konstbarbro

Venedig

Kategori: Allmänt

Solen skiner och takdroppet ökar för varje dag. Mot solen var det +12,9° som mest, men ryggen får bara njuta av 0°. Det gäller att vända sig för att det ska bli behagligt. 

Jag har fått ett erbjudande att åka till Venedig  4 dagar, nästan gratis, av ett företag som heter NaturaMed och säljer naturläkemedel. Jag är inte ens kund, har kanske köpt en provförpackning någon gång för flera år sen. Jag har googlat och det verkar helt seriöst, många nöjda resenärer. Kul, jag har alltid velat åka till Venedig, men kan jag få någon med mig eller måste jag åka själv? Det är en gruppresa så ensamhet blir det inte tal om ändå. Vad spännande! Det är inte hundraprocentigt säkert att jag kommer med, men troligtvis. Vad ska jag hitta för bild som kan passa till det här?

Enrisinstallation vid min entré 7 februari 2009.

Hittar ingen direkt, men lite enris med snö som motvikt mot våren i Venedig kanske kan duga.

Kvinnlig vrede!

Kategori: Konst

Det gick som tur att fixa bilderna på de tidigare blogginläggen, så nu är allt som förut igen i min lilla bloggvärld. För att åskådliggöra min frustration när saker och ting inte fungerar så väljer jag en tavla med en ilsken kvinna. Hon är en vuxen kvinna som är sur som ett barn och därför blir ganska skrämmande. Det var roligt att måla henne så arg och kraftfull. Jag hade med henne på min första separatutställning på Kvinnohuset i Umeå 1998, placerade tavlan i ett hörn och det var en målning som få kommenterade. Det tyckte jag var intressant, jag trodde att kvinnors vrede berörde.
 
Olga moderlös, målad på kartong 1997,49x59 cm. Inramad.

Om man tittar noggrannt så märks att kvinnan inte bara är arg, utan hon är också ganska sorgsen. Det är kanske därför det blir svårare att prata om. Hon kan beröra på djupet, ordlöst, men så det känns. 

Jag har heller aldrig kunnat ha målningen uppsatt hemma hos mig, men tycker att hon är värd ett bättre öde. Är det någon som vågar sätta upp henne på väggen? Jag målade tavlan på en kurs, vi hade en riktig modell.  Jag var färdig med mina krokiteckningar av henne i helfigur och så gjorde jag en ansiktsavbildning, vilket man egentligen inte ska, antar jag, men sen har jag naturligtvis förvrängt hennes drag, så ingen kan känna igen sig.

Målningarna försvinner.. men blir större.

Kategori: Konst

Ett knapptryck för mycket och så försvann alla mina miniatyrbilder på bloggen.
 Istället lägger jag nu ut dem i större format, de tio oljemålningar jag hittills
visat och kommenterat.
Först ut är tavlan Bris.

Sen kommer Blå Mysterium

Nästa är Solhjärtat

Nr 4 är Solens dotter II

Efter den tar vi en Virvelvind

och så den stora Solens moder

Tillbaka till jorden och Cellminnen

Den kära Mor och Barn

Hjärtats röst passar att följa den.

och sist ut är Pupillens hemlighet

Alla dessa målningar är till salu och priset varierar mellan 300 för den minsta, Virvelvind,
 till 1000 för den sista, Pupillens hemlighet, som är en mycket större tavla, båda inramade.

Det Blå har tagit över idag eftersom jag ätit frukost med vänner på Hotell Aveny och miljoner minnen har vaknat till liv efter mina tuffa år som personalchef då hotellet hette Blå Aveny och var en del av en stor koncern som i stort kaos gick i konkurs 1992. Det var mitt första liv, jag är som katterna, har flera om än kanske inte nio liv.


Märkligt!

Kategori: Konst

Visst vet ni att kroppen har en egen vilja? Plötsligt fick jag lust att äta ett äpple och gick till fruktskålen. På vägen dit ändrade jag mig och tog en apelsin istället. Genast fick jag hicka och det fortsatte medan jag skalade apelsinen. Då insåg jag att det var ett äpple jag velat ha och så bytte jag frukt. Omedelbart upphörde hickan! Undrar vad vetenskapen skulle säga om det?

Ny dator och stavgångspromenader i nästan en vecka. Kylig luft, gnistrande snö och mängder av solstrålar ger mig energi att visa en målning med lite mörkt djup i, Pupillens hemlighet. Först ser den kanske bara trivsam ut med det lila korset och grå svävande ägg. Men om man som jag vet att det lila är en fönsterkarm och den svarta cirkeln som de grå äggen syns i är en pupill så inser man att det är ett jättestort öga som stirrar på en, vilket inte är så trevligt. Vem tillhör då detta öga? Det är kanske det som är hemligheten eller så är det äggen. Vad ska de bli när de kläcks?
Pupillens hemlighet, målad 1995 på kartong, 68x49 cm. Inramad med fin vit ram m smala grå resp silverränder.

Jag tittar på TV-serien Merlin och där finns det lite monster att inspireras av, om man har den typen av fantasi. Fast den här tavlan målade jag för länge sen. Jag ser äggen som att de kommer mot mig som betraktare och kan bli vad som helst om man är lite nyfiken, människor, möjligheter, minnen. 

Hjärtedagen

Kategori: Konst

Solen skiner från ljusblå himmel över kritvit snö och gula hus med vita knutar. Det är vad jag ser från fönstret vid min datorplats. Idag ska vi tänka på kärlek till nästan och ge hjärtan till alla vi tycker om. Nja, riktigt så flitig är man väl inte, men jag tänker bidra med en tavla, förstås.

Hjärtats röst, målad 2002 på duk, 61x50 cm.

Ett passionshjärta som dunkar i delvis mörk omgivning även om det kärleksröda syns ovan. Insidan är turkos. När jag var tolv fick jag en nyckelring av mamma med ett turkos glashjärta. Mina föräldrar var bönder och semesterresor var nästan obefintligt, någon enstaka dagstur med LRF möjligen, men detta år tog mina äldre bröder med dem på en resa ner till södra Sverige. Och det var där hon köpte hjärtat till mig. Vad tänker du på när du ser min hjärtetavla? Det vore jätteroligt att få kommentarer, om tavlorna eller om något annat.

Efter snö kommer..

Kategori: Konst

mera snö! Solen visade sig äntligen i morse efter flera tunga snöovädersdagar, men nu snöar det igen. Suck!  Jag fick i alla fall några bra bilder av ett soligt snölandskap. Vad tycks om snöhänget på vårt tak?  Visst ser det lika gott ut som vispgrädden på en bakelse? 

 Däremot är det lite onödigt att stå under när snöhänget får för sig att släppa.

Åter till mina tavlor. Här nedan är ännu en impulsbild. Vi var åtta arbetslösa kvinnor som gick en kurs i oljemålning i Medborgarskolans regi. Vi höll till i ett gammalt nedlagt bageri, en bra lokal för skapande. Det var ca en kvart kvar av lektionstiden, jag var färdig med en större tavla. Skulle jag packa ihop? Men det fanns färg kvar på paletten igen. Jag hittade en liten kartongbit och satte igång att måla i en rasande fart. Så kom tavlan Mor och barn till.

Mor och Barn, målad 1995 på kartong, inramad med guldfärgad ram
Moderns kläder har jag putsat lite på men annars såg den ut så här direkt. Det fascinerar mig att det bara växer fram en bild helt utan att jag blandar mig i med min hjärna och min vilja. Motivet har nästan lite religiös känsla, tycker jag. Man kan kanske associera till Madonnan och Jesusbarnet om man vill, eller bara till en stolt och kärleksfull mamma.

Första fria oljemålningen

Kategori: Konst

Äntligen har solen visat sig, och försvunnit igen, tyvärr. Nu kan jag plocka fram några tavlor som innehåller andra färger än gult ett tag, när jag nu fått lite solljuspåfyllning.

Min första tavla på oljemålningskursen för arbetslösa i december 1994 var ett fint hästhuvud. Jag följde punkt för punkt hur man skulle göra enligt ett instruktionshäfte för porträtt av djur. Den färdiga tavlan gav jag till min älskade systerdotter som då bara var elva år. Hästen hade ögon som följde en i rummet och jag var så stolt att jag fick den så levande. Men så var det färg över ... och en stor kartongbit låg i närheten. Läraren, en konstnär, var någon annanstans och jag hade tid över, så jag började måla med den färg som var kvar, på kartongbiten förstås, och det bara blev.  Vilket fantastiskt motiv som bara kom, ur ingenting, inte en tanke hade jag på vad det skulle bli. 

Cellminnen, målad 1994 på kartong, 64x45 cm. Inramad

Då väcktes mitt intresse för att måla utan att avbilda, bara låta motiven växa fram ur mitt undermedvetna. Först när tavlan var färdig gav jag den ett namn, ibland tog det lång tid att hitta på en titel, ibland kom det direkta associationer när jag betraktade motivet och namnet var givet. Tavlan ovan fick namnet Cellminnen för det kändes som en början, något ursprungligt ofärdigt, utan ord men med små ljud förmedlade åt olika håll. Jag tycker i alla fall att figurerna är söta, möjligtvis med undantag för de mörkare, drakliknande överst, men även dem gillar jag.