobbade med att laga en läcker pirogliknande sak...
..kunde vi titta runt på de olika miljöerna på gården. 
"Excursion to the past" kallade värden utflykten. Vi hade förväntat oss en nutida bondgård då landsbygdsturen utlovades men det här var mer av ett gårdsmuseum med en pratsam och glad gårdsguide/värd.
En av matplatserna. Vi skyndade oss att ta plats mer i solen då värmen inte helt kommit till dagen. 
 
Efter kavling lade hon på massor av mangold och vitlök.
Sen behövdes ett lager deg till och en träskiva för att klara transporten till en  eldstuga.
Det var fascinerande att följa hennes arbete. Lite extra då man började bli hungrig.
Hon lade pirogen på en bädd av mest askgrå men lite glödande aska. Eller om hon sopade undan den först, verkar mer troligt. Sen bredde hon ut tidningar ovanpå och tände eld på dem.
En annan stuga bjöd på denna interiör. Tror det var någon som rest till Amerika och senare återvänt. Minns så dåligt.
 
Den omgivande landsbygden såg vi inte så mycket av, men utsikten från gården var fin.
Nu till sista momentet innan rätten var färdig. Bobo gjorde det viktigaste, enligt honom själv, penslade på olivoljan.
Lite för mycket enligt oss som sen fick smaka, men jättegott var det.
Till det lite ost, oliver och gott rött vin. Stämningen höjdes. Medan huvudrätten förbereddes fick de som ville följa med på en liten promenad. 
Söt minicyklamen växte vilt längs stigen. En blyg åsna fick jag också syn på.
Hunden gjorde oss uppmärksamma på en liten sköldpadda som låg vid stigen, men den tror vi var utplacerad. Värden lyfte upp den till en låda där det fanns fler av samma sort. Lätt att rymma från var den inte.
 
När vi satt oss till bords bjöds det också på underhållning i form av gammal kroatisk sång.
Gnisslande instrument med entonig sång bestående av många verser, som ett skillingtryck, gissar jag, då den innehöll en sorglig historia om kärlek och död. Bobo visade också traditionella dräkter.
De andra fick kött men jag erbjöds polenta med tillbehör.
Lite väl mycket för mig, men aubergine var jättegod. Stämningen var hög, kanske dels beroende på vinet som aldrig tog slut, eller så hade vi bara jätteroligt ändå.
Våra härliga väninnor som vi mötte på resan och som förgyllde varje dag.
Vi som känt varandra sen 13-14-årsåldern har också kul ihop. Under måltiden bjöds på sång och musik av grannar eller bekanta till Bobo.
Vår fina guide Silvana sjöng med. Som helhet en trivsam dag med goda intryck från gammal lantlig miljö i Dalmatien. På vår väg till bussen fick jag också se en liten mysig katt som fick mig att tänka på mina små därhemma som jag inte träffat på en hel vecka.
Ett kort besök på stranden hanns med och likaså ett dopp för tre av oss. Ljuset blir fint i den nedåtgående solen.
Villka härliga minnen denna helt igenom fantastiska resa gav oss. Två missar upplevde vi på hela veckan. En pytteliten var missförståndet med efterrätten i Split som tog bort viktig tid för eget upptäckande av staden. Den andra var sista kvällens middag.
 
Storslaget av hotellet var att de skulle bjuda oss på en serverad trerättersmiddag (tidigare hade det varit buffé). Därför skulle vi sitta i en mindre lokal, så mysig och fin. Tyvärr var ljudnivån förskräcklig pga tegelväggar och frånvaro av dämpande textilier. Vi som alltid hade haft så trevligt tillsammans när vi åt fick nu skrika till varandra för att höras. På så vis dör samtalet och vi åt mest i tystnad eller sa något till bordskamraten som satt närmast. Jag fick springa upp på hotellrummet efter öronproppar för att stå ut så den middagen var en besvikelse hur god maten än var. 
 
Men i övrigt rekommenderar jag verkligen denna vecka i Kroatien med Krores. Vi var alla supernöjda och med det underbara vädret i oktober också räcker inte orden till.
 
Ute lyser nu solen på det nyfallna (igår) kritvita snötäcket som traktorn kämpar med att ploga undan.
 
Ha en skön marsvecka! 
 
 
 

Årets första

Kategori: Miljö, friluftsliv

Jajamän, det blev av. I söndags tog vi med skidorna till Strömpilen och gled ned på isen för årets första skidtur. Solen sken, ca 8-9 minusgrader och medvind till en början.
Vita vidder med massor av spår, inga direkta skidspår men det gick fint ändå. Vi är på Umeälven och det är ön Storsandskär till höger. Långt fram till vänster i bild anas järnvägsbron som kom till när Botniabanan byggdes för några år sen, var det tio??
 
Solen lyste härligt stark. Vi njöt när vi långsamt provade glidet på våra skidor.
Säkert glada frispringande hundar som gjort dessa spår, fast det kan förstås ha varit vilda djur också.
 
Skönt var det också när det var dags för en apelsinpaus.
En liten stuga vid älvkanten gav lä och väninnan mår gott.
Lite värre blev det på återfärden då isvindar gav motstånd, inte så mycket, men mest kyla. 
 
Jag är redo omedveten om att huva behövds.
När vi närmar oss Kolbäcksbron är det inte långt kvar tills vi kan kliva in i hyfsat varm bil som stått i solen och därmed inte kallnat så mycket. 
Fika gjorde vi däremot inne i husvärmen.
 
Igår, fredag den 3 mars, gav vi oss ut på årets andra skidtur, till Mariehemsängarna. Där fanns det fina preparerade spår för både klassisk och skateåkning. Lite uppför och lite nedför gav också bra motion då mina vallningsfria skidor glider så dåligt nedåt att jag glatt stakar på. Solen sken ljuvligt hela tiden med bara någon enstaka minusgrad och alls inga isvindar. Däremot kom molnen fram just när vi skulle fika på en bänk vid Bräntbergets sluttning. Gott var det ändå. 
 
Idag virvlar det små lapphandskar ganska glest men alls ingen sol. Vi har haft en underbart solig vecka så jag är ändå riktigt nöjd. En eller två skidturer till så kommer jag sen att önska dagsmeja och långsamt borttinande snö, men inte förrän när mer än halva mars varit. Nu är det ju inte jag som bestämmer men önska kan man ändå :).
 
I eftermiddag blir det bowling med gänget och sen middag på restaurang Mix, tror jag. Ha det så gott i vintervädret som lär finnas i stora delar av landet just nu och även söderut i andra länder i Mellaneuropa.