konstbarbro

Höstglöd

Kategori: Blommor

Jag har haft så många långa inlägg som kräver en hel del förberedelsearbete så nu ska det bli skönt med ett kort spontaninlägg om inget speciellt, bara lite färgglada höstbilder.
En aroniabuske har grannen, lite längre bort finns en, till och med flera, aroniahäckar vars blad prytt gräsmattorna ett tag. Det här vackert röda lövet plockade jag upp redan i början av oktober, nu har de flesta bleknat.
 
I höst har de rivit våra gamla garage och bygger nu nya som om ca två veckor ska vara klara att tas i bruk. Under tiden har vi fått ställa våra bilar på Plantagens stora parkering här i närheten. Där upptäckte jag dessa fina rönnar den 1 oktober.
Inte är det här någon vanlig rönn även om de också kan få röda löv. På fler ställen har jag sett dem i höst och de verkar behålla löven länge. Jättefina tycker jag der är, men jag vet inte vad sorten heter.
 
Mängder av sidensvansar har svirrat runt området i flera dagar och ätit sig mätta på hägg- och rönnbär.
Fotografera dem är svårt då de rör sig så snabbt. Vips har hela flocken dragit vidare innan jag ens hunnit få upp kameran. Men här lyckades jag då de faktiskt satt stilla en stund i grannens hägg som står strax bakom min balkong.
Lite ovanlig vinkel, inte sant? Vackra är de verkligen. Undrar hur de livnär sig hela vintern då de kalasar på mängder av bär redan nu? Jag har börjat mata småfåglarna med jordnötter på framsidan och en bit bakom balkongen har jag hängt en kokosnöt med diverse godsaker. Den första köpte jag på Rusta men när den var tom gjorde jag en egen fett- och fröblandning som snart är slut den också. Där är hittills bara talgoxe, blåmes och pilfink men ifjol hade jag också besök av en större hackspett.
 
Löss har invaderat min Hibiscus i sommar och höst. Jag har kämpat med såpvatten och ihjälklämning av de små gröna och bruna som lämnar söta spår efter sig. Till slut lyckades jag och igår hade två blommor slagit ut.
Kanske lite mer blekröda än de som blommar vår och sommar men jag blir lika glad ändå.
Nu hoppas jag verkligen att lössen har gett upp men jag får kolla den ett tag till.
 
Idag har solen äntligen lyst hela dagen och jag har varit ute ca tre timmar i dess strålande ljus. Med två väninnor gick jag en golfrunda som vi antar är årets sista. Lugnt på banan, lite frost här och där men hyfsat bra utom just på de provisoriska greenerna var det. De ordinarie får inte beträdas när det är frost. En härligt solig, avslappnad runda som kändes så bra efter all gråtid vi haft.
 
När jag kom hem fick jag besök av vännen min som köpt fisk till kvällens middag. En god sås bestående av grädde, buljong, lök, mangold och räkor förgyllde torsken och de egenodlade potatisarna. Mina sista då jag bara satt 5 stycken i pallkragar på stugan.
 
Igår var jag med Umegänget på After Work på Operabaren, en ny restaurang på Norrlandsoperan. Gott var det, speciellt för köttätarna som fick både oxfilé och kalvfärsbiffar, men jag fick varken skaldjur eller fisk. Även om det vegetariska var väldigt gott så saknade jag lite räkor och lax, men nu har jag kompenserat för det :).
 
Önskar en trevlig fortsättning på helgen!
 
 
 
 

Gunnels glas

Kategori: Konst

Äntligen har jag kommit fram till min barndomsväninna, Gunnel Sahlins, glasutställning på Västerbottens Museum.
Muséet på Gammlia som har denna fina symbol på tegelväggen. Vernissagen var söndag den 2 oktober och då var jag där med väninnan S och trängdes med massor av andra för att lyssna på invigningen, höra Gunnels eget tal om sin konstutövning och se allt vackert glas hon åstadkommit. Senare på kvällen var jag bjuden på mingel med vin och gott tilltugg för ett mindre sällskap men ändå ganska många av hennes vänner, släkt och bekanta. Jag är inte direkt bekväm i sådana sammanhang, många var runt Gunnel som jag kände bäst och jag försökte inte ens tränga in mig där då vi faktiskt hade setts på en lunch några dagar tidigare. Däremot satte jag mig med några av hennes syskon och syskonbarn vilket blev en jättetrevlig upplevelse. Så avslappnat och roligt att prata barndomsminnen och annat som dök upp.
 
Kameran hade jag inte med då utan jag gick dit i lugn och ro några dagar senare när eftermiddagssolens strålar letade sig in bland glasföremålen...
... och gav upphov till fina skuggor och speglingar. Till och med fotografen kan anas i det gröna :). 
 
Så här såg det ut när jag steg in i den stora utställningssalen.
Härliga färger och former på podier och en spännande vägg fylld av Gunnels processande när hon skapar sina alster m.m. kuriosa. Gå och se själv om du/ni befinner er i Umeå. Utställningen är kvar till i januari 2017. Om du inte kan det får du här lite mer information.
Vi är alltså barndomskamrater, föddes med två månaders mellanrum år 1954 i byn Grisbackaänget ca tre km utanför Umeå centrum. Ja, själva födseln skedde väl på Umeå BB, antar jag. Vi växte upp, lekte tillsammans, gick i samma klass första året i Grisbacka skola dit vi cyklade Ängsvägen några km. Sen förflyttades vi till Hissjö skola en mil bort längs väg 363 för klasserna 2 - 6. Då gällde skolbuss på morgonen och taxi hem på eftermiddagen tillsammans med elever från Tjälamark och Lantbruksskolan (numera Forslundagymnasiet).
Härligt lysande gröna färger i dessa vackra vaser. Jag skulle gärna ha en i mitt hem men med katter och kanske för övermöblerat skulle det nog inte fungera. En mindre vas av Gunnel har jag i säkerhet (för katterna) i mitt vitrinskåp. Den köpte jag 2004 ca när hon hade en mindre utställning på Presenta. När jag skulle sälja min lägenhet på Gustav Garvares gata stylade jag med den :).
 
Kolla in lekfullheten i dessa färgglada former ur serien Latin Love.
Nog ser man kopplingen till samba och andra danser, eller vad tycker ni?
Ränder gillar hon också.
Jag minns Gunnel som riktigt liten, kanske 5-8 år, med en svartvit randig jumper på sig som jag associerar en del av dessa vaser till. Vet inte om hon gör det :).
 
Högstadiet gick vi på Grubbeskolan, betydligt närmare hem, även då i samma klass alla tre år. Jag flyttade från byn redan 1968 och vi fick båda nya vänner. Första året i gymnasiet gick vi också tillsammans i humanistisk linje, men sen skildes våra vägar åt. I nästan 20 år hade vi ingen kontakt alls men hur det nu var kom det sig att jag hälsade på henne i Åfors där hon bodde och arbetade i atelje åt Kosta Boda.
Hon hade då lanserat serien Frutteria som fanns att köpa på Presenta här i stan. Det är inte de som syns på bilden ovan. Dessa kallas Puppis som lanserades kring 1986. Det var nog då jag hälsade på henne i den lilla röda stugan med kattlucka. Jag hade besökt en väninna som studerade i Borås och var på väg till Öland för att umgås med några väninnor från Skåne som bl.a var bra på fågelskådning. När jag planerade den resan kom jag på att Gunnel bodde på vägen emellan dessa orter och bokade in en träff.
 
Jätteroligt var det att ses efter så många år. Jag fick bl.a. följa med in i glashyttan och se på en del av hennes arbete. Efter det har vi hållit kontakten även om det ibland gått många år emellan besöken.
Jag gillar speglingar och hur solen lyser upp glaset.
I söndags var jag där med min systerdotter. Då var det helmulet utanför vilket fick glasets färg att anta en annan ton, men även det var fint.
Den här vasen, t.ex. lyste på annat sätt, men det får ni iaktta själva om ni vill för jag hade ingen kamera med sist. På väg dit fick jag förresten dela A:s Pokemonletande på Gammliaområdet. Kul!
 
En bild till bjuder jag på. Många foton tog jag men det får räcka så här.
Även mattan har hon designat liksom en del textil åt Katja of Sweden. Jag träffade en annan barndomskompis från byn, I, och hon berättade att hon utan att veta om det hade porslin från Ikea som visade sig vara designat av Gunnel.
 
Vår by, Grisbackaänget var lång med hus på båda sidor om 70-vägen mot Tavelsjö o Vindeln. I början från stan räknat bodde Gunnel med sin stora familj (sju syskon är de). De hade en liten pool utomhus och gymnastiksal i källaren. Gissa om det var kul att besöka henne! Några gårdar längre fram bodde I, sen B också i vår ålder men jag bodde på andra sidan vägen ännu längre bort där vår bondgård låg på den plats Bilfrakt finns idag. Jag tror att Gunnel och de andra också tyckte det var roligt att besöka oss, ladugården med djuren, bagarstugan varifrån det doftade gott emellanåt och vindarna med sina spännande skrymslen. Lite Bullerbykänsla hade vi allt, speciellt nu när man tittar på det med vuxen blick när många år gått.
 
Jag hoppas att vi snart får ses igen, diskutera barndomsminnen, konst och annat i våra respektive liv. Gå och se Gunnels utställning om du har möjlighet, man blir glad av den. På muséet visas också Britta Nordströms fina film om Gunnel, "Jag skulle vilja vara en pion".
 
Veckan börjar grått men förhoppningsvis lyckas solen tränga igenom snart. Ikväll ska vi ha vår årliga födelsedagsmiddag, jag och en annan barndomsväninna, C, som jag känt sen första klass. 
 
 

Krogberget i Kvarnfors

Kategori: Miljö, friluftsliv

Som ni vet orienterar jag och min väninna S varje år sen 2009. Från maj till och med september letar vi kontroller i skogarna runt Umeå. Vi har fyra olika kartor, alltid Gammlia och Nydala, ofta I20/regementet, ofta Kulla eller Umåker men i år fick vi besöka ett nytt område, Kvarnfors, som ligger efter väg 363 bortanför Hissjö. Jätteroligt att få upptäcka en ny skog, en ny å och nya bergsknallar. En fantastisk trevlig bekantskap var Krogberget där vi letade kontroller en av våra sista orienteringsdagar i år.
Se så stark jag är :)! Det stod inget namn på kartan utan jag har googlat tills jag hittade bergets namn och att där skulle finnas flera grottor. En av dem var skyltad.
Fårstugan där getare och boskap brukade söka skydd, står det bl.a. på skylten. Några fler grottor hittade vi inte men antydan till dem fanns. Här gymnastiserar väninnan tufft.
Jag tyckte det var tufft för jag kände ett visst obehag att gå in under klippan, som om den skulle få för sig att falla ned på mig just då. Dessa två bilder kommer från väninnan S:s mobilkamera den dagen men de resterande är mina från lördag den 1 oktober då jag tog med UMeGänget till platsen som jag blev så betuttad i.
Här vandrar vi långsamt uppåt, hyfsat brant var det. Efter en stund möttes vi av detta budskap.
Fyra frivilliga ville agera troll för en stund. Några andra såg vi inte till!!
En rostig stege lutad mot bergväggen kände vi inte för att använda men vi såg faktiskt bergsklättrare vara där och öva på branterna, men inte med stege. Flera små öppningar syntes men vi lockades inte att krypa in och undersöka dem vidare. Det stod på skylten att det skulle finnas små rum innanför.
Då var det roligare att vända blicken utåt mot den fina utsikten.
Inget som minner om mänsklig närvaro fast bara någon kilometer bort från byn Kvarnfors befinner vi oss. Långt bort lite till höger anas en mast av något slag, 3G, 4G eller en TV-mast??
 
Människor besöker i alla fall denna plats ofta inser man när vi upptäckte en relativt nybyggd grillstuga med tillhörande vedförråd.
Lite blåsigt var det denna dag men några av oss (herrarna) gjorde upp eld utomhus och satt där i blåsten medan resten av oss, kvinnor samt hund, gick på en promenad.
Sixten var så nyfiken och ivrig att han gnällde när vi rörde oss för sakta. Det gick naturligtvis inte att släppa honom fri i detta grott- och klipplandskap. Riskera att han försvann ville vi inte, framför allt inte L som lånat honom av sin fysiskt mindre rörliga granne.
Vilka härliga klippgubbar vi fick se. Verkligen ett märkligt landskap som inlandsisen skapat för minst 10 000 år sen.
Här ser jag en strandad jätteval med gapet mot mig. Vad ser ni?
 
Vi tog oss uppför branterna till den mer plana toppen där faktiskt en av kontrollerna fanns kvar även om tiden för VK/IFK:s Skogsluff var över.
Fint landskap även där med små pölar/gölar.
Man kan undra om det ändå inte finns lite mystiska väsen på denna urskogsaktiga plats när man ser dimfiguren på bilden nedan?
Visst ser ni den där i mitten? Vad kan det vara???
 
Sen hittade vi oss en mysig fikaplats i lä och lockade till oss herrarna från deras mer blåsiga plats. Någon gruppbild lyckades jag inte med då det är två i gänget som inte vill vara med på bild. Jag känner inte att jag vill be dem flytta på sig, det vore lite otrevligt, så ni får nöja er med delar av oss när vi senare efter en lyckad utflykt vandrar hemåt.
Namnet Krogberget kommer sig av att det en gång i tiden, för länge sen, ska ha funnits en vägkrog där i närheten (eller på berget?).
 
Det är så roligt att vara ute i naturen. Nu har väninnan rest utomlands några veckor och vännen min föredrar stadens larm så jag får nöja mig med en kort sväng till stugan ibland eller som i tisdags, en härlig golfrunda då solen sken gott. Sen dess har vi mest haft mulet, så också idag, då vi istället besökt Avion och sen ätit lunch på Ikea.
 
Jag, som aldrig haft en smartphone, utan klarat mig alldeles utmärkt med en Nokia i flera år, har nu fått en enkel Samsung Young 2 att lära mig på. Några selfies går det inte att ta med den kameran,  inte heller finns blixt, men ljudet är utmärkt vid telefonsamtal och i sms:en kan jag nu se de emojis som vänner skickar. Förut blev det bara små fyrkanter som jag fick gissa att de var smileys.
 
Däremot kan jag hittills bara skicka små gröna grodor som smileys till dem. Det kunde jag göra med Nokian också men däremot inte skicka eller ta emot mms som nu går alldeles utmärkt. Jättekul att jag fått den att fungera (den jag fick den av gillade den inte alls) och än så länge är jag nöjd och behöver inte mer än så. Vad gäller surf så gör jag det helst här vid min stationära dator.
 
Önskar er en bra vecka!
 
 

Stig Lindberg-vandring

Kategori: Konst

Umeå har äntligen insett att Stig Lindberg som föddes i Umeå 1916 är värd att fästa uppmärksamheten på nu när det är 100 år sen hans födelse. Vi missade det när vi firade Kulturhuvudstadsåret 2014 (nästan, en mindre utställning ordnades visst privat). Jag valde att delta i en stadsvandring för att titta på hans konst och få veta lite mer om hans tid här i Umeå innan han flyttade söderut och så småningom kom till Gustavsberg där han började sin offentliga konstbana.
 
Vi samlades på Väven, massor av intresserade och nyfikna, för att sen vandra vidare till Mimerskolan där Stig gått i realskola.
Där huserar numera Elite Hotell Mimer som öppnade så sent som i år. Den pampiga byggnaden färdigställdes år 1900 och har hyst många av Umeås elever genom tiderna, bl.a. har Lars Widding skrivit om den. Stig Lindberg var visst ingen flitig elev utan visade mer kreativitet och var visst också lite av en lustigkurre, berättade guiden. Det gick ju väldigt bra för honom ändå, vet vi ju idag :).
 
Vandringen fortsatte mot gamla Stadsbiblioteket öst på stan där det i entrén finns detta konstverk av Stig L, uppfört 1962....
...vars titel är Folkvisan. Jag minns den här väggen så tydligt från mina unga år då jag besökte biblioteket ofta och läste alla barnböcker jag kunde komma över. Det var lite jobbigt att jag blev begränsad och inte fick låna fler än 7 böcker per gång. De läste jag ut på nolltid så snabbt var jag tillbaka. Idag huserar företaget Deloitte där.
 
Tillbaka till centrum gick vi. Trots byggnationerna som just nu pågår på torget kunde vi komma hyfsat nära den här frisen som syns på väggen till gamla Domushuset. Den är också uppförd 1962.
Fönstren under tillhörde då Domusrestaurangen så symbolerna ovan föreställer ett glas, några gafflar m.m lite mer svårdefinierat åt restauranghållet. Tyvärr hänger julbelysningen kvar året om som ni ser. När Domus lades ner blev det en galleria i huset som först kallades Victoriagallerian, numera MVG, vilket betyder mer Victoriagallerian!! Det är sällan man tittar upp på väggen fast man/jag passerar där så ofta, men nu kanske jag har frisen i tankarna någon gång när jag flanerar på gågatan. Jag tycker den är så fin och verkligen pryder fasaden.
 
På Renmarkstorget ståtar ett större konstverk, en kopparskulptur utan titel uppförd 1976. 
Förutom Stig L:s signatur står där också E.Ö vilken är medkonstnären som var specialist på ärgad plåt, berättade guiden. Från början var jag inte så förtjust i denna och fler Umemedborgare än mig klagade på färgen, men numera gillar jag den. Det är en fontän men kommunen snålar tydligen med vattnet så små strålar som det är. Det påtalade guiden också att det var ovanligt med höga vattenflöden, tråkigt nog. Tydligt känner man igen en fisk däruppe till höger och det visade sig att Stig Lindberg i unga år arbetat i fiskaffären en bit bort (längesen den slog igen nu).
 
I huset till vänster kallat centrumhuset fanns en innergård med en fin fontänskulptur av Stig men den monterades ned, flyttades i delat tillstånd, en del kom bort, resten uppfördes i Stadshuset. Det skrevs arga insändare om att skulpturen förstörts och nu är den nedmonterad i ett förråd, det som är kvar. Tyvärr, för den var fin och stod i Umeås första galleria fast det ordet inte användes då på 60-talet. Där fanns bl.a. Bäcklunds som sålde lite av varje, bl.a. köpte jag (eg. mina föräldrar) en Barbiedocka till mig 1965. Den har jag ännu kvar :).
 
På stadsvandringen fick jag lära mig något nytt, att i den lokalen också funnits ett till konstverk av Stig Lindberg, tavlor som sträckt sig upp vid trappan till Ringbaren, en mötesplats för många unga, ja, säkert alla möjliga umebor då. Det visade sig att det konstverket finns kvar på Hotell Scandic Plaza, höghuset ni ser i förra bilden.
Härligt sprakande färgglatt! Där avslutade guiden sin visning men nere på Väven fanns en tillfällig utställning av Stig Lindbergs mest kända alster i porslin m.m. Berså är väl den mest kända servisen, gissar jag. Tyvärr hade de plockat bort dem när jag kom med kameran några dagar senare.
 
Idag, tisdag, har vi tänkt gå en golfrunda. Bara +4° än och ingen sol fast de lovat en sådan. Det blir till att klä sig varmt. Har jag berättat att jag äntligen har lyckats sänka mitt handicap, från det högsta 54 som jag haft i flera år till 52? Jag hade ingen aning om att det skulle vara så svårt att komma ner till 36 vilket är mitt mål. Nu tvivlar jag skarpt att jag någonsin kommer dit men gläds desto mer över de två jag ändå lyckats med :).
 
Jag önskar er en fin oktobervecka!
 
 

Höststad

Kategori: Umeå Stad

I väntan på mer spännande inlägg som en Stig Lindberg-vandring i Umeå och en glasutställning av Gunnel Sahlin så visar jag en lövad stad. På väg mot Vänortsparken lyser lönnarna fint så här års.
Stadskyrkan anas till vänster. Lite närmare lyser löven ännu mer.
Det är vännen min som promenerar till höger. Vi är på väg för att fotografera (jag) Stig Lindbergs konst i staden, men den visar jag inte än.
 
Kan inte låta bli att visa en bild på ännu mer lönnmatta.
Efter att ha fotat på Domushuset, Renmarkstorget och inne på Plaza vänder vi åter.
Jag blev så fascinerad av höstlöven som ni förstår.
Mot himlen!
 
Vilka härliga höstdagar vi bjuds på i år. Jag bara njuter av det vackra färgspelet i naturen. Däremellan jobbar jag hårt med att täcka växterna med täckbark och stubbfräs samt fylla på komposten med allt som dött, inte bara mitt eget utan sånt som andra boende kastar i naturområdet bakom när de inte ids gå till containern på Snipgränd dit allt trädgårdsavfall ska lämnas. Jag plockar bort alla plastsnören som annars riskerar att hamna i husdjurens magar och känner mig lite nyttig en stund. Annars är det ju bara härligt att vara ute i den friska höstluften med katterna som sällskap.
 
Ha en fin fortsättning på veckan.