konstbarbro

Strandväg

Kategori: Umeå Stad

Det här är fortsättningen på utflykten förra söndagen. Efter gott fika gick vi ut på kajen bland solande människor och en bit österut. De här hängande sofforna byggdes ifjol och hade något med att tjejer skulle känna sig trygga i offentliga miljöer, tror jag. En del av Årstidernas park.
Fint, tycker jag. De blir säkert populära när värmen kommer. I bakgrunden Strandgatan med sina mestadels fina hus, men det ni ser längst till höger, den vita kuben, har nyligen tillkommit och den stör med sin modernitet bland de gamla sirliga trähusen. Där bor en stadens store son, grundare av Balticgruppen som äger en hel del fastigheter i stan, bl.a. en stor del av det nya kulturhuset. Kanske därför han fick bygglov att uppföra ett bostadshus helt i sin egen stil. Ja, alltså arkitektritat.
 
Till höger ser ni en del av ett insvept hus. Mer av det nedan till vänster. Det fina tegelhuset är Borgmästarvillan från 1892. 
Till vänster om dem det gamla varmbadhuset som skulle renoveras. Jag har läst i tidningen att det inre skulle rivas men det yttre skulle bevaras, dock målas om i sin ljusa originalfärg. Den har varit rödmålad länge. Så läser jag i tidningen en debattartikel av någon i föreningen för byggnadskultur, att utsidan är riven trots avsaknad av rivningslov. Jag och vännen kollar bakom de vita skynkena och visst stämmer det. Bara stengrunden finns kvar. Tråkigt även om tanken är att bygga upp fasaden som den såg ut tidigare. Mannen i den vita kuben jag nämnde tidigare äger företaget, eller har upplåtit det till sönerna, som håller i rivning och uppbyggnad. Inte helt lätt att förstå, kanske, hur allt hänger ihop.
 
Vi bara gick förbi, vi, och reflekterade lite. Direkt till höger om huset ovan ligger Stadskyrkan lite upphöjd på en kulle.
Såå fin med vårsnö runt omkring.
 
En stund hos vännen östpåstan innan jag återvände hem till mina kära småttingar som väntade på mig högst upp på trappan.
Desirée lite avvaktande innan hon blir härligt kelig och Tusse lite mer osäker och funderande i sin blick. Han luktar alltid ordentligt på min hand som för att ta reda på var jag varit innan jag får klappa honom. Hon bryr sig inte om dofterna utan vill bara kela lite. Tusse vill alltid vara nära, lite för mycket när jag ska sova, annars är det så gott med närkontakt. Jag älskar dem så, mina små.
 
När jag hälsat och gett dem mat blir de så nöjda, antingen rusar de runt och busar så mattorna korvar sig eller så lägger de sig till ro som här.
Numera ger de sig också ut på små äventyr när lite av marken tinat fram. Den första krokusen vid solväggen slog ut i söndags.
Idag såg jag också några snödroppar titta upp, men med dessa kyliga nätter går det långsamt framåt. Längst ut till kusten, på Holmön t.ex., hade meteorologiskt vår uppmätts, men inte här i Umeå än så länge.
 
Trots det värmer solen skönt, bara man har lä, och vårkänslorna spirar. Lite fågelskådning hägrar men jag ska också våga mig på en bridgetävling med efterföljande tacos på lördag. Min allra första bridgetävling nu när jag har gått kurs i 5-6 månader, varje måndagkväll. Håll tummarna :)!! På lördag har de lovat regn och snöblandat så det blir helt okej att vara inomhus med andra kortspelare.
 
Önskar er en skön helg!
 
 

Gran, is och frusna fåglar

Kategori: Miljö, friluftsliv

I söndags lyckade jag få med mig mannen i mitt liv på ännu en isig promenad. Vi tog bilen till Älvtået (som hade stängt, men vi lånade parkeringen) och promenerade sen ner mot älven vid Gran, som en gång i tiden, 1700-talet, huserat ett landhövdingsboställe. Det berättas mer om det på en informationstavla vid lilla Häradsvägen längst till vänster. 
En åker som snart blir sjö ett tag innan den blir åker igen.
 
Jag nästan tvingade honom att ta med broddar då jag anade att det kunde vara halt men att det var fullt så halkigt hade jag inte kunnat gissa.
Utan broddar hade jag inte gått där, men vi mötte några tappra som försökte. Någon hade också kört en bil ner till handikapparkeringen närmare älven. Skulle inte vilja köra uppför på denna helt osandade isväg.
 
Jag hade hört att det skulle finnas sångsvanar där men många var de inte.
Fyra Kanadagäss kom promenerande från en annan vak mot de sex svanarna. Tre av dem syns ovan. Solen sken men oj, vad de såg ut att frysa.
Hoppas de klarar sig. Fler och fler fåglar kommer hit för att rasta innan de flyger vidare norrut för att häcka läser jag i Facebook-gruppen "Fåglar i Västerbotten" där många visar fina bilder. Senast igår en vacker trana i närheten av IKEA på Söderslätt.
 
Här ett annat öppet stråk i Umeälven men inga fåglar syns till.
Många båtar vilar i väntan på. Som ni ser var det huva på då vindarna stundtals ven iskallt, men....
...jag njöt ändå en stund i solen.
Vill alltid stanna längre men...vi är olika.
 
Den fina restaurangen Älvtået ska visst inte ha sommarcafé i år utan bara kvällsöppen restaurangverksamhet.
Synd, för det är ett jättefint ställe att besöka efter en cykeltur eller vandring längs Strandpromenaden vidare Häradsvägen mot Grubbe.
 
Vi åkte sen in till stan för att ta ett fika på trivsamma Kulturbageriet. En jättegod ostmacka på eget bröd, med absolut den rätta sega tuggkänslan, till en kopp te. Även idag värmer solen så skönt men jag väntar på en hantverkare som ska titta på mina fönsterbrädor som jag vill byta ut. Senare blir det After Work med en väninna, fd arbetskamrat från Dragonen.
 
Ha en trevlig helg!
 
 

Katt i kartong

Kategori: Djur och natur.

Solen skiner och jag vill ut och njuta men det är ganska svalt då natten varit kylig, närmare -10°, så det är ingen brådska. Jag hinner ge er några bilder och sen avnjuta lite andlighet med gudstjänsten på tv innan jag tar mig ut.
 
Bild enligt rubrik.
Alla nya kartonger ska undersökas, oftast av syrran Desirée, men här är det för ovanlighetens skull storebror Tusse som tog plats. Själv fick jag en efterlängtad kartong igår från IKEA, ett tvättställsunderskåp som jag väntat på sen i slutet av januari, men när jag öppnade den var ena hörnet på skåpöverdelen skadad. Vilken besvikelse! Sen när jag ringde företaget visade det sig att varan var slut överallt och inte väntades in den närmsta tiden. Ska bege mig till stadens IKEA i morgon och höra om det går att lösa på något sätt.
 
Bild nr 2 visar en vacker koltrast som satt i häggen strax utanför mitt sovrumsfönster en morgon.
Jag fick veta av en kännare att så här gul näbb har bara äldre fåglar. Gissar att det är en stammis här på Glassgränd då jag sett koltrast övervintra de senaste tre åren i alla fall.
 
Nu närmar sig skådaretider för mig men tyvärr är inte vännen intresserad och knappt några väninnor heller, i alla fall inte de som är lediga annat än helger. För det är så mycket roligare att få dela ett intresse med någon och även att fika utomhus. Åker jag ensam blir det ingen matpaus utan bara lite skådning. Visserligen finns det nästan alltid mer kunniga att prata med på plats men det är inte samma sak som med vänner.
 
Jag har fått tips om att många sångsvanar har kommit och också sett dem på en snöklädd åker långt bort. Tycker lite synd om dem när de kommer så här tidigt innan det finns öppna åkrar och öppet vatten till dem. Ja, älven bjuder visst på öppet vatten på vissa ställen. Solen värmer skönt men nätterna är otäckt kyliga för fåglarna som måste vara utomhus. Kännare säger att de är härdade och klarar sig, men nog kunde de vänta en till två veckor ytterligare innan flyget norrut, tycker jag :).
 
Ha det så gott!
 
 
 

Promenad på isen

Kategori: Miljö, friluftsliv

Vilken sportlovsvecka det måste ha varit för de som har sånt och vilket underbart väder för oss andra daglediga. Förra veckan blev det skidor söndag, tisdag och söndag igen samt en stunds vandring på havsisen vid Ljumviken med vännen min förra måndagen.
Han har bott i de trakterna både i barndomen och senare så han blev kanske lite vemodig över alla minnen. Solen gassade i alla fall och det var härligt njutbart att gå på isen då blåsten lämnat bara ett tunt snölager plus att det fanns skoterspår att vandra i också.
Röken bolmade från Holmsunds hamn/industriområde eller kanske den kom ända från Obbolafabriken. Förr i tiden stank det ofta från massafabriken, sulfit eller sulfat. Man sa att "det luktar obbola" men numera är det sällan man förnimmer någon doft alls från de trakterna.
Isen gör lite konst runt en uppstickande sten eller så blir det mjuka former som nedan.
Vindkraftverken orkade knappt röra sig så vindstilla var det. Lite snabbare eller rättare sagt mycket snabbare var dessa två tjejer med skoter och skidor.
Här anar man inte farten men ni skulle varit med när de svischade förbi oss längre ut mot havet. En rasande fart att åka skidor på. Jag tänkte bara på vad som kunde hänt om något hinder stoppat skidorna. Sån är jag, oroar mig för allt möjligt jag ser, ett tydligt arv från min mor som var ängslig att jag och mina syskon skulle göra illa oss. Ibland lite väl irriterande! Här gick allt som geschwint i alla fall och de såg ut att njuta fartens tjusning.
 
Så småningom tog vi oss upp på stugvägen och gick förbi alla mer eller mindre tjusiga villor/stugor tills vi kom till en mindre skogsstig.
Vintervackert, inte sant?
 
Vi valde en lite mer upptrampad stig genom skogen. Där hittade jag en lockande skylt men fick inte med mig mannen i mitt liv.
Jag ville utforska men han hade redan varit där!! Solens strålar strilade fint genom träden.
Jag hade kunnat gå mycket långsammare för att riktigt få fylla lungorna med den friska luften men...vi var ju två som var ute.
För mig var det bara en skön utflykt men vännen ser lite dyster ut. Kanske sorg över tid som svunnit?
Vindstilla var det som sagt, här är beviset!
Vi åkte vidare till det relativt nyöppnade Skärgårdscaféet där de gjorde oss varsin räkmacka medan vi väntade. Jättegoda!
 
Tisdagens skidtur ägde rum på Mariehemsängarna i strålande solsken med efterföljande fika i Bräntbergsbacken och igår följde systerdottern med till Kulla för en skidtur på sjön. Den blev tuff då inget skidspår fanns att tillgå så vi fick ploga/kliva framåt själva. Snön var plusgradsmoddig och vi sjönk ned ganska mycket vilket känns i benen idag.
Här syns vårt spår. Jag visar upp huvudbonaden av någon anledning, kanske för att jag inte iddes plocka upp stavarna då vi nu tog en vilopaus. Bilden är tagen av AS, min systerdotter.
 
Inte förrän vid kom över till den större Piparbölesjön fanns det fina spår att åka efter. Då gled jag iväg riktigt snabbt en stund vilket också känns i lårmusklerna men det var verkligen en njutning att få sträcka ut sina rörelser ordentligt.
 
Tyvärr hade jag glömt apelsinen i ryggsäcken som vi lämnat vid stugan. En sådan paus hade gjort gott. Men då blev vi desto gladare när vi kom åter och så småningom fick slå oss ned vid härbret för lunchmackepaus.
A ljublar och jag vill inte vara sämre.
Så härligt kan det vara i naturen. Jag hann hem och vila en kort stund innan det var dags för mitt yogapass men efter det var jag helt slut. Jag orkade bara se "Mästarna mästare" innan soffan och senare sängen tog över.
 
Idag hade vi lite härlig sol på förmiddagen när jag tog en promenad till Coop Forum för att skicka iväg ett paket. Där mötte jag en kvinna som jag så väl kände igen men inte mindes namnet på eller vem hon var. Jag chansade och tog kontakt, frågade om hon möjligtvis hade bott i Grisbackaänget. Och det hade hon :)! Så roligt med en pratstund om barndomsbyn och de som bott där. Ett värdefullt tips fick jag om en annan person som var mycket intresserad av byns historia som jag kan ta kontakt med. 
 
Ikväll fortsätter bridgekursen och jag hoppas mer fastnar så det blir lite lättare.
 
Önskar er en fin vecka!
 

Skidutflykt

Kategori: Miljö, friluftsliv

Äntligen visar vintern sin absolut vackraste sida. Igår blev det dags för årets första skidtur. Som ni förstår är jag ingen inbiten skidåkare utan för mig är totalupplevelsen det viktigaste. Väninnan K, som tog mig med på Umeälvens is långt från det öppna jag visade sist, åker skidor ofta men jag nöjer mig med några gånger per år då dagarna är som finast.
Jag tog bilen till ICA Maxi vid Strömpilen där jag mötte väninnan som kom gående över gångbron från Gimonäs. Solen sken sina allra ljuvligaste marsstrålar vilket gjorde att det ser ut som om jag blundar när jag i själva verket bara kisar. Natten hade varit rejält kall, ca -14°, så isen kändes helt säker. Några riktigt bra spår hittade vi inte utan gled i promenadtakt sakta framåt på nedtrampade skoterspår njutandes av sol, klarblå himmel och kritvit snö.
 
Lite träkonst eller vad det nu är.
I bakgrunden båthus för Gimonäs båtklubb (tror jag).
 
K vilar lite när jag vill ta foto.
Hennes anorak är så snygg. Den ser man tydligare när hon fortsätter mot litet hus.
Den var så liten för att vara en bastuflotte men vad annars kan det vara?
 
Där stannade vi en stund för den obligatoriska apelsinpausen.
Härligt när solen värmer så istappar bildas.
På andra sidan älven fanns det mer preparerade spår läste jag i dagens tidning. Man ser att de åker snabbare där.
Mycket folk var det inte ute och bara två skotrar som körde så långt borta att ljudet inte alls störde. Många kanske satt inomhus och hejade på Vasaloppsåkarna. 
 
Vi åkte inte ända fram mot järnvägsbron över Storsandskär utan vände åter mot vackra Kolbäcksbron istället.
Fika på balkongen hos K hägrade. Vi satt på mjuka, varma fårskinn och njöt av grönt te och (makens) hembakade surdegsmackor tills kylan gjorde sig påmind. Solen värmer massor men egentligen är det minusgrader hela dagen vilket gör att det är perfekt skidväder.
 
Även idag  har jag varit ute i solen på is, men de bilderna kommer senare.
 
Hoppas att ni också har eller haft fina soldagar utomhus.