konstbarbro

Efterjulmiddag

Kategori: Festligt

Även juldagen bjöd på en fin soluppgång.
Några dagar senare bjöd jag mina släktingar på middag hemma hos mig.
Jag vid mitt juldukade bord med fiskreceptet uppslaget. Dagen var stressig, ända sen kl 10 hade jag varit igång, bara gått ut kort till soprummet två gånger. Ett njutbart bad hann jag också med men mer än 20 minuter låg jag nog inte där. Normalt brukar jag ha förberett maten men i år gjorde jag allt samma dag då min hjärna varit planeringstrött. Inte bra kände jag då stressen nästan blev olidlig. Ändå kan man le och vara trevlig.
 
Min systerdotter kom lite tidigare och hann hjälpa mig med att tända ljusen i alla fall.
God Höga Kustenglögg, alkoholfri, men för en del med lite spets, bjöd jag på samt tilltugg med olika röror. I år en med matjesill i och en med röd rom samt philadelphiaostkex med gurka till barnen. Här slappar männen i släkten och låter sig väl smaka av mina godsaker.
Jag var mest i köket från början och kämpade med min fisk- och skaldjursgryta med saffran. Något fel var det på receptet då det blev alldeles för mycket. 
Jag var först tvungen att låna en extra kastrull av min granne men sen kom jag på att jag äger en alldeles oanvänd wok som jag säkert fått av någon bokklubb. I den rymdes hela grytan med musslor och allt. Den blev jättegod och alla tog om minst en gång. Ändå blev det fyra portioner över så visst var receptet något överdimensionerat. Men då har jag istället rester i frysen:).
 
Jag lånade kameran åt barnen men de lekte bara med den så inga bilder gick att använda. Lite för kul att busa med varandra och ta närbilder, tydligen. Min nyckelringstavla roade också.
Sorry A, men det här är den sista! Inte många av er som har kvar en fast telefon som min, eller hur? Jag gillar att sitta still när jag pratar i telefon och den strålar inte alls. En bärbar DECT-telefon lär avge mycket strålning har jag läst och jag är känslig för sådan så jag behåller min kära Respons så länge den fungerar.
 
Till efterrätt bjöd jag på mjuk pepparkaka med kolasås och lingon och även den mottogs bra. Roligt när folk trivs och gillar maten min, men så här stressad vill jag inte känna mig igen. Jag var alldeles övertrött när jag gick till sängs för att inte tala om nästa dag då yrseln fanns med mig. Får se om jag hinner komma på någon lösning innan det är dags om ett år igen.
 
Idag, onsdag, är jag nästan återställd, bara lite extra tinnitustjut. Jag har just varit på middag hos en väninna på Östra Ersboda där jag bjöds på god laxlasagne och kladdkaka. Jag fick också sällskap när jag promenerade hem i stormen. Oj, vad det blåser ute och har gjort sen i natt då det ven i tallen utanför mitt fönster. Nästan så man blir ängslig över att den ska blåsa omkull. +1° är det nu vilket ska hålla i sig över nyårsnatten också. Då behöver vi i alla fall inte frysa. Konstig vinter utan snö, längtar den!
 
Jag läste mitt julbloggande från ifjol och jag har skrivit nästan samma saker. Nu är det nog dags att hitta nya saker att skriva om. Jag funderar på att återgå till mina tavlor, det som jag började med när jag påbörjade min blogg för sju år sen. Vi får se!
 
Gott Nytt År igen!
 
 
 

Jultrevligt

Kategori: Festligt

Tiden går så fort och snart är det nyårsafton. Innan dess vill jag hinna blogga om julaftonen 2015 som tillbringades på Grubbe med mina släktingar som vanligt. Årets julafton började med en fin soluppgång här på Glassgränd där jag bor med mina två katter.
Trots snöbrist lite frostvitt på taken i alla fall. Vid tvåtiden körde jag till min brorsdotter med familj där vi samlades för lite glögg och läcker saffranscheesecake innan det var dags för Kalle Anka som numera också lockar barnen. De kanske har anammat några vuxentraditioner nu och gillar det gemensamma. Tyvärr pajade kabeltv:n tillfälligt så vi missade Musse m.fl. på husvagnssemester men det löste sig då de har en vanligt TV på övervåningen med enbart en bordsantenn som lätt tog in ettan och resten av Kalleprogrammet.
Farmor G och barnbarnet L myser i soffan.
 
I år hade jag tänkt att fotografera lite detaljer kring julen men det var svårt då min kamera inte har någon riktigt bra makrofunktion. Här är i alla fall lite grandekorationer.
Ett gammalt änglaspel ger nostalgi.
De har byggt ett nytt uterum som invigdes med sin första julmiddag.
Golvklinkers återstår att lägga på men golvvärmen fungerade redan och det var härligt att sitta lite mer utomhus fast ändå inne förstås.
Värdparet närmast, sen några av oss andra.
 
Syskonen S, varav en inte bär det efternamnet längre, i köket med förberedelser.
Jag kallar dem ibland barnen men det måste jag nog sluta med då de passerat 40-årsstrecket:). Min brors barn alltså.
 
Och så en bild där jag är med :).
Alldeles lagom mycket julmat har vi, tycker jag, som väljer bort det köttiga. Brantevikssill var en ny, jättegod bekantskap.
 
Lilla A vill inte vara med på nätet längre men det sa hon först i söndags då jag redan förberett bilderna.
Hennes hår glänser så fint. Är det dumt av mig att ändå visa några bilder fast det inte är närbilder eller framifrån? Efter det här inlägget ska jag i alla fall respektera hennes beslut.
 
Barnen hade tjänat in några läckra högtalare på att sälja jultidningar. Det blev lite teknikstrul när de skulle demonstreras men till slut fick vi se färgflashar i rytm.
Tomten tror de inte längre på men vi vuxna blev ändå väldigt glada när det knackade på altandörren och en skäggprydd man kom in.
Mörkt och mystiskt! Jo, jag tror nog att barnen blev glada de också. Men nog frågade A menande om och om igen efter pappa. Några bra svar fick hon inte, men kul hade vi.
Så här såg granen ut innan julklappsutdelandet...
.. och så här såg det ut efter!
Där satt far insvept i filt och bastumössa, trött efter sin tomteutflykt eller??
Före detta kaos blev jag glad över första paketet som visade sig innehålla en önskad fårskinnsfäll.
Nyklippt sen två veckor men med tvåårgammal klänning för att inte tala om glitterstrumporna som är fulla av nagellackshejdade hål och maskor som inte syns.
 
Några pingismatcher i garaget/chillrummet hanns också med. Jag fick faktiskt vinna en över A som sen direkt tog revansch. Det är ett litet pingisbord och ganska svårt att hålla igen så man inte slår för hårt. Som vanligt en trevlig och gemytlig julafton. Nöjd och belåten åkte jag hem med mina gåvor (mycket choklad!!) efter kl 21 till mina väntande katter.
 
Resterande juldagar blev ganska lugna frånsett min efterjulmiddag för släkten som blev en mycket stressig dag innan de kom. Kanske blir det några bilder därifrån också.
 
Jag får önska er alla Ett Gott Nytt År! Gott slut-uttrycket är jag inte vän med så jag hoppar över det:).
 
 
 
 
 

Mien meo mieng - vietnamesisk konst

Kategori: Konst

Jag har just haft besök av vännen med son från Uppsala på litet julfika. Allt är förberett för morgondagen. Jag har sån tur att jag bara åker iväg med mina julklappar till dukat bord och gemenskap. Ja, jag bidrar med gravlax och sås samt hjälper till lite på plats, men slipper alla andra besvär. Några dagar senare bjuder jag min släkt på efterjulmiddag hos mig men det är då. Just nu njuter jag av ledigheten och stillheten som börjar kännas i kroppen när solen sakta går ned denna en av årets mörkaste dagar som faktiskt blev ovanligt ljus med blå himmel och eftertolvsol.
 
Redan i slutet av oktober var jag på Bildmuséet med några ur Umegänget för att se samtida vietnamesisk konst. Här kommer lite bilder från det besöket. MIEN MEO MIENG kan översättas med förvrängningarnas land vilket kort betyder att det inte är helt lätt för konstnärer att uttrycka sin åsikt i Vietnam.
 
Vi möttes av ett stort kapat pekfinger.
Det visade sig att det fanns många variationer på dem.
Gruppen som ville ha visning samlades vid detta finger gjort av mjuk mosaik av vattenbuffelhorn med nagel av kohud. Guiden lät oss sitta en stund på det. På andra platser användes skulpturen som soffa, berättade hon, men ville inte att vi skulle pröva det mer på muséet. Tran Tuan heter konstnären som berättat att många under vietnamkriget lät kapa sina pekfingrar (som ju är avtryckarfingret) som protest och för att inte kunna bära vapen. I Vietnam kallas det Amerikakriget.
 
Ett lyft pekfinger ser konstnären också som en fredsymbol som riktar uppmärksamheten mot krigens offer.
Dessa skulpturfinger fanns i fyra olika utföranden med spännande materialval. Här kommer det sista i kohud och koppar. 
De låg på olika våningsplan och efter det första gick vi ned en trappa för att möta en liten pojke som ilsket ger oss fingret.
Eller lockar han oss till sig?? Konstnären heter Vu Hong Nonh och pojken som påminner om en buddha är faktiskt gjord av tvål. 
Guiden inbjöd oss att tvätta oss med tvålen för det var meningen att skulpturen skulle förflyktigas så småningom. Tvagningen påminde om en ritual i buddhistiska tempel. Jag läser ur programmet jag fick med hem. Låg höstsol lyste in genom fönstret denna finna oktoberdag i Bildmuséet vid Umeälven.
 
Sen leddes vi vidare till verket "Vi föll aldrig" av Nguyen Tran Nam som har avbildat sin familj i glasfiber med rundade bottnar likt leksaken många av oss har haft. Den som aldrig faller utan bara gungar lite och reser sig igen.
Pappan närmast som var hantverkare klarade utvecklingen bra men mamman längst till höger som arbetat i jordbruket lyckades inte anpassa sig till nyare tider.
 
Konstnären själv ser rakt på oss här nedan.
Studerande lillebror bakom.
 
E prövade att sätta figuren i gungning innan guiden upplyste oss om att vi inte skulle göra det då tidigare besökare hade lyckats få en av figurerna att faktiskt falla, oturligt nog.
I samma rum fanns en samling foton som vid första anblicken såg ut att föreställa olika vackra väderupplevelser. Vid närmare granskning visade det sig vara bilder av krig, bomber som detonerade och andra krevader. Då kändes det ordentligt otäckt i magtrakten.
Verket heter "Heliggjorda moln" och konstnären är Nguyen Phuong Linh. Fotografierna är uppförda på porslin.
 
Vanliga oljemålningar fanns också. Här är en smått surrealistisk bild som jag inte tänker förklara.
Verket heter "Skatt".
 
Jag har fler bilder från utställningen som jag återkommer med efter jul. Nu några bilder från igår, årets mörkaste dag som liksom idag bjöd på sol.
Med broddar på tog jag en skön eftermiddagspromenad. Luften bjöd på några plusgrader och vinden var obefintlig. Jag hann få en bild av solen också.
Klockan var då bara 12.34, alltså på nedåtgång. Jag tror att solen räknas som uppe en timme till.
 
Mina kära katter som jag nu nästan måste tvinga ut skyndar sig upp på kattrappan till säkerheten så fort de anar en människa med eller utan hund. De bara låtsas vara rädda, tror jag, för att slippa frysa om tassarna någon längre stund.
Inte var det någon som kom :).
 
Så kära läsare är det dags att önska er alla en fin julhelg.
Helt lätt var det inte att få tomteluvan att sitta kvar :).
 
 

Fototriss - Jul

Kategori: Festligt

En lite julig triss ska jag väl hinna med innan jag åker ned på stan för att träffa vännen och köpa sista julklappen. Utanför jobbar traktorn med att skrapa frusen blötsnö från gång- och cykelbanor men solen skiner och det är tråkigt nog plusgrader så det tunna vita kommer att försvinna.
 
Inomhus däremot lyser det av rött, guld, silver och glitter för jag gillar att julpynta. Inte så stilfullt direkt utan bara mycket härligt varmt juligt. Min gamla tramporgel med fyra trasiga tangenter får åskådliggöra det.
Jag har ärvt den av min mor som kunde spela på den. Jag däremot, kan bara klinka "Gubben Noa". Två fulsnygga loppisvaser som jag aldrig har sett någon annanstans har jag fyllt med tomtar. De skrek till mig att köpa dem för 35 resp 40 kronor och jag har letat på nätet för att se var de kommer ifrån men inte lyckats. Nu får de vara med i julpyntet.
 
På bordet min tomtesläde från Fyrklövern tillsammans med de fina rosorna jag fick av väninnan då jag bjöd henne på litet glöggkalas i torsdags.
Svårt få den perfekta skärpan utan blixt men med blixt blir det så kallt och för ljust, upplever jag. Jag kanske skulle ha väntat till mörkrets inbrott innan jag tog bilderna.
 
Svårt med skärpan är det också när man utomhus får fint julbesök. Den hittade min kokosnöt igår och idag var det till och med två av dem men bara en fastnade på bild.
Så fint tecknad den är, vår större mest vanliga hackspett.
 
Det blir min juliga triss och med det får jag önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År.
 
Andras bidrag till samma tema hittar ni här.
 
 

Julbord på Messen

Kategori: Festligt

Den 6 december träffades 9 personer från UMeGänget för att äta årets julbord. Vi hade valt restaurang Messen som just ligger i den gamla officersmässen på I20 som lades ned 1997. Först bjöds vi på ett glas glögg och sen visades vi in i Prinsessrummet som var så här fint.
Längst till vänster ser ni foton på prinsessorna från 50-60-talet. Vi kände inte igen alla men de flesta av Hagasessorna var med samt mamma Sibylla och några till.
 
Jag passade på att fotografera julbordet innan gästerna vällde in. Sill- och laxbordet hade dekorerats med en glad gris. 
Det kanske inte är så dumt, kommer jag på, för vid nästa bord skulle hen inte längre varit glad :).
 
Kött- och varmrätter på bordet bakom granen. Som vanligt saknar jag grönsaker. Kokt rödkål var det enda som fanns.
Härifrån tar jag ingenting utom rödkålen då och Janssons av varmrätterna. Sen fick jag tips att det fanns grönsaker bland de varma kötträtterna så jag gick dit och tog mig en jättegod palsternacka samt några brysselkål men de var råa och gick inte att äta, för mig i alla fall. Något fel är det när det inte går att fixa tillagade grönsaker, t.ex. grönkål, brysselkål, rotfrukter m.m. som visst hör julen till.
 
Sen jag började äta julbord igen för ca fem år sen har jag saknat det gröna varje år. Jag har ringt dagen innan och bett om grönt och nästan alltid blivit hänvisad till att säga till när jag kommer på julbordsdagen. När jag har gjort det på plats fungerar det inte. I år fick jag rå rödkål, ett halvt skivat äpple, en halv klyftad apelsin, några nötter och lite grovt bröd i krustader. Jag som bara ville ha en grönsallad och kanske några varma grönsaker som motvikt mot allt det feta och tunga i julmaten. Min mage klarar inte rå svårsmält kål m.m. så jag åt äpplet, apelsinen och nötterna, som vanligt besviken. Garaget, som vi besökte ifjol, hade ansträngt sig och gjort tillagade vegetariska varmrätter, gott men också det ganska så kraftigt. Jag önskar mer lättsmält grönt. Får se om jag bryr mig om julbord nästa år, men det är ju så festligt och så roligt att gå ut många tillsammans.
 
Godisbordet däremot frossade jag ifrån. 
Där fanns massor av gott :)!
 
I prinsessrummet fanns en pampig vacker spegel med mig framför och några av oss som anas däri.
Förrättstallriken blev full fast jag glömde sillen och tog den efteråt.
Gott hemgjort knäckebröd också. Inledningen på julbordet är alltid läcker med alla olika sorters lax, löj- eller sikrom och skagenröra med massor av fina räkor som jag är extra förtjust i.
 
Gamle kungen, Gustav den femte övervakade oss vid bordet.
När jag var liten var det Gustav den VI Adolf som var kungen. Honom gillade jag jättemycket minns jag, tror han utstrålade pappavärme vilket tilltalade en liten flicka som jag.
 
Min efterrättstallrik var välfylld. Vid bordet stod det bara små tallrikar men vi, jag och H, hämtade stora från varmrättsbordet.
Godast var faktiskt Ris à la Malta med hjortronsylt. 
 
De andra har små tallrikar men blev nog nöjda de också.
Den bästa gruppbilden får jag inte visa för två i gänget vill absolut inte vara med i min blogg eller på nätet överhuvudtaget. Åh, vad jag önskar att de kunde ändra sig för jag anger ju aldrig några namn och ansikten kan blurras bort, men det räcker inte heller vilket jag måste respektera.
 
För jag vill inte heller att någon annan ska publicera bilder på mig utan att fråga. Jag upptäckte faktiskt att det har VK.se gjort ifjol. Det finns bilder på mig när jag fågelskådar med mitt namn under. Jag är så gammal att jag tänkte väl bara att det skulle komma i papperstidningen, inte på nätet där jag sällan kollar tidningen. Men det gör egentligen ingenting när sammanhanget är trevligt.
 
Efter några timmar bröt vi upp och då upptäckte jag att rummets ingång vaktats av denne timide militär.
Han bara stod där helt tyst och stilla som en pust från en svunnen tid.
 
De andra gick hem men jag och väninnan S fortsatte fotografera omgivningen. I trapphuset hängde gamla vapen.
Dörren ut var väldigt svår att öppna. Vi kämpade som tusan och till sist fick vi upp dem.
Då upptäckte vi att vi tänkt gå ut på den mörka baksidan. Pust! Tur att ingen såg oss. Betydligt lättare var det att gå ut rätt väg. På väggen hängde lite info om byggnaden.
Bilden på huset blev inte bra men jag visar den ändå.
På tredje våningen fanns forna officersmässen, numera Messen, där vi avnjutit vårt julbord.
 
På gården en kanon som minner om förr.
Två i gänget har gjort lumpen här och kunde berätta en del. Alltid roligt att få veta mer om sånt man själv aldrig varit med om.
 
Jag unnade mig en lång promenad vilket var skönt efter allt man stoppat i sig. Ända hem till Ersboda gick jag inte utan tog 5:ans buss från Vallarestigen.
 
Ikväll blir det mer julbord har jag just fått veta. Umegänget ska träffas på Ersboda Folkets Hus för After Work innan jul. När jag ringde dit för att säga att jag inte äter kött fick jag höra att de skulle bjuda på en buffé med lite julkänsla. Däremot skulle det finnas gott om grönsaker på plats, lovade hon mig, bl.a. en grönkålspaj. Det låter jättegott :)! 
 
Jag önskar er en skön sista adventshelg. Ute är det nu ett tunt vitt täcke, blöta flingor singlar ned då det är en plusgrad, tyvärr. Men det blir i alla fall lite ljusare tills det tinar/regnar bort.
 
 
 

Kattmatta

Kategori: Katter

Jag vill bara säga hej med denna bild. Mer hinns inte idag, tror jag i alla fall. Tusse gillar julmattan som jag lägger ut nere i hallen. 
Se , så härligt oskyldig han ser ut :).
 
Vi hörs mer snart!
 
 

Fototriss - Nära

Kategori: Nära och kära

Dagen har fyllts av besök på Forslunda julmarknad med UMeGänget och i övrigt stilla aktiviteter då det var julfest igår. Tänkte först strunta i trissen men temat "Nära" kräver inga större utsvävningar/utflykter. Jag fick bara tänka till lite.
 
Det är lätt att koppla ordet nära till kära så en sådan triss får det bli. Mina kära tomtar som ligger i varsin kartong i förrådet den största delen av året får äntligen komma ut och vara nära varandra.
Vännen och jag träffades i eftermiddag för att se på reprisen av "På spåret" tillsammans. Lite fotnära blev det då.
Det är jag som gillar motivsockar :). Vi började med lite korsordslösande då teven var avslagen.
 
De käraste jag har är inte så ofta nära men här lyckades jag få dem på bild innan de särade på sig.
Tyvärr hann Desirée vakna av min närvaro. De börjar då slicka varandra så sött och kärleksfullt. Efter en stunds rengöring börjar de istället att slåss lite lätt eller stannar upp och tittar ilsket på varandra innan de går åt var sitt håll. Det är så lustigt att detta goa alltid slutar med småbråk. Mysko!
 
Fler närafoton hittar du hos Fototriss.
 
 

Cagliaris gamla stad

Kategori: Resor och utflykter

Så närmar sig då slutet på min oktoberresa till Sardinien. Genom flera portar vandrar vi i grupp ledda av vår guide in till Cagliaris gamla stad.
Se så smart byggnaden infogats i berget runtomkring! Då i krigiska tider behövdes säkert allt skydd som gick att få så många folkslag som invaderat Sardinien genom tiderna.
Något slags museum, kanske? Det söta rosa huset nedan är i alla fall det Arkeologiska muséet, läser jag.
Lite längre fram passerar vi Stadhuset, gissar jag, då en vakt står utanför och med alla flaggor som visar att det är viktigt på något vis.
En stund senare kommer en stor, kraftig man i uniform med många medaljer på bröstet omgiven av många följare (livvakter?) och går in genom porten. Sardiniens viktigaste?
 
En vacker katedral ska förstås finnas och här kommer den, alldeles för nära för att den ska gå att fotografera bra.
Portmålningarna är fina, påminner om ikoner.
Vi får gå in en liten stund men där är det inte tillåtet att fotografera.
 
Väl ute igen tittar jag ned på detta lilla fina torg där det hade varit roligt att få slå sig ned för en förmiddagscapuccino.
Tråkigt nog fanns ingen tid för det. Vi betalade 78 € för denna halvdagstur då det först var meningen att vi skulle åka kl 8 men de flyttade fram det till nio. Dumt! Närapå ockerpris, tycker jag, men vi hade ju valet att gå på egen hand också. Så här i efterskott borde vi den första dagen ha åkt in till Cagliari och struntat i att leta flamingos och vandra runt i tråkiga Quartu Sant'Elena, men det visste vi ju inte då :).
 
Lite småsugen på något gott var jag nog för denna entré lockade också.
Men vi gick bara förbi. Vackert är golvet i alla fall.
 
I en gränd såg vi Sardiniens speciella flagga hänga från ett fönster.
Klicka här så ser ni den tydligare.
 
Lite snygg graffiti lyser upp trista grå betongmurar.
Det pampiga Elefanttornet gick vi ut genom. Också svårfotograferat så det blir bara en liten elefant på den väggen.
Speciellt vackert utanför den gamla staden var det inte men här fanns några kupoler som var lite Florensinspirerade.
Och en fin grind.
Lite havsutsikt är också skönt.
Sen släpptes vi fria några timmar som bara rusade iväg. Vid det här vackert blommande trädet skulle vi sen samlas vid bussen som skulle ta oss till flygplatsen.
Vi kom fram till att det måste vara Jakaranda som blommar, med hjälp av bladens speciella form.
 
Vi hade ingen karta utan gick bara lite på måfå och fönstershoppade. Några butiker gick vi också in i. Gott om glassbarer fanns det vilket ledde till vår första dubbelselfie:).
Kul att leka lite med Picasas fotospecialeffekter. Jättegod glass var det denna härligt varma soldag den femte oktober.
 
Efter det hann vi bara köpa någon souvenir och snabbäta en läcker pizza nere på torget nära bussen.
Jag gömde en tredjedel av den i servetten och tog med för att äta senare. 
 
Så det var allt från Sardinienresan. Nu har jag bara två inlägg kvar, ett om en vietnamesisk utställning här i stan och årets julbordsätande att göra innan jag har hunnit till nuet. Ikväll är sista yogapasset före jul, får se om hon kör hårt med oss då.
 
Ha en skön fortsättning på veckan!
 
 

Fototriss - Ljus & mörker

Kategori: Min närmiljö

Det är tävling i veckans fototriss med temat "Ljus & mörker". Det är ett bra tema den här årstiden. Mörkret är så kompakt och långvarigt att när ljus och mörker möts blir det spännande kontraster att fotografera. Priserna kommer från www.coolstuff.se och jag har valt denna julklapp.
 
Fullmåne strax före fyra på eftermiddagen och radhusområdets lyktor ger fina färger.
Snön är nu på väg att tina bort igen, tyvärr, och redan ser det ut att ha börjat regna. Då försvinner det vita ännu fortare.
 
Vid elvatiden på kvällen har månen förflyttat sig till vår innergård.
Dessa bilder är från ett tidigare snöfall som låg kvar fyra dagar i alla fall. Dagens snö kom så sent som igår och det är så tråkigt att den inte får ligga kvar och ge mörkret lite mer ljus i vintertid.
 
Men visst är det skönt inomhus när snön virvlar därute.
Det blir mitt bidrag till Fototriss. Fler bidrag på temat hittar ni här.
 
 
 

Cagliari, utkanten

Kategori: Resor och utflykter

Den sista dagen på vår resa åkte vi med på en förmiddagstur till Sardiniens huvudstad, Cagliari, som uttalas Caljari. Klockan nio lämnade vi hotellet och skulle först få se flamingos vilket jag hade sett fram emot så länge. Inte blev det något märkvärdigt fågelskådande. Bussen bara stannade vid vägen och vi fick skåda ut genom bussfönstret en kort stund på de vitrosa fåglarna där ute i vattnet. Klicka här så får du se bilder av dem.
 
Sen skjutsades vi till en utkiksplats ovanför/utanför staden. Där stod denna pampiga staty som jag tyvärr inte hittat namnet på.
Åt ena hållet jättestora saltbassänger.
Se där min kära klippa jag fotograferat så många gånger, nu lite närmare.
Det finns en historia om den, undrar om den inte kallades Djävulsgapet, eller något sådant, men minnet mitt sviker.
 
Åt andra hållet ännu fler saltiner som bassängerna kallas. När jag zoomade in de vita prickarna som kunde anas med blotta ögat, så ser vi att det är de vackra flamingosarna i mängder.
Tänk om de hade monterat upp några riktigt skarpa tubkikare på utkiksplatsen. Jag hade gärna betalat för att få se fåglarna på nära håll.
 
Nedanför klippan ett omgärdat hus jag blev nyfiken på.
Kanske en fabrik av något slag eller både bostad och näringsställe. Vad tror ni?
 
Åt tredje hållet äntligen så får ni se ut över staden Cagliari.
Ingen speciellt vacker vy, bara Castellet längst uppe på berget som lockar till ett besök, men dit kom vi aldrig.
 
Tråkiga hus förutom denna som väl är en kyrka.
Efter denna utkiksstund transporterades vi med buss genom trafikerade relativt smala gator till gamla staden. De husen såg vi aldrig där uppifrån. Här väntar vi en stund innan vi går in med vår guide Hedvig. 
Fin lyktstolpe och läckert hus insprängt i berget. Solen sken och det var ca 24° varmt i skuggan. Jätteskönt med andra ord.
 
Bilder från guidningen kommer senare. Nu ska jag till lasarettet och kolla upp om min sömnapné blivit bättre av bettskenan (som jag inte alls gillar). Ute har just regnet övergått till snöflingor. Kul!
 
Ha en skön helg!