konstbarbro

Februari, snörik och kall samt kattliv

Kategori: Katter

Denna snörika och kalla vinter hör inte till vanligheterna den senaste tiden men i år har vi en s.k. riktig vinter och då menar jag som den var förr innan slaskdecember och grön juletid blev allt vanligare.
Snötillgången på Glassgränd fotograferat från mitt fönster den 14 februari. Sen dess har det inte snöat mer än bara virvlat omkring lite flingor.
  
Nu när solen också börjar värma något lite mer kan man njuta av all det vackra vintervita...om det nu inte vore för att det då  blev så inninordens kallt. I en veckas tid har vi haft mer än -20° på nätter, kvällar och morgnar. Som mest har min termometer visat -25,9° en natt. Solen orkar inte värma mer än till -10-12, kanske ner till -8 en kort stund och blåser det då det allra minsta blir det inte behagligt att vara ute någon längre stund.
Lite virvelsnö bildar en stetsonhatt på lyktstolpen utanför vardagsrumsfönstret. Den 7 mötte jag denna fina lilla solbelysta tall på promenaden över Ersbodaängarna.
Några veckor senare var det lite ljusare och mera snö bakom husen.
Mot det forna dagiset som sen länge är ombyggt till vanliga lägenheter. Fotat den 20. Då besökte jag också lasarettet men det visade sig att jag var där en vecka för tidigt!!! Ajdå, börjar jag bli virrig?! Njöt av lite konst istället och tog den här bilden utanför Södra entrén.
Läcker, tycker jag, och lite extra fin med snötopping. Katter har jag också utlovat i rubriken och här kommer några sådana.
En vanlig tisdagskväll med en god bok och två mysiga katter. De sover mest nu, helt försvarligt, men ibland rusar Tusse ut en kort stund när det är mindre kallt än -10° ungefär.
 
Desirée däremot håller sig mest inne. Någon enstaka stund har jag lockat ut henne när solen värmer lite extra, men fort springer hon in.
Lilla kattflickan min har tråkigt och väntar på varmare tider. Ändå kan hon få ryck och rusa omkring som ett jehu nedför och uppför trappan i rasande fart. Det piggar upp mig också. När Tusse är med och de jagar varandra är jag däremot lite ängslig att inredningen ska gå sönder, men hittills har det gått bra. Idag gick faktiskt en liten klocka i bitar, men den gick att sätta ihop igen. Någon enstaka kruka fälls ibland ned från fönstret så jag får sopa jord. Värre än så är det inte. Peppar, peppar. Dukarna är fästa med dubbelhäftande tejp för säkerhets skull. 
 
En dag var jag på NUS (vårt universitetssjukhus) för provtagning i ett projekt jag är med i. De kollade halsartärerna med ultraljud. Dit tog jag buss men tillbaka till centrum valde jag att promenera. På Öbacka strand där de byggt så många höghus rinner denna fina bäck som inte fryser och därför lockar många gräsänder.
Jag har hört talas om att det också ska finnas en strömstare men den såg jag aldrig tisdag den 6 februari.
Mulet var det mest hela februari så ljuset räckte inte till fast det var mitt på dagen jag fotograferade Umeälven. Ön ser man längst till höger och en liten svart prick som är en människa som gick över älven.
 
Senare när solen kommit till oss i norr gick även jag ut på älven mitt i centrum.
Utsikt över de fina husen längs Strandgatan, Hantverkshuset det röda närmast. Jag fotograferar lite med min mobil numera fast den inte har så bra kamera, men den är ju med mig jämt.
 
Åt andra hållet ser man nyförvärvet Väven sen 2014, som enligt min åsikt inte passar in i sin omgivning utan svulstigt tar över vackra Stora Hotellet, t.ex.
Väven som innehåller Stadsbiblioteket, Kulturbageriet, caféet Fika, Folkets Bio m.m. är i alla fall fint och trivsamt inuti.
 
En tredje kort utflykt var den 17, en söndag, till Holmsund då vännen skulle besöka sonen. Hela familjen återfanns i pulkabacken med en fantastisk skapelse, en kälke gjord av en blå soptunna med skidor under, som de glatt åkte nerför backen i. Det var visst någon tävling om häftigaste åkdon. Jag gissar att de vann. 
 
Jag ville kolla om strömstaren fanns i bäcken nära och fick mig en promenad längs den.
Någon fågel hittade jag inte men en härlig snösten som gjorde mig så sugen på semla.
Ser god och gräddig ut, inte sant?
 
Åter till min närmiljö som bjuder på snöiga motiv. Det blir lite mera levande med djur, inte sant.
En ensam hund på promenad. Om ni kikar genom pilens grenar anas ägaren. Det här är den 7/2 och nedan kommer en katt på vift en vecka senare, den 14.
Grannens lilla Diesel är ute och går. Han plumsar vidare i snön för att komma upp till terassen.
Spår som sedan min Tusse lockades att gå ibland innan kylan slog till. Diesel är ofta ensam ute lite för långa stunder i kylan, men jag vet att det finns grannar som tar hand om honom när ägaren glömmer släppa in lilla söta katten. Jag känner starkt för katter som ni säkert vet.
 
Jo, en tur till har jag också gjort. De kommer inte i ordning utan detta är lördag den 10 februari då jag besökte stugan vår. Alla taken var då skottade men jag tog några tag till på två små tak då jag visste att mer snö var att vänta.
Så mjuk var snön att jag sjönk ner djupt för varje steg. Riktigt bra motion blev det :).
 
En liten vandring längs stugvägen gav mig en fin vy att fotografera.
Pipasbölesjön är detta.
 
Tiden går fort och inte har jag haft tråkigt fast det inte händer så mycket. En långpromenad per dag försöker jag hinna med för att få ljus och luft. Två förmiddagars golfträning inomhus och idag även en skidtur som jag kanske visar bilder från senare är lite motion jag får förutom den så viktiga yogaträningen varje vecka. Vila behövs också. Det är så mysigt när jag lägger mig en halvtimme-timme i soffan. Genast kommer båda katterna och parkerar sig på mig med ljudliga kurr. Här hann Tusse hoppa ner då vännen trasslade lite med kameran.
När jag får besök hoppar (!) jag också upp och är social, men först ett foto.
 
Oj, så många bilder det blev idag men så är det också längesen jag bloggade om nuet. Önskar er alla härliga dagar nu när vintern är så fin och snön ligger kvar vit och vacker.
 
 

Split, ett kort besök

Kategori: Resor och utflykter

Jag gick och blev förkyld i helgen. Redan förra veckan hade jag valt och redigerat bilderna men mer blev det inte. Idag mår jag lite bättre, men det känns som att jag har bomull i skallen, lite luddig alltså. Jag gör ändå ett försök att blogga om våra timmar i Split den 19 oktober 2017.
 
Efter att ha vandrat i Trogir och förundrats över den fina platsen hade jag inte så stora förväntingar på Split men det var också en fascinerande plats. Vår guide Silvana visar här en bild på en rekonstruktion av Diocletanius palats som det såg ut på sin storhetstid. 
Palatset började byggas 284 e Kr. Det tog 11 år att bygga. Diocletanius var en grym romersk kejsare som använde kristna slavar till att bygga sitt palats och många kristna mördades. .
 
Här ser ni en del av muren som är kvar även om andra hus liksom byggts in i den.
Vi gick in genom murarna som var ordentligt tjocka. Där rymdes idag massor med småaffärer som ville få oss att handla.
Nu gick det undan för vår del då vi tagit för god tid på oss i Trogir. Mäktigt var det när vi kom ut genom murarna.
I folkvimlet lade vi märke till två män utklädda till romerska krigare, men de vände sig bort när vi ville ta kort av dem. Vi gissade att de ville ha betalt men då kunde de väl talat om det, genom en liten skylt eller ett kort som de sträckte fram. I stället rusade H fram och så tog jag snabbt ett foto av henne bredvid dem.
Också ett exempel på att de inte var så bra på försäljning där. Stiliga var de i alla fall.
 
Högt ovan Peristil (gatans namns? stod på kartan) sträckte sig klocktornet.
Här kunde man gå in i och kanske upp i det.
Katedralen, ett romerskt mausoleum. Utanför fanns till och med tomten bredvid en variant på sfinxen.
Hela kvarteret var en märklig blandning av gammalt och nytt. Bredvid resterna av palatset fanns moderna bankpalats (!) eller helt vanliga hotell och hyreshus.
Mycket speciellt att vandra runt bland. Som vanligt dras jag till mysiga caféer.
Men nehej, ännu var det en stund tills lunchdags och den guidade turen pågick.
Jag har inte så mycket mer att berätta utan fortsätter bara att visa några bilder från vår promenad i Splits gamla stad. Ett torg.
En port och smala gränder.
Ut genom muren på andra sidan gick vi en stund för att beundra eller förskräckas över en mäktig stenman.
 
En bit bort framför Strossmayerov park stod en gigantisk staty av ... Inte var det Diocletanius för honom och hans grymhet ville de inte hylla, utan en kyrkans man av hög dignitet. Efter lite googlande hittade jag honom, biskopen Gregorius av Nin
Respektingivande och minst sagt skrämmande. Kolla närmare på hans fingrar.
Men han var en stor man som kämpade för det kroatiska språket läser jag i Wikipedia. Den här bilden har väninnan S tagit och hon hann också med att fotografera två utklädda män som inte alls verkar ha något emot att hamna på bild utan avgift.
Sen vi mött dessa olika män gick vi åter in genom muren till den gamla staden.
Guiden skulle visa oss en fiskmarknad men de hade avslutat dagens affärer och kvar var bara lukten av fisk samt några som städade och skurade golven. Ut kom vi till ett annat palats. Tyvärr har jag glömt vad det användes till, kanske en skola??
Hungrig var jag och kanske även lite trött på alla intryck men samtidigt njöt jag av alla vackra och spännande miljöer. 
 
Varken vackert eller spännande men lite rolig var denna fontän.
I muren hand med snopp och vatten ända till tratten :)! Det hade något med kommunismen att göra och var nog delvis en protest, men..... Ni får åka dit och ta reda på det. I sommar kommer de ju att ha direktflyg från Umeå till Split.
 
Äntligen var det dags för lunch. Guiden följde med oss dit innan hon tog sig en stund ledigt från vår grupp.
Vår servitör fick springa upp och nerför trappan många gånger då köket låg därnere.
 
Här sitter vi alla vid samma bord förutom den äldre man som tog fotot och hans fru som fyllde hela 90 år under resan. Det var meningen att även hon skulle varit med på bild men maken valde motivet.
En fiskrätt skulle jag få och det som kom var detta.
Jag äter bläckfisk men inte ser det gott ut, eller hur? Jag åt ändå en hel del av de grillade bläckfiskarna men så mycket smak har de inte.
 
Köttätarna fick varsin maffig tallrik med fylld med massor av kött i olika varianter.
Men sen inträffade en fadäs, tyvärr. Det blev ett missförstånd när servitören skulle fråga vilken efterrätt vi ville ha, pancakes eller semifreddo (fick vi veta sen). De längst in som blev tillfrågade hörde nog inte vad han sa och tyvärr upprepade han inte alternativen utan frågade vad vi ville ha. Då började några säga fruktsallad och/eller glass vilket spred sig då vi andra aldrig hade hört några alternativ.
 
Vi fick vänta jättelänge och det var inte kul då vi ville ha tid att promerera lite själva i Split. Jag var ned på damrummet och hörde kokerskan argt diskutera med servitören, men förstod förstås inte ett ord. Till slut kom där fruktsallad på burk!!!
De hade säkert skickat ut någon att köpa en burk fruktsallad. Så synd, för semifreddo hade jag gärna smakat. Stackars kökspersonalen som förberett efterrätten, inte underligt hon var arg. Vad det var vi missade fick vi veta först när vi mötte guiden igen. 
 
Sen blev det lite bråttom. En bild på en fontän i parken hanns med.
Snabbt rusade vi genom marknaden efter vad har jag glömt. Jag hann köpa lite lavendel till mina kattvakter innan en stund paus vid hamnen där vår buss väntade för hemfärd.
Vi kom hem i tid för att hinna med ett ljuvligt dopp i havet nedanför hotellet. Sen var det dags för Dalmatinsk afton med kroatiska specialiteter och servispersonal klädda i lokala dräkter. Då var kameran lämnad uppe på hotellet.
 
Nu återstår bara en dag kvar av vår resa till Kroatien. En landsbygdstur var skönt efter tre intensiva dagar med  fantastiska städer, Dubrovnik, Mostar (Bosnien-Hercegovina), Trogir och Split.
 
Nu börjar jag längta sol så vi kan komma oss ut på skidor, väninnan och jag. Stugan besökte jag i lördags. Där var snön så mjuk att jag sjönk långt ner, ända upp till ljumsken. Tyvärr fanns det inga skidspår på sjön och med så mjuk snö blir det för jobbigt att spåra nytt, så det får nog bli Mariehemsängarna med sina fina, mestadels flacka spår. Men först måste förkylningen gå över. Att det är mulet idag gör alls ingenting :).
 
Ha en skön vintervecka!