konstbarbro

Fototriss - Svartvitt

Kategori:

Det är allt lite spännande att få ett uppdrag att visa svartvita bilder. Känslan i bilderna blir så annorlunda, tycker jag, lite som i en djup, gammal långfilm. Så känner jag i alla fall för de två första, eller kanske bara ettan, hmm? Den tredje är mer nu:), vilket är sanningen då alla tre är fotograferade idag (lördag) när jag deltog i ett fågelskådar/ringmärkningsarrangemang i Degernäs.
 
Efter en kall natt ångade det lite frost från gräset vid niotiden. Platsen har det märkliga namnet "Limpan".
En ensam cyklist framför björkarna vars löv börjar skifta i höstens färger och sakta falla av. Himlen är gråblå, full av tunga regnmoln som ca en timme senare börjar sippra ned på oss.
Enstaka streck av änder passerar men fastnar inte på bild. Däremot får vi närkontakt med en liten tuff rödhake när vi kommer fram till ringmärkarnas kvarter ute på ängarna.
Många fler bilder, då i färg, kommer senare från denna utflyktAndras bidrag på temat "Svartvitt" hittar ni hos Fototriss.

Kullabäcken

Kategori: Miljö, friluftsliv

I juni orienterade vi längs den vackra Kullabäcken men det blev aldrig av att jag visade några bilder därifrån. Nu på söndag ska jag hålla i en vandring i närheten så då passar de kanske?
 
Kullabäcken slingrar sig sakta från Kullasjön till Tvärån (tror jag, har aldrig följt den så långt) ganska okänd mitt i skogen djupt nedanför branta nipor.
Jag måste ha besökt den tidigt i min ungdom för jag har så fina minnen därifrån och blir så lycklig bara av att klättra upp och nerför branterna bland de nedfallna träden med djungelkänsla. Trygg nordisk djungel där man aldrig behöver vara rädd för farliga eller otäcka djur:).
Vid två tillfällen måste man korsa bäcken över mer eller mindre havererade broar. Här ser jag ut att leta den ena.
Trots använding av kompassen var det bara att ge upp för bron var inte där....men här kom den:).
Sofie ser lycklig ut att ha funnit den. Med en fot på vardera stock går det bra att ta sig över och skulle man råka plurra så är vattennivån ofarligt låg, men det plurra det gjorde vi aldrig. Vid ett tillfälle fick vi däremot ge upp att ta oss över fast det var markerat en bro på kartan. Den bron bestod av en kraftig stock med tvärslåar på ganska högt över bäcken. Där hade man behövt gå balansgång vilket ingen av oss kände för så vi valde en annan väg.
Visst är det vackert? Den dagen var lite myggig men de anföll först när vi satte oss ned för att fika.
Också ett sätt att skydda sig:).
 
Om vädret tillåter så blir det vandring på söndag men då ska vi inte klättra utan håller oss till stigarna runt om genom olika naturtyper. Bara när vi ska gå över broarna blir det direkt bäckmöte och kanske om någon känner för en extra liten brantklättring.
Hela tiden förändras naturen då gamla träd faller ned. En riktig urskogskänsla bara några km norr om Umeå. Jag hoppas verkligen få komma dit igen för känslan var obeskrivligt skön, nästan lite magisk:). Och förstör regnet vandringen så finns i alla fall lite bilder därifrån nu.
 
Ha en trevlig helg! Själv ska jag få träffa en väninna jag inte sett på ca 20 år. Det ska bli roligt!

Höstvecka

Kategori: Min närmiljö

Ni hör ju på den inspirerande överskriften:) att det inte har hänt så mycket att skriva om. Sen några dagar har jag heller ingen kamera, men det finns bilder att välja bland sen tidigare och de här är ganska aktuella.
Dessa vackra fjädrar fann jag i vår lilla skog och de kommer från en skata. Man tror kanske att skatan är svartvit men här ser ni vilken färgrikedom fjäderdräkten består av. Lilla Desirée blev dessutom helvild när hon fick leka med en av dem inomhus. Kul att glädja de små:).
 
Rönnbären är vackra nu och vissa träd, inte minst på Mariedal där jag var idag, fullkomligt dignar av bär.
Det ska ju betyda något, att vintern blir extra kall eller extra snörik, har jag trott, men idag fick jag höra en ny förklaring. Min väninna A berättade att den finska förklaringen är att träden inte orkar bära en sån börda en gång till så därför blir vintern snöfattig. Har ni hört den förut?
 
Jag har haft besök av en stum (?!) försäljare igen. Ifjol kom en och snälla jag köpte en tomte på en halvmåne utskuren på plywood och målad. Sen blev det stora skriverier i tidningarna om att försäljarna tillhörde någon liga, kanske från Litauen, och att de rekade inför inbrott. Lite otäck känsla fick jag då men inget mer hände. Massor med kommentarer till artikeln blev det om allas våra olika erfarenheter. Någon hade hört den stumme prata till och med:). Men i år är det hittills tyst i media.
En av de få blommorna som är vackra nu. Röd solhatt som nyss slagit ut, lite senare än normalt i år.
 
Jag tror inte heller de är stumma och visst är det någon slags organiserad verksamhet då det är många som säljer samma sak. I år köpte jag en söt svartvit katt, också tillverkad på samma sätt. Han ville ha 140 kr för den men lyckades inte ge mig rätt tillbaka på 500 så jag prutade ner den till 100 då jag inte heller hade växel.
 
När han gick tog han min hand och kysste den!!! Sen såg jag att han inte gick till några grannar alls utan med bestämda steg promenerade iväg utom mitt synhåll. En väninna föreslog att det var som luffarna förr gjorde. De markerade på något sätt att här bor en snäll människa som kan ge eller numera köpa. Vad tror ni om den teorin:)?
 
Rosorna är också fina än så länge trots enstaka frostnätter.
Den till höger verkar ha blivit tuggad på. Jag köpte en jättefin grönvitbladig växt som skulle tåla frost och planterade den i rabatten. Ett dygn senare var den i stort sett uppäten. En fet snigel (norrländsk storlek) låg bredvid och den avlägsnade jag, milt uttryckt.
 
Idag har jag ätit jätteräkmackan hos Café Victoria på Mariedal med väninnan A som jag inte träffat sen  före midsommar. Mycket att avhandla blev det. Igår tog jag och S de sista kontrollerna för i år så nu lägger jag undan kompassen och kartan tills nästa vår. Nej, helt sant är det inte då jag på söndag ska leda en vandring runt Kullabäcken för UMeGänget. Jag kan behöva kartan då för att hitta rätt bland stigarna.
 
Ha en fortsatt trevlig höstvecka:)!
 

Fototriss - Uppifrån

Kategori: Katter

Denna vecka handlar det om nya perspektiv i Fototriss som vill att vi ska betrakta världen uppifrån. Jag har fotograferat mina katter och dem tittar jag ju oftast ner på av naturliga skäl, men det är sällan jag fotograferar dem rakt uppifrån. På den första bilden finns bara kattens tass med och huvudfiguren är en mycket vanlig spindel så här års.
Den kallas för Kangero men vad den heter vet jag inte, och är mest känd för sina oerhört långa, smala ben. Så här på närmare håll ser jag två ruggiga ögon på dess bakkropp, säkert för att skrämma bort de som kommer för nära.
 
Vi går ut i snåren bakom husen och Tusse ser ut att trivas bland ogräset som brer ut sig. De skapar en härlig djungel för honom att jaga i.
Ännu överväger det gröna. Höstfärgerna har inte tagit över helt. Tusse tittar in i de mörka snåren men sen väljer han att spana lite försiktigt upp på mig istället. Matte med kameran som turligt nog inte slår ut blixtar idag.
Det blir mitt bidrag till temat "Uppifrån". Fler bidrag på temat hittar ni hos Fototriss.

Höstavslut

Kategori: Miljö, friluftsliv

Bara en veckas orientering  kvar och 19 kontroller återstår. På Umåkerskartan är vi nu färdiga efter två dagars letande denna vecka. Dag 2 bjöd på fantastiskt väder, speciellt till lunchpausen då vinden bara försvann och solen nästan stekte medan vi intog vår medhavda matsäck. Först fann vi denna X-kontroll, i en liten sumpmark mitt i ett stort område bergsknallar.
Vi trodde den skulle vara svår men kompassen förde oss nästan rätt, bara en liten vridning på huvudet till höger så var den rödvita skylten där:).
 
Alla kontroller i torsdags gick lätt att finna så vi hade gott om tid att leta svamp. Sen tidigare visste vi var de brukar dyka upp, trattkantarellerna, och det gjorde de också i år till Sofies stora lycka.
Jag har fortfarande fullt av de torkade från ifjol så jag valde att fylla min lilla bytta med blåbär och enstaka lingon istället.
Blåbären är fortfarande ljuvligt goda och så stora de är i år. Det blev blåbärspannkakor när jag kom hem.
 
Lite rolig natur, en ovanlig tallkvistboll mitt bland de vanliga träden.
Sen drog vi vidare till ett annat bergsområde där vi tidigare i år funnit gula kantareller, men de var svåra att hitta igen. Däremot fann vi nya:).
 
Visst är landskapet vackert?
En mysig grotta måste undersökas, men ingen sovande björn skrämde oss.
Jag är ganska lycklig i skogen:). Det är lättare att gå i gympadojor men efter de rikliga regnskurarna behövdes i torsdags både stövlar och regnbyxor på vissa ställen.
 
En bit gick vi under de mäktiga kraftledningarna  där höstlöven börjar skifta i årstidens olika färger.
Sen nerför bergen mot bilen. På vägen stötte vi på nya utgrävningar och markeringar där nya vägen ska gå och tyvärr förstöra delar av den fina skogen.
 
Mer som förstörs är skogen här bakom våra hus där jag och katterna trivs så bra, likaså många som rastar sina hundar, barn som leker och andra promenerande. Det ska bli ett nytt seniorboende och det kommer alldeles för nära vårt område. Jag trodde bygget skulle hamna lite längre bort mot centrum men de har valt att spara den äldre, mer parkliknande skogen och bygga närmare oss. Ett fuktigt område som fåglarna älskar att häcka i på våren tas bort det mesta av, tråkigt nog.
 
Jag protesterade tidigare när jag fick höra om planerna för ett år sen. Jag gjorde ett blogginlägg och föreslog ett annat skogsområde. De har faktiskt utrett den möjligheten men avfärdat området pga kraftiga elledningar i närheten, står det i papperen. Så mycket mer går det väl inte att göra, antar jag.  De som bor närmast ska ha ett möte till veckan har jag fått höra och där framföra sina synpunkter.
 
Trevlig helg, förresten:)!
 
 

Katthöst

Kategori: Katter

Visst var det väldigt längesen jag skrev och visade bilder på mina katter? Det tycker i alla fall jag. Nu är det inte helt lätt att ta nya bilder för jag har väl redan visat dem i alla möjliga vinklar men lite nytt blir det kanske ändå varje gång man fotograferar dem.
 
Desirée, t.ex., har en ny restaurang dit hon går när hon vill bli serverad mat.

När hon kommer in genom kattluckan och ser mig rusar hon ivrigt till sin nya kartong och tittar uppfordrande på mig. Då är det bara att servera lite torrfoder så blir hon direkt nöjd. Det värsta är att hon kräver också städning av restaurangen genom att skrapa med tassen över kartongsidan. Det låter bara jättehemskt i mina känsliga öron. Jag måste då snabbt rusa dit och stryka undan ev rester. Jag får väl skylla mig själv som har gett henne ett prinsessnamn:).
 
Tusse är enklare, som en vanlig bondkatt nöjd med det mesta. Han trivs t.ex. hos mig i tv-soffan när han kommit in för kvällen, men inte om jag har sällskap. Så fort jag är ensam kommer han och brer först ut sig i mitt knä men sen behöver han mera utrymme och då blir det bredvid mig som passar bäst.

Han är så go' så man bara vill borra in sig i det mjuka och mysa, men det gör jag inte för då riskerar man att en eller flera klor spärras ut och rispar i försöken att mota bort keliga mig.
 
En regnig dag då jag håller mig inomhus med min förkylning och stillsamt pysslar på kan även de finna ro nära varandra.

Ännu närmare har de vilat men nuförtiden är de inte lika såta vänner. Det kanske blir bättre i vinter.
 
Nu har den värsta förkylningen gått över, hoppas jag, även om lite feber finns kvar tillsammans med snuva och hosta. Jag har ändå vågat mig ut idag på en orienteringsrunda med kompisen S. Vi tog det riktigt lugnt och vandrade mest efter stigar vilket är mycket lättare än att gå i kompassriktningen. Solen visade sig också turligt nog när vi tog våra lunch- och fikapauser.
 
Kontrollerna gick lätt att finna och tillräckligt med gula kantareller för några tunnbrödsmackor fann vi också på vår skogsvandring. Likaså massor av trattkantareller på ett ställe, både stora nog att plockas och en massa små som får stå kvar och växa till sig. Väninnan fick dem alla idag, dels har jag massor kvar hemma sen ifjol och dels var det skönt att få vila en stund. I morgon blir också en vilodag då de har lovat regn och rusk. Det är nog bra så jag kan få bli helt frisk innan nya rundor i skogen tills vi tagit alla 100 kontroller innan den sista september och senare på golfbanan.

Fototriss - Himmel

Kategori:

Himmel är ett spännande tema som Fototriss ger oss denna vecka. Jag har varit fascinerad av himlabilder i många år men några helt nya blir det inte idag då min förkylning hindrar mig från att gå ut. Himlen är dessutom ganska trist just nu men vacker, nästan helt ljusblå med någon enstaka slöja som glider in i mitt synfält där jag sitter vid datorn.
 
En tidig morgon för inte så länge sen var det däremot mer spännande utsikt från min balkong.

Klockan var strax före sex och exakt 27 sekunder senare tog jag samma motiv men med en annan inställning. Den ovan är på automatik och nästa är med valet "skymning/gryning".

Lite skillnad eller hur? Jag tror den första är närmare sanningen men jag gillar båda:).
 
Min tredje bild kommer från stugan med utsikt mot sjön. Detta skräckinjagande molngap vill man nog inte hamna i.

Molnformationer är så läckra och man kan fantisera massor om dem:).
 
Fler bidrag på temat hittar ni här.

Hemfärd

Kategori: Umeå Stad

Min kamera har trasslat sen jag köpte den (däremellan tar den bra bilder) och två gånger har den varit på garantireparation utan att bli mer än kortvarigt bättre. På senare tid har kameran oturligt nog valt att fungera varje gång jag besökt butiken och då tror de mig ju inte. Men igår, äntligen, fick inte heller fotobutikens ägare/expedit igång den direkt så nu är kameran ivägskickad för tredje gången till verkstaden. Då är det meningen att man ska få en ny. Hoppas nu att det fungerar hela vägen för jag är less på att ha en kamera man inte kan lita på.
 
Jag skulle då få en lånekamera under tiden men det var väldigt komplicerat och tog tid så jag lessnade att vara kvar i butiken och svettas i mina ytterkläder. Samtidigt kom jag ihåg min väns kamera som inte används så flitigt. Så nu har jag en Casio Exilim att jobba med ett tag. Åh, så snabbt den reagerar. Något jag numera inte alls är van vid. 
 
Genast ville jag ta lite bilder, redan när jag var på väg hem med min röda vinstcykel. Kranarna i staden har jag beundrat länge och just igår var himlen mestadels blå så jag passade på att föreviga dem.

Dessa bygger nya Kungspassagen och ett trettonvåningshus som ska rymma hotell bl.a. Just i dagens VK visas en illustration hur det kommer att se ut. Jag tror det blir riktigt fint även om jag är motståndare till höghus i centrum då jag tycker att de skuggar för mycket och blir ganska fula fyrkantiga klossar i stadsbilden. Men den nya entrén till gallerian såg fräsch och öppet välkomnande ut på VK:s skiss.
 
Ett riktigt himlajobb är det:).

Jag är väldigt imponerad av de som sköter dessa gigantiska redskap. Jag som blev höjdrädd i Veronas antika teater skulle försvinna av skräck inför tanken på kranarbetarnas svindlande höjder. Många kranar har vi i alla fall i Umeå nuförtiden och det byggs som aldrig förr. Ändå skriver de i tidningen att det byggs för få bostäder numera.
 
Inte lätt för en lekman att begripa. Visst, bygget ovan gäller mest handel och hotell men även lägenheter och på kajen byggs ett nytt kulturhus, Kulturväven, men nya området Sandåkern bebyggs för fullt, likaså Öbacka II och III så småningom, på Dragonfältet är nya hus på gång såg jag igår då jag cyklade till fotobutiken, Väst på Stan pålas det så folk blir tokiga av ljudet m.m.
 
Själv cyklade jag för intensivt till och från Ersboda att jag sträckte höger lårmuskel som nu värker som bara den. Det var så roligt att cykla och gick riktigt bra att jag drog iväg på 6:ans växel långa sträckor. Det borde jag nog inte ha gjort, var troligen otränad, tyvärr.
 
På hemvägen såg jag detta fina moln över Norra Ersmarksgatan på Haga.

Jag ser en delfin med hundnos. Vad ser du:)?
 
I flera veckor har jag omgivits av förkylda människor. Det har snörvlats och hostats men jag har gått fri från de otrevliga bacillerna ända tills igår kväll. Då var det kört även för mig som ändå äter vitlök mest varje dag. Halsen är illande röd men än så länge har jag bara lite snuva, peppar, peppar! Kul utryck det finns:).
 
Fast att bli krasslig en regnig och blåsig dag är inte det sämsta. Dessutom har jag i veckan hunnit med en hel del, både att börja plocka undan utomhus på stugan och att besöka ateljen och måla några penseldrag med oljefärgerna. Fortfarande blommar det fint i krukor och rabatter så de näns jag inte röra men annat finns att göra.
 
Det var så fint i onsdags när jag besökte stugan att jag både kunde äta lunch och fika utomhus. Tallskog och tystnad, fåglar hördes men syntes inte, en utplattad stor paddkropp anades på vägen och en hungrig and besökte mig och fick lite bröd. Även fiskarna matades så de blev nöjda om de nu någonsin kan bli det så glupska som de verkar.
 
En fin ros jag fick på födelsedagen får bli mitt sista bildbidrag idag.

Försök känn doften ni som inte är förkylda! Till er alla önskar jag en fin helg. Om vädret blir bra på söndag hägrar en utflykt till Hälje gård dit jag aldrig varit.
 
 
 

Trädklättring

Kategori: Nära och kära

Nu kommer bilderna från de små trädklättrarna som besökte mig på födelsedagen. Vår innergård är fantastiskt fin med en stor grön kulle och lummiga bollpilar lämpliga att klättra och klänga i.

Mina härlig syskonbarnbarn A som snart fyller 6 år och L som redan fyllt 8 i juni.
 
Jag skulle också velat kunna (alt. våga) klättra i träd som när jag var ung. Jag minns hur roligt det var, likaså att träden gav tröst och trygghet om man var ledsen eller arg på de stora som inget begrep:(. Men att hänga så som A gör här hade jag nog inte klarat då med mina klena armmuskler.

Tur att hennes pappa finns i närheten och kan assistera då det är för högt för att släppa taget och falla.

Storebror L klättrar på i en rasande fart, kastar sig ned och sen upp igen.

Tyvärr blev bilden suddig men inte så konstigt när det är så här livat i skymningen:).

Ett så här härligt klätterträd måste få en kram när man nu måste ge sig iväg fast man alls inte vill det för det är ju så jättekul att stanna hos bollpilens klättervänliga grenar.

Som gammelfaster blir man glad i hjärtat och magen av denna energi hos barnen. Sen var det bara att gå in och duka av, men först måste jag locka in katterna som inte är lika förtjust i folkvimmel hos mig. Disken lämnade jag till dagen efter.
 
Idag är det grå tisdag med strilande regn men jag känner att jag mår riktigt bra av att få ta det lugnt mest inomhus och hinna med sånt som fått vänta. Igår gick jag en niohålsrunda med V, min kompis från nybörjarkursen.
 
Jag invigde nya klubban (födelsedagspresent) som var jättebra. Med den fick jag iväg bollen ännu lite längre men missade också ordentligt med några förargliga luftslag då hela kroppen vreds utan något som stoppade. Inte bra, nya muskler ger sig tillkänna idag med värk och spänningar. Jag miste i alla fall en boll men fann fyra andra:) på samma plats.
 
Ha en fortsatt skön vecka!

Fototriss - Mönster

Kategori: Djur och natur.

Nu är det tävlingsdags igen i  Fototriss och temat är Mönster. Man kan vinna fototavlor eller fototapeter från Photowall från egna bilder.
 
Jag började med att fotografera olika tyger hemma, sen mönstrade klädesplagg hos min omgivning och en mönstrad (!) hund innan jag kom till udden vid Bäcksjön och såg naturens mönster.
 
Lavar av alla de slag bildar fina mönster på stenar och träd som här på en tallegren.

På stenarna är det ofta kartlaven som bildar spännande mönster.

Efter lavarna kommer också mossor av olika slag som är med och bildar nya mönster.

Längst upp anas lilla Sixtens nos, hunden vars päls också hade mönster:).
 
Fler bidrag på temat hittar ni hos Fototriss.

Födelsedagen

Kategori: Festligt

I veckan har min födelsedag inträffat som den gör varje år. Ofta begåvas min dag med fint väder. Jag minns t.ex. min 50-årsdag då det var hela +23° en söndag. Då skålade vi i champagne utomhus:). Lika fint var det inte i onsdags men nästan. Vi höll oss inomhus, jag och mina släktingar som kom på kalas.

Här är L som är gift med J, min brorsson som sitter i soffan och J som är gift med A, min brorsdotter, efter kalasandet på godsaker. Till det rosa mousserande vinet serverade jag bl.a. minikrustader med trattkantarellstuvning vilket blev mycket uppskattat. Roligt för jag hade lite sjå att få smaken som jag ville ha den, både portvin och ädelost fick smaksätta.
 
Efter det bananchokladmuffins, sega hallonrutor och Pavlova, ett nytt recept som jag testade.

Visst blev den fin? Jättegott smakade den också. Jag fick beröm:)! Det skulle vara passionsfruktcurd men med årets fantastiska tillgång på lokala bär vägrade jag köpa exotiska frukter. Det blev istället en krusbärscurd.
 
Krusbären hade min kusin med sig när hon besökte mig förra tisdagen. De kommer alltså från Örnsköldsvik. Vinbären och vildhallonen kommer från min närmiljö alldeles runt husen på Glassgränd och blåbären plockade jag dagen innan på en orienteringsrunda i Röbäckstrakten.
 
Min kära brorsdotter med make,  paret A o J från Grubbe.

Så fina med fotot på mitt barndomshem i bakgrunden. Och I-fånen fick också vara med på ett hörn:).
 
Jag beställde ännu en kärleksfull bild och fick denna av L o J numera från Backen, tidigare Teg.

Lite tvekan från brorssonen om att ställa upp först men glimten i ögat syns och ett litet leende kan anas. Han var ändå krasslig av en begynnande förkylning.   
 
Och så vill jag, födelsedagsbarnet som nu fått en ny siffra i min ålder att vänja sig vid, vara med på bild.

Jag känner mig ganska ung för det mesta. Det är tröttheten och ev krämpor som får en att känna sig gammal, tycker jag. Just nu värker tennisarmbågen jag troligtvis ursprungligen fått av att golfa fel och använda en minigräsklippare med statiskt handfäste, men idag triggat på nytt genom att trädgårdsarbeta på stugan och rengöra kylskåpshyllor hos syrran.  Ändå känner jag mig inte gammal idag:). (Min syster har oturligt fallit och brutit lårbenet så nu befinner hon sig på sjukhuset och har tuff träning framför sig. Därför hjälper jag henne med lite av varje just nu.)
 
Barnen, mina syskonbarnbarn är svårare att få stilla nog för bilder inomhus men snart kommer mer livade utomhusbilder på de små. Här ska i alla fall hemgångsklubborna fördelas.

A ser måttligt förtjust ut.Som yngst får hon kanske välja sist, vem vet. Jag tror hon blev nöjd också, inte minst efter att ha smakat sent mognade smultron på vägen ut.
 
Sen kom energin och de rusade uppför innergårdens kulle och rullade ner i världens fart. Efter det var det dags för hjulande m.m. Då rusade jag:) in efter kameran.

Här är lilla fröken lila på gång...
 
..och nu hjulas det för fullt.

Eller om det kanske var att stå på händer hon gjorde liksom storebror L strax efter.

Själv blir jag glad och får energi av att bara se på. Lite trädklättringsbilder kommer senare. Nu ska slappas lite framför TV:n med katt i knät:).

Arkeologisk utflykt

Kategori: Resor och utflykter

Förra söndagen ordnade Västerbottens Museum en utflykt för att visa de arkeologiska utgrävningar som påbörjats längs Västra Länkens föreslagna dragning. Vi var ett 40-tal intresserade som klev ombord på Göstas Buss som skjutsade oss längs Vännäsvägen till en f.d. åker mittemot K-Rauta. Är ni umebor vet ni var jag menar och ni andra kanske inte behöver exakt angivelse:). 
 
Där vajade i alla fall denna fina skylt.
Två av våra guider tillika arkeologer visar på kartan och berättar om att år 1000 fKr var havsnivån ända hit upp där vi stod.

Hela nuvarande Umeå centrum låg då under vatten. Märkligt att tänka sig!
 
Så här ser en arkeologisk utgrävningsplats ut i initialskedet när traktorerna tagit bort de översta jordlagren. 

Därefter påbörjar arkeologerna finletandet med hjälp av penslar och andra redskap för att finna spår efter tidiga boplatser. På denna plats har de hittat åtskilliga kokgropar från järnåldern, 1000 eller 1700 fKr. Här ser vi en av dem i genomskärning.

Guiden berättade hur matlagningen gick till och vilka spår de fann. Vill du veta mer titta in på sidan Spår från 10000 år som de tipsade oss om.
 
Ett intressant fynd de gjort var denna kniv alt spjutspets av kvarts från järnåldern.

Ni kanske kan ana spetsen på redskapet, men jag hade viss svårighet att fotografera fyndet bland alla andra som ville samma sak:).
 
Efter ett lite för långt stopp, enligt min mening som har svårt med koncentrationen, åkte vi vidare till Klockaråkern hitanför Baggböle där den nya bron och vägen ska gå fram. Det har länge varit en potatisodling men nu vajade ljusgul kort säd i vinden i väntan på grävmaskiner och annat som ska påbörja utgrävningarna.
 
Vi gick aldrig ur bussen utan fortsatte över älven på Tegsbron till Klabbölevägen bortanför Umåker där det andra brofästet ska hamna. På den platsen hade arkeologerna funnit massor av intressanta spår att undersöka vidare, här markerat med små gula pinnar. Ser ni dem?

När hela gruppen passerat över detta område hade nog en del pinnar trampats ned fast de bad oss att vara försiktiga.
 
Äntligen blev det dags för en fikapaus. Alltid härligt att fika ute i naturen.

Guiderna fortsatte berättandet men då hörde jag inte vad som sades för jag satt för långt bort. Jag var också trött på all information så det gjorde ingenting. Istället njöt jag av te och nybakta sega hallonrutor samt gofikat som mina kompisar hade med sig:).
 
Vi avslutade med att gå längre ned i skogen mot älven och där förevisades en fångstgrop. Den såg ut som en ....grop, alltså inget som vi okunniga skulle kunna känna igen. I skogen växte massor med skägglav vilket betyder att luften är riktigt frisk och så fräsch att inandas.

Tyvärr smutsas den snart ner av alla fordon som framledes kommer att passera där när Västra Länken är klar att tas i bruk. Västra Länken som byggs för att luften inne i centrala Umeå ska blir renare och friskare, men allt har sitt pris.
 
Vi orienterar däromkring och ser att rosa och gröna pinnar har satts upp för att markera vägdragningen precis där vi brukar fika på en bergsknalle, där massor av blåbär och även kantareller brukar dyka upp på våra utflykter. Snart ett minne blott!
 

Fototriss - Blad

Kategori: Min närmiljö

Nu vill Helena att vi ska trissa på ämnet blad, också ganska enkelt då vi omges av blad i mängder, inte bara löv som kanske är det första man tänker på. Än har inte höstlöven börjat flamma i färger även om enstaka björkar lyser gult redan nu. Gårdagen var gråtrist regnig så jag väljer bilder från hemmets insida, först några fina blomblad.
 
Zebrablad heter denna lättskötta hängväxt.

Bladen skiftar så fint i olika nyanser och på undersidan är de faktiskt ceriseröda.

Vill ni se bladens fina baksida, klicka här.
 
Min tredje bild blir från en kruka med små salladsblad som jag ätit från i sommar men som ännu räcker:).

Dessa tillsammans med smakrikare ruccola blir gott till de flesta måltider.
 
Fler bidrag på temat "Blad" hittar ni hos Fototriss.