konstbarbro

Lugn vardag

Kategori: Katter

Nu har vardagen äntligen lugnat ner sig fast jag har haft massor av roliga upplevelser. Lugn - spänning en lagom blandning ska det helst vara. Vardagsdramatiken idag bestod av en skrikande skrattmås som gång på gång anföll en till synes kolugn kråka. Två hoppande skator betraktade det hela med stillsamma kraxkommentarer men såg till att undvika måsens utfall.

Den måsen brydde sig inte om att hålla tillbaka sina aggressioner, tänker jag, vilket vi människor ofta gör. Jag menar, han skadade ju inte kråkan, han (hon?) visade bara sitt missnöje och kråkan lät honom hållas, anföll inte tillbaka. Ibland vill man ju göra det, visa sitt missnöje, men absolut inte såra någon. Jag bara undrar om det är möjligt. Vad tror ni?

Jag hinner med att rensa bland papper, ringa de där uppskjutna telefonsamtalen, är ute med katterna, lutar mig mot solväggen en stund men kallvinden kyler.

Desirée solkatt!

Fotograferar också en söt snödroppe, som står där så ensam bland allt som inte börjat spira än.

Sen in och laga lunch innan jag börjar frysa. Med andra ord en stillsam men ganska tråkig dag om jag ska vara ärlig. Jag vet dock att dessa tråkiga dagar är bra för min hälsa, det blir lugnare inuti lättstressade mig. 

Som tur är är jag ikväll bortbjuden på spelafton tillsammans med några väninnor. Vi ska spela Retro-spelet som är riktigt kul.

Fototriss - så här ser det ut där jag är idag.

Kategori: Djur och natur.

Fototriss vill ha en dokumentation över vårens ankomst i vårt avlånga land. Temat "Så här ser det ut där jag är idag" är ett återkommande tema varje årstid. Vilken tur att jag då just idag har varit ute och fotograferat.

Stiftelsen Naturvård vid Nedre Umeälven samt V-bottens Ornitologiska Förening arrangerade idag den första av flera fågelskådningsutflykter. Vi åkte till Degernäs och skådade mängder av svanar, gäss, änder, måsar m.m. Långt borta var de alla när de inte trumpetande flög över oss men genom kikarsikten fick vi se en hel del fågelliv. Mer sällsynta besökare var en häckande tornfalk i en holk och en fiskgjuse som skrämde upp de mindre arterna.

Något märkvärdigt zoom har jag inte så det blir inga direkta fågelbilder, men så här såg det ut där jag var idag.

Tre flygande sångsvanar syns men alla prickar på bilden är  också fåglar :). 

På väg till nästa fågelrastställe kom vi nära den nybyggda Botniabanan som invigs senare i år.

Storavan heter dessa iordninggjorda våtmarker som lockar mängder av sjöfåglar. Storspovens vackra drill fyllde luften idag, den långnäbbade vadaren är ju också Västerbottens landskapsfågel.

Fler bidrag till dagens tema hittar ni på Fototriss.

Toscana- sista dagarna

Kategori: Resor och utflykter

Den tredje dagen på min Toscanaresa för drygt fjorton dagar sen var jag ordentligt trött efter två intensiva utflykter till både Pisa och Florens. Min väninna drog iväg till Florens ensam medan jag valde en stilla promenad i staden där vi bodde, Montecatini Terme. Påskdagen var mulen och jag mötte många finklädda medelålders par, troligtvis på väg till kyrkan. Mycket såg man inte av att det var påskhelg i katolska Italien, hade  förväntat mig processioner och stängda butiker m.m. men av det märktes inget. Däremot hörde jag talas om en påskprocession i Florens tidigt påskdagens morgon, som några intresserade skulle iväg och se på.

Själv gick jag förbi denna byggnad vid Piazzale d. Giusti innan jag sökte mig in i parken.

En stor park men inte så spännande. Jag mötte enstaka joggare, hundrastare, barnfamiljer där barnen fick åka eldriven fyrhjuling (det såg roligt ut) och andra flanerare som jag.

Tror de vita blommorna är tusenskönor och bland dem hoppade koltrastar med knallgula näbbar, inte tillräckligt nära för att jag skulle kunna fotografera dem.

Denna speciella byggnad dolde sig bakom ett högt staket så jag kom inte närmare, tyvärr. Ser lite orientalisk ut, tycker jag. Ordet Terme i stadsnamnet betyder att där finns varma källor och jag hörde talas om bassänger med 33° vatten men fann dem inte så jag ledsnade på vår lilla stad och drog iväg till Florens jag också.

Denna gång fick jag ingen hjälp alls att köpa biljett men jag klurade ut automaten och kom iväg. Istället fick jag med mitt tillgodokvitto hjälpa ett par från Västerås som inte lyckats få ut någon biljett. Det var tur för dem, visade det sig, för tågkontrollanten dök upp ganska snart.

I Florens var det +15° och lätt duggregn. Ganska snart ökade regnmängden för att fortsätta resten av dagen. Gott för gatuförsäljarna som sålde paraplyer. Däremot blev det inga nya foton utomhus och inne fick vi inte fotografera kulturskatterna.

Vi besökte bl.a. Galleri Accademia där sju oavslutade skulpturer av Michelangelo visades samt den berömda, helt underbart fascinerande Davidstatyn stod. Kopian i full storlek utanför Palazzo Vecchio såg ut så här.

Originalets marmor hade gulnat men jag upplevde den ännu finare med otroliga detaljer som gjorde David så levande i all sin manliga glans.

Kul att notera var också denna staty, en del av en fontän några meter bort. Han sneglar på sin mer berömda kollega och visst ser han väl avundsjuk ut? Han funderar säkert varför alla flockas runt just David :).

I verkligheten vräkte regnet ned och fötterna blev allt blötare i olämpliga skor så vi sökte oss in på detta mysiga café. Jag avnjöt en cappuccino och något lite gott till. Servitör med stil, som synes.

Vi försökte också ta oss in på Ufficiernas museum som jag hört så mycket gott om men köerna var oändligt långa denna dåligtvädersdag. Bara att ge upp och nog känner jag mig fylld av kultur så det räcker för denna gång.

Jag skulle gärna återvända till Florens lite senare på året då växtligheten prunkar mer, då dagarna är varmare så man kan sitta ute på caféer och bara njuta av folklivet i denna kulturens stad.

Allt våtare återvände vi med tåget och gick på samma trevliga restaurang som kvällen innan, denna gång utan högljudda fransmän och berusade italienare. Västeråsparet anslöt sig till oss och vi åt alla (nästan) de goda grillade havskräftorna (var för stora för att vara räkor) med sallad till. Våra nya bekanta bjöd på vin och restaurangen bjöd till sist också på en likör till notan, en ganska stark men hyfsat god Limoncello att avsluta kvällen med.

Här ser vi väl ut att må ganska bra?

Sen blöt promenad till hotellet för att packa. Morgonen därpå tidigt upp, frukost kl 6 och avresa hem till Sverige.

Så här såg det ut på Pisa flygplats när vi äntrade planet.

Nyregnat på marken men himlen börjar blåna. Ändå kändes det bra att åka hem efter allt jag fått se och uppleva.

Över Alperna var det så vackert. 

En väninna till mig åkte på samma resa precis innan askan fyllde luftrummet. De fick inte åka hem när de skulle utan blev kvar tre dygn extra. Jag lovade hålla tummarna för henne så hon kommer hem idag och slipper fler förseningar. Hoppas, hoppas! Det ska bli kul att ses och få jämföra våra reseupplevelser.

Fototriss - Metall

Kategori: Resor och utflykter

Idag har vi fått som uppgift att visa bilder på temat Metall. Utanför mitt fönster har världen på nytt blivit kritvit av ett inte så tunt lager nysnö som föll inatt, men det tinar nog bort av solens strålar senare idag. Så jag går inte ut och letar ny metall utan kan få hålla mig kvar i Toscana än ett tag. Härligt!

Denna vackra vägglykta i smide fann jag när vi åkte Touringbuss (turbuss?) den första dagen i Florens.

Den satt alltså ganska högt upp för jag fotograferade från bussens öppna övervåning.

Tornet som vi gick upp i, som jag berättat om i tidigare inlägg, var ordentligt säkrat med metallstängsel runt om terassen med den vidunderliga utsikten.

På väg mot bron Ponte Vecchio fann vi dessa roliga lyktfötter i metall vid floden Arno. De ska nog föreställa lejontassar för vi såg dem i andra sammanhang också men med de böjda knäna tycker jag de påminner mer om stora grodfötter :). Vad tycker ni?

Fler bidrag på temat finner ni hos Fototriss.

Pisa

Kategori: Resor och utflykter

Vår andra dag i Toscana tog vi tåget till Pisa med byte i Lucca. Vänliga, hjälpsamma italienare bistod med biljettanskaffning i automat, att få oss på rätt tåg och en kvinna till och med visade rätt vid bytet. Så hjälplösa var vi väl inte men det är alltid roligt med människor som engagerar sig, speciellt på italienskt vis med gester och stora ord :). Jag fick till och med plocka fram skoltyskan igen och gjorde mig förstådd, men de var också turister och visste inte mer än vi.

Det visade sig vara långt att gå från järnvägsstationen i Pisa till Mirakelplatsen där Lutande Tornet finns och vi gick fel några gånger då vi inte skaffat oss någon karta. Men det var mäktigt när tornet uppenbarade sig.

Tornet var vitare och vackrare än jag föreställt mig, hade på något vis fått för mig att det var gult??

Sista biten kantades av mörkhyade försäljare med solglasögon, klockor, väskor, paraplyer m.m. och det blev till att vänligt avböja alla. Jag tycker nog lite synd om dem för de var många med samma varor och jag har hört historien bakom några gånger så man kanske borde ha köpt bara för att hjälpa till. Så dags att komma på det nu!! Väninnan införskaffade faktiskt ett par solglasögon senare för billig penning.

Gröna gräsmattor omgav de magnifika byggnaderna, helt klart imponerande i storlek och prakt.

Härligt var också att uppleva folklivet, att vi fick beträda och sitta på gräset, med barn och hundar som lekte bland alla kultursökande. Efter att ha stått i kö någon kvart för att köpa besöksbiljetter fick vi tid först 17.40 att gå upp i Tornet, alltså en väntetid på nästan 5 timmar.

Men tiden gick fort, vi besökte två av byggnaderna (S hann med fyra men då satt jag på gräsmattan och njöt, skrev bl.a. vykort som visst inte har kommit fram än.) Här är det dock Soili som unnar sig en stund i gräset med infobroschyr om platsen. Solen var med oss denna dag och det gick också att sitta ute och äta lunch, men med schal på. Varm sol men kyliga vindar.

Ett av många konstverk inne och ute på denna plats.

Så var det då dags att gå uppför de 253 nedtrampade marmortrappstegen inne i Lutande Tornet och det var verkligen en häftig upplevelse. Än lutade det dit, än lutade det hit och ju högre jag kom desto räddare blev jag. När vi kom ut i det fria visade det sig att där var bara vanliga räcken, inte alls den säkerhet som i tornet i Florens. Jag blev riktigt höjdrädd fast jag inte alls var det dagen innan. Min modiga väninna gick ända upp på platån men jag stannade en våning ner och höll mig hårt i räcket. Vågade ändå ta några foton.

Först inåt mot kyrkklockorna. Kvinnliga väktare ropade upprört åt mig och jag fattade först ingenting, fick jag inte fota dem? Men hon ville bara att jag skulle gå sista biten upp...det ville inte jag!

Här är utsikten över Pisa från tornet nästan längst upp, en betydligt tråkigare stad jämfört med Florens där allt var vackert. Mirakelplatsen var dock fantastisk, La Piazza del Duomo är visst rätta namnet men mirakel passar bättre, tornet står ännu kvar lutande och vackert efter alla dessa år.

Lycka var att komma närmare marken, att komma ner till människornas nivå :).

En lättnaden suck undslapp mig när jag kom ut ur tornet. En ny erfarenhet att lutning och frånvaro av säkra räcken kunde ge en otrevlig upplevelse. Jag vill absolut inte vara utan detta besök, klart att man ska gå upp i tornet när man väl är där. Jag hörde att många gav upp för att det var så lång väntetid men jag är glad att vi inte gjorde det.

På kvällen besökte vi en lokal restaurang fylld av högljudda, pratglada fransmän och nyfikna, något berusade unga italienare, inte fullt så charmiga. Grillade räkor var en höjdare, dem minns jag med saknad trots behovet av öronproppar och visst tålamod med andra gäster. Restaurangen bjöd på en liten drink när vi kom, läskande och god, alltid ett plus. Sesamgrissini också jättegott, mmm! Nä, nu måste jag sluta.

Dagen idag här och nu lockar med flyttfågelmöten och fika ute, trots många moln riktigt varmt.


Fototriss-Liten

Kategori: Resor och utflykter

Unicef har i april en kampanj För varenda unge så därför ger Fototriss oss utmaningen att visa bilder på temat Liten. Jag är själv Världsförälder sen många år tillbaka så jag stödjer absolut Unicefs arbete med behövande barn i världen.

Bildmässigt var det däremot svårt att hitta motiv till temat då jag vill använda de foton jag tog på min resa till Toscana i påskas. Bland alla gigantiska byggnader, statyer och skulpturer var det lätt att känna sig liten men bilderna visar nog mer det stora jag såg och upplevde.

Dessa tre foton plockade jag i alla fall ihop. Först en liten flicka på en vacker karusell på Piazza della Republica.

Ganska nära Ponte Vecchio fann jag denna arga staty men också en liten duva som skymmer sikten för mannen som vill skjuta.

Liten duva stjälper ofta stort lass, visst heter det så :)?

I en stor, ganska trist, park i staden Montecattini Terme där vi bodde fann jag denna lilla skulptur som får bli mitt sista bidrag idag.

Och det är ju också barn med som försöker klättra eller nåt?

Fler bidrag på temat Liten hittar ni här.

Florens dag 1

Kategori: Resor och utflykter

Vi skippade alla turer och middagar som reseföretaget ville sälja på oss och åkte själva till Florens istället. 10 minuters promenad från hotell Biondi till järnvägsstationen och turen till Santa Maria Novellastationen tog drygt 50 minuter.

Järnvägsspår i Montecattini Terme.
I Florens eller Firenze, som italienarna så vackert säger, hoppade vi på en Touringbuss med guidning på engelska i orange plasthörlurar. Vi satte oss på den öppna övervåningen och även om solen lyste svagt behövde man linda schalen runt huvudet pga kyliga vindar.

Tyvärr växlades den utmärkta engelska informationen med gnisslande fiolmusik (kanske renässansmusik) på hög volym vilken var rent plågsam att lyssna på (inte bara för ljudkänsliga mig). När vi hade passerat floden Arno tog mörkmolnen över och regnet jagade oss en trappa ned. Slut guidning, dvs vi hörde inget mer då det inte fanns någonstans att ansluta hörlurarna.

Sen var det då dags för en snabb lunch, för min del varm macka med Mozzarella, Pomodoro (tomat) och Oregano (jo, det fanns ett litet grönt salladsblad också).

Cocacola dricker jag vanligtvis aldrig men tyckte jag behövde lite extra energi. Den var nästan lika dyr som mackan. Kul iaktta folklivet, speciellt gatukonstnärerna som passerade.

Några steg till så var vi framme vid den magnifika katedralen Santa Maria del Fiore där folk trängdes med sina paraplyer trots bara enstaka stänk. Väggarna var täckta av hundratals, kanske tusentals konstverk, varav jag fångade denna fina madonna i en nisch.

Paradisets Portar, namngivna av Michelangelo men skapade av annan konstnär i brons lyste som guld och dem måste jag ju föreviga.

Inte läge att gå in där redan :).

När vi hade tittat in i kyrkan och beundrat konstverken där samt handlat lite i shopen en trappa ned precis bredvid en berömd mans grav (Filippo Brunelleschi) gick vi ut och fann tornet som kallades Terrazze. Naturligtvis trampade vi de 414 trappstegen upp till toppen. Efter 20 steg fyllde mjölksyran våra ben och hjärtat dunkade i 190, men på något mysko vis tog vi oss upp.

På vägen upp stormade det och regnade otrevligt men precis när vi steg ut på terassen lyste solen strålande klar.

Ni ser molnen lämna staden bakom praktfulla Duomo. Åt alla håll var Florens lika vacker med dessa härliga italienska tak, bilden nedan tagen bara halvvägs upp.

Det är liksom lite svårt att begränsa sig för där fanns så otroligt många vackra motiv för min lilla digitalkamera. Jag måste bara visa en utsikt till...

...och en till.

Kyrkan som framträder heter Santa Croze och bredvid den stod en staty av Dante. I bakgrunden ser ni floden Arno.

Väl nere på marken hade kön som ville in till tornet växt till flera hundra meter (säkert pga vädrets förbättring). Vilken tur vi hade. Vi vandrade lugnt vidare och i varje kvarter fanns kulturskatter och folkliv att njuta av. 

Denna fina karusell snurrade på Piazza della Republica, där det också uppträdde många gatukonstnärer, bl.a mannen i stark blåst som lockade mig till skratt. Hihi, går inte alls att förklara, bara måste upplevas.

Nästa mål var bron Ponte Vecchio men på väg dit gick vi lite fel och fann en massa annat intressant för öga och kamera. Men nu får det räcka så jag avslutar inlägget med den fascinerande bron i kvällssol.

När solen gått ned fann vi en trattoria och åt en trist middag. Vi var för trötta för att leta rätt på ett ställe med roligare menu. Istället blev det en Toblerone innan vi äntrade sista tåget hem till vårt hotell i lilla staden M.

Resan till Toscana

Kategori: Resor och utflykter

Låter som en filmtitel :), eller hur? Som vanligt tog jag massor med bilder på min påskvistelse i Toscana och eftersom det är så roligt att både berätta och visa bilder så börjar jag lugnt med resan hemifrån.

Så här såg det ut på Umeå City Airport avresedagen kl 10. Plus någon enstaka grad och grått med strilande regnstänk.

Inte alls svårt att lämna. På Arlanda var vädret ungefär detsamma men uppe bland molnen över södra Europa fick vi en försmak av blå himmel och sol.

Så småningon framträdde landskapet och här hade det inte varit helt fel att landa, eller hur?

Men så blev det inte utan vi flög vidare till Pisa och det var nog lika bra för vårvindarna var svala som de också är hos oss och trots solen inte så märkvärdig värme i luften.

Staden Pisa från ovan. Floden som rinner genom både Pisa och Florens heter Arno.

Så härligt det var att möta grönskan medan vi väntade på bussarna som skulle ta oss till vårt då ännu okända hotell i den lilla staden Montecattini Terme.

Utanför Pisa Airport. Denna fantastiska resa är jag delvis bjuden på av Naturamed-pharma AB, ett företag som säljer hälsokostpreparat, måste ju göra lite reklam för dem. I höstas var jag till Venedig på deras bekostnad och även den resan var helt underbar, inte minst för alla trevliga människor jag mötte.

En av dem var Soili från Stockholm som jag reste tillsammans med nu på denna resa. Vi är visst inte helt olika varandra som andra resenärer påpekade.

Här har vi just tagit vårt hotellrum i besittning. Säkert 4 meters takhöjd och även om gult hade passat eftersom det var påsk så är det frånvaron av blixt som ger rummet den färgen. Både väggar och gardiner var vita.

Efter informationsmötet gick vi ut på staden och fann oss en trevlig liten pizzeria där vi nöjde oss med en pizzaslice till tonerna av hög musik. Sen fick sömnen ta oss efter en lång resedag.

Fortsättning följer.

Tillbakablick - april

Kategori: Resor och utflykter

Varje månad letar jag bilder i arkivet från ifjol och deltar i Bildbloggerians Tillbakablick. April ifjol var betydligt mindre snörik, men isarna höll bra i motsats till i år. Den första april var jag och min systerdotter (som nu flyttat till Västervik där det blommar idag) på skidtur på Kulla- och Piparbölesjöarna. En soligt skön dag att vara ute, åka skidor och äta apelsin eller varför inte som här, sola en liten stund.

För visst är det det hon gör :).

Själv poserar jag framför vår lilla stuga.

April är en härlig månad för även om naturen är grå här uppe, så värmer solen allt mer och flyttfåglarna kommer igen. Fågelskådning med fikapaus var temat för flera trevliga utflykter i omgivningarna, bl.a. tranorna lät sig skådas i mängder på fält långt borta.

Någon bra bild på dem har jag inte utan det blir Tusse som får vara modell på tredje bilden som visar hur mycket snö som hade tinat bort från husväggen och grannens krokus som var på väg. I år syns bara en knapp decimeter barmark vid samma vägg så krokusarna lär dröja.


Fler tillbakablickar hittar ni på Bildbloggerian.

Fototriss - Nära

Kategori: Konst

Fototriss vill att vi ska komma nära i veckan och det är klart att jag vill vara med fast jag varit bortrest i helgen och inte kan göra mitt inlägg förrän idag, tisdag. Igår kväll kom jag hem från Toscana där jag tillbringat påsken. Jag ska naturligtvis berätta mer i bloggen om min resa, men inte än. I Florens, en av städerna jag besökte, fann jag dessa statyer som får illustrera begreppet nära.

Det är inte lätt att komma nära ett lejon, men är det i sten blir det lite lättare :).

En av många statyer framför Palazzo Vecchio.

Det gick lättare att komma nära när jag närmade mig från sidan som synes.

I bakgrunden ser man foten respektive håret av Michelangelos Davidstaty, visserligen bara en kopia, men mäktig ändå. Originalet stod inne på Accademia delle Arte och den fick inte fotograferas.

Åter till temat Nära, mitt eget lilla lejon, Tusse, älskar att sova riktigt nära sin matte.

Så nära kom jag idag. Med makroobjektiv kommer man förstås närmare men det blir på ett annat sätt en helt annan dag.

Fler inlägg på temat finner ni på Fototriss.