konstbarbro

Fototriss - Manligt

Kategori: Min närmiljö

Ännu ett knepigt tema från Fototriss, tycker jag, men det ska förstås vara utmaningar för oss fotointresserade. Denna gång är det också tävling med fina priser från Coolstuff. Jag funderade på vad som är manligt i min bostad, men hann inte tänka så länge då dagen var ganska fullbokad.

Vilken tur då att jag skulle få besök på lördag eftermiddag. Vad kan vara manligare än en man, tänkte jag:). Möjligtvis en händig man som sätter upp en nyinköpt hylla åt mig trots att jag inte äger ett vattenpass.

En skruvdragare har jag däremot i min ägo men den räknas väl inte som specifikt manlig idag, eller? 

Det är också manligt när vännen tar på sig förklädet och lagar till egenfångad och filead aborre.

Mycket gott blev det:).

Annars är det ganska manligt att göra stora saker, vilket inte alltid är bra. Här har ett  företag som drivs av en stark man i Umeå bestämt att riva ett gammalt funkishus i centrum som många ville bevara för dess kulturvärde. Istället ska man där uppföra en 13 våningar hög byggnad som ska innehålla hotell m.m. Enligt förståsigpåare skulle det gå att bygga utan att riva det Thornbergska huset, men företaget gav sig inte så nu är byggnaden snart borta.

Att använda stora, starka maskiner är också typiskt manligt. Men de inte bara river och förstör, de bygger upp också, både maskinerna och männen:). 

Fler bidrag på detta spännande tema hittar ni hos Fototriss.

Sista svampen?

Kategori: Miljö, friluftsliv

Då hösten har varit så fin helt utan snö i år valde jag och en väninna, som inte hunnit plocka svamp alls, att åka ut till min brors skog igår. Solen sken men det hade varit den kallaste natten hittills med ner till -6,4° så vi väntade tills efter lunch innan vi begav oss.

När vi hade parkerat bilen och gått några hundra meter efter en skogsbilväg och genom en mörk skog kom vi ut till en öppen plats som jag faktiskt kallar vardagsrummet. Där är helt runt, ljust och fint då de planterade tallarna ännu inte blivit så höga efter kalhuggningen för många år sen. Här är min väninna A med ganska låga förväntningar om att fylla korgarna.

Hon har så jättesöta röda stövlar med halvhöga skaft och snörning. Sådana vill jag också ha. Det var ordentligt blött ute i skogen efter nattens frost som då börjat tina. Så snart jag nuddade en gran eller tall forsade det smältvatten över mina kläder som inte var regnsäkra, tyvärr. Mot solen glittrade träden så vackert.

Undrar ni över mina aktuella foton? Neej, jag har inte fått tillbaka min kamera från reparationen men däremot lånat en väns Casio Exilim som ger riktigt fina bilder.

Vi går igenom "vardagsrummet" där jag kollar ett gult kantarellställe och faktiskt hittar två små gula samt travar vidare längs en stig som snart är övervuxen på sina håll in i tätare gammskog. Där börjar vi hitta trattkantarellerna, fler och fler, på helt orörda ställen.

De är absolut stelfrusna så ofta går skaften av men vad gör det när man hittar så många:). Denna min barndomsskog är helt underbar då den alltid bjuder på stora skördar, vare sig man letar bär eller svamp. Okej, inte alltid, men det känns så då svampskördarna i år har varit helt "outstanding".

Till och med ut på den gamla skogsbilvägen som finns en bit längre in hade trattkantarellerna sökt sig. Här ger den nedåtgående solen lite mystik över platsen.

A hade inte tid att resa sig upp, hon bara plockade och plockade:). Vi behövde inte gå långt innan korgarna var välfyllda utan vände tillbaka till "vardagsrummet" för att ta en kort fikapaus efter bara en dryg timmes plockande.

Här sitter jag med skörden.

Byxorna är egentligen ljusgrå men vätan har gjort dem mörkare. Om ni tittar noga på jackan ser ni också hur vätan trängt in nästan ända upp. Men vad gör det när svamparna värmer hjärtat och själen en vacker senhöstdag som denna i slutet på oktober.

Efter te med honung i och en god bulle från Findus (frysta; jag gillar dem) ligger solen så lågt att det blir ännu en bild med märkliga solstråleeffekter.

Trots skogens skönhet var det gott att äntligen få komma hem och ta av sig de blöta kläderna. Min korg var då nästan tom då jag givit alla trattisar till min väninna (jag har så många och vill inte rensa fler, hon behövde dem mer) men de gula i botten räckte gott och väl att som tillbehör med lök förgylla min fiskgratäng som jag åt till middag.

Helgen närmar sig och i morgon blir det att testa ett nytt After Work-ställe med tjejgänget, nämligen Restaurang Costas. Jag ser fram emot en god grekisk buffé och trevligt sällskap:).

Shopping

Kategori: Resor och utflykter

Lite konstigt är det att vara utan kamera och blogga med gamla bilder till nya händelser. Mera jobb är det också att leta något lämpligt i bildarkivet och ibland blir det inte alls passande, som ni snart ska märka:).

Igår åkte jag med en vän till Häggströms Modehus i Lögdeå. Solen sken och dagen blev allt mildare efter en frostkylig morgon men vägarna är ännu isfria. Nu hade det varit roligt att visa en bild på det grå modehuset i trä som det står 1922 på med stora siffror lodrätt på väggen, vilket betyder att modehuset funnits sen det årtalet. Ganska länge, eller hur? Istället blir det ett nypon:)).

Be mig inte förklara varför, kanske för att jag gillar den klarröda färgen nu när naturen sakta blir allt mer färglös. Fint hade också varit att visa boningshuset på andra sidan vägen, ett grått mycket vackert hus med stuckaturer eller vad det nu kallas när det är dekorerat med snickerier i vitt. Vi gissade att där bodde modehusets ägare.

Min vän, som är en man (!), hade hört att där skulle vara betydligt billigare än inne i stan och de annonserar också om priser som ska ligga upp till 70% lägre på sin hemsida, men det märktes inte alls på herrsidans kläder så vännen köpte ingenting. Jag ,som inte har samma koll på märkeskläder, hittade däremot två tunna tröjor eller säger man toppar och en skön blus i viskos i militärgrönt till hyfsade priser, av märket Vila och Vero Moda bl.a.

En av jumprarna (ännu en benämning:)) hade samma färg som aronians fina höstlöv .

Jag tror expediten kallade färgen för korall men jag tycker den är mer mot hallonröd. Helt i min smak:)!

Vi åkte vidare genom Lögdeå och över (eller egentligen under E4:an) till Rundvik, en ort jag tror aldrig jag har besökt, faktiskt. Där finns många fina hus och havet ligger nära så jag tycker det är en mycket fin plats om man bortser från fabrikens förfulande industriytor. Men så avsides och så beroende de boende måste vara av ortens industri som väl gått i konkurs flera gånger. Jag medger att jag inte har full koll på det.

En gång kände jag en trevlig snickare som jobbade på Masonitefabriken i Rundvik och bodde med sina två små pojkar i Lögdeå. Han var ganska nyskild när vi träffades och ville nog ha en ny mamma till barnen men som 27-28-årig hotell- och restaurangtjej var jag nog inte mogen att flytta 6 mil utanför staden och ta mig an ett sådant ansvar.

Jag jobbade hellre ihjäl mig på Hotell Dragonen för deras otacksamma chef och en del av personalen, morr! Konferensgästerna, däremot, var trevliga och dem var det roligt att ge service:). Jag känslobearbetar min yrkesverksamma tid lite då och då här i bloggen, som ni märker. Men det ska vara tunna skivor av minnet så jag inte tappar balansen. När jag pratar för mycket om den tiden blir jag lätt dimmig i huvudet och det märks på olika sätt. Igår, t.ex. pratade jag med en kund som om hon var expediten och fast hon sa tydligt att hon inte jobbade där gick det bara inte in i min troligtvis uppstressade och lätt avstängda hjärna förrän hon upprepat sig. Så genant:)!

En bild med vatten på får illustrera detta. Det är en sjö och inte havet som vi befann oss nära, men blått och vått ändå.

När vi kom till Hörnefors tittade vi först in på Lenas Vägkrog men där hade de fem kötträtter på lunchmenyn så det var inget för oss. Slött, nog kunde de väl haft en fisk eller vegetarisk rätt på dagens meny? Så mycket bättre var det först inte på Vägkrogen vid macken nära E4:an men de hade många pizzor att välja på. Där fick vi ett mycket trevligt bemötande och god lunchmat bestående av en QuattroStaggioni-pizza utan skinka till mig och pannbiff till honom.

Solen fortsatte skina på vackra höstfärger och hus så jag hann också med en liten promenad ned till vattnet nära det gamla fabriksområdet. Där lyste vassen så fint med glittrande vattendroppar på. Betydligt vackrare än denna bild från Nydalasjön ifjol.

Ni får skapa egna inre bilder med hjälp av denna. Havsvågorna slog sakta in mot stranden, renfana och rölleka blommade på en komposthög eller liknande och i skyn syntes ett sträck, troligtvis gäss, flyga söderut i vacker formation.

Inatt var det ganska ordentligt kallt, vid halv tre när katterna väckte mig visade termometern på -4,8° och i morse låg is på vattenpölarna. Det får mig att avsluta inlägget med en isbild från ifjol. Detta är en bäck och inte en pöl men fruset vatten likväl:).

Nu är det dags att fixa till sig för kvällens caféträff. Vår kontaktsperson ska inte vara med ikväll men jag hoppas det blir många besökare ändå. I somras när han var borta  i två veckor var det helt plötsligt få besökare så jag hoppas det inte blir likadant ikväll. Jag får i alla fall en skön cykeltur i skymningstid. Nu är himlen blekt rosa och grå skyar drar sakta förbi.

Fototriss - I köket

Kategori: Katter

I veckans fototriss ska vi befinna oss i köket och för mig som ingen kamera har blir det till att leta i arkivet. Jag fann tre bilder varav två ansluter till ordspråket "När katten är borta dansar råttorna på bordet" men i en annan variant, nämligen "När matte är borta tar katterna över bordet".

Som här där Desirée passar på att dricka ur mitt glas.

Lite stillsammare är Tusse då han läser min tidning, upp och ned:).

Visst ser han oskyldig ut?

Lite bättre pli på dem har jag egentligen :) och här får de sin kattmat där den ska vara, nämligen på golvet i köket.

Åh, jag längtar verkligen tills jag får tillbaka min kamera från reparatören, fast lite roligt är det också att leta i sitt stora arkiv.

Fler bidrag på temat "I köket" hittar ni hos Fototriss.

Nydala runt

Kategori: Miljö, friluftsliv

En utflykt jag gjorde för ca en månad sen var att cykla runt Nydalasjön i lugn takt och njuta av den fina höstdagen. Många mötte jag, mest joggare av båda könen i alla åldrar utom de minsta,förstås:), en hel del hundrastande personer och så andra som liksom jag cyklade eller promenerade. Solen och den milda vinden lockade nog många till vistelse utomhus.

Här har jag cyklat från Nydalabadet förbi alla fina gamla stugor, varav en del står och förfaller, förbi rastplatser som Dödmansudden och Kärleksviken där vi har haft flera trevliga picknickträffar med New Friends tidigare år och befinner mig nu på Tomtebo vid sjöns spets.

Jag står på en liten bro som går över sjöns utflöde. Var den bäcken leder har jag dock ingen aning om. Jag tänker bara på de radhus som ska byggas alldeles i närheten, vilken härlig utsikt och så nära sjön de får vara. Där skulle man kanske bo om man vore lite rikare:).

Fast jag är lite misstänksam mot nybyggda hus. Eftersom jag är känslig mot dofter och kemikalier är det säkrast att vänta tills det nya ångat bort tillräckligt. Jag minns bara när jag köpte nya påslakan och inte tvättade dem innan jag bäddade sängarna med de fina blåvita. Många nätter hostade och kraxade jag hejvilt innan jag på något sätt började misstänka att jag påverkades av sängkläderna. Jag hann nog ringa vårdcentralen också men där fann de förstås varken virus eller baciller i min hals. Så en viss försiktighet mot nya material är på sin plats.

En ovanlig and simmade raskt iväg när jag visade intresse för att få den på bild.

Jag lyckades fotografera den senare och har redan visat den på bloggen, klicka
här om du vill se mer av just denna and.

Sen cyklade jag tillbaka på andra sidan sjön, förbi lekplatser fulla av livliga, stojande barn och deras mer sansade föräldrar, unga par som kysstes passionerat på lite mer folktomma platser och en del ensamma filosoferande eller fotograferande vid stranden. Även på den sidan finns många fina stugor värda att bevara. Hoppas kommunen tar sitt förnuft till fånga och låter dem bo kvar och ta hand om sina smultronställen, de som vill och kan.

Lite längre bort kommer jag till Kinabron och drar min cykel över dess smala träplankor.

Varför den heter så vet jag inte, kanske stilen på de små utsprången med tak som påminner lite om gammal kinesisk stil?

Åt andra hållet vilade flera kniphonor men motljuset hindrade mig från att få någon riktigt bra bild av dem. Här simmar i alla fall en av dem där sjön övergår i myr eller våtmark.
Sen kom jag ut på cykelbanan parallellt med Kolbäcksvägen som ska bli ny E4:a. Där byggs det för fullt och var lite besvärligt att ta sig fram. Jag hamnade på nya bostadsområdet Mariestrand efter lite dramatisk cykling/dragande cykeln genom en storgrusig och lerig tunnel. Fina små hus med uteplatser som såg trevliga ut bredvid de högre husen upptäckte jag inifrån området innan jag började känna igen mig mer när jag kom ut på Mariehemsvägen.

Jag tog vägen förbi änder, gäss och ankor i/vid Mariehemsdammen men det har jag redan bloggat om. I nuet händer inte så mycket som jag vill berätta om. Det mest privata är ju just privat så det skriver jag inget om, i alla fall inte än:).

Idag har jag sett både koltrast och grönfinkar i träden på baksidan. De är i alla fall lite mer ovanliga än pilfink, talgoxe och blåfink. Igår hände förresten något dramatiskt i fågelvärlden mitt framför näsan på mig. Så fort gick det att jag tänkte alldeles uppåt väggarna och berättade för en vän att jag sett en björktrast fånga en mus.

en liten orädd björktrastunge.

När jag tänkte efter insåg jag att så gör inte en björktrast utan det var förstås en rovfågel eller en uggla av något slag. Inte så mycket större än en trast, gråvit mest med solfjädersutspärrad stjärt flög den iväg med något pipande byte (kan ju också ha varit en liten fågel). Efter den kom flera skator nyfikna på vad som hände. Spännande!

Lite spännande men otäckt var det också att se en cyklist bli påkörd vid Preem-macken på Haga igår eftermiddag när jag kom cyklande uppför Östra Kyrkogatan. Han hade nog solen i ögonen och såg sig alls inte för innan han skulle korsa övergångsstället så sanningen är nog att cyklisten körde in i bilen och inte tvärtom. Pang sa det och killen ramlade i gatan och jag lät som tjejerna i Kicksreklamen när jag stannade på andra sidan övegångsstället.

Han steg upp direkt, vinkade generat till bilisten i värsta stadsjeepen som inte rörde ett finger utan bara körde iväg sen killen rest sig och flyttat cykeln från gatan. Jag gick över och frågade hur det gått. Visst såg han lite omskakad ut fast han log och sa sig vara oskadd, svepte med handen runt sig som för att visa att allt var helt innan han cyklade vidare. Jo, det var ju tur att han inte råkade värre ut. Man kanske skulle skaffa sig en cykelhjälm ändå. Det har bara inte blivit av.

Vips dyker det upp en bild på pelargonerna på stugan när de blommade som finast i slutet på augusti. Lite svårt få till övergångarna i bland:).

Idag har jag nämligen besökt stugan och satt alla fina, ännu rikblommande pelargoner tillsammans i blombåten att långsamt frysa tills de dör då nu ingen av oss stugägare har någon bra plats för dem att övervintra på. Lite synd men ifjol tog jag in fem plantor till min klädkammare som tyvärr är alldeles för varm så bara ett litet skott överlevde. Det blir att köpa nya nästa år istället.

Då är det dags att önska er alla en fin helg. Min helg är ganska oplanerad med bara ett biobesök med åtföljande fika på lördag för oss fåtalet New Friends som ännu är med i föreningen.

Naturnära

Kategori: Min närmiljö

Denna regnruskiga dag ska jag visa lite motiv från den natur som omger min bostad. Först när jag går ut till min brevlåda ser jag dessa knalliga äpplen, tyvärr helt oätliga för oss människor men fåglarna verkar gilla dem.

Som ni förstår är bilderna inte tagna idag. Regnet började visserligen inte förrän på eftermiddagen men även före lunch var där tungt gråa moln och häftiga vindar. Trots det var jag och grannen ute och samlade löv att lägga som skydd i våra rabatter. Senare ska vi lägga på granris också när kylan slår till.

Tänk i år har vi en vanlig höst än så länge helt utan snö och det gläder mig mycket. Ifjol kom den första snön redan den 14 oktober och den låg också kvar några dagar. Men i år blommar fortfarande bacoba och hängpetunia Million Bells i amplar på min altan trots flera frostnätter.

I det vilda lyser en liten fibbla gult mot grannens uteplatsvägg och delar också med sig av sin lilla skugga:).

Går jag lite längre ut i naturområdet bakom husen hittar jag fina ormbunkar som släpper igenom solljuset.

Jag befinner mig nu i diket som inte innehåller så mycket vatten så här års. Det är bara i snösmältningstider diket är helt vattenfyllt. Vandringen går vidare med lilla Desirée vid min sida fast naturligtvis ger hon sig iväg på egna strövtåg också.

En rödblära dyker upp, de som normalt blommar i midsommartid. Kul med sammanblandning av årstider:).

Början av skogsdungen avverkades i våras och där har hallonen spridit sig rejält vilket bådar gott för nästa års skörd. Solen lyser också på fina ormbunkar och lummer.

Sånt som man rycker upp i trädgården och kallar ogräs är så vackert bland tall, gran och rangliga björkar i skogen.

En bit längre in tar gammträden över och ger en lite trollskogsaktig känsla.

In i mörkrets mystiska mysighet går vi inte, katten och jag, då hundägare gärna väljer den delen av skogen. Istället viker vi av mot ett litet tätlövat våtområde där många kastat fjolårets julgranar att vissna ned. Lite klivande och balanserande är bara bra för mina medelålders ben, tänker jag, när det blir jobbigt att gå. Vi ackompanjeras av den större hackspettens trummande högt ovanför och pigga talgoxar och blåmesar retar katten att frambringa sitt kvitterhackande (ni som har katt vet vad jag menar:)).

Det var en liten skogspromenad i naturen vid Glassgränd. Inomhus har det nästan varit kaos de senaste dagarna. Jag har fått hjälp att montera ned halva kattrappan och hållit på med att måla om den vilket tog mycket längre tid än planerat då träet var så fuktigt. Överallt i kök och vardagsrum har legat massor av torkande trattkantareller utspridda på tidningar och på kökssoffans karm har vilat en stor hög av ostruken tvätt. Men nu är allt detta borta och färdigt så det känns riktigt skönt inombords.

Visserligen har vi inte monterat tillbaka katternas trappa än då regnet vräker ned men i morgon är också den på plats. Den andra halvan av trappan är mer skyddad och får vänta tills nästa sommar innan den blir lika vitmålad. Som avslutning bjuder jag på en himlafägring sen någon vecka tillbaka.

Nu ska jag snart fixa till mig inför kvällens caféträff med New Friends. Den föreningen håller på att nedmonteras här i Umeå och från och med december ska vi försöka köra vidare i egen regi. Detaljerna kring det diskuterar vi säkert ikväll och flera träffar framöver innan vi vet hur det ska bli. Det är faktiskt lite spännande att bygga en förening själva :). 

Fototriss - Monokrom

Kategori: Djur och natur.

Oj, det var svårt, speciellt när jag inte har någon kamera då den är inlämnad på reparation. Monokrom betyder en färg och jag har fått bläddra en hel del i arkivet och beskära bort oönskade färger innan jag fick ihop dessa tre bilder.

En regnig dag vid Nordinggrå på Höga Kusten bjöd på denna utsikt i blåtoner.

En gul kantarell på ett köksbord i björk ger bara toner av den gula färgen.

Till sist ett motiv som ni kanske inte direkt känner igen med olika nyanser av vitt, kraftigt förstorat för att bli monokromt.

Jag ska avslöja vad det är i första kommentaren så ni inte behöver undra så länge:).

Fler bidrag på temat monokrom hittar ni hos Fototriss.

Höstkatter

Kategori: Katter

Hej igen.

Bara en liten hälsning från katterna och mig inför helgen. Här har de uppmärksamheten uppåt som ni ser.

Det är troligen en bärberusad talgoxe som försöker ta sig in på balkongen men vaktmästaren har hjälpt mig tidigare och satt nät överallt där de kan tänkas ta sig in så vi slipper fågelmassaker i höst.

Nu har jag äntligen lämnat in kameran på reparation (garanti som tur är) så det blir bara bilder ur arkivet en tid framöver. Där är ingen brist på motiv så det ska nog kunna bli bildbloggat som vanligt ändå.

Höstlöven var som vackrast för ca en vecka sen...

..i tidiga morgonsolljuset. Det är roligt att träden fäller sina löv olika tider så man får njuta av höstfärgernas prakt flera veckor.

Idag har jag äntligen tagit itu med att fixa till katt-trappan, något jag borde ha gjort redan i somras då katterna var i stugan. Det hade varit betydligt enklare. Jag borde ha målat den då men sköt upp det om och om igen och plötsligt hade vi alla flyttat hem. 

Nu har jag fått hjälp av en god vän att montera ned halva trappan för att skrapa, olja och måla den inomhus vilket nog tar minst två dygn då den också ska hinna torka upp först. Det innebär att katterna bara har en halv trappa, sen måste de våga språnget till grannens uteplatsräcke för att komma ned på marken. Jag har lagt ut täcke, strandmadrass och kuddar på altanen om de inte skulle klara hela vägen. Då blir det i alla fall en mjuk landning:).

Här solar Desirée på ett av stegen mot grannens staket.

Fina höstdagar lockar mig förstås ut i skogen och igår var vi ute igen på trattisjakt och kom hem med nästan full korg. Jag måste erkänna att jag är ganska less på svamp just nu och därför har jag inte orkat rensa trattkantarellerna än; bara en liten hög innan jag gjorde mig i ordning för att cykla ned till stan och Lotta's restaurang där New Friends hade After Work-träff.

Då smakade jag en god tjeckisk öl med ett svårt namn som började på K :) och till det åt jag jättegod pasta med hummer, scampi och spenat samt vitlöksbröd till. Mmmycket gott! Efter det en liten bit av en läcker chokladkaka med nougat och hasselnötter som fanns i min väska. Den hade jag köpt på Coop Forum samtidigt som jag inhandlade burken med grundolja:).

Jag önskar er alla en härlig hösthelg. Kanske blir det svampplockning på söndag ändå, men då ger jag nog bort allt jag finner så jag slipper rensa mer.

Ringmärkning

Kategori: Miljö, friluftsliv

Igår fick jag vara med på något spännande i fågelväg. Studiefrämjandet hade ordnat en utflykt till Degernäs för oss fågelintresserade med ringmärkning ute på slätten. Per Hansson från Västerbottens Ornitologiska Förening ledde utflykten som var mycket intressant. De hade hållit på sen klockan sex på söndagmorgonen men vi lite mer morgontrötta valde att komma först tio. Vi var den största gruppen, inte så konstigt kanske då natten frostat marken som solen saktade tinade upp. Varma kläder krävdes då det trots strålande sol bara var +6° vid tio men vi slapp i alla fall kallblåsten.

Många var vi som trängdes kring ornitologen Per Hansson som visade hur ringmärkning gick till.

Så här ser verktygslådan ut, superlätta ringar i alla storlekar. Den största till knölsvan. Struts föreslog någon men de är ju inte så vanliga här :).

Här får en sävsparv sin unika märkning så man ska kunna följa dess flygväg om den hittas på annan plats i världen.

Sen mäts vingens längd o bredd, kön konstateras och den vägs på detta lustiga vis:).

Nedstoppad med huvudet före i en gammaldags filmburk. Ohemult, utropade någon, min kompis faktiskt, men jag som sett detta förut reagerar inte. Det går otroligt snabbt och är nog ett fiffigt sätt att få veta att fågeln väger 19,3 gram. Ornitologen betonade att allt görs så enkelt och smärtfritt som möjligt för det viktigaste är fåglarnas väl och ve. Men det är klart att hela förfarandet är stressande för fågeln, inte minst med dagens folksamling som både vill se och röra vid fågeln.

Här ser vi nu den märkta sävsparven.

Såå otroligt söt, tycker jag, som inte fick hålla i den. Barnen hade företräde och likaså de som aldrig hållit i en fågel förut. Jag fick ju hålla i en svarthätta i våras, klicka här om ni vill se det.

Nu är fågeln fri att flyga iväg men den fattade inte det direkt så jag hann ta lite kort där den vilar i Per H:s handflata.

Det gällde att vara lite framfusig och sticka fram sina kamerahållande händer mellan barnens luvor där de trängdes runt ornitologen som satt i skuffen på sin bil och utförde ringmärkningen. Han påtalade föreningens önskan att få ett hus för sitt arbete med fåglar så de kan sitta inomhus och inte vara så väderberoende som idag.

Jag föreslog för Studiefrämjandets representant att de anger ett gironummer där vi intresserade kan bidra med större eller mindre belopp tills kommunen vaknar och ger sitt stöd. De har tydligen inte visat något intresse av att betala för en observationsplats, liknande den/de som finns på Öland. Umeås omgivningar drar numera till sig oerhörda mängder förbipasserande fåglar som ofta stannar till och äter upp sig innan vidare färd norrut på våren eller söderut som den här tiden.

De hade fångat tre sävsparvar och till slut kom turen till en vuxen att hålla i den. Det fick bli min kompis Lena som här ser ut att prata med fågeln. Om ni tittar noga så svarar sparven med öppen näbb. Den ser nästan lite ilsken ut:).

Fotografen är en av dem som deltog i vårvinterns ugglekurs. Vi möts igen:).

En som ser ut att ha tråkigt och nog velat bli frisläppt är hunden bak i en annan bil.

Men han/hon måste vackert vänta en stund till innan benen fick springa av sig.

Degernässlätten bjöd på fina höstfärger men nästan inga överflygande fåglar.

Det fick vi se senare vid Bergöbron dit vi åkte för att fika. Massor av rastande svanar, gäss och många andra som inte gick att identifiera då jag glömt (!) tubkikaren hemma. Vi såg även två havsörnar som cirklade runt utan att få sig något skrovmål då vi iakttog dem i våra mindre kikare.

Men först fick vi följa med och vittja de nät som ornitologen satt upp och denna gång var gråsiskor de mest vanliga. Bara de som kunde sin sak fick ta loss fåglarna som var intrasslade i näten.

Jag kunde bara stryka den över sin röda hjässa och säga, Såja, såja. Mer fick inte jag bidra med, men en annan av ugglekursdeltagarna klarade av att trassla ut den.

Här ser ni en av gråsiskorna, märkt, vägd och mätt. Heter det så när dess vinge är mätt av en linjal? Det blev ju samma som om den fått mat och det bistår inte ringmärkarna med.

En sällsynt, för mig ny art, fanns också på plats, en snösiska.

För ett otränat öga ser den ju likadan ut som gråsiskorna, men vi fick lära oss att se deras ljusa fjädrar på buk och vingar.

Sen åkte jag och Lena iväg för att fika mackor och liten chokladbit på det. Då hade molnen tagit över himlen men några få solglimtar fick vi faktiskt där vi satt på en träbänk på en relativt nybyggd fågelskådarbrygga högt över Västerfjärden.

Fototriss - Personlig

Kategori: Katter

Idag är temat Personlig hos Fototrissen, ett tema som man kan tolka nästan precis hur som helst. En oändlig gränslös frihet som stressar mig en hel del då jag inte alls får någon idé hur jag ska göra. Jag gissar att jag i morgon när jag surfar runt bland andras bidrag kommer att utropa -Javisst, så kunde jag ha tolkat temat! mer än en gång:).

Jag väljer att låta mina katter, mest en av dem, vara personlig. Desirée vågar först inte vara för personlig så hon visar bara en del av sig.

Här vilar hennes personliga tassar på nedersta steget på kattrappan.

Båda mina katter bakifrån med personligt svängande svansar ätande torrfodergodis på balkongen.

Trots syskonbråk går det bra att vara nära emellanåt, också det en del av det personliga.

Allra mest personlig är Desirée när hon är ensam med mig i skogen, fri från storebrors fasoner.

Här är storsvansen framme för vi har just mött en hund utan koppel men det klarade lillfröken med personlig glans även om spänningen burrade upp pälsen. Denna stjälk har något annat djur passerat och lämnat av lite intressanta doftpartiklar vilket lockar henne att stanna upp på sitt eget personliga vis.

Oj, oj, lite styltat blev det, men så här blir i alla fall mitt bidrag till detta svåra tema.

Fler bidrag hittar ni hos Fototriss.

Höstfint

Kategori: Miljö, friluftsliv

Det känns som att jag har använt den rubriken tidigare men jag ids inte kolla tillbaka de två tidigare år jag höstbloggat. Nu går det fort med lövfällandet, lite vind och lite regn så har trädet inga löv kvar. Här kommer några bilder jag tog för ca en vecka sen då det var som vackrast på träden.

Nu har de flesta björklöv fallit men rönnen är ännu höstfin. Jag var i stugan igår och vintrade lite mer. Än har jag dock inte kunnat ta in pelargonerna då jag inte har någonstans att förvara dem inför vintern. Jag hoppas att någon av de andra stugägarna har möjlighet att ta sig an dem för de är så fina. Annars blir det att köpa nya nästa säsong och det går ju det också.

Se så fin vår nya brygga är! Hopp, hopp, hoppas att den klarar vintern på plats och är lika fin nästa vår. Mörten är fortfarande kvar,märkte jag när jag kastade i det som var kvar av tonfiskmackan från Mekka sen i tisdags. Glufs, slurp så försvann den ner i djupet, ner i deras hungriga magar.

Åt andra hållet speglar sig höstfärgerna i vattnet och se, de andras bryggor ligger också kvar, vilket de gjort många år hela vintrarna utan att brytas sönder av isen.

Den falska physalisen blommar fortfarande överdådigt till glädje för besökande bin.

Den kallas falsk för den ger inga frukter, ni vet de där goda orange i små paket. Denna ger också paket men i dem finns bara frön för mängder av nya plantor.

Här skyddar den min ros, en vanlig krukros som jag planterat ut. En sådan brukar klara två-tre år innan den ger upp, i alla fall på stugans skogstomt.

Visst är det en riktig kärleksros, med helt rätt röd nyans:)?

Min solroshäck däremot blev inte som jag tänkt det. Visserligen växte de och blev mer än manshöga men än har de inte hunnit slå ut. Då lär de väl knappast hinna det heller med tanke på kommande frostnätter, höstoväder och annat tufft.

De längst till höger och vänster har jag fått av min bror som bor söder om Örnsköldsvik och de blommade tidigt, men de som jag har dragit upp från frön dröjer med att slå ut. Jag planterade dem så tätt just för att de inte skulle bli så höga men tji fick jag:).

Jag avslutar med ännu en höstbild på rönnen där den blickar ut över lilla Kullasjön som är mitt sommarparadis att längta till om åtta månader.

Även höst och vår är det trevligt att vara vid sjön men om inte solen och värmen räcker till blir det mest jobb med trädgård och stuga. Längtar varandet, att sitta ute och fika/äta, lösa Sudoku eller läsa en god bok.

Äsch, varför plåga sig nu? Egentligen tycker jag det är ganska härligt att vara hemma igen och kura inomhus i kvällarnas höstmörker med tända ljus, kanske en katt i knät och se på någon TV-serie. Min favorit "Desperate Housewives" är tillbaka så tisdagskvällarna ser jag nu fram emot tills hemmafruarna lämnar oss för gott då det nu är den åttonde och sista säsongens program som börjar. 

Jag önskar er också fina höstkvällar (och dagar, förstås). Ha en skön helg. Jag ska bowla med New Friends och gå på kalas hos släktingar på lördag. Det är hela tre personer som firar födelsedag ihop även om inte alla fyller år samma dag.

Trattkantareller

Kategori: Miljö, friluftsliv

Det är verkligen säsong för dem nu, trattkantarellerna. Jag och min väninna S som nu orienterat klart men fortfarande vill vara ute i skogen tog oss en tur i min brors skog några mil inåt land. Och de fanns överallt men märkligt nog inte just där jag funnit dem förut, i år och i fjol. Istället klev vi bara på dem till vår stora lycka.

Det var blött men svamparna var fina ändå. Till och med de gula dök upp lite här och där alldeles oförstörda.

Fortfarande tycker jag mer om dem och blir snäppet lite gladare när så här stora och fina kommer i min väg.

Men bäst är nog ändå fikapausen i låg höstsol med fallande löv och kvittrande, tyvärr osynliga, småfåglar runt omkring. Här njuter Sofie av sitt kaffe.

Hon har så vackert hår med sin naturliga färg kvar, däremot är det egentligen lockigt. Hon rakbehandlar sitt, jag lockar mitt naturligt spikraka hår. Ingen ordning alls:).

Jag har också min naturligt blonda färg kvar och har aldrig färgat mitt hår. Däremot permanentar jag mig då och då, vilket gör att mitt tunna hår ser tjockare ut. Jag är vitblond sen barnsben, men nu börjar en oroväckande mörk botten synas. Är det dags att bli grå eller vad?

Inget att göra åt så vi återvänder till svampen. Här gör vi en jämförelse mellan de två sorterna för att visa att en del av trattkantarellerna var nästan lika stor som den största gula.

Fantastiskt, eller hur:)?

Lingon fanns det också kvar men jag hade ingen ork att plocka med mig dem hem. Jag tog bara med några kvistar med fina mörkmogna bär till dekoration.

Vi trampade också iväg ut på en myr för att plocka tranbär men de var svåra att finna. Bara någon deciliter med små bär som krävde många steg i den mjuka myren. Nej, det var inte värt ansträngningen så vi gav upp ganska snart.

Ett ensamt lite asplöv darrar högt uppe i det annars helt kala trädet.

En bild av höstens förgänglighet, lite vemodigt men ändå så färgstarkt.

När jag kom hem fick jag besök och de hjälpte mig villigt att rensa de gula svamparna när jag utlovade att rosta bröd och göra kantarellmackor åt oss tre. Gott och trevligt med sällskap. Däremot är jag idag helt ensam med en jättehög trattkantareller att rensa. Suck! Som tur var regnar det ute så det är bara skönt att kura inomhus.

Fototriss - Rosa

Kategori: Min närmiljö

Denna vecka har Fototriss temat Rosa för att uppmärksamma Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj. Helena vill uppmana oss alla att bidra, klicka http://www.cancerfonden.se/sv/rosabandet/insamlingar/?collection=5718 så ser du hur.

Först tänker jag på rosa barnkläder som är mest för tjejer, tyvärr, för jag gillar blandade färger åt båda könen och inte den uppdelning i rosa och blått som det är nu. Några rosaklädda barn kom inte i min väg under lördagen då jag letade motiv så det fick bli foton från blomvärlden både inne och ute.

Rosa är kärleksörten som nu blommar så vackert på min grannes tomt.

Även jag har en planta men det är en liten kärleksört som hukar i mitt stenparti där andra tuffare växter har tagit stor plats. Här får den dock stå i centrum såsom varande rosa.

Ser ni de höstfärgade tallbarren till höger. Dem borde jag förstås ha rensat bort innan jag tog fotot men jag såg dem inte förrän jag beskar bilden:).

Inomhus står denna lilla rosa Saintpaulia som har bott på stugan hela sommaren men nu fått flytta hem igen.

Visst ser blomman nästan ut som om den vill ge en liten puss eller är jag alldeles fel ute:)?

Detta får bli mitt blommiga bidrag till den Rosa Fototrissen. Fler bidrag hittar ni här.