konstbarbro

Första kvällen i Prag

Kategori: Resor och utflykter

Tack vare regnet här hemma får jag lite tid över att fortsätta blogga om resan till Prag. Vår första kväll, tisdag den 16 maj, lämnade vi hotellet strax före kl 18 och gick ut, först till Gamla Stadens Torg. Vårt möte med den Astronomiska klockan har jag redan beskrivit. Sen fortsatte vi att beundra de vackra hus som omger torget.
Tänk om de ville bygga så här fina hus igen!! Serveringen till höger besökte vi förresten vår sista kväll i Prag.
 
Vi strosade lite på torget och helt plötsligt erbjöd sig en rundmagad herre med pondus och omgivande kostymklätt följe att fotografera oss tillsammans. Det fick han väl!
Det är min väninnas mobil bilden är tagen med. Vilken skärpa! Se också så fint dekorerat huset är bakom oss.
 
Vidare gick vi och blev nyfikna på detta hus, någon slags teater eller konserthus??
Enligt vad vi fick veta senare är det en slags folkets teaterhus, kanske likt våra Folkets Hus?
 
Vi var på väg mot Vaclav Havel-platsen då vi såg dessa gigantiska kristallkronor.
Undrar om de säljer kristall där för det såg inte ut som en vanligt hotellobby?
 
Vi orkade inte gå ända fram till statyn av Vaclav längst bort på den avlånga platsen utan vände tillbaka och satte oss ned på en restaurang med utsikt mot en annan sådan där de såg ut att frysa.
Röda filtar på!
 
Vi frös inte utan mådde gott, kanske satt vi mera i lä. 
Jag ville pröva ett glas vin men det smakade som billiga viner man drack på 70-talet. Okej, men ingen höjdare, så öl är nog säkrare i Prag. På de flesta borden hängde pretzels, men inte på vårt. 
Undrar varför? Nu har jag smakat sådana tidigare och det är inget jag är speciellt förtjust i så det var lätt att avstå.
 
Jag åt en god lax och väninnan valde något med kött. Vi såg en tallrik med kött och på köttet en klick grädde med sylt i!!! Märkligt, men tydligen inte helt ovanligt, enligt vad S hade hört tidigare. Kvällen avslutades med en stunds promenerande i gränderna men ganska snart ville vi åter till hotellrummet för att sova. Vi hade ju varit uppe sen kl 4 ungefär så sömnen var välkommen och välbehövlig.
 
Uppehåll ute, tillfälligt eller inte, men solen fick fukten att direkt ånga bort från förrådstaken. Vi hade hoppats att kunna spela golf idag men risken är att det är alldeles för blött ute på banorna. Trist med lång regnperiod men snart hoppas jag kunna flytta ut till stugan igen och mera njuta av utelivet, alltså det där i naturen :).
 
 

Torn i Prag

Kategori: Resor och utflykter

Datorn gick sönder förra söndagen. Enligt datafirman var det virus och/eller trojaner som förhindrade mig att komma in på några websidor, alltså alla utom Google av någon anledning. Det gick att reparera utan fabriksåterställning vilket var skönt då allt var kvar som vanligt när jag på onsdag em hämtade igen den.
 
Då hade jag jobbat hårt på stugan för att förbereda för hantverkaren som kom på torsdagen för att måla om öppna spisen och lägga klinkers framför. Som alltid blir det extra jobb när något ska repareras, det är min erfarenhet, och jag har haft fullt upp resten av veckan. Men även hunnit med första hela golfrundan igår. För mig är nio hål det hela. Roligt var det men dåligt gick det. Å andra sidan är mina förväntningar låga från början. Jag vill vara snäll med mig själv och inte kräva för mycket. Svalt var det också men nu har vi i alla fall börjat med golfsäsongen :).
 
Och idag har jag och S även orienterat första gången denna sommar. Vi tog hela 12 kontroller på Gammlia med surrande myggor runt omkring. Inte så många bett fast vi båda glömt myggstiften hemma. Jag har tur, de biter och det kliar en stund på händer och vid tinningen, men på någon halvtimme känns det inte längre.
 
Några bilder från Prag visar jag idag innan nästa tur till stugan för att städa undan efter hantverkaren. Den Astronomiska klockan på Gamla Stadens Torg var jättefin.
Många var de som ville fotografera den. Lite närmare här.
Varje heltimme visades ett klockspel med figurer som rörde sig till klockklangerna. De två luckorna längst upp öppnades och apostlarna gled förbi i lugn takt. Samtidigt rörde sig de fyra figurerna under, bl.a. skelettet som ringde i sin klocka och påminde oss om dödens närvaro. De övriga stod för olika egenskaper, en var girighet, minns jag. De fyra figurerna under stod däremot helt stilla, bl.a. ängeln Gabriel.
 
Fint var det och vi hade tur att komma precis före kl 18. Vi såg massor med människor stå nedanför tornet och titta upp, men vi hade då ingen aning om vad som komma skulle. Ändå ställde vi oss längst fram för att titta upp vi också och vips så började spelet. Häftigt!
 
Ett annat fint torn var detta kyrktorn en bit till höger om där vi stod.
Det blev bara ett kort inlägg då ingen ork finns till mer.
 
Ha det så gott!
 
 

Karlsbron och däromkring

Kategori: Resor och utflykter

Upp på Karlsbron i Prag gick vi men inte över den riktigt än. Många var de tecknare som ville föreviga oss men inte så många försäljare och inga alls guldmålade fejkstatyer.
I min guidebok hade de varnat att det var alldeles för mycket sådant på dagtid på bron och därför föreslagit morgon eller kvällsbesök. Men så trångt var det inte alls.
 
Pampiga skulpturer kantade broräcket och här är en av dem.
Kristus med korset i mitten men de andra har jag inte lyckats klura ut vilka de är.
 
Johannes av Nepomuk är en annan staty där folk sägs få önska sig något om de lägger handen på mässingsreliefen, den högra. 
Alldeles blank är den. Även den vänstra sidan med en bild på en hund har många lagt handen på, men det är en senkommen idé om att då ska man få komma tillbaka till Prag. Vad de hittar på :)!
 
Turbåtar trafikerade hela tiden floden Vltava, men kom inte så långt åt det här hållet.
Ville de vidare måste de välja en smal kanal med slussar som de bl.a. har på Göta Kanal, vilken jag och min mor åkte på 1983.
 
En jazzbåt med utsikt över Nationalteatern med guld på taket..
...och en lillepluttturbåt.
Här är en annan liten kanal med kvarnhjul som ni anar längre fram.
Vet inte om båtarna ryms där. En vacker balkong får en att fundera på hur det ser ut i lägenheten innanför.
Så fina hus överallt. Jag önskar att nutidens arkitekter skulle våga rita så här vackra fasader idag också.
 
Men nu var vi hungriga och letade oss till ett matställe. Vi fann ett litet, mycket lugnt torg med en österrikisk restaurang där vi slog oss ned. Denna vagn fanns utanför.
Törstiga och lite promenadtrötta beställde vi vår första tjeckiska öl.
Budweiser blev den första bekantskapen och den smakade verkligen gott. Till det en fräsch sallad med tonfiskfilé för min del.
Väninnan valde en pasta med ägg vilket inte var lika gott, men helt okej ändå. Jag hade blivit varnad för tung tjeckisk mat med mest bara kötträtter men det var alls inga problem att finna sånt jag gillar.
 
Mätta och belåtna gick vi över Karlsbron mot Stare Mesto, gamla staden, där vårt hotell låg.
Där nere en mysig restaurang som vi aldrig hann besöka. Vi gick istället rakt fram  mot Karlova, en  stor gågata ..
..som kantades av affärer och restauranger och sådana här stånd som vi såg överallt med märkliga bakverk.
Det är bröd som lindas på pinne och sakta grillas rullande tills de blir läckert bruna. Därefter täcks de av ett tunt lager socker. Inte alls lika mycket som våra munkar. De är ihåliga inuti och säljs med fyllning av glass eller grädde eller bara med ett tunt lager chokladkräm på insidan. Folk åt dessa överallt och vi blev så nyfikna och sugna på att smaka, men då de var ganska stora orkade vi inte just då eller senare heller. Inte förrän sista kvällen innan vi gick till hotellet fick jag tillfälle att smaka en trdlo eller trdlnik som det stod på olika skyltar.
 
Äntligen var klockan 14 och vi fick tillgång till vårt hotellrum. Så skönt att få ta av sig skorna och reskläderna, packa upp och vila en liten stund innan nästa möte med Prag. Utsikt när vi låg utsträckta i sängarna.
Fin eller ful taklampa. Läcker var den i alla fall i vårt rymliga hotellrum.
 
Solen skiner nu i Umeå. -1° var det i natt men nu är det redan uppe i 9 grader + solvärmen. Vi ska ut och orientera för första gången denna sommar. Väninnan S har fullt upp så jag har tagit med mig en ny orienteringskompis, H. 
 
En vacker pingsthelg önskar jag er alla.
 
 

Vid Vltava

Kategori: Resor och utflykter

På vägen ner mot svanarna såg vi dessa vackert blommande träd, kastanjer tror vi det är.
De matchar min tröja :).  I närbild är de ännu finare.
En liten sväng till så var vi nere vid Vltavas strand dit knölsvanarna sökte sig för att få lite extra mat från utsträckta människohänder.
De ser nästan ut att stå på kö. En glad fyrbenting ville också ner i vattnet.
Vi hade ingen mat med utan bara tittade på ett tag. När vi istället vände oss till höger såg vi den vackra och berömda Karlsbron i motljus då solen lyste allt starkare.
Vi gick vi vidare mot den via en liten gata vi hittade med bl.a. en pub/restaurang som skyltade med den tappre
soldaten Svejk, så berömd för Prag.
Dit gick vi inte in även om vi var törstiga. Istället fann vi ganska snart på andra sidan gränden en spännande butik.
Det är kanske svårt att se men den är fylld av kristyrsmyckade pepparkaksfigurer i alla de former. Jättefina, så vi köpte med några hem som presenter, till mina kattvakter bl.a. som fick varsin vacker fjäril. Vi fick smaka på dem och de var mindre kryddstarka än våra egna pepparkakor men goda. 
 
Butiksskylten såg jag när jag gick ut genom bakdörren.
Det var nog ingen bakdörr utan där fanns en innergård med trivsam uterestaurang som lockade, men nej, inte än, och ett Kafkamuseum.
Inget besök där heller, men vi speglas i rutorna, ser jag, åtminstone delar av oss :). Några hundra meter till och vi är i stort sett uppe på Karlsbron men blickar nu ut mot Mala Strana, som betyder Lillsidan av Prag.
Mycket turister är det som synes men inget vi led av denna underbara första sommardag för min del. Väninnan hade före varit i Stockholm och fått känna på i alla fall lite värme och sett lite grönt.
 
Här stannar jag nu med min reseberättelse för vännen vill ut på golfbanan, ja bara rangen som är öppen än, och där slå lite bollar. Det vill jag med :).
 
Ha det så gott var ni än befinner er!
 
 

Första promenaden i Prag

Kategori: Resor och utflykter

Här kommer bilden som inte kom med i förra inlägget om Gamla Stadens Torg i Prag, nämligen Jan Hus-monumentet.
Jan Hus hade idéer om att förbättra den katolska kyrkan och ansågs därför som kättare och brändes på bål 1415. Senare kom de på att hans idéer var bra och därför uppfördes detta pampiga monument. Mer står i Wikipedia om du klickar på namnet ovan.
Jag gissar att de ville kompensera skulden och därför gjorde honom lite extra grandios för eftervärlden. I bakgrunden Sankt Nikolauskyrkan.
 
Byggnaderna i Prag är så vackra och vi kunde inte motstå att fotografera en hel del.
Fortfarande är vi på torget men nu väljer vi att promenera vidare. Ett hus med rund gavel fascinerar.
Vi har en karta men väljer att gå lite på känn mot floden när vi hamnar framför Rudolfinum.
Där håller filharmonikerna hus och Antonin Dvorak står staty utanför. De tjeckiska accenterna ovan bokstäverna hoppar jag över.
Grön och fin omgivning. Någon musikerkännare är jag inte men hans namn, som jag uttalar Dvorchak (är det fel?) känner jag i alla fall igen.
 
Den blå (!) mattan lockade oss båda.
Väninnan S i matchande blått valde att gå nedför men jag satte mig en stund att vila efter kullerstenspromenaden före.
Det var reskläderna som gällde. Resten av tiden var det istället bara ben och sandaler för mig, åtminstone dagtid.
 
Vi hade kommit fram till floden Vltava som utanför Tjeckien kallas Moldau med fin utsikt mot slottskvarteren högt uppe.
Dit tog vi oss dagen därpå. Från denna bro hade vi fin utsikt över den berömda Karlsbron också..
..men vägen dit gick inte alls direkt. Ser ni förresten vilken vacker stad Prag är, här med utsikt över den gröna Petrinikullen med sitt utsiktstorn byggt i samma stil som Eiffeltornet men bara en fjärdedel så högt!
 
När vi närmade oss andra sidan tittade vi ner och vad såg vi då?
Mängder av knölsvanar som blev matade. Dit började vi med att gå.
 
Jag har varit förkyld sen i måndags eftermiddag med ganska hög feber och otäck hosta, men börjar nu känna mig lite bättre. Det var många på planet hem som hostade runt omkring oss så jag gissar att någon bakterie hoppade över till mig. Vi hann i alla fall ut till golfbanan på måndag före lunch för att slå lite bollar på rangen, jag och vännen min. Båda kände vi oss lite mosiga, men tog det lugnt och det kändes bara bra att få svinga klubborna igen. 
 
Våren har varit väldigt kall och gräsmattorna ser eländiga ut. De sa att banan tidigast öppnas om två veckor. Det är bara att ha tålamod och tjå sig ett tag till. Inga problem, jobb finns så det räcker med rabatter och annat trädgårdsaktigt här hemma. Stugan längtar jag också till, men orken räcker inte på långa vägar än.
 
Ha en trevlig Kristi Himmelsfärds Helg!
 
 

Hemma

Kategori: Resor och utflykter

Igår kväll kom jag hem till Umeå efter vår korta men intensiva resa till Prag. Vi åkte på egen hand med Norwegian från Arlanda (jag kom från Umeå måndag kväll redan, väninnan var redan i storstaden) till Prags flygplats dit vi anlände kl 8.55, precis i tid.
 
Våren har varit så kall här uppe. Jag har verkligen längtat efter grönskan och blev därför så glad att få se allt grönt när vi var på inflygning.
Även de gula rapsfälten gladde.
Allt flöt på så bra men när vi kom ut fanns ingen chaufför med mitt namn på så vi hann bli lite ängsliga i ca 3 minuter innan vår förbeställda transfer kom. Han dök upp med sin minibuss som på ca en halvtimme tog oss in till Prags centrum. Stare Mesto betyder Gamla staden och där skulle vi bo i tre nätter på Hotell Leon D'Oro.
 
Tyvärr fick vi inte checka in före kl 14 utan bara lämna vårt bagage och sen ge oss iväg på upptäcksfärd. En karta fick vi av receptionisten. Det var bara att gå ca 100 m, svänga vänster, vänster igen och sen höger så var vi redan på Gamla Stadens fina Torg.
Tynkyrkan med sina två torn var det första vi såg. Läser att den fanns redan på 1300-talet. Efter den grandiosa inledningen var det något helt annat som fångade vår uppmärksamhet.
En såpbubblekonstnär fyllde torget med bubblor i olika storlekar, inte helt lätt att fånga på bild. Bakom bubblorna anas Jan Hus-monumentet. Lite närmare här.
 
Nu hakar bildhämtningen upp sig igen. Det hände redan i morse när jag försökte lägga upp en bild åt er läsare. Det kanske är bäst att jag avslutar inlägget nu och återkommer med fler bilder senare. Igår var jag så trött men dagen solsken och frisk luft från mitt stugbesök har gjort mig gott. Kanske också mötet med vännen och en god natts sömn har gjort sitt till.
 
Där i Prag var det i alla fall härlig sommarvärme som synes och vi njöt.
 
 

Nordmalings kust

Kategori: Resor och utflykter

Jag fortsätter med besöket från juni hos väninnan som har stuga vid havet i Nordmaling. Inget supersommarväder men kanske ganska vanligt junivarierat. Här kan man se att det ljusnar lite lätt till höger.
Lite mer av tomten nedan.
Så härligt med havsluft och havsutsikt. Fågelliv var det också.
Två svärtor fick jag ändå hyfsat skarpa fast de flesta var långt borta (se nedan) och ingen tubkikare hade jag med. 
Stugan är en blandning av småstugor som fogats samman till en spännande helhet.
En halvsval junidag var det skönt att fika gott i inglasade uterummet.
 
Fåglarna har också en jättefin holk/byggnad.
Undrar var man kan köpa sådana? Månne hackspetten skulle kunna låta den vara ifred? De andra ger den sig på fast jag låtit sätta fast stålplattor runt ingångarna.
 
På andra sidan sundet ser man den stora vindkraftparken som uppförts på Nordmalingsberget.
När jag satt och spanade ut över havet såg jag plötsligt en stor fisk visa sig på ytan. Tre vita streck på sidan (gälarna) glimtade till och jag ropade upphetsat på A som var i köket. När hon kom var den förstås osynlig igen men plötsligt ser vi en fågel landa och stå liksom på vattnet en stund. Det var förstås på fiskens rygg den stod men ingen har kunnat förklara vad det var jag såg. Så stora fiskar brukar inte finnas där, möjligtvis några sälar. Men de har inga gälar att visa upp och den var större än en säl, tyckte jag. Så typiskt att A inte såg precis samma sak som jag, för nog tvivlade hon lite fast hon också såg fågeln landa.
 
Efter några droppar regn höll det upp igen och vi tog en promenad på klipporna i närheten.
Där fick jag också bra fotoavstånd till en storskrake.
En riktigt härlig dagsutflykt med väninnan. Vi har känt varandra länge, sen början på 80-talet, då vi möttes via gemensamma vänner ute på stan. Vi träffades då främst på NK, Nya Konditoriet i Umeå, för att lördagsfika med massor av andra umebor. Trångt och trivsamt, minst fyra personer var vi jämt vid bordet som man ofta fick köa för.
 
När vi båda drabbats av sjukdom och blivit s.k. dagslediga på 90-talet stötte vi ihop igen och började umgås så sakteliga. Först fika på NK som tidigare (men bara vi två och inte på lördagar), sen luncher på stan och numera även hemma hos varandra. Jag ska nämligen dit på glöggkalas på fredag. Trevligt!
 
Vi har haft riktigt milt två dagar, ca +5°, med regn den mesta tiden, så snön har i stort sett försvunnit. Enstaka smutsiga, ihopskottade snöhögsrester finns kvar men gång/cykelbanor och vägar är bara vilket är skönt. Det är jobbigt när det finns isfläckar kvar och sen snöar lite på dem. Då blir det farligt halkigt. En granne har redan halkat och brutit armen i vårt bostadsområde, ungefär som jag gjorde 2008, men då i februari. Hon har fått låna min varma jättehandske som jag köpte till mig själv för att täcka gipset och värma fingrarna som var bara.
 
Hoppas vi får se solen i morgon som de lovat. Jag har verkligen solabstinens så mörkt som det nu är. Hur har ni det?
 
 

Levar Hotell

Kategori: Resor och utflykter

Nu har gråväderstider återvänt i och med att snön regnar bort. Redan vid tvåtiden måste man tända lamporna inomhus. Då kan det vara skönt att återvända till en utflykt jag gjorde i somras, närmare bestämt den 16 juni. Med min väninna A som har rötterna i området åkte vi mot Nordmaling för att äta lunch på anrika Levar Hotell.
Jag tror mig ha varit där en gång för länge sen men jag minns ett helt annat hus som dessutom var gult, så något stämmer inte. Däremot har jag läst en bok skriven av en äldre kvinna om sitt liv och hon hade bl.a. arbetat på Levar Hotell. Tänk om jag kanske gjorde mig en inre bild av hotellet då och så tror man sig minnas att ha besökt platsen. Tror ni på det :)?
 
Anrikt är det verkligen, ända sen 1635 har hotellet funnits. Inredningen är fin och mysigt vilosam.
Fast vi hade inte tid att slå oss ned där utan det blev lunchbuffé direkt, hungriga som vi var.
Mycket gott grönt till mig och goda hemgjorda pannkakor som A har lagt för sig.
Det blev nog efterrätten det, ser jag, eftersom hon dricker kaffe till (eller te). 
 
Efter maten vilade vi en stund i hallen som också har läcker inredning.
Även toaletten var så tjusig att jag ville fotografera den...
..och ta en selfie bland kristallkronor.
Lockigt är håret då jag är nypermanentad sen bara drygt en vecka. Jag gör det bara en gång per år för att inte nöta så hårt på mitt spikraka, tunna, blonda hår.
 
Utomhus fanns det några fina små hus, kanske personalen bor där, eller ägarna?
Solen kom försiktigt fram men speciellt varmt var det inte. Fint ändå.
 
Vi stannade till i Nordmalings centrum där väninnan skulle köpa gott fikabröd på Näslunds konditori. Medan hon gjorde det gick jag runt lite och fann den fina kyrkan med sin läckra klockstapel.
Färden gick vidare ut mot havet, men innan vi kom dit ville A visa sin farmoders hus där hon hälsat på som liten.
Det var helt dolt från vägen av jättegranar och som ni ser är det forna så vackra huset på väg att växas över av syrener och annat grönt. Ingen bor där idag men det ägs av hennes släktingar. Jag föreslog att de skulle släppa lös Ernst Kirschsteiger att fixa till det.
 
En stor men lite mindre fin ladugård hörde också till.
En härlig gård och tomt men miljoner mygg kom farandes och jagade bort oss. Resten av turen får jag berätta om senare. 
 
En fin soluppgång vaknade jag till igår, den 16 november vid åttatiden.
Sen blev det mulet och snöblandat regn ungefär som idag.
 
Men mer är väl inte att vänta av november som är en månad bara att stå ut med tills julpyntningen och alla adventsljus lyser upp. Tills dess, ha det så gott!
 
 

Schönbrunn

Kategori: Resor och utflykter

Så är vi då äntligen framme vid sista dagen på Wienresan, torsdagen den 12 maj. Gruppen träffas i lobbyn för att lämna in bagaget till förvaring, därefter går vi gemensamt till tunnelbanan för transportering till Schönbrunn. Vi har dåligt väder så paraplyerna blir använda när vi går mot slottet. En fin rosenhäck är det första som lockar mig att ta fram kameran.
Sen ser jag en mycket orädd korp på gräsmattan. De förde visst tur med sig så de är säkert väl omhändertagna och känner sig hemma på slottsområdet. 
Sådana har vi vid min stuga också, men inte så här nära :).
 
Entrén är pampig även i gråmolnigt väder.
Stora guldfärgade fåglar med vingarna utbredda står på obelisker på var sida men de rymdes inte på bilden min.
 
Vi skulle inte få gå in i slottet förrän vid 11 ca och hade därför gott om tid att vandra runt i omgivningarna.
Där det lyser gult ska vi gå in senare men nu tittar jag på de fina fontänerna med sina livliga skulpturer.
Regnet gav sig tillfälligt som tur var och vi vandrade ut i trädgården, men först lite vällande folkmassor på väg till slottsvisningen.
Många är de!
 
Vackra är blåregnen.
Därinne i portalen vill många bli fotograferade. Sötast var dessa skrattande japaner/kineser ?? som smittade oss med sin glädje.
Med matchande lila schal till och med :).
 
Fin trädgårdsanläggning, bara en liten del av allt det stora.
Här lite mer lite längre bort från slottsgaveln.
En maffig skulptur lockade också.
Fullt med rosenbuskar var det. Vi njöt av doften och försökte fotografera skönheten hos dem.
Den här blev jag ganska nöjd med. Den röda är inte lika lätt men även den blev okej.
Väninnan S valde en buske att posera vid.
Snart var det dags att återvända till slottsentrén för att få komma in till slottet där vi inte alls fick fotografera, men vill ni se mer klicka då på Schönbrunn.
 
En sista exteriör innan vi gick in.
Ni ser de små pelaröppningarna längst till höger på bild. Därifrån kom vi efter att ha vistats bland växterna ett tag.
 
Miljöerna inne i slottet var helt fantastiska, rikedomar och överdåd, men absolut läckert att skåda. Vi fick varsin bandspelare med hörlurar och kunde gå i vår egen takt genom rummen. Sen en stund i shopen förstås för att inhandla några små souvenirer med guldkant.
 
Ute hade regnet kommit åter men ändå ville vi förevigas vid fina rosenhäcken.
Bilden är tagen av min väninna med sin nya Samsungmobil. Skärpan och färgåtergivningen är fantastisk men ändå föredrar jag min egen kameras bilder. Den där jag håller i handen. Svårt att förklara men det är något hårt i mobilbilden, kanske lite kornig eller vad tycker ni?
 
Vi tog tunnelbanan in till Karlsplatz där de spelade vackra wienervalser på den stora stationen med så många utgångar att vi gick fel två gånger. Det var dags för lunch och vädret lockade inte till någon lång promenad. Vi valde närbelägna Operabaren där de erbjöd oss svampragu som vegetariskt alternativ.
 
Så speciellt fräscht såg det inte ut på tallrikarna.
De stora runda sakerna var knödel vilka liksom växte i munnen, men ragun var okej, men inget grönt alls förutom klippt persilja. Till det lite lunchbubbel så här sista dagen. Lite spartansk inredning men vilket gemyt. Bakom min väninna säkert en pensionerad operasångare eller dirigent och mitt emot honom en lika åldrad primadonna i guldklädsel. Naturligtvis vet vi inte det men man kan ju fantisera. Min förkärlek för opera är väl sisådär och numera med min ljudkänslighet klarar jag inte att gå på någon föreställning.
 
Det var faktiskt väninnan ovan som lockade mig att lyssna på opera första gången. Hon arbetade på Norrlandsoperan i början av 80-talet som administratör och fick då biljetter till generalrepetitionerna. Hoffmans äventyr tror jag var den första föreställningen, sen följde många fler, även sådana jag betalade för innan jag drabbades av en allt svårare tinnitus och känslighet. Då tog det slut. Kanske Figaros bröllop var den sista. Jag minns slutet när scenen vattenfylldes så aktörernas skor och långa klänningar blev våta. Ja, det skulle vara så :)!
 
Här på baren hade de en stor tvskärm som hela tiden spelade små stycken ur kända operor på för mig lagom volym. Helt underbart medan vi avnjöt (nåja) vår lunch.
Bild i lampa får avsluta resan till Wien i våras, som tagit lång tid att blogga om. Vi hade några timmar innnan bussen till flyget gick så vi tog det bara lugnt, väntade i hotellbaren med andra resenärer. Sent kom vi fram till Arlanda där vi bokat en natt på Rest&Fly. Så gott jag sov i överslafen den natten, svalt, mörkt och tyst.
 
Idag, den 8 september, skiner solen och vinden är mild jämfört med gårdagens storm då det gällde att hålla i sig när kastvindarna tog över. Jag är på väg ut till stugan för att plocka undan lite. Så sakteliga vintrar jag den, men än kan man nog äta ute på baksidan om solen är med och vindarna svaga. Det är skönt att vi har så nära, då kan man göra lite då och då.
 
Jag önskar er alla ett skönt veckoslut! 
 
 

Rådhuskällaren i Wien

Kategori: Resor och utflykter

Efter dagsturen på Donau m.m. var det på kvällen dags för middag på Rathauskeller i Wien. Lite finklädd ville man ju vara.
Här kvar på hotellrummet som ni säkert förstår. På TV är jag också :).
 
Vi ska äta i en stor sal, kallad Rittersaal. Det måste väl betyda riddarsalen. Vår grupp på 48 personer placeras längst in.
En närbild på de vackra lamporna.
Det är fri placering och vi hamnar med människor vi tidigare pratat med. Här är S med en ur paret vi åt middag med den första kvällen, en dam från Stockholmstrakten.
Först får vi beställa dryck som inte ingår. Jag väljer ett lokalt öl.
Helt okej, men jag är ingen ölkännare. Jag tog bara samma som bordsgrannen. Till förrätt serveras pecorinoost med sallad.
Lite fikon ser jag också. Det ser väl inte så märkvärdigt ut men det var faktiskt jättegott.
 
Varmrätten har jag glömt, jag fick någon slags fisk när de andra serverades oxfärsjärpar eller något liknande. Till efterrätt en äppelkaka. Vi hade hoppats på Apfelstrudel men icke.
 
Det blev trevligt samspråk vid bordet, bl.a. fanns där en kvinna som arbetade som bonde i Norrköpingstrakten och vi hade mycket att prata om. Inte för att jag är bonde, men jag är ju uppvuxen i jordbrukarfamilj och intresserad av det ekologiska. Efter måltiden gick jag och S iväg för att titta på lokalerna.
 
Vackra fönster.
Och en tjusig trattgrammofon.
Det är roligt med läckra inredningsdetaljer. Fina S kom gående i korridoren..
.. och det gjorde även jag!
Det serverades sällskap i andra matsalar också. Den vi tittade in i var lite mytiskt mystisk med för mig en obehaglig känsla, men läcker.
Det var de svarta väggdekorationerna som fick mig att associera till mörkermän. Lägg också märke till ansiktet längst upp till vänster. Tur vi slapp äta där.
 
Mätta och belåtna gick vi ut för att vänta på bussen. Rådhuset, något svårfotograferat, skiftade i rosa just då.
Så var då vår tredje kväll i Wien avklarad. Endast en halv dag återstår, med besök på Schönbrunn innan det är/var dags att åka hem till Svedala.
 
Igår, söndag den 28/8, blev en riktigt fin dag fast den började svalt med kyliga vindar. UMeGänget hade minigolf på programmet och jag cyklade till Hedlunda där vi var fyra som gick en rond. En till förde protokollet som för min del började dåligt men jag skärpte till mig och hamnade till slut på delad förstaplats :). När vi skulle iväg på fika kom en medlem till.Vi cyklade mot Brinkvägen och ner till Strandpromenaden för att ta oss in till centrum, Väven och Fika där. Caféet heter Fika. Solen sken så vi kunde sitta utomhus med utsikt mot fina Umeälven och de vackra husen på Tegssidan. 
 
När jag kom hem fick jag energi efter en lugn tepaus med katterna. Jag gav mig då på min björkspireabuske, som växt otroligt i sommar, med sekatör och grensax. Så vackert blev det kanske inte men luftigare och en mer öppen och välkomnande entré. Det är roligt att hinna med sin egen lilla trädgård också.
 
Jag fortsätter med resten i veckan om vädret tillåter. Idag blir det nog en stugutflykt istället då nattemperaturen varit låg, bara +3 här på Ersboda och då säkert kallare på stugan. Får se om mina tomatplantor behöver räddas.
 
Ha en bra vecka ni också!
 
 
 

Vinprovning i Wachaudalen

Kategori: Resor och utflykter

Efter ett långt uppehåll fortsätter jag min berättelse om Wienresan i början av maj. Den tredje dagen, 11 maj, åkte vi båt längs Donau och har nu lämnat floden för att åka buss tillbaka till Dürnstein, se bilden på fina kyrkan, och vinprovning hos Gerhard Fischer, en lokal vinodlare.
I en sval källare samlades vi..
..för att lyssna på vinkännaren som här poserar bredvid vår kära guide Ulla.
Intressant att lyssna men det mesta är glömt nu, tyvärr. Lite trist var själva provningen med endast en fralla och vatten mellan vinslattarna jämfört med trivseln och tillbehören när vi var på vinprovning i Sardinien, se här.
 
Väninnan ser dock ut att trivas.
Hon gillade det sista och dyraste vinet, men jag föll inte direkt för någon av smakerna, tyvärr. Ser ni röda stjärtlappen som jag alltid har med mig på resa då kalla sittplatser är vanligt. Den värmer skönt.
 
Efter provningen blev det kö till butiken.
Den nedre. Den övre är nog till toaletten :). De hade en aprikoslikör jag var sugen på men kön avskräckte och vi gick ut istället.
Här ser ni vinrankorna i rader. På andra sidan vägen odlades istället aprikoserna.
Ännu omogna men redan i full storlek så snart är även de redo att skördas. Så här ser de ut när jag använde blixten.
Mulen himmel som ni ser och regnet hängde i luften. Några fina vallmo växte också vilt i området.
Samt ogräs förstås, men även de kan vara fina. När vi kom hem vid halv sex efter en lång utflyktsdag väntade dessa roliga dekorationer på hotellrummet.
En liten frottesvan på varje säng samt överkastrosett. Undrar om de gör det för att det är roligt eller för att få dricks ? När jag jobbade som hotellchef på åttitalet var det ständig brist på hotellstäderskor och de som fanns fick jobba hårt för att hinna städa alla rum. De skulle aldrig hunnit med att pyssla på detta sätt men det kanske förhöjer yrkets status med lite konstnärlighet, vem vet. Sen tänker sparsamma jag på alla rena handdukar som sen måste tvättas, manglas och vikas utan att ha varit använda. Fostrad av en snål chef är jag :).
 
På kvällen var det middag på Rathauskeller i Wien och nästa dag ett besök på slottet Schönbrunn, det blir troligtvis tre inlägg till innan reseberättelsen är avslutad. Tur att jag inte har någon resan inbokad i höst så jag hinner avsluta den ena innan den andra börjar.
 
 
 

Promenad i Melk

Kategori: Resor och utflykter

Brodern har bott i stugan en natt och då hinner jag baka (ska ha fest i morgon) och fortsätta blogga om Wienresan jag gjorde i maj.
 
Efter vår båttur på Donau har vi kommit fram till den lilla staden Melk. Den är mest känd för sitt benediktinerkloster och här vandrar vi i samlad trupp mot centrum nedanför det.
Solen skiner och vi får en behaglig timme att promenera runt i gamla staden som hälsar oss välkomna med detta fina hjärta.
Jag väljer en annan vy att bli fotad vid.
Längtar efter glass, förstås, men får vänta ännu ett tag innan jag äter den.
 
Stadens vapen glänser på torget.
Vi promenerar uppåt mot klostret. En läcker installation med taklökar står i en korsning på väg upp.
Uppe vid klosterområdet kommer vi till skolan där eleverna just blivit lediga.
En fin byggnad är det. 
 
Utsikt uppifrån över staden och kyrktornet.
Vi hittar en smal trappa och en annan väg ned.
Det visar sig vara klosterstigen. Där har de nått längre än oss vad gäller att ordna bostad för insekterna. Vad är mitt lilla insektshotell inköpt på Rusta mot denna jätteanläggning?
Häftigt inte sant? Vi befinner oss just i Wachaudalen där de odlar druvor till vin så de behöver säkert massor av insekter för pollineringen.
 
Vi närmar oss centrum.
En smal gränd tar oss ut på torget igen och där köper jag mig äntligen en glass.
 
På väg tillbaka, inte till båten utan nu ska vi åka vidare med buss, ser man klostret ännu bättre.
Vackert, inte sant?
 
Nu ska bussen ta oss tillbaka till Dürnstein där vi erbjuds vinprovning. Mer om det senare. Solen skiner nu bland gigantiska, mest vita, moln, men de har förvarnat om åskskurar idag. Jag hoppas få njuta en stund i solen på stugan innan de kommer.
 
Apropå näckrosor, mitt förra inlägg, så finns det gula också. Den här bilden blev jag riktigt nöjd med.
 
Ha en fortsatt trevlig helg!
 
 

Båttur på Donau forts.

Kategori: Resor och utflykter

Vi fortsätter åka båt på Donau och jag försöker styra, eller !!!
Man talar om Der Schönen Blauen Donau men man menar nog inte dessa blåfärger, gissar jag.
Det blev bättre men fortfarande växlande molnighet när vi närmar oss DÜrnstein med den fina blå kyrkan...
...som här kommer i närbild.
Vi satt inomhus då och avnjöt lax till lunch, vi fyra från Umeå samt guiden Ulla som också höll oss sällskap.
Här är S och A-M från Mariehem som ungefär ligger nästgårds från Ersboda där jag bor.
 
Små söta byar/orter gled vi sakta förbi. Så vackert det är längs Wachaudalen. Här är en av dem.
I Emmersdorf har de en vacker bro, eller om det är en akvedukt?
Som ni ser blir himlen allt blåare och hoppet om finare väder växer. Ett slott glider vi också förbi.
Vore säkert roligt att besöka. Snart är vi framme i Melk där vi ska få gå av en stund. Här stannar båten.
Då upptäcker jag hur skönt det är med grönt och naturomgivning igen. Lite fåglar får min uppmärksamhet och naturhjärtat mår gott. Jag har nog haft lite grönskeabstinens i stora staden Wien märker jag.
Mer från stoppet i Melk kommer senare.
 
Inatt får jag sova hemma utan sällskap av mina katter då de är kvarlämnade på stugan hos min bror och hans särbo. Varmt är det i lägenheten då solen legat på men med fönstret öppet går det säkert bra att sova i nytvättade sängkläder. 
 
Ha en skön fruntimmersvecka! Här i Umeå har vi nu fint soligt väder med sköna temperaturer.
 
 

Båttur på Donau 1

Kategori: Resor och utflykter

Nej, inte hann jag göra två inlägg på en dag. Det tar lite tid. Först ska jag välja bilder, sen redigerar jag dem genom att beskära, ljusa upp eller bättra på skärpan om det går. Mörka ner kan man inte göra med Picasa som är det redigeringsprogram jag använder. Det hann jag göra i förrgår så dagens insats blir lite lättare. Ute regnar det för fullt så jag längtar inte direkt ut till stugan :).
 
Onsdagen den 10 maj åkte vi redan kl 8.15 från hotellet i Wien bort till Krems i Wachaudalen, där vår båttur skulle starta. Venus från Willendorf upphittades i närheten, men henne hann vi bara se på affisch.
Mer än 20 000 år gammal är den lilla skulpturen. Det är väl häftigt!!
 
Molnigt var det och regnet hängde över oss men mer än några droppar föll inte i alla fall.
Här har vi stigit på båten och väntar på avgång. En mycket bra kryssningsbåt var det då vi kunde bekvämt sitta inne men också gå ut när vi ville. Vi undersökte båten och hittade en fin toalett.
Där måste vi bara ta en selfie!
 
Lekhörnan för barn, stora som små, med mysiga kramdjur.
Och sen ut på däck en kort stund.
Grått som ni ser, men sakta sakta ljusnade det. Krems som vi lämnade såg fint ut.
Terassodlingar av vin på kullarna. Vi passerade flera kryssningsbåtar med sovmöjligheter, men inte såg det så lockande ut.
Jag kan ha fel, de kanske är jättemysiga att åka längs floden med.
 
En rolig dekoration vi såg i flera av orterna vi passerade var denna kombinerade midsommarstång med julgran på toppen.
Smart, på så vis kan den sitta uppe hela året, eller??
 
Vi hade tre timmar att spendera på båten så vi satte oss ned i lugn och ro och beställde något att äta och dricka så småningom. Våra bordsgrannar visade sig vara från Mariehem (stadsdel i Umeå), mor och dotter på resa för att fira moderns jämna födelsedag.
Här visar S några bilder vi tagit. Och här tar de en bild på oss, väninnorna sen 1968.
Mer bilder från båtturen på Donau kommer senare.
 
Idag ska jag få besök av min systerdotter på stugan. Trist bara att vädret inte inbjuder till badande för hon är en av de få nära och kära som liksom jag gillar att simma i sjön. Det blir att mysa inomhus istället som Tusse gör nedan.
Ja, kanske inte exakt som katten min :).
 
Önskar er en trevlig helg! 
 
 

Besök på Volksoper

Kategori: Resor och utflykter

Nu återvänder jag till minnet av tisdagskvällen den 10 maj i Wien. Vi skulle åka tillsammans till Volksoper för en föreställning. Kl 17.45 samlades vi i hotellobbyn för att följa med vår guide Ulla till tunnelbanan. Man fick ta sig till operan på eget sätt om man ville men det kände enklast att hon fick visa oss. På väg till tunnelbanestationen nära ser man att det är rusningstrafik i staden.
Okej, kanske inte så mycket men det rusas till höger i alla fall :).
 
Några tågbyten blev det så det var skönt med ledare. En kvinna bosatt i staden visade sig vara svenska och sa att hon gärna pratade med oss ett tag för att få träna språket sitt. Hon var ursprungligen från Malmö men hade bott mer än 20 år utomlands. Kul med spontana möten. En söt hund hade hon också med.
 
När vi kom fram var det bara en liten bit till operan. Inte så långt till andra storstäder också, ser man på skyltarna mot tunnelbanestationen.
Inne i Volksoper var det inte helt lätt att fotografera men några bilder blev det i alla fall. Här är trappan upp till balkonger m.m. men dit upp skulle vi inte.
Guiden hade inte lyckats få platser bredvid varandra utan det var fem där, fyra där osv så vi hann bli oroliga att inte få sitta tillsammans, jag och S, men det löste sig till det bästa. Först fina taket.
Vi skulle få se Sound of Music och den musikalen bara älskar jag, alltså filmen med Julie Andrews som jag sett många gånger. Nu första gången live med österrikiska artister. Här är huvudrollsinnehavaren Maria.
Vi hade turen att få sitta på andra raden där vi kunde se ner på orkesterdiket men mest upp på scenen förstås.
Svårfotograferat, som sagt. Jag skyndade mig att ta bilder innan det blivit så mycket folk. Helt fullt blev det sen både uppe och nere.
 
Balkongerna till vänster där det blev lite dramatik senare i föreställningen*.
Till höger om oss satt två personer med omisskännlig norrländsk dialekt. Jag undrade var de kom ifrån och det visade sig vara nära. De bodde i Vännäs och arbetade i Umeå. Kul!
 
Lampan ovan våra huvuden var fin.
Så var det äntligen dags för föreställningen att börja och då fick man förstås inte fotografera mer, och det ville jag absolut inte heller.
Det var såå bra, de sjöng fantastiskt vackert, agerade jättebra, även barnen von Trapp och jag bara njöt. Emellanåt när bastuban tog i var jag tvungen att ha öronproppar, men annars klarade jag ljudnivån. Jag kom ihåg lite skoltyska så det mesta förstod jag men det fanns även en display med text ovanför scenen med översättning till engelska dit jag tittade ibland.
 
*Dramatiken jag nämnde var att i slutet av deras föreställning, ni vet när familjen von Trapp uppträder på scen inför en publik fylld av många nazister. Plötsligt fanns de mitt i bland oss också, på balkongen till vänster några höjdare i uniform med röda hakkorsbindeln på armen och nära oss en soldat med plåthjälm på och även där hakkorset på armen. De gjorde nazisthälsningen när de belystes av strålkastare medan de sjöng Deutschland uber alles. Man riktigt rös och kände helt klart obehaget fast det bara var föreställning. Mäktigt otäckt!
 
Men de försvann som tur så vi kunde koncentrera oss på scenen igen. Allt gick ju bra för familjen som ni säkert vet och de emigrerade så småningom till Amerika där Maria skrev några böcker om deras liv som så småningom blev film.
 
Åh, vilken upplevelse! Jag var liksom småsalig när det var över. Jo, en paus mitt i var det också då vi unnade oss ett glas mousserande vin. Sen var det bara att återsamlas och gå till bussen som väntade utanför. Sista bilden har jag tagit genom bussfönstret.
Äntligen är tisdagen färdigbloggad om. Morgondagen, alltså i Wien, innehåller en båttur på Donau.
 
Här hemma i nutid blir det idag ett trevligt besök av en väninna. Lite kaos i morse då kyl/frysen verkar ha slutat fungera men efter samtal med reparatören finns det hopp om att det går att fixa. Solen skiner nu så kanske det blir årets första dopp också. Väninnan som kommer är modigare än jag och även grannarna som har badat mycket redan, men själv har jag hittills bara vadat upp över knäna. 
 
Ha en fortsatt skön vecka!
 
 

Kraftutflykt

Kategori: Resor och utflykter

Det händer väl inte så mycket i juni så jag kan i lugn och ro avsluta berättelsen om Wienresan, tänkte jag, men det händer visst saker hela tiden. Förra söndagen den 12 juni åkte jag med 6 andra ur UMeGänget till Brännlands Värdshus för lunch. Hotfulla moln och enstaka stänk på bilrutan men inte mer än så.
De flesta tog dagens lunch som var hemgjorda korvar. Det såg inte gott ut men var det enligt alla. Jag och B valde istället laxfärsbiffar med färskpotatis. Jättegott, speciellt gillar jag smaken av de små tunnskaliga potatisarna nu. Så mycket folk var det inte men några fler sällskap än vad som syns på bilden i alla fall.
 
Efter att vi ätit oss mätta åkte vi till Stornorrfors för att skåda laxtrappan, ja helst ville vi se laxarna hoppa förstås. Men den kom vi aldrig fram till då grindarna var låsta. Vi fick beundra forsen istället. 
Här går vi ned mot älven från parkeringen.
 
Området är fint med grön växtlighet, fågelkvitter och ljudet av forsande vatten.
Tja, kanske lite finare åt andra hållet :).
Nehej, den här bilden var inte så fin heller men tre skuggladys får ni se i alla fall.
Så här ska det se ut. Bara laxarna som fattas. Ingen information fanns om öppettider eller annat så det var lite bristfälligt, tyckte vi. En mycket trevlig utflykt i alla fall då solen började lysa på oss och L som var värd bjöd på fika utomhus.
 
Vi avslutade med ett snabbt besök utanför själva kraftverket som surrade intensivt och oroväckande för strålningsängslig.
Rejäla krafter i omlopp.
 
Utanför kontoret en fin skulptur som jag gissar ska föreställa fallande vatten.
Fotat genom rutiga stängsel.
 
Nu har jag flyttat ut till stugan sen ungefär en vecka. Det började med 2,5 fina dagar och det var tur då jag hade målaren där.
Jag har ju kämpat med de övriga väggarna själv, en del per år då jag inte orkar så mycket. Det är tufft att skrapa dessa gamla timmerstockar med alla gropar, delvis murket och miljoner ojämnheter. Att måla timret är också en utmaning, men nu är det gjort när B-M som har egen firma målade gavlarna färdiga på nolltid. Såå skönt!
 
Första kvällen kom också syrran och systerdottern på besök, här den senare på bryggan.
Så fin hon är, nyklippt också!
 
En massa tjafs med katten Sixten som kommer från åretruntgrannar en bit bort gjorde dagarna stressiga men det ska jag inte belasta er med. Roligt är däremot att för första gången på ca 25 år (enligt grannen) har det kommit knipungar till sjön. 
Varje år har det varit flera kniphonor som lagt ägg men inga ungar har synts till. I år har vi bara en kniphona som fått två små ullbollar. Långt från bryggan är de, därav den suddiga bilden. De är inte alls "tama" eller intresserade av att tigga mat som gräsänderna utan ger sig av långt ut när jag kommer med kameran. En gräsandshona har börjat terra dem, hörde jag igår, vill kanske ha sjön för sig själv.
 
Efter de fina dagarna kom regnet och kvällsdimman. 
Bilden från i torsdags vid 22-tiden. Oj, vad det  har regnat, riktigt vräkt ned, men igår slutade det äntligen och sakta torkar det våta upp. Jag har köpt massor med sommarblommor och börjat plantera så smått. Men nu är jag hemma, tvättar hår och mig själv samt en maskin med sängkläder m.m. Ute molnigt och +14 bara så det är okej att hålla sig inomhus tills jag gjort det jag ska.
 
Ha en trevlig sommarvecka var ni än befinner er. Jag kommer hem lite då och då som vanligt på somrarna och visar lite bilder från livet mitt.
 
 
 
 

Naschmarkt

Kategori: Resor och utflykter

På vår väg hem mot hotellet passerade vi Naschmarkt där det dagligen pågick en matmarknad. Vi var hungriga men vi gick ändå igenom först då vi inte fann någon lockande restaurang direkt. Ostlandet såg läckert ut men vi gick aldrig in.
Grönsaker kan man aldrig få för många av.
Bara titta inte handla när man är på så kort besök som vi var.
Lite annat än mat fanns det också. Med vackra hus i bakgrunden som ni ser både ovan och nedan.
Jag zoomade in fasaden och så här fina är gulddekorationerna.
Min fascination för fina hus verkar vara oändlig så en bild till blir det.
Vrider man huvudet lite till vänster ser man att även tunnelbanestationen är ett mysigt hus.
Härifrån hade vi bara en station till vårt hotell Ananas, alltså gångavstånd. Vi vände åter genom marknaden och fick äntligen sätta oss ned och äta lunch.
Det ser gott ut men var konstigt nog ganska smaklöst. Vitlök skulle ingå i rätten men av den kändes ingenting. Det blev till att hälla soya på riset och krydda med det som fanns på bordet. Mätta blev vi i alla fall :).
 
Sakta vandrade vi nya delar av marknaden och fann bl.a färgstarkt porslin.
Läckra, söta och roliga tekannor fanns också.
Koppen längst upp i mitten med en svart katt på har jag faktiskt hemma redan. Ja, inte just den där.. men en likadan :).
 
Tur att vi var mätta för vi frestades en hel del.
Mmmm!
 
Marknadsstånden tog slut men vi fortsatte längs Rechte Wienzeile och stötte på tre olika män att fotografera, speciella men inte så levande.
Först denne dykare som S ville komma nära. Sen gick vi faktiskt förbi hotellet utan att märka det. Kanske var det figuren nedan som lockade.
Svisch, så kastar han sig iväg mellan husen med hjälp av sin magiska tråd! Där och då upptäckte vi att hotellet redan hade passerats så det blev till att vända om. Så mötte vi då vår tredje och sista man på denna promenad, en lidande person full av guldpilar.
Undrar om det är Amors pilar som fastnat? Nej, det ser mer farligt ut än så.
 
Tillbaka på hotellrummet var det bara att vila en stund och sen fräscha upp sig inför kvällens evenemang, en föreställning på Volksoper.
 
Mer om det senare.
 
 
 

Shopping o konst i Wien

Kategori: Konst

Idag har det stormat så träden viker sig men bara regnat pyttelite. Ändå är det riktigt ruggigt ute när temperaturen innan kalla vindar bara är +10-12°. Då känns det bra att återvända till Wien där vi hade en ledig eftermiddag att spendera som vi ville. Efter det goda fikat flanerade vi runt i centrum och fönstershoppade mest men gick också in i några speciellt lockande affärer.
Det här var faktiskt redan på väg till caféet, en av flera affärer med pärlor i massor. Speciellt koraller och den blå lapis lazuli lockade vårt habegär men priserna avskräckte en hel del.
Jag köpte så billigt korallhalsband i Sardinien har jag nu förstått efteråt då jag hört priserna, både här i Umeå på en guldsmedsaffär och i butiken ovan. Synd, för jag skulle ha haft mig ett par örhängen också. Väninnan föll i alla fall för ett vackert brett armband med fina bärnstensplattor. Just detsamma som jag gillade men hon var först och två likadana fanns inte.
 
Ett annat anrikt café vi hört talas om var Café Demel som också visade sig ha en liten butik i anslutning.
Mycket frestande vackert gott var uppdukat. Tur att vi var mätta efter våra läckra bakelser från Café Central, men något lite blev ändå inköpt. Det ser ut som spettekaka ovan?? Någon som vet om det också är en österrikisk specialitet?
Vad väljer ni? Som ni ser är golvet fint och likaså taket var en skönhet.
Såå vackert!
 
Vi vandrade vidare längs gågator. Så skönt att gå där bilarna inte tar plats.
Ännu en stark kvinna till höger. Kupolen längst fram är så fin att den får en egen bild.
Kanske gatan heter Kohlmarkt. Tror det!
 
En innergård fick oss att gå in och där fanns ett alldeles underbart litet galleri för konstglas. Helt underbart vackra glasskulpturer fick oss att häpna. 
Kanske inte fotot ger den rättvisa, men vi njöt.
En av konstnärerna hette Andrej Jakab och jag tror att dessa är hans. Vi var först alldeles ensamma i galleriet men efter en stund kom ägaren. Han sa vänligt att vi inte fick fotografera verken, men då hade vi redan tagit några bilder. Vilken tur :).
Vill ha, vill ha men ingen av dessa stora skulpturer skulle passa i min enkla våning så det är lika bra att jag inte köpte någon. Dessutom gissar jag att de inte alls är i min prisklass.
 
Det var dags att söka oss något att äta och likaså att vandra hemåt så vi tog fram kartan och valde närmaste vägen. Vi passerade Statsoperan som vi tidigare åkt buss förbi.
En jättestor illrosa kanin i plast kontrasterar ganska rejält mot den gamla fina byggnaden. Undrar vad den har för funktion?
Reklam för Dinner Club? Ingen aning.
 
Några kvarter bort stod en vacker kruka som också ville komma med på bild.
Fin mosaik men även där är djur lite malplacerade. Visst ser ni att det är sköldpaddor som bär upp den? Huset den står vid har en läcker guldboll på taket.
Och ja, jag har glömt vad det är för hus, kanske konsertlokal, kanske bibliotek, kanske museum? När vi gått över gatan som vi ju redan gjort var vi alldeles bredvid matmarknaden Naschmarkt vilket passade bra med tanke på lunchmiddagshungern som givit sig tillkänna.
 
Mer om det i nästa Wieninlägg. 
 

Wienerkafé

Kategori: Resor och utflykter

Ja, stavas det med c eller k när man är i Österrike? Vi får väl se om det syns på bilderna. Tisdag den 10 maj efter vårt besök på Spanska Hovridskolan gick vi ut för att leta café i Wien. Jag hade rekat tidigare och upptäckt ett på Herrengasse i närheten. 
 
Här närmar vi oss hörnet.
Jo, det är c, ser jag. Väninnan med fina håret syns i vimlet.
 
Lyktan på gaveln är fin.
Café Central ännu lite närmare.
Patisserie är väl inte alls österrikiska utan franskt men äh, vi bryr oss inte mer om det utan går in. Där möts vi av hovmästaren som frågar hur många vi är och vänligt följer oss till ett bord. Denne lite mer stillsamma man vid ingången välkomnar oss tyst.
Caféet är till synes fullt så vi hade tur som fick bord direkt. 
Vår kypare är nr 2 från vänster, mycket trevlig med charmigt leende och söta utstående öron som fick honom att se lite hobbitliknande ut.
 
Vi fick menyn med alla kaffesorter men bakelserna kunde vi gå och skåda vid disken.
Ååh, jag vill smaka alla! Men ingen av dessa blev det. Många finns det...
...men inte heller någon av de här läckerheterna valde vi utan..
...två av dessa, alltså en till oss var. Den röda med hallon i till mig och den ljusa till vänster om den till S.
Jag tog en specialitet för stället, kaffe med aprikoslikör i och grädde på som synes. S tog en Wiener Melange. Det var gott men smaken av aprikos kände jag inte, kanske bara en aning sötma. 
 
Vi hade bra utsikt över damen som förberedde bakelseserveringen. Där valde man sin bakelse, noterade numret, gick sen tillbaka till bordet och gjorde sin beställning när servitören kom.
Stammisarna beställde knappast via siffra utan de kunde nog namnet på sin favoritbakelse. Tänk att gå dit varje lördag och smaka en ny som vi gjorde här i Umeå när vi var unga och alltid träffades på NK, Nya Konditoriet, på lördagarna. Det är Umeås äldsta konditori, bara så ni vet :).
 
Café Central firar 140 årsjubileum ser vi på tårtan i mitten.
Så gammalt är inte vårt umeåkafé. Längst in fanns två stora porträtt av kungligheter, gissar jag.
Troligtvis Frans Josef med sin vackra gemål, Cissi som vi fick höra mer om på torsdagen då vi besökte slottet Schönbrunn.
 
Efter denna härliga stund i gemytligt wienercafé gick vi ut i staden för att kolla i skyltfönster och kanske shoppa lite.
 
Nu har temperaturen sjunkit här hemma, bara +12° är det ute minus kalla vindar men soligt i alla fall. Jag och väninnan S, ja, samma som på resan, ska ut och orientera i Gammliaskogen. Myggstiften är med även om jag hoppas att vindarna blåser iväg myggen. Värmen tidigare har gjort att massor av de stickande otrevligheterna har kläckts redo för jakt på oss varmblodiga.
 
Ha en skön helg!
 
 

Besök på Spanska Ridskolan

Kategori: Resor och utflykter

Dag två på vår resa i Wien började med god frukost i en slamrig matsal med alla möjlig språk talandes runt omkring vårt bord. Kl 9.15 tog bussen oss till centrum, Albertinaplatsen igen, varifrån vi gick i samlad trupp till Josefsplatsen (se statyn nedan) och Spanska Hovridskolan för att se på deras morgonträning.
Vår guide fixade biljetter medan vi såg oss omkring. Fina lyktor i taket vid biljettkassan.
Kl 10 släpptes vi in. Endast tusen sittplatser fanns men vi stod långt fram i kön så det var inga problem. Snabbt fylldes salen av intresserade.
Man fick inte fotografera men det visste jag inte när jag tog mina två första bilder.
Min väninna gick längre bort för att kolla om där fanns bättre platser och hon blev tillsagd av en vakt att det var förbjudet att fotografera. Men det var ju så fint. Kunde man inte fått ta bilder de första, säg 10 minuterna, och sen lägga bort kamerorna, tyckte jag, men sa inget förstås.
 
Så vi tjuvtog lite bilder. Snabbt fram med kameran, klick och snabbt bort. Ingen blixt förstås och inget ljud heller för det har jag kopplat bort. Men bra blev de inte.
Här syns en av de två kvinnliga tränarna på sin vackra vita Lipizzanerhäst, importerade från Spanien redan på 1500-talet av en regent. Vet ni att de föds bruna eller svarta och blir vita först efter flera år, 10 tror jag det var? Orkesterplatserna är nog fyllda när de har sina riktiga uppvisningar med hopp och annat speciellt. Nu gick de mest omkring, tränade lite sidostepp, lite hög benföring och annat som säkert inte alls är så lätt. Hela tiden spelades Wienervalser, musik som jag älskar när volymen är lagom hög och det var den. Bara korta avbrott för information på tyska och engelska. 
 
När jag var yngre såg jag en serie om Straussfamiljen och den vackra musiken Johann dy och dä komponerade. Jag bara älskade valserna och kunde se mig själv sväva runt i vackra salar. Lite av den känslan kom tillbaka och jag blev faktiskt rörd. Pga min ljudkänslighet har jag nästan aldrig stora musikupplevelser numera men där fick jag njuta ett tag.
 
Genom en öppning i stenstaketet (fel ord, hittar inte det rätta, muren?) tog jag några suddiga bilder. 
Det här var min favoritryttare. Så stilig med perfekt hållning. De var fem hästar inne i salen samtidigt. Efter ca en timme byttes de ut, även några av ryttarna.
 
En holländsk kvinna som bodde i Australien (vi pratade med henne senare, hon hade varit i Östersund) ställde sig bredvid oss mot pelaren och tog fram en stor surfplatta för att fotografera. Inte så smart! Snart kom en kvinnlig vakt och sa till. Jag såg ingenting men väninnan viskade till mig för jag hade också kameran framme men nere vid knäna :). Gissa om jag kände mig skyldig fast jag inte fick någon tillsägelse. Vakten bara stod kvar bakom oss med korslagda armar. Jag såg henne aldrig men kände närvaron. 
 
När vi skulle gå skyndade vi oss att ta en sista bild. Visst är det en vacker sal? 
Just då var det hästtomt. Nerför trapporna till entrén där dessa bilder på eleganta hopp visades.
Tänk att få se dem i verkligheten! Träningen började kl 7 varje dag men publiken fick bara närvara mellan 10 och tolv. Uppvisningarna var betydligt mera sällan. 
 
Här är jag vid ryttaren (ingen riddare) på den vita hingsten!!
Solen sken fortfarande när vi kom ut till vår fria eftermiddag. Vi började med att gå runt hörnet till ridskolans shop där jag förstås inhandlade något, en nyckelring för sådana samlar jag på och en kylskåpsmagnet med fotot bakom mig ovan. 
 
Vid en annan ingång till Hofburgkvarteret hittade vi fint klädda försäljare av konsertbiljetter.
Men det hade vi inte tid med. Vänligt poserade han ändå med väninnan.
 
Klockan närmade sig tolv och vi började leta efter ett riktigt wienercafé - nästa inlägg.
 
Ute regnar det för fullt, tredje dagen i rad och värst idag. Jag har bakat blåbärsmuffins och ska plantera om några kaktusar inomhus för ute i trädgården går det ju inte att vara. Inte heller på golfbanan dit vi tänkt oss i veckan, men det ser lite mörkt ut. Kanske på fredag, hoppas hoppas! Vi vill ju komma igång!
 
Ha en trevlig fortsättning på veckan!