konstbarbro

Grönskande Uppsala med slottet

Kategori: Nära och kära

Tja, rubriker är inte alltid lätt. Jag är fortfarande kvar den 5 maj i Uppsala då sommarvärmen fick oss att vara mest utomhus. Vi promenerade sakta mot centrum och jag njöt av grönt gräs, nyutslagna löv och sommarklädda studenter (gissar jag) . Ett mysigt hus vid en park, kanske en läroanstalt av något slag.
I parken före såg vi en samling studenter iklädda bl.a. tyllkjolar diggandes lite mysig musik från min tid, 70-80-tal. Vi gick vidare mot Botaniska trädgården, fastnade för lite färgglada tulpaner på vägen dit.
Väl framme var det så här fint, somriga gröna och blå färger och jag med barnvagn i trädskugga.
Jag skickade hem denna bild till vännen i Umeå så han fick sukta lite efter sommarvärme. Men det var inte så dåligt där heller förutom kallblåst. På söndagen när jag var hemma igen blev det betydligt varmare.
 
Fiket i huset mittemot var stängt men på andra sidan vägen där det kanske var mer botaniskt fanns ett annat café.
Än så länge mest jordfärgat men nu någon månad senare är det säkert mycket finare i blomstersängarna. Café Victoria heter fiket med en lång kö till kassan.
Länge stod jag i kö utomhus men när vi kom in genom dörrarna såg jag först ingenting pga ljuset ute, men sen upptäckte jag att det inte var så långt kvar.
En linnebit frestade. Tosca är jag också väldigt förtjust i men nu var det mat som gällde då det var lunchdags. Utomhus hade A med M i vagn valt en mysig plats.
Vilket gladde mig mycket som synes. Caféet bjöd på jättegott bröd som jag smakade innan maten kom. A träffade en bekant som också visade sig ha koppling till Umeå.
Äntligen kom vår färskpotatissallad, min med vegetariska röror och A:s med skinka (fast hon beställt lax). 
Jättegod var den och härligt mättande fast det ser ganska lite ut, märker jag nu :). Efter en skön stund i trädgårdsfiket strosade vi vidare mot slottet.
Lite närmare här en port som vi inte gick igenom, med barnvagn så förståeligt.
Istället gick vi runt slottet med fin utsikt över staden.
Domkyrkan med de två tornen ser man lite överallt.
Från slottets innergård ser man långt. Även jag ville fotas med denna vy.
Upp till klocktornet kunde man också gå men vi avstod då där var gott om trappor.
Så fint med sommarstrosande människor överallt och även de som slagit sig ned på en filt för att ha picknick i parken nedanför. Vi hade tid att ta hänsyn till då jag skulle hem samma dag men jag var jättenöjd att ha fått så mycket sommar på en dag.
 
Linné dök upp på en liten plätt på hemvägen.
Till Linnéträdgården gick vi dagen innan men aldrig in då nästan inget växte än. Då har jag kvar ett fint ställe att besöka senare :). 
 
M började vakna till och hade show i vagnen.
Charmtjej, inte sant? Även hemma fanns glädjen kvar
Hon har en härligt spjuveraktig blick, tycker jag.
 
Efter lätt middag tog jag bussen ner till stationen för att åka hem. Lite tidig var jag och hann ta några bilder.
En skulptur liknande denna har vi också här i Umeå, den är mer guldfärgad och står vid Strömpilen, samma konstnär. På bussresan till stationen såg jag att varje utecafé var fullsatt och så här såg det ut framför stationsbyggnaden.
Jag frågade en väktare om det var en speciell kväll, men hon svarade glatt att det bara var sommarvärmen som lockat ut alla.
 
Sista bilden innan jag klev på tåget kl 19.07 var cykelparkeringen som är gigantisk.
Här i Umeå har de försökt anlägga cykelparkeringar i anslutning till järnvägs- och busstation men bara enstaka cyklar står där. Vi är bortskämda med att kunna cykla ända till centrum och parkera nära Rådhustorget, men det är en hel del klagomål på folk som cyklar på gågator och trottoarer. I Uppsala fungerar det bättre med bara gående i absoluta centrum, upplever jag. Ju mer vår stad växer måste vi nog också klara av att lämna cykeln längre bort, det handlar ju bara om ca 100 m.
 
Ca 7 timmar tog tågresan. Jag läste en bok av Katarina Mazetti som utspelade sig i 70-talets Umeå, löste fyra Sudoku, åt ofta, pratade med stolsgrannen bredvid som också gillade fåglar som jag och halvsov sista biten från Härnösand ungefär. Min käre vän var snäll och hämtade mig på stationen kl 2 på natten för skjuts hem. Det uppskattade jag mycket.
 
Idag har vi äntligen fått en rejäl men tyvärr för kort regnskur. Det blev i alla fall blött på marken och pölar som ligger kvar nu några timmar senare. Blåmörka moln ger förhoppning om mer vått. Bara +12° och kylig vind gör att det är skönt att sitta inne och blogga klart om Uppsalaresan.
 
Nu är systerdottern med familj här uppe för att bl.a. fira dop i Bygdeå Kyrka på söndag. Där döptes och konfirmerades hon också för 35 resp 20 år sen. Efter det planerar jag att flytta ut till stugan någon dag kommande vecka, beroende på vädret.
 
Önskar er en fin helg! 
 
 

Promenader i Uppsala

Kategori: Nära och kära

Ute vill jag vara då växterna önskar skötsel och vädret är gott, men vinden är än lite sval så jag försöker blogga en stund nu på förmiddagen. Från sista Uppsalabesöket finns många bilder kvar. Fredag den 4 maj var lite sval och mulen, ungefär som hemma i Umeå  men blommade gjorde det mycket mer.
Lite ljusare rosa eller nästan vita blommor. Undrar om det också är körsbärsträd?
Stolt moder med sovande liten baby.
 
Lite knalligare rosa blom fanns i en liten park framför det fina blå huset jag visat tidigare.
Där hittade vi en nedfallen eller nedriven blommande kvist som jag tog upp.
Lillan sover så sött omedveten om att jag kommit. Jag satte blommorna i ett glas vatten och knopparna slog ut så fint till frukost dagen efter.
 
Vi såg också andra blommande träd. 
Jag vet inte men gissar att det kan vara en magnolia. Någon som vet? Den gula nedan är väl forsythia?
Så fin den också fast det bara är en buske och inget träd. Den växer inte här uppe i umetrakten.
 
När vi kom fram till lägenheten efter vår blomsterpromenad blev det tid till lite skoj.
En ljuvlig liten tjej nära till glädje, men också andra känslor emellanåt. Av någon anledning blir det inte då jag fotograferar :).
 
Nästa dag, lördagen den 5 maj, bjöd på härligt sommarväder så vi tog en tidig promenad i villakvarteren där det bl.a. fanns en Norrlandsgata.
Fina hus fanns det gott om.
Stora och pampiga, inte små en och 1,5-plansvillor som här uppe i norr. Det ovan är förstås en av de större.
Ett läckert hus i funkisstil (tror jag).
 
En med fint smidda grindar.
Blommande träd överallt gladde mig så.
Här kantar vitblommande träd en hel gata.
Lite små än så länge men det blir säkert jättefint om några år när de vuxit till sig.
 
Efter promenaden tog vi itu med att städa den fina balkongen. Här visar vi vår glädje när vi var klara.
Tre generationer fast inte i rakt led då jag är moster och mormoster, inte mamma och mormor. Men vad gör väl det när vi trivs så bra tillsammans. Blåblommiga kläder har vi alla tre också, helt oplanerat och omedvetet.
 
Apropå blomster så vill jag visa en bild från min stad som nu för första året har fått blommande äppelträd på det ombyggda Rådhustorget.
Tyvärr motljus så inte den bästa bilden. Framför står statyn Standing Man som så här års verkar lite för påklädd. Bland träden finns också många små fontäner som jag kanske kan fotografera en annan gång.
 
En golfrunda kanske det blir idag efter att jag plockat nässlor för att göra fint gödslande nässelvatten till växterna. I torsdags var jag och vännen på Umeå Golfklubb i Holmsund för årets första golfrunda. Lugnt och skönt var det, inte stressigt alls då inga andra golfspelare kom efter oss. Solen sken och vindarna var milda. I fredags hade vi + 27°. Då badade jag två gånger i vår lilla Kullasjö som bjöd på nästan 20-gradigt vatten. Vilken underbar början på sommaren 2018. Hoppas den fortsätter så men med lite avbrott för behövligt regn.
 
Ha en skön söndag och veckan som kommer! 
 
 

Uppsala i maj

Kategori: Resor och utflykter

Nej, jag har inte slutat blogga även om det var längesen jag gjorde ett inlägg. Vi har ju ett fantastiskt vårväder som nu sen 11 maj övergått i sommarväder. I tidningen läser jag att vi fått meteorologisk sommar redan den 11 maj i år jämfört med den 6 juni i fjol. Medel är visst kring den 25 maj. Jag vill alltså inte sitta inne och blogga nu när ute är så underbart. Strax ska jag och väninnan ge oss ut på årets andra orienteringsrunda. Den första gick inte så bra och jag gjorde illa höger fot, men den har läkt otroligt bra och med lite lindning ska det förhoppningsvis fungera idag. Vi har valt Gammlia där det är relativt enkelt att ta kontroller då det finns stigar överallt.
 
Men nu till Uppsala dit jag åkte den 4-5 maj igen för att besöka min systerdotter och hennes goa lilla flicka M. Efter att de mött mig på centralstationen letade vi direkt någonstans att äta en lätt lunch och hamnade här.
Vi stannade inte vid glassbaren utan längre in fanns mer matiga saker. En räkmacka blev det för min del. När vi gick ut frestade dessa men vi stod emot.
Mmm!
 
Ute var det vårfint på torget, så härligt för mig att se som kommit från mer gråbrun vårvinter här i norr.
Nu har vi i Umeå också fått blomstervackert på torg och i parker, men inte då i början av maj. Jag har länge längtat efter att få se körsbärsblommorna blomma, speciellt i Kungsträdgården förstås som jag ännu inte sett, men även i Uppsala fanns det blommande träd.
Mer körsbärsblommor kommer senare men nu måste jag fixa matsäcken och cykla iväg till Skogsbrynet där vi ska träffas om en dryg halvtimme. Just idag har vi inte supervarmt som det var i veckan med tre dagar +24-26 ° i skuggan. När man ska orientera i skogen ( i promenadtakt, vi springer inte) räcker det bra med 13-15° som det är nu på förmiddagen.
 
Ha det så skönt i sommarvärmen! 
 
 

Sigrid Hjertén på Waldemarsudde

Kategori: Konst

Ute lyser solen och då vill jag bara ut, men +7° efter en kylig natt är inte så skönt som det ser ut. En stunds bloggande kan jag unna mig istället. Lördag den 17mars var jag i Stockholm hos min väninna som bor ute på Värmdö. 
Här står hon vid busshållsplatsen i Hemmesta i väntan på fordonet som ska ta oss in till centrum. Vi fortsätter sen med buss mot Djurgården och går den sista biten mot vårt mål, Waldemarsudde.
Blå himmel, söta molntussar och ett par minusgrader som solen snart värmer upp över noll.
Därute i det öppna vattnet simmar enstaka sothönor och vanliga gräsänder.
 
Prins Eugéns Waldemarsudde avtecknar sig en bit fram.
Som jag har längtat att få besöka denna plats men aldrig har det blivit av förrän nu och jag känner mig så förväntansfull och nöjd. 
 
Riktigt vintrigt Stockholm i mars. 
Massor med folk trängs i kapprum, butik och galleri men det går ändå bra att se och njuta av Sigrid Hjerténs underbart färgstarka målningar.
Hyfsat luftigt är det i stora salen. Man fick fotografera utan blixt. Här är en fin byst av konstnären gjord av en av hennes vänner, tror jag.
Visst är hon fin?
 
En av de mer kända målningarna är hennes självporträtt från 1914 med lilla sonen i bakgrunden.
Så härligt med en alldeles egen stil. Jag fascineras över hur hon avbildar människorna runt sig, ja, sig själv också, och att hon verkligen vågar brassa på med färg.
Livat och glatt, till höger Maskeradbalen 1916 och nedan På teatern 1915.
Senare i livet blev hon sjuk och hamnade i perioder på Beckomberga sjukhus. Även där (eller efter det) målade hon många fascinerande tavlor, t. ex. denna fina Fasantupp och julstjärna från 1936.
Hon dog tragiskt på sjukhuset efter en misslyckad lobotomi 1948, läser jag på en informationstavla. Men åh, så många fina tavlor hon efterlämnade.
 
När vi tittat oss mätta var det dags för lunch som vi tänkt inta även den i samma hus, men där var långa köer, trångt och fullt vid varje bord så vi gav upp och gick ut. Alldeles i närheten fanns ett mindre café i en grönmålad stuga och där fann vi till slut en plats. Våfflor åt väninnan men jag som var mer hungrig valde en härlig jätteräkmacka.
Lite dragigt då det hela tiden kom och gick en massa folk men det var ett riktigt mysigt ställe som också visade sig höra till Waldemarsudde. Utomhus fanns några bord, varav ett faktiskt omgavs av sittande människor men vi valde att stå upp.
En härlig dag med kära väninnan jag känt sen 1975 då hon kom som praktikant till Esso Motor Hotel där jag arbetade som receptionist. Jättekompisar blev vi de år hon bodde här uppe. Sen hade vi mer sporadisk kontakt när hon flyttade åter till Stockholm efter att också arbetat några år som guide i Bulgarien resp Fuerteventura (där jag besökte henne 1987).
 
Så lätt var det att åka runt i staden med någon som känner till, vet var man ska stiga på resp kliva av, var det finns förvaringsboxar m.m. Då kan jag riktigt slappna av och det behöver jag verkligen.
 
Ute tinar det för fullt så snöhögarna blir allt smutsigare av svartgrått grus. Idag såg jag tussilago vid vägen, första blåsippeknoppen i min egen rabatt och massor av bergfinkar som hittade mat på baksidan. En av dem fastnade på bild. 
Vacker teckning har denna fågel med mindre fint läte. Gäddfräs är visst ett gammalt namn på den utifrån hur den låter.
 
Mina kära katter skickar en vårhälsning till er alla.
SMHI har nu konstaterat att våren kom hit till oss i Umeå den 14 april. Ha det så gott!
  
 

Uppsala en dag till

Kategori: Resor och utflykter

Solen sken vackert när jag vaknade upp efter en god natts sömn hos mina släktingar. Inga katter som väckt mig ideligen med önskningar om mat, utegång eller bara uppmärksamhet. Inte ens en baby som skrikit, fast det fanns en knappt fyra månaders tjej i rummet intill. Utsikten från deras lägenhet var denna.
De fyrkantiga stenarna till höger skulle föreställa ett tangentbord och det ser man ju när man vet det :). Efter frukost tog vi en promenad i omgivningarna med lilla fröken i barnvagn. Ett märkligt hus dök upp.
Det huserade visst en massa företag däri men skulle visst förändras på något vis, ev rivas.
Roligt för mig att få styra barnvagn, så längesen sist. Flerfärgade hus är helt okej fast jag föredrar mer natur som på bilden nedan då vi går längs Fyrisån.
Tiden gick så fort. Handla lite och gå hem för att laga lunch, en god soppa. Lite mys och minilek med lilla M innan det snart var dags för nästa promenad då jag fick sällskap tillbaka till stationen för vidare färd mot huvudstaden. Först lite Uppsalamiljöer.
Fina Vindhemskyrkan dit A o M går på öppen förskola. Läckra träd till höger kantade vägen. Är det pilar??
Närmare centrum en kunglig bro med fin utsikt. Rådhuset nedan så vitt och fint.
Som kontrast nya Åhléns med tidstypisk spegelfasad.
Jag gillar speglingarna men ändå föredrar jag ett vackert stenhus som det till vänster. Ganska snart var vi framme vid centralstationen. Utanför står en spännande skulptur.
Jag fick hjälp att handla biljett i automat, hitta rätt perrong och sen kram och hejdå till mina älsklingsflickor. Visst klarar jag sådant själv men så mycket tryggare man känner sig när någon är med. Kaxigt tryckte jag på pensionärsknappen fast jag inte är 65 än, men jag har ju ett intyg från Försäkringskassan eftersom jag har sjukersättning. När jag satt på tåget upptäckte jag att intyget gått ut två månader tidigare. Jag blev ängslig att få böta, men konduktören tittade inte alls på mina framräckta papper. Pust! Nu är det förnyat. Senare i Stockholm missade jag den rabatten på SL, men hellre det än att vara nervös för att bli upptäckt.
 
Jag skulle träffa min väninna som jag känt sen 1975 och som jobbar i centrala stan. En liten rundvandring på hennes arbetsplats fick jag och därifrån är utsikten som nedan.
Vi gick ut för att leta oss ett café och hamnade till slut på Café Rang efter att ha gått igenom Hötorgshallen där alla platser var upptagna. En god kopp te till mig med läcker nötkaka till samt en pyttekopp Kaffe Macchiato till E som hon inte blev nöjd med. Skönt med en paus i alla fall innan vi tog oss vidare till Slussen och bussarna ut mot Värmdö där hon bor. Det var fredag den 16 mars.
 
I nuet vräker snön ned och täcker över de få ytor som för några timmar sen var bara från snö efter att solen strålat dagsmeja några timmar (men sen frös allt på nätterna igen). Mycket trist men sådan är aprilmånaden. Igår hade vi i alla fall en superfin dag med klarblå himmel och solsken som värmde där vi åkte säsongens sista skidtur på Mariehemsängarna, jag och H, som hade nya skidor. Måste nog skaffa nya jag också för det gick betydligt trögare för mig de ca 2,8 km vi åkte. Ganska isiga var motvindarna men vi höll oss varma utan problem. När det var dags för fika fann vi en plats i lä. Solen gassade så mina kinder är fortfarande lite röda fast jag hade smort mig med solskyddsfaktor 20.
 
Senare på kvällen deltog jag i min tredje riktiga bridgetävling. Roligt men en stor belastning för min så lättuttröttade hjärna. Jag märker i alla fall att jag är mindre nervös numera så träningskvällarna på måndagar har gett resultat.
 
Fin fullmåne var det förresten 31 mars.
 
Ha en skön efterpåskvecka!
 
 
 

Uppsalabesök

Kategori: Resor och utflykter

Oj, det blev ett långt blogguppehåll för mig efter min lilla tripp söderut. Den 15 mars åkte jag till Uppsala för att hälsa på min systerdotter och hennes lilla flicka som då var 3,5 månader. De kom och mötte mig vid centralstationen och vi tog en liten promenad i fina Uppsala.
Ungefär samma väder som hemma, men betydligt mindre snö, förstås. I vagnen låg M och snusade gott.
Efter ett besök i Polarn o Pyrets butik sökte vi oss mot ett café. A hade fått tips om Bibliotekscaféet, att det var bra för föräldrar med babysar. Först en känd utsikt från Uppsala som jag sist besökte 1991, då i ett jobbärende.
Vy från en bro över Fyrisån. Caféet var verkligen mysigt med små rum att trivas i. Vi hann bara äta lite av våra matiga mackor innan lillan vaknade.
Men hon var så nöjd och vi fick i oss lunchen utan problem. Minisemlor hade de också som jag köpte med att avnjuta senare på dagen.
 
Efter en skön paus fortsatte vi vår promenad i Uppsala. En fin järnbro lockade till ett foto.
På andra sidan kom gräsänderna i massor mot oss i tron att vi hade bröd, men vi hade inget att ge dem, tråkigt nog.
Men mat fick de av andra, såg vi, så det var lugnt. På vägen mot systerdottern med familjs lägenhet såg vi detta vackra blå hus.
En liten detaljstudie.
Mycket vackert! Sådana hus saknar jag i vår, Umeås, stadsbild. Vi hade några men de revs på 60-talet.
 
Snart kom vi fram till det område som mäklarna kallar Norra Luthagen, men som har namnet Stabby på bussen. En lagom lång, behaglig promenad från Uppsala centrum. Det var ändå skönt att komma in, packa upp lite, ta på sig mysbyxorna och möta lilla M på golvet.
Mycket roligt att reagera på. T.ex. mammas hår :).
Babblare kallas figuren till höger har jag nu lärt mig. Till slut vågade jag ta upp henne i min famn.
Så mysigt att få vara tillsammans en stund. Resten av dagen och kvällen flöt på med familjeliv. Så roligt och annorlunda för mig som mest lever ensam, även om jag har mysigt med mina katter. Så jag klagar inte, talar bara om att jag trivdes lite extra. A:s sambo, M:s pappa D kom hem och vi hade det så gott.
 
Lite mer om Uppsala kommer senare. Kanske blir det tid över att blogga i påsk. Jag har haft så inninordens mycket att göra med gamla bilder som jag hoppas muséet vill överta så inte min barndomsby Grisbackaänget helt glöms bort nu när inget spår av den längre finns kvar. Apropå spår så var det just Botniabanans tillkomst som orsakade att de sista husen revs. Det är ett tungt arbete att göra urval, skriva info och scanna bilder, inte minst känslomässigt då jag så saknar mina föräldrar som kunnat berätta så mycket mer än lilla jag, som bara var 13 år då vi flyttade därifrån. Men nu har jag paus från det arbetet ett tag. Såå skönt!
 
En Glad Påsk önskar jag er alla!
 
 

Landsbygdstur, Kroatien

Kategori: Resor och utflykter

Äntligen har jag kommit till sista dagen på vår Kroatienresa i oktober i fjol. Alltså bloggandet och bildvisandet. Fredag den 20 oktober 2017 skulle vi på landsbytur som de kallade det att åka ut på landet och besöka en bondgård, trodde vi. En gård var det i alla fall och på landet som utlovat. Först stannade vi till vid en mäktig ravin, Cetina river canyon, ett naturfenomen som förevigats med en egen skylt.
Översätta kan jag inte. Platsen var inte helt lätt att fotografera i morgonljuset, men jag gjorde ett försök.
Lite inzoomning också så syns vattnet bättre, den lilla ån som rinner ner till staden Omis och på vägen växer till en mycket vattenrik flod med spännande passager för forsränning och liknande.
Halv tio var vi framme på gården i Radovici . Bobo, vår värd för dagen, berättade om kroatisk landsbygd och historia om gården samt drog en del töntiga skämt om att han hade två fruar. Vi skrattade vänligt som sig bör.  
Ett glas grappa bjöds vi på och den här gick ned lättare då den smakade lite bättre än grappan vi fick på båtturen i början av veckan. Den som vi hällde ut i havet, de flesta av oss.
 
Lilla vovven med sitt söta underbett tog förstås en del uppmärksamhet.
Det var första dagen med lite moln. Visserligen tunna slöjor men det kändes en aning svalare. Som tur var kom solen fram senare och vi fick ännu en sommardag i oktober.
På tunnbordet ett fat med kvitten, en frukt jag aldrig smakat. Läckra chilis odlade de också i kruka.
Medan denna dam som inte var hans fru trots Bobos små skämt jobbade med att laga en läcker pirogliknande sak...
..kunde vi titta runt på de olika miljöerna på gården. 
"Excursion to the past" kallade värden utflykten. Vi hade förväntat oss en nutida bondgård då landsbygdsturen utlovades men det här var mer av ett gårdsmuseum med en pratsam och glad gårdsguide/värd.
En av matplatserna. Vi skyndade oss att ta plats mer i solen då värmen inte helt kommit till dagen. 
 
Efter kavling lade hon på massor av mangold och vitlök.
Sen behövdes ett lager deg till och en träskiva för att klara transporten till en  eldstuga.
Det var fascinerande att följa hennes arbete. Lite extra då man började bli hungrig.
Hon lade pirogen på en bädd av mest askgrå men lite glödande aska. Eller om hon sopade undan den först, verkar mer troligt. Sen bredde hon ut tidningar ovanpå och tände eld på dem.
En annan stuga bjöd på denna interiör. Tror det var någon som rest till Amerika och senare återvänt. Minns så dåligt.
 
Den omgivande landsbygden såg vi inte så mycket av, men utsikten från gården var fin.
Nu till sista momentet innan rätten var färdig. Bobo gjorde det viktigaste, enligt honom själv, penslade på olivoljan.
Lite för mycket enligt oss som sen fick smaka, men jättegott var det.
Till det lite ost, oliver och gott rött vin. Stämningen höjdes. Medan huvudrätten förbereddes fick de som ville följa med på en liten promenad. 
Söt minicyklamen växte vilt längs stigen. En blyg åsna fick jag också syn på.
Hunden gjorde oss uppmärksamma på en liten sköldpadda som låg vid stigen, men den tror vi var utplacerad. Värden lyfte upp den till en låda där det fanns fler av samma sort. Lätt att rymma från var den inte.
 
När vi satt oss till bords bjöds det också på underhållning i form av gammal kroatisk sång.
Gnisslande instrument med entonig sång bestående av många verser, som ett skillingtryck, gissar jag, då den innehöll en sorglig historia om kärlek och död. Bobo visade också traditionella dräkter.
De andra fick kött men jag erbjöds polenta med tillbehör.
Lite väl mycket för mig, men aubergine var jättegod. Stämningen var hög, kanske dels beroende på vinet som aldrig tog slut, eller så hade vi bara jätteroligt ändå.
Våra härliga väninnor som vi mötte på resan och som förgyllde varje dag.
Vi som känt varandra sen 13-14-årsåldern har också kul ihop. Under måltiden bjöds på sång och musik av grannar eller bekanta till Bobo.
Vår fina guide Silvana sjöng med. Som helhet en trivsam dag med goda intryck från gammal lantlig miljö i Dalmatien. På vår väg till bussen fick jag också se en liten mysig katt som fick mig att tänka på mina små därhemma som jag inte träffat på en hel vecka.
Ett kort besök på stranden hanns med och likaså ett dopp för tre av oss. Ljuset blir fint i den nedåtgående solen.
Villka härliga minnen denna helt igenom fantastiska resa gav oss. Två missar upplevde vi på hela veckan. En pytteliten var missförståndet med efterrätten i Split som tog bort viktig tid för eget upptäckande av staden. Den andra var sista kvällens middag.
 
Storslaget av hotellet var att de skulle bjuda oss på en serverad trerättersmiddag (tidigare hade det varit buffé). Därför skulle vi sitta i en mindre lokal, så mysig och fin. Tyvärr var ljudnivån förskräcklig pga tegelväggar och frånvaro av dämpande textilier. Vi som alltid hade haft så trevligt tillsammans när vi åt fick nu skrika till varandra för att höras. På så vis dör samtalet och vi åt mest i tystnad eller sa något till bordskamraten som satt närmast. Jag fick springa upp på hotellrummet efter öronproppar för att stå ut så den middagen var en besvikelse hur god maten än var. 
 
Men i övrigt rekommenderar jag verkligen denna vecka i Kroatien med Krores. Vi var alla supernöjda och med det underbara vädret i oktober också räcker inte orden till.
 
Ute lyser nu solen på det nyfallna (igår) kritvita snötäcket som traktorn kämpar med att ploga undan.
 
Ha en skön marsvecka! 
 
 
 

Split, ett kort besök

Kategori: Resor och utflykter

Jag gick och blev förkyld i helgen. Redan förra veckan hade jag valt och redigerat bilderna men mer blev det inte. Idag mår jag lite bättre, men det känns som att jag har bomull i skallen, lite luddig alltså. Jag gör ändå ett försök att blogga om våra timmar i Split den 19 oktober 2017.
 
Efter att ha vandrat i Trogir och förundrats över den fina platsen hade jag inte så stora förväntingar på Split men det var också en fascinerande plats. Vår guide Silvana visar här en bild på en rekonstruktion av Diocletanius palats som det såg ut på sin storhetstid. 
Palatset började byggas 284 e Kr. Det tog 11 år att bygga. Diocletanius var en grym romersk kejsare som använde kristna slavar till att bygga sitt palats och många kristna mördades. .
 
Här ser ni en del av muren som är kvar även om andra hus liksom byggts in i den.
Vi gick in genom murarna som var ordentligt tjocka. Där rymdes idag massor med småaffärer som ville få oss att handla.
Nu gick det undan för vår del då vi tagit för god tid på oss i Trogir. Mäktigt var det när vi kom ut genom murarna.
I folkvimlet lade vi märke till två män utklädda till romerska krigare, men de vände sig bort när vi ville ta kort av dem. Vi gissade att de ville ha betalt men då kunde de väl talat om det, genom en liten skylt eller ett kort som de sträckte fram. I stället rusade H fram och så tog jag snabbt ett foto av henne bredvid dem.
Också ett exempel på att de inte var så bra på försäljning där. Stiliga var de i alla fall.
 
Högt ovan Peristil (gatans namns? stod på kartan) sträckte sig klocktornet.
Här kunde man gå in i och kanske upp i det.
Katedralen, ett romerskt mausoleum. Utanför fanns till och med tomten bredvid en variant på sfinxen.
Hela kvarteret var en märklig blandning av gammalt och nytt. Bredvid resterna av palatset fanns moderna bankpalats (!) eller helt vanliga hotell och hyreshus.
Mycket speciellt att vandra runt bland. Som vanligt dras jag till mysiga caféer.
Men nehej, ännu var det en stund tills lunchdags och den guidade turen pågick.
Jag har inte så mycket mer att berätta utan fortsätter bara att visa några bilder från vår promenad i Splits gamla stad. Ett torg.
En port och smala gränder.
Ut genom muren på andra sidan gick vi en stund för att beundra eller förskräckas över en mäktig stenman.
 
En bit bort framför Strossmayerov park stod en gigantisk staty av ... Inte var det Diocletanius för honom och hans grymhet ville de inte hylla, utan en kyrkans man av hög dignitet. Efter lite googlande hittade jag honom, biskopen Gregorius av Nin
Respektingivande och minst sagt skrämmande. Kolla närmare på hans fingrar.
Men han var en stor man som kämpade för det kroatiska språket läser jag i Wikipedia. Den här bilden har väninnan S tagit och hon hann också med att fotografera två utklädda män som inte alls verkar ha något emot att hamna på bild utan avgift.
Sen vi mött dessa olika män gick vi åter in genom muren till den gamla staden.
Guiden skulle visa oss en fiskmarknad men de hade avslutat dagens affärer och kvar var bara lukten av fisk samt några som städade och skurade golven. Ut kom vi till ett annat palats. Tyvärr har jag glömt vad det användes till, kanske en skola??
Hungrig var jag och kanske även lite trött på alla intryck men samtidigt njöt jag av alla vackra och spännande miljöer. 
 
Varken vackert eller spännande men lite rolig var denna fontän.
I muren hand med snopp och vatten ända till tratten :)! Det hade något med kommunismen att göra och var nog delvis en protest, men..... Ni får åka dit och ta reda på det. I sommar kommer de ju att ha direktflyg från Umeå till Split.
 
Äntligen var det dags för lunch. Guiden följde med oss dit innan hon tog sig en stund ledigt från vår grupp.
Vår servitör fick springa upp och nerför trappan många gånger då köket låg därnere.
 
Här sitter vi alla vid samma bord förutom den äldre man som tog fotot och hans fru som fyllde hela 90 år under resan. Det var meningen att även hon skulle varit med på bild men maken valde motivet.
En fiskrätt skulle jag få och det som kom var detta.
Jag äter bläckfisk men inte ser det gott ut, eller hur? Jag åt ändå en hel del av de grillade bläckfiskarna men så mycket smak har de inte.
 
Köttätarna fick varsin maffig tallrik med fylld med massor av kött i olika varianter.
Men sen inträffade en fadäs, tyvärr. Det blev ett missförstånd när servitören skulle fråga vilken efterrätt vi ville ha, pancakes eller semifreddo (fick vi veta sen). De längst in som blev tillfrågade hörde nog inte vad han sa och tyvärr upprepade han inte alternativen utan frågade vad vi ville ha. Då började några säga fruktsallad och/eller glass vilket spred sig då vi andra aldrig hade hört några alternativ.
 
Vi fick vänta jättelänge och det var inte kul då vi ville ha tid att promerera lite själva i Split. Jag var ned på damrummet och hörde kokerskan argt diskutera med servitören, men förstod förstås inte ett ord. Till slut kom där fruktsallad på burk!!!
De hade säkert skickat ut någon att köpa en burk fruktsallad. Så synd, för semifreddo hade jag gärna smakat. Stackars kökspersonalen som förberett efterrätten, inte underligt hon var arg. Vad det var vi missade fick vi veta först när vi mötte guiden igen. 
 
Sen blev det lite bråttom. En bild på en fontän i parken hanns med.
Snabbt rusade vi genom marknaden efter vad har jag glömt. Jag hann köpa lite lavendel till mina kattvakter innan en stund paus vid hamnen där vår buss väntade för hemfärd.
Vi kom hem i tid för att hinna med ett ljuvligt dopp i havet nedanför hotellet. Sen var det dags för Dalmatinsk afton med kroatiska specialiteter och servispersonal klädda i lokala dräkter. Då var kameran lämnad uppe på hotellet.
 
Nu återstår bara en dag kvar av vår resa till Kroatien. En landsbygdstur var skönt efter tre intensiva dagar med  fantastiska städer, Dubrovnik, Mostar (Bosnien-Hercegovina), Trogir och Split.
 
Nu börjar jag längta sol så vi kan komma oss ut på skidor, väninnan och jag. Stugan besökte jag i lördags. Där var snön så mjuk att jag sjönk långt ner, ända upp till ljumsken. Tyvärr fanns det inga skidspår på sjön och med så mjuk snö blir det för jobbigt att spåra nytt, så det får nog bli Mariehemsängarna med sina fina, mestadels flacka spår. Men först måste förkylningen gå över. Att det är mulet idag gör alls ingenting :).
 
Ha en skön vintervecka!
 
 

Trogir

Kategori: Resor och utflykter

Nu åter till Kroatienresan och utflykten till Trogir och Split den 19 oktober 2017. Trogir  var en helt okänd plats för de flesta av oss men blev en mycket trevlig ny bekantskap. Lika mysig som Dubrovnik, fast mycket mindre, och utan dess mängder av turister. Vi går in genom norra stadsporten. Den gamla staden ligger på en mindre ö mellan fastlandet och en större ö, läser jag på Wikipedia.
Ingen av de våra som jag minns. Guidad tur var det och vi följde vår guide Silvana tätt i hälarna. Äkta tvättsvampar dök upp till försäljning lite varstans.
Jag tänkte köpa med mig en men tiden liksom bara försvann så det blev inte av. 
Fina miljöer mötte vi och snabbt tog jag ett kort då promenaden höll ett högt tempo.
Blomstertrappa och nedan en vacker innergård.
Inte sätta sig och njuta fast man så lockades dit. Nehej, bara gå vidare och passera en läcker fiskdisk.
Ingen vidare bild genom plexiglaset men roliga fiskar däri.
 
Så kom vi då ut genom murarna till strandpromenaden.
Mycket båttrafik och många segelbåtar vilade i hamnen.
Solens strålar gassade skönt.
En bro jag gärna gått över för att se mer av Trogir.
Vatten lockar en alltid att fotografera men nu vänder jag åter blicken mot land. Vi stannade till vid en skola som dekorerats med kroatisk flaggslips.
Den svängda bänken närmast gillar jag också. På kartan står det angivet som ett palats, Lucic´.
 
I närheten låg ett kloster där de som bestämde sig att stanna aldrig fick komma ut igen.
Silvana berättade så bra men tror ni jag minns. Inget vanligt nunnekloster alltså utan dessa nunnor gick aldrig utanför sin byggnad så dem såg man aldrig vandra på gatorna. De hade säkert någon innergård där de odlade grönt, dessutom handarbetade de och skapade fina alster i olika material, tror jag mig komma ihåg. Sjukvård utövades också men då måste patienterna komma till dem.
 
Så var det då dags att gå in i gamla staden igen, genom den södra stadsporten.
Riktigt smala var en del gränder.
Här känner jag igen vår grupp. Vi kom ut till den allra finaste konsthörna.
Bara ett kort stopp då guiden i gröna tröjan och blå solglasögon berättade lite om konstnärerna.
Men ingen tid för närmare titt. De kanske hoppades att vi skulle återkomma och handla lite senare, eller så var det bara en fin miljö att visa upp.
 
Vi kom till en öppnare plats med kyrka och torg, St Johns square på engelska. Där bjöds på vacker kroatisk a capellasång av dessa fyra herrar.
Tyvärr blev ljudet förstärkt av stenväggarna så det gjorde ont i mina öron men av artighet ville jag inte hålla för öronen utan både led och njöt av sången. Efteråt kom de fram med sin cd men ingen av oss köpte. Jag såg hur ledsen en av dem blev och det gjorde ont i mig. Varför är man så snål? Jag tyckte sången var vacker men vi skulle vidare och ja... det bara blev så.
 
Vår guide betonade ofta att vi inte behövde köpa eller ge dricks. Det var som om turistKroatien inte ville vara som andra turistländer som ansågs så gåpåiga i försäljning m.m. Det är skönt att slippa, det håller jag med om, men här var de nästan lite för försynta upplevde jag emellanåt. Ett exempel till kommer i nästa inlägg då vi är i Split.
 
St Laurentius Kyrka var för stor och nära för att kunna fotas något vidare men kyrkoporten var pampig och rikt dekorerad.
Så många spännande detaljer att finna och fundera över. Väldigt vackert!
 
Efter vår runda fick vi ca en halvtimme att titta runt själva.
Tänk om vi kunnat slå oss ned just här, ser vi ut att tänka :).
Närbild på blomstren m.m. Jag hann i alla fall köpa mig ett stort glas färskpressad apelsinjuice för att få lite energi då det var länge till lunch.
 
Ganska snart gick vi ut genom porten som vi kommit in genom för en dryg timme sen.
Fina Trogir, ännu en plats jag gärna återvänder till. Fort gick tiden och nu ser det ut att vara bråttom att hinna till bussen.
Våra vänner kollar klockan och går med stora steg till lilla bron över kanalen och sen förbi alla restaurangen och alla spännande prylar som bjöds ut i olika marknadsstånd till vår bussparkering. Vi sänkte farten lite när vi såg vår guide lugnt sitta och dricka kaffe vid ett bord med några ur gruppen. Vi hann och vår lilla buss åkte vidare mot Split.
 
Ute är det vitt på marken och grått på himlen, bara -4°. Det blir skönt med en promenad till frissan Sussie på Saxarna Kylgränd bara några hundra meter härifrån som ska klippa mig kort igen. Nu ryker alla permanentlockar som hängt med ovanligt länge sen det gjordes i juni. En gång om året permanentar jag mig för att mitt tunna hår då får lite volym och känns tjockare samt blir mer lättskött då jag helt slipper rullarna.
 
Ha en fortsatt trevlig vecka nu då vi går in i februari, en månad som förhoppningsvis ska bjuda på mer sol än gråmörka januari som strax är slut.
 
 

Mostar

Kategori: Resor och utflykter

Ute är det en riktigt grå dag med nästan nollgradigt och starka vindar som yr hit och dit i trädens grenar. Här inne är det mörkt så lamporna måste tändas fast klockan snart är halv elva på förmiddagen. Jag väljer att fortsätta blogga om vår dagsutflykt till Mostar i Bosnien-Hercegovina. Enligt guiden tillhörde området det andra landsnamnet Herc...
 
Vi var ganska trötta efter en lång bussresa med bara ett stopp men valde ändå att följa med guiden till ett gammalt muslimskt hem som gjorts om till museum. När vi lämnat turiststråket med alla souvenirbutiker och restauranger blev det väldigt gråmurriga gränder.
In genom en oansenlig port till en fin innergård. Bišcevica Kuca, det sista ordet betyder huset, byggdes 1635.
Där växte ett dignande fruktträd och vi funderade på om det var persikor, nektariner eller??
Sharonfrukt visade det sig vara. Till höger ser man några med den mer mogna rödorange färgen. Faktiskt inte en frukt jag är speciellt förtjust i. Nektariner däremot gillar jag skarpt, hela sommaren äter jag massor av dem. Nu på vintern blir det apelsiner, clementiner och mandariner istället.
 
Inne i huset fick vi ta av oss skorna och gå uppför en smal brant trappa. Överallt låg det orientaliska (persiska?) mattor och borden var vackert snidade.
Även i taket vackert trä och en fin taklykta.
Vår guide, vars namn jag är så arg att jag inte lyckas komma på, visar här upp männens byxor.
Häftiga, inte sant? Det var inget om att Allah skulle kunna födas i dem som jag hört tidigare i mitt liv utan det fanns en annan, helt rimlig förklaring, till byxornas utseende, men inte kommer jag ihåg!!
 
Ut genom fönstren så fin utsikt.
Fin grönska som avspeglar sig i floden Neretva och härliga klippor att vila på eller fiska ifrån. När jag vände mig till vänster, såg man ända bort till tornet på den katolska kyrkan, byggt 1866, dit vi så småningom skulle återvända då bussen var parkerad i närheten.
Efter visning av det fina gamla huset skulle vi äntligen få äta lunch. Det var 28° varmt i skuggan och därför skönt att sitta utomhus skyddad från solen. Ja, nästan i alla fall.
Törstig var jag och drack flera småflaskor med mineralvatten förutom det vita vinet vi fick till vår lunch som inte var så märkvärdig att jag ens kommer ihåg vad vi åt. Gissar att jag fick någon fiskrätt. På den här resan var inte våra nyfunna väninnor med utan vi fick dela bord med ett par från Göteborg. Tycker om deras dialekt som låter så glad.
 
Utsikten var som en sagovy, och jag läser att hela gamla stan i Mostar är ett av Unescos Världsarv, inte bara den gamla bron. Visst kan man föreställa sig tappra riddare och sköna jungfrur långt därborta :)? Eller mera åt Tusen och en natt-hållet?
Jag vill naturligtvis bli förevigad på denna vackra plats.
Speciell kullrig stenbeläggning på gatorna, inte helt lätt att gå på fast jag hade sandaler. Med högklackat borde det vara helt omöjligt att inte vricka fötterna, tycker jag.
 
Efter den sköna pausen var vi redo att gå på egen hand och småtitta i affärerna.
Jag var fascinerad av det orientaliska men väninnan S som varit i Iran många gånger var inte så imponerad. 
Ändå hade hon tålamod när jag tittade runt för att hitta presenter till mina tre kattvakter och vännen därhemma.
 
Vi närmade oss nu den fantastiska gamla bron, Stari Most, som helt återställts sen den bombades sönder under Balkankriget på 90-talet.
Fina teserviser som jag inte köpte med hem.
 
Väldigt brant var den, ursprungligen byggt 1558. Här lyckades jag fota bron nästan helt utan fotgängare på vår sida åtminstone.
Lite närmare folksamlingen nu.
En fin bild på väninnan vill jag också ha med.
Då hade vi passerat brons puckel och var på väg nedåt mot andra sidan floden. 
 
Stort utbud av lavendelvaror. 
Lila är en vacker färg. I bakgrunden syns ett inramat foto av hur det såg ut under kriget. Allt går att sälja, även om jag inte skulle vilja ha ett sådant foto på min vägg. Jag är nog alldeles för känslig.
 
Många minareter såg vi när vi gick över den gamla världsberömda bron.
Guiden berättade om ett mandomsprov som innebär att unga män hoppar från den  höga bron 25 meter ner till floden som bara är 3-4 m djup. Antingen skulle de hoppa rakt ned och då skulle plasket vara så litet som möjligt. Eller så skulle de dyka och då skulle plasket vara så stort som möjligt vilket innebar att många försökte landa på bröstet men istället gjorde magplask. Ont!!
 
Här ser vi en man som sitter på  broräcket och gör sig redo för att hoppa. Han hade säkert tidigare hoppat för han hade bandagerat den ena ankeln.
Massor av människor hade samlats på klippan nedanför, en bild av den fanns i förra inlägget, och även en drönare flög runt för att föreviga, gissar jag. Vi fick inte se något hopp då vi inte hade tid att vänta. Sen fick vi veta att mannen ville ha 35 Euro för att hoppa, men vi såg aldrig någon gå och samla in pengar. En liten skylt så hade de säkert snabbt fått ihop summan. Å andra sidan är jag glad att inte bidra till risken att mannen skadar sig på detta dumdristiga uppdrag.
 
Tiden gick fort och det var bara att strosa tillbaka mot bussen och den långa bussfärden hem till Makarska. Vi tittade in i den katolska kyrkan som byggdes upp på nytt efter kriget. Utanpå var den färdig, granne med ett fransiscanerkloster, men inuti var det en byggarbetsplats med damm, bullrande maskiner och betong. Skönt var det att gå ut genom de stora dörrarna för att åter få andas frisk luft.
En sista minuten shopping hann vi med när vi besökte ett café för att låna damrummet. Jag köpte bl.a. en liten flaska valnötsnaps som vi tidigare fått smaka på vår stadsvandring för flera dagar sen.
 
Dagen efter var det dags för utflykt till Trogir och sen Split, men det återkommer jag till. Inlägget ovan tog mig lång tid även fast jag valt och bearbetat de flesta bilderna i förrgår. Ute blåstsnöar det pyttesmå pärlsnöflingor och dagsljuset är ynkligt grådaskigt så det känns okej att sitta inne. Tvätt, disk och sen en promenad till soprummet med det sorterade är vad som återstår innan bridgespel ikväll.
 
Ha en trevlig januarivecka. Hoppas vi får se solen snart igen för mörkret tar nu på krafterna, känner jag.
 

På väg till Mostar

Kategori: Resor och utflykter

Onsdagen den 18 oktober, vår femte dag på Kroatienresan, skulle vi åka till Mostar i Bosnien-Hercegovina. Utflykten dagen innan hade inneburit bussresor på totalt nästan 6 timmar, men så länge skulle vi inte behöva sitta på buss den här dagen, hade guiden lovat. Det fanns nämligen ett alternativ, att stanna på hotellet och vara med på en halvdagsvandring i bergen. Våra vänner B och H valde den aktiviteten, men jag och S åkte redan kl 8 upp i bergen för att följa med till ett nytt land.
Att vi snabbt kom högt upp syns tydligare på nästa bild.
Bilderna tagna genom bussens fönster på färd kl 8.08. Åt andra hållet en blå gryning.
Lite magisk känsla, eller hur?
 
Ganska länge fick vi åka. Vårt första stopp var vid gränsen och här granskades passen ordentligt. Det tog betydligt längre tid än dagen innan. Vi såg en tysk buss som lämnade en back öl till gränsvakterna. Det var tydligen inte helt ovanligt, sa guiden, men vi kom vidare ändå.
 
Nästa paus var i Medjugorje där "svarta korset finns". Vi som ville fick följa med guiden när hon skulle gå dit, annars var det bara paus för toabesök och/eller titt i affärer. 
 I början på 80-talet hade några barn fått en uppenbarelse där, tror det var jungfru Maria som visat sig. Ingen trodde dem först men de vidhöll sin berättelse och så småningom blev de trodda och man uppförde en gigantisk Kristusstaty vid ett liggande svart kors. Sankt Jakobs kyrka på bild byggdes nära och platsen har blivit ett pilgrimsmål dit många vallfärdar. Där pågick en mässa när vi kom och jag gick in en kort stund. Smockfullt med folk en vanlig onsdag. Mässan påminde om en ekumenisk mässa som jag hört på tv, bl.a. från Lourdes, dit också många gör en pilgrimsvandring och söker helande i källan.
 
På kyrkans baksida får man en uppfattning om hur mycket folk det kan vara när mässan hålls utomhus.
Vi följde vår guide som var katolskt troende. Många av oss var skeptiska men respekterade naturligtvis hennes tro. Jag själv är troende men protestantismen är inte så full av uppenbarelser och helgon/helgonplatser som den katolska. Kristusstatyn var gigantisk och korset som hänvisades till uppfattade jag först inte, men det ligger på marken bakom med en urgröpning som om den skulle ta emot vatten.
Som ni ser gick människor fram och rörde vid statyns ben nedanför knät. Det gjorde jag och väninnan också, men inget hände. Sen såg jag att vi gjorde fel, man skulle stå där en stund tills en droppe vatten sipprade fram och ta emot vätskan i en servett eller liknande. Sen kanske man skulle hålla servetten mot den kroppsdel där man ville bli helad. Det sista är jag inte säker på.
 
Guiden berättade att det inte fanns någon rimlig förklaring att droppar vätte Kristus ben. Hon sa att forskare granskat det hela och kommit fram till att vätskan liknande mänskliga tårar. Jag undrar varför de utformat det liggande korset som en skål om de inte visste att där skulle komma vätska. Hmm, jag är nog lite skeptisk och så gillar jag inte att statyn gjordes så stor. Jag vill förknippa Jesus med ödmjukhet och enkelhet.
 
Samtidigt imponeras jag av att det i nutid kan locka så många. Lourdes och Santiago de Compostela har jag betydligt mer respekt för och skulle gärna besöka. De platserna har funnits länge och det finns dokumenterat att många blivit hjälpta. Medugorje är en nyhet för mig. Tro är viktigt och jag vill absolut inte nedvärdera dem som söker sig dit.
 
På vägen dit fanns vackra målningar med religiösa motiv.
När jag gick närmare såg jag att det är mosaiker.
Väldigt fina, tycker jag.
 
Nåväl, vår färd mot Mostar fortsatte och guiden berättade mycket om Balkankriget på 90-talet och om sina egna erfarenheter av den tiden. Väldigt starkt och berörande att lyssna till. 
Slingriga vägar förde oss ned mot dalen där staden är belägen. När vi gick av bussen kom vår lokalguide, en norsk kvinna som entusiastiskt berättade hur staden byggts upp igen efter allt som kriget förstört. Vi hade tidigare hört att i Mostar såg det ut som om kriget hade slutat igår, men det stämde då rakt inte. Kulhål i fasaderna syntes, men man kan nog inte riktigt ta in hur de orsakats. Jag hade förväntat mig fler byggnader likt denna...
...som vår guide faktiskt aldrig nämnde eller stannade vid, men detta var den enda ruin vi såg. Jag är alls inte ledsen för det utan glad över att de lyckats återuppbygga t.ex. den gamla staden så fint.
Massor med souvenirbutiker dock, här av mer orientalisk prägel än i Dubrovnik. Jag tittade ut över muren till höger där det såg ut så här.
En varm dag var det, upp till 28 grader i skuggan. Under sommaren kunde det vara så hett som 40-50° i skuggan och då gick det inte att gå ut mitt på dagen utan man fick göra sina ärenden tidig morgon och kväll, sa guiden. Mostars turistsäsong är april-maj och september-oktober, berättade hon vars namn jag tyvärr glömt. Hennes ursprung var Bosnien-Hercegovina och där levde hon idag med sin mor och sina barn (ev man?). Hur hon kunde klara sig på sin guidelön under denna korta turistsäsong var en gåta, men hon sa sig göra det. Arbetslösheten var så hög som 40% i landet. Med reservation för att jag kan ha uppfattat fel, men det tror jag inte.
 
Vi fick följa med till en moské som sas vara i bruk men även tillrättalagd för att visa turister.
Fint var också taket.
Vid det laget var jag så trött och hungrig att jag lyssnade mycket selektivt. Bussresan hade förresten tagit ännu längre tid än gårdagens, men jag ångrar inte att jag följde med. Vi gick vidare till och över bron i Mostar som är berömd och ett världsarv, men den visar jag en annan gång. Här är i alla fall floden som rinner under.
Neretva heter den härligt smaragdgröna floden. Nu åter till nuet:
 
I morgon är det julafton och jag önskar er alla en God Jul genom mina små vänner.
 
Jag firar som vanligt med mina brorsbarn och deras familjer. Idag har jag bakat en läcker grönkålspaj med valnötter som ska vara till den gravade laxen som jag också bidrar med. En fänkålssallad ska jag också göra i morgon bitti. 
 
Ha en skön julhelg!
 
 

Dubrovnik, fortsättning

Kategori: Resor och utflykter

Vårt fina snöfall övergick till regn och plusgrader, tyvärr, men än finns gott om snö kvar, bara vägarna som blir så slaskiga och halkiga när det fryser på igen. Nu känns det bra att återvända till den dag vi var på tur till Dubrovnik.
 
Efter en kort stund vid hamnen utanför murarna gick vi in igen och besökte ännu en kyrka, St Blaise.
Inuti fastnade jag för den fina nunneskulpturen.
Hon påminner om Maria i Sound of Music, inte sant? Snart springer hon upp mot bergen och börjar sjunga :).
 
Fina portaler har jag fotograferat men inte lyckats lista ut vilken byggnad det är.
Jag kollar stadkartan vi fick och jo, det måste vara stadshuset, City Hall och en teater ser jag nu.
Vi var på väg till lunchen och då lyssnar man nog lite mindre uppmärksamt. I en smal men fin gränd var det reserverat för vår lilla grupp.
 
Här lånar jag en bild från en av väninnorna.
Ni förstår att det var en varm och skön dag när det gick att sitta så lättklädd i en skuggig gränd. Här kommer en bild på fotografen också, H från Stockholm till höger om min väninna S.
Så nu fick alla fyra vara med. Lunchen var jättegod, jag fick en fin fiskfilé och till det ett riktigt gott glas vitt vin.
 
Efter lunchen hade vi fri tid några timmar, men den tiden kändes ändå alldeles för kort. Jag och S hittade varsin korallaffär där vi inhandlade det vi inte lyckades finna på Sardinien där det också fanns massor av korallsmycken i affärerna, till mycket bra priser. Sen strosade vi bara runt lite spontant. 
 
Den här platsen hade något att göra med Spanska trappan i Rom.
Om det var samma skapare eller bara påminde om den vet jag inte, mycket mindre än den i Rom var den i alla fall om jag kom ihåg rätt. Jag var i Rom 1992 och vandrade då uppför och nedför den berömda Spanska trappan ett par gånger.
 
Den här gick vi bara uppför och hamnade då lite utanför turiststråken.
Här bor alltså vanliga människor som hänger tvätt så fint utanför sina hus. Vi såg också äldre svartklädda kvinnor som satt och broderade dukar, massor med magra men troligtvis inte svältande katter som strök omkring. En del av dem hade faktiskt band runt halsen så de hörde till någon människa. Vår guide hade berättat att förr bodde det 6000 personer innanför murarna men numera bara 600. Många lägenheter hade köpts upp av rika utlänningar som bara hälsade på sporadiskt. Staden blir mindre levande på det viset, när det mest är besökare och turister som vi.
 
Man kunde titta ut genom den tjocka muren. Där nere såg vi en restaurang som man gärna besökt en annan dag, om vi nu hade bott i Dubrovnik några nätter. Det gör jag gärna nästa gång jag reser dit.
Vi gick som sagt runt, valde på måfå en smal gränd med många trappsteg att ta oss ner till centrum igen. Här kollar de andra kartan för att se hur vi gått.
Vattnet var drickbart och gott så H smakade gärna.
På vår väg såg jag ännu en gränd med matställe värt att besöka. Så mysigt!
Tiden gick fort, som sagt, och vi gick ut genom stadsporten mot vår buss. Även där fanns katter som här där den solar så fint vid olikfärgade små cyklamen.
Trefärgad eller sköldpaddsfärgad som det heter i kattutställningar. Min Desirée är också en sådan. Det lär bara vara honor som får denna fina teckning.
 
Nära bussen denna lite läbbiga staty. Jag gissar att det ska föreställa några grekiska gudar.
Hemresan var lång och vi var trötta, men den fantastiska solnedgången närmare Makarska väckte intresset och jag kastade mig över till andra sidan bussen för att kunna ta en bild. 
Det var så mycket vackrare än bilden visar men ni kan ändå ana, hoppas jag. Nästa dag var det en utflykt till Mostar som jag snart återkommer till.
 
Nu är julkorten postade, lägenheten färdigpyntad och jag har bakat även idag, lite smördegssnurror som är en av mina specialiteter. Så enkelt att göra och så goda. Igår fick jag en stunds julefrid när jag lyssnade på Luciamorgon (kl 18) som jag hoppas återkommer nu när det mesta är gjort. Hoppas ni också får känna den sköna känslan om så bara för en kort stund.
 
 

Tur till Dubrovnik

Kategori: Resor och utflykter

Tisdag den 17/10 var det dags för utflykt till Dubrovnik. Upp före sju för att hinna äta frukost och åtta iväg med bussen. Tidig morgonutsikt från vår balkong.
Molnen liksom vilar på bergskammarna. Längre fram på dagen fanns inte tillstymmelse till moln. Först en lång bussresa med bara några korta pauser. Den första för att fotografera lite annorlunda natur, en speciell dal där mycket kunde odlas med hjälp av dessa kanaler.
Sen var det dags att shoppa lite, frivilligt förstås.
Även där gick det bra att fotografera, som synes. Jag köpte mig en förpackning med läckra karamelliserade mandlar som är slut för länge sen. Vi fick provsmaka före.
Väninnorna funderade längre, men S köpte en stor burk honung i alla fall. Sen åkte vi vidare med utsikt längs Kroatiens vackra kustlinje.
En smal remsa tillhör Bosnien-Hercegovina och då fick vi visa våra pass, men det gick snabbt. Ett kort stopp vid en restaurang för toalettbesök bl.a. Där fanns också en affär men jag nöjde mig med ett glas färskpressad apelsinjuice. 
 
Många dunkar flöt på vattnet och vi undrade så vad det var.
Till slut berättade guiden att det var musselodlingar.
 
Efter 3 timmars färd närmade vi oss äntligen Dubrovnik. Bussen stannade till vid en utsiktspunkt så vi fick se hur vacker staden är.
Slingrande vägar nedåt och så var vi framme. Bussen stannade strax utanför stadsmuren. När man gick ut mot vattnet kunde man se ett av försvarsfästningarna, Fort Lovrijenac.
Sen gick vi direkt till den gamla staden och ...
..in genom stadsmuren. Många turister var det och vi fick hålla utkik efter den lilla svenska flaggan som vår guide Silvana bar. Vi samlades strax innanför men det var inte helt lätt att höra allt då fint klädda trubadurer spelade sin musik just där. Ändå hade vi whispers, en dosa med hörlurar, vilket fungerar jättebra i folkmassor.
Duvor var det gott om och de lyckades nästan pricka en i gruppen som stannat för nära deras pelare.
Man kunde gå upp till muren och vandra runt gamla staden på det viset men för mig kändes det för varmt fast S ville gärna. 
Här är trappan upp. Vi fortsatte att följa med på stadsrundturen med vår guide. Många andra grupper var det också så rejält trångt på den stora gatan Stradun.
In genom porten till vänster till St Saviours Church. På kroatiska "Crkva svetog Spasa". 4 konsonanter!! Jo, men det går faktiskt att uttala första ordet, fast lätt är det inte.
Fin interiör med många vackra pelardekorationer. Här är en av dem.
Ut till solen igen, solen som värmde så skönt.
Framåt vi sakta gick, mot klocktornet. Smala gränder kantade gatan, säkert mysiga att gå in i om tid funnits.
Vad tycks om trapporna? Bra träning, inte sant?
 
Många turister ger ju också många souvenirsförsäljare och annat som ska tilltala oss besökare. Vår guide var ledsen över att de små hantverksbutikerna var på väg att försvinna och att stora kedjor som t.ex. Candy Store breder ut sig. Jag håller verkligen med henne. Det stämmer inte i denna historiska miljö. De borde inte släppas in i gamla stans kärna, men vad göra? En annan sak som inte alls hör hemma där är dessa papegojor som man väl fick betala för att bli fotograferade med.
Här har jag lånat min väninnas bild då jag inte tog någon egen.
 
Vi gick in i Sponza palatset med historiska arkiv, till rummet med bilder över alla (?) dödade män under kriget. Det fanns krigsbilder och annat också, men jag började må så dåligt över det hemska som förmedlades att jag kände mig svimfärdig och gick ut. Vatten, salt och sött gjorde att jag återfick min inre balans ganska fort. Sånt har jag alltid med mig på resa för jag vet aldrig när denna yrsel/obalans kan sätta in. Jag blev blek men annars tror jag inte att omgivningen märkte något.
 
Då var det skönt att gå ut genom stadsmuren till en öppnare plats en liten stund.
Djupa andetag av havsluft blandat med utsikt över bergen gjorde gott. Så min ansiktsfärg gick tillbaka till ljust rosa med fräknar vilket är den jag uppnår i solen :).
 
Mer om Dubrovnik kommer senare.
 
Jag vill också sälla mig till den stora kören #Metoo som nu hörs över landet. Det är fantastiskt att dessa övergrepp och trakasserier äntligen kommer ut i ljuset och inte längre behöver tolereras. I dagens tidning är det tre skolflickor i en ort utanför Umeå som sagt ifrån och skrivit ett brev till sin rektor om vad som pågår på deras skola. Heja! Mina berättelser kanske kommer senare, kanske inte alls, men jag är med!
 
Dagen utanför är vitgrå molnig och snart ska mer snö komma. Jag hoppas minusgraderna håller i sig så snön får ligga kvar och göra världen lite mjukare.
 
Ha en skön vecka!
 
 

Konstpromenad o resan från Brac

Kategori: Konst

När vi promenerade till Gyllene Hornet på ön Brac passerade vi flera olika typer av skulpturer. Promenadvägen var så fin, kantades av stora pinjeträd på båda sidor och lite konst här och där. Vad sägs om en liten delfin...
..eller vad det nu kan föreställa?
 
Nästa lockade oss att vara med i.
Vad den föreställer vet jag inte men rolig och läcker är den. Likaså lilla åsnan med tre av oss bakom.
En fin madonna med Jesusbarnet-skulptur kom sen. 
När vi kom åter till båten var det dags för lunch..
.. med grillad makrill, vin och vatten.
Jättegott och härligt att få sitta ute. Båten stod stilla en stund, sen gled den sakta iväg. Vi stornjöt av färden hem som kanske också blev extra trevlig pga rödvinet som fylldes på i våra små plastmuggar :).
Här lämnar vi hamnen i Bol.
Bergen bakom byn/staden är mäktiga, säkert trevliga att vandra i också om man haft mer tid.
 
Här och där såg man små vinodlingar. De var bra på att ta vara på all mark som gick att odla.
På bilden nedan fiskas det, i en båt så vackert röd mot det stora blå.
Summa summarum ännu en härlig dag i Kroatien.
 
Här hemma snöar det nu för fullt med några minusgrader så snön är lätt och luftig. Inte tungt alls att skotta.
Den här bilden tog jag för två dagar sen så det är ännu vitare nu. Fint! Nu hoppas jag bara att vintern får vara vit ända fram till jul och att vi slipper slasket som december tyvärr brukar bjuda på numera.
 
Nä, skottningen har inte varit ansträngande. Däremot har jag slitit med att kånka upp ett datorbord för trapporna (med hjälp av vännen) som jag köpte på Myrorna för 100:-. Jag har en stationär dator och behöver speciellt avstånd till skärmen för att inte få besvär av strålningen. Med skärmen en bit bort kan jag sitta drygt en timme framför datorn utan att bli röd i huden och irriterad i ögonen. Det har jag ordnat genom att sätta skärmen på nedersta hyllplanet i en Stringhylla och så detta lilla datorbord med utdragbar skiva för tangentbordet och musen framför. Jag har funderat länge på hur jag skulle ordna det sen jag slängde iväg mitt stora hörnbordschabrak i våras, men nu är det äntligen löst. Härligt! 
 
Ikväll ska jag och en väninna på Annas Motorklubb där det bjuds på små tilltugg, dryck, föreläsning om något intressant och mingel. Tjejkväll arrangerar Motorcentralen varje höst. Det brukar vara ca 300 kvinnor i olika åldrar där och minst hälften av oss har köpt en bil hos dem, WV, Skoda eller Audi. Jag köpte en Golf där 2012, årsmodell 2009.
 
Ha en trevlig vecka!
 
 

Båttur till Brac

Kategori: Resor och utflykter

Kroatienveckan fortsätter med första utflykten; på måndagen den 16/10 (faktiskt min mammas födelsedag. Hon skulle ha fyllt hela 109 år om hon hade varit kvar i livet) åkte vi båt ut till ön Brac. Det ska vara ett litet v över c:et och uttalas Bratj, alltså som ett tjeljud på slutet. Vi gick i samlad trupp till hamnen där båten Vruja väntade på oss.
Vid niotiden var vi på väg ut från hamnen och passerade halvön med mannen vi besökt kvällen innan, St Peter med nyckeln högt däruppe.
Vädret var suveränt som ni ser och vi njöt sittandes ute vid fören.
S med B o H i båtens för. Ni kan ana ön till höger. Det såg inte alls långt ut men färden tog mer än 2 timmar, ja, nästan 2,5 pga dimman som försenade oss.
 
Nästan direkt bjöd båtens ägare på en liten mugg grappa, men många var vi som lät havet smaka sen vi själva sippat försiktigt på den starka spriten. Inte gott alls, speciellt inte denna arla timme. En del karlar blev nästan arga att vi inte istället gav drycken till dem.
 
Dimman slog till när vi närmade oss ön.
Vi misströstade ett tag om vädret men efter att ha glidit sakta och försiktigt en längre stund tog blåhimlen över och sken på oss resten av dagen.
Så glada blev vi då :) och strax var det dags att kliva av i lilla staden Bol.
En liten hamn och i bakgrunden anas en del av stadsmuren.
In genom portarna gick vi aldrig utan hittade några trappor upp till en liten marknad med bara några få stånd. Hungern gjorde att vi köpte med oss lite frukter som smakade jättebra. På vägen tillbaka återkom vi till dem som så snällt rabatterat frukten då vi hade för stora sedlar. Jag köpte bl.a. olivolja som skulle vara speciellt god från denna ö. Ni ser Kroatiens flagga i bakgrunden.
 
En stadsgata. Som alltid vill man stanna längre. Tänk att få gå där någon kväll, sitta på uteservering och titta på folk.
Troligtvis lider turistsäsongen mot sitt slut för det var ganska tomt som ni ser. Mer vacker bougainvillea.
Brac är en ganska stor ö med många orter på andra sidan av ön. Dess högsta punkt är 778m öh. Det finns vilda hästar på öns inland. Flygplatsen ligger ganska nära Bol så jag gissar att det är den huvudsakliga turistorten. Guiden berättade om naturfenomenet Gyllene Hornet några kilometer bort. Dit ville vi naturligtvis gå och efter att ha fått mig en strut med en läcker kula pecannötglass infann sig energin.
Här har vi gått en bit och tittar tillbaka mot staden. Det var lätt att gå då gatan övergick till en promenadväg kantad av små skulpturer och konst, bilder som jag ska visa nästa inlägg i veckan. Nedan en vy där hornet kan anas.
Det Gyllene Hornet hade uppkommit av att havet strömmar från två olika håll och sköljer upp småsten där de möts så att stranden bildar liksom ett horn som blir allt större med tiden. Gyllene, nja, stenarna var lite mer beige än de vita stenarna på de vanliga stränderna, men jag vet inte alls om det är så namnet uppkommit.
Här närmar vi oss hornets spets där B ska bada. Jag hade inte tagit med badkläderna men doppar i alla fall fötterna i det klara vattnet.
Lyckligt omedveten om vattenskotrarna som närmade sig i en rasande fart.
 
B var förberedd och snart låg hon i badet och njöt.
Åh, jag ångrade att jag inte kunde glida i vattnet jag också. Så härligt såg det ut och ser ut, tycker ni inte?
 
Efter en kort stund måste vi vandra tillbaka till båten där det snart skulle serveras lunch.
Mer om det senare.
 
Här  i norr halkas det i minusgraderna utomhus även om man får glädjas åt de få timmarna med lågt solljus nu i november. Mest inne blir det för katterna och mig. En ny Stringhylla har jag kämpat med att få upp de senaste dagarna på min gipsvägg. Igår blev det klart så nu är jag nöjd.
 
Ha en trevlig vecka!
 

Kvällspromenad på halvö i Makarska

Kategori: Resor och utflykter

Andra dagen på vår resa var fri frånsett stadsvandringen jag berättat om i förra inlägget. På hotellmiddagen kvällen innan träffade vi två jättetrevliga kvinnor som vi trivdes så bra med att vi fortsatte att umgås med dem hela veckan.
 
Efter lite vila och strandvistelse bestämde vi att ses ca halv fem för att utforska halvön i närheten av vårt hotell. Vi vandrade strandpromenaden bortåt där den övergick till en liten uppförsbacke. 
H är på väg mot S och B som blev lite bleka av den nedåtgående solen, vilket inte minst syns på våra skuggor.
 
Lite längre bort blev utsikten tillbaka denna.
Makarskarivieran består av ca 6 mil stränder i fem olika byar. Vår hette kanske Veliko Brdo för det var orten som kom upp på väninnans mobil eller så bodde vi i staden Makarska, eller kanske både och??
 
När vi närmade oss halvön såg vi detta speciella boende på en brygga. Lite asiatisk stil, visst? Ja, förutom båten och vattenskotern som anas.
Längst ut på halvöns spets stod en fyr som jag visat i tidigare inlägg, men ända dit gick vi inte utan vände upp mot märkliga kalkstensklippor.
Vi vet inte säkert hur de har formats men vår guide sa att det var vinden mestadels. Jag hade hellre trott på vågorna men så långt upp gick väl inte de? Hade kanske gjort tidigare århundraden.
Vad tror ni? Det är förresten jätteskönt att sträcka ut sina armar som jag gör på bilden. Det tog ett tag innan det började kännas naturligt för många år sen när jag provade på en massa olika kroppsterapier och finn dig själv-kurser, men nu gillar jag det. T.ex. när jag åker buss och ska kliva av är det gott att ta tag i stolparna på båda sidor om utgången, dels för att vara stabil när bussen bromsar in, men också för att det känns bra för musklerna och mig :).
 
Här är en agavekaktusblomma, ganska rejält stor. När kaktusen väl har blommat ut så dör den.
En stickigare kaktusvariant lite längre fram.
Röda små kaktusfrukter som Baloo åt utan problem i Djungelboken, men som Mowgli stack sig på.
 
En av flera båtar som var på väg in till hamnen.
Vi hade blivit förvarnade att det skulle finnas nakenbadare på halvön så vi behövde inte bli chockade eller känna att vi gått fel när vi såg dem på små klippor nedanför nära vattnet. Vi gick bara lugnt vidare till ett litet kapell.
St Peters kyrka renoverad till som den såg ut på 1700-talet då den byggts över den ursprungliga kyrkan från medeltiden, stod det på den röda skylten.
 
Här kommer St Peter himself hållande i stadens nyckel högt ovanför oss.
Jag hade köpt ett vykort tidigare på dagen där statyn var svart...men det var den ju inte alls. Det vykortet skickade jag inte!
 
Därifrån fick vi en fin kvällsvy över Makarska hamn och stad.
En båt liknande den högra skulle vi åka med nästa dag då det var båttur till ön Brac. Nu vandrade vi långsamt hemåt och njöt av kvällslugnet. Väninnan fotade denna affisch.
Riktigt så motionsbenägna var vi inte. Visst ser det hurtigt ut? Säkert nyttigt också men inte lockande där vi gick och tänkte på den läckra middagsbuffén på hotellet.
 
En jättesöt katt kom i vår väg.
Då tänkte jag förstås på mina små därhemma, men längtade hem gjorde jag då alls inte :).
 
Här hemma lite slöjtäckt sol idag, ca +1, nu ikväll redan minusgrader. Jag har köpt Stringhyllor men naturligtvis blev det fel mått så jag måste tillbaka till MIO och byta gavlarna. Ofta blir det så, tycker jag, att det småstrular när man ska göra ändringar i hemmet, men till slut brukar det ordna sig om man tar det lugnt. 
 
Ha en skön novembervecka!
 
 
 

Stadsvandring i Makarska

Kategori: Resor och utflykter

Andra dagen på vår resa i Kroatien var vår egen förutom en stadsvandring kl 10. Vi unnade oss en sovmorgon och njöt sen av den goda frukostbuffén med alla läckerheter. Tyvärr är jag dålig på att äta mycket på morgonen så jag smakade inte så mycket.
 
Utsikten från balkongen var fantastisk. Här halv nio på morgonen.
Ett morgondopp hade förstås inte varit helt fel men eftersom jag har lätt att få urinvägsinfektion och kände av lite från badet dagen innan så hoppade jag över det, hur lockande det än var. Istället åt jag lingon för att förebygga besvär och det fungerade så resten av veckan kunde jag bada utan problem :).
 
Kl 10 samlades vi i receptionen för att möta vår guide Marija som skulle vandra med oss i Makarska. Lite ilsket mummel i leden hördes från de äldre som hade svårt att gå, framför allt i trappor, när hon drog iväg med oss piggare just nedför trapporna till strandpromenaden, men när hon fått veta missnöjet anpassade hon sig och tempot blev lägre.
 
Hon berättade att hon bott i Luleå i sju vintrar. Hennes svenska var jättebra, även om vokalerna å, ä och ö hoppade hit och dit i orden. Det ursäktade hon sig också för, tyckte vi hade många, jobbiga vokaler i svenskan. Det kanske vi har, inte minst för de slaviska språken med alla sina konsonanter staplade på varandra. En ö i Kroatien heter ju Krk, inga vokaler alls!!
 
Först fick vi en historielektion, sen stannade vi kort till vid denna park där deras första demokratiskt valda president, Tudjman, stod staty. Han var mycket omtyckt, enligt vår guide.
Snart hade vi kommit till stadens centrum och stannade vid stadhuset där många flaggor vajade, EU:s, Kroatiens, Dalmatiens (regionen) och Makarskas egen. Svårfotat så det blev en fågelbild istället.
Ett eget torn hade de, duvorna, kanske inte i stadshuset, men i närheten.
 
Turisterna hade fått en egen staty.
Monument of Tourist, stod det på skylten vid hamnen där många fina båtar låg förankrade.
 
Vackert ligger staden Makarska framför de mäktiga Biokovobergen.
Till torget vid kyrktornet ni ser till vänster vandrade vi. Här lite närmare.
Vacker a capellasång hördes genom den öppna kyrkdörren. Vi gick runt lite i gränderna också innan vi samlades på en restaurang där de skulle bjuda på dryck och snacks.
Marija gör i ordning snapsen som vi skulle få smaka. Där var grappa, den genomskinliga, samt valnöt som jag smakade och tyckte om. Dessutom fanns en med johannesbröd (urk!) och körsbärslikör som jag inte hann smaka på. Till det goda små bröd med räkor samt de små runda munkarna med russin i som också fanns på frukosten. De blev en favorit.
 
Efter avslutad guidning gick vi vidare med våra nyfunna vänner H och B från Stockholm resp Nyköping.
Här en bild som H skickat till mig. Själv tog jag denna på två glada damer i hatt.
Vi gick mot piren i tron att vi kunde komma över till halvön vi såg, där en omnämnd staty skulle finnas.
Innan vi hunnit så långt insåg vi som tur var att det inte gick att gå dit utan var öppet vatten långt emellan. Hur skulle annars båtarna tagit sig in och ut? 
 
Istället gick vi samma väg tillbaka och njöt av det fina vädret.
Lite senare på dagen stämde vi träff för att istället gå till halvön från andra hållet. Där fanns denna lilla fyr som vi såg från vår balkong.
Det återkommer jag till i nästa blogginlägg.
 
Nu är det snart middagsdags och alldeles mörkt ute fast klockan bara är drygt 17. Idag har vi i alla fall haft en härligt solig dag i Umeå, en av få denna höst. Sommartiden tog slut igår och då blir det alltid så mörkt innan man har vant sig vid den tideräkningen.
 
Önskar er en fin vecka!
 
 

Kroatienresan, del 1

Kategori: Resor och utflykter

Jag har nyss kommit hem från en vecka i Kroatien full av nya intryck och upplevelser. Eftersom jag ännu inte landat helt här hemma, fast två dagar har gått, blir det ett ganska kort inlägg idag.
 
Här i Umeå fick vi igår kväll första snöfallet som faktiskt låg kvar till morgonen, men det tinade som tur var bort ganska snabbt. Då kan jag minnas första intrycket från Makarska istället.
Vi anlände till hotellet vid lunchtid. Efter att ha etablerat oss på rummet, snabbpackat upp det som behövdes för en solig dag på stranden gick vi raskt ned dit. Man fick låna med sig en handduk från hotellet (mot deposition av 50 kuna) och sen vandrade vi ca 10 m rakt ned på den steniga stranden. 
 
Ganska snart låg jag i vattnet och njötflöt:).
Små runda stenar som rörde sig under fötterna när man gick upp och ned ur vattnet. Lite ansträngning men inte mycket utan mest bara skönt. En del ville ha badskor men jag är härdad efter alla barr och kottar jag klivit på i stugan. Salt måste vattnet ha varit för man flöt hur lätt som helst och djupt blev det fort, vilket jag inte förstod förrän jag försökte nå botten och den inte var där! Så kristallklart härligt vatten.
 
När vi blev hungriga följde vi strandpromenaden en bit bort till en trevlig restaurang och beställde något litet då det inte var så lång tid kvar innan stora buffémiddagen. För min del tre små bruschetta med räkor och ost. Jättegott!
 
Det här såg vi bl.a. på havet. En stor trut och en massa måsar på en flotte vilket jag förstås måste fota.
Annars var det ganska glest med fåglar i Kroatien, upplevde jag. Bara en massa duvor i städerna.
 
Jag avslutar med en kvällsvy från vår balkong på sjätte våningen. Åt ena hållet mäktiga berg, Biokovo.
Vyn åt andra hållet kommer från nästa morgon, söndag den 15/10. 
 
Nu raskt iväg till bridgespel. Ha det så gott!
 
 
 

Prag, tredje dagen

Kategori: Resor och utflykter

Fast jag känner mig stressad vill jag avsluta bloggandet om Pragresan i våras. Relativt nära vårt hotell var det en daglig marknad som vi aldrig hunnit besöka och även nu gick vi bara förbi efter att ha blivit frestade av dessa läckerheter.
Vår tredje dag valde vi att vandra på egen hand mot ett större parkområde för att leta en fin kyrka vi sett i vår guidebok. På vägen såg vi ett vackert dekorerat hus.
Visst ser ni att det står PRAHA runt fönstren? Solen sken skönt denna majdag och temperaturen närmade sig +26°, mycket behagligt. Vi kom till Nationalteatern, en byggnad med mycket guld på taket som vi sett tidigare från andra sidan floden. 
Framför den fascinerades vi av denna staty eller vad man nu ska kalla den. En variant på Gustav Klimts "Damen i guld". Om den nu heter så, ett porträtt på en dam som hette Adele ...
När vi kom närmare såg vi att hon var gjord av stickade och virkade lappar. Kul! Fina takdekorationer också på framsidan mot floden Vltava.
En tredje bro gick vi då över. Där var tyvärr ganska mycket trafik men fina dekorationer på olika "Arbetets hjältar".
Utsikt mot Karlsbron hade även därifrån.
När vi kom över på andra sidan, Mala Strana, Lillsidan, passerade vi några korsningar innan vi kom fram till grönområdet "Petrin Hill". En lite läbbig skulptur fångade vår uppmärksamhet.
Kommunismens offer eller något i den stilen var dess namn och männen ser ju verkligen skadade och lidande ut. Jaha, nu var vi nära Petrin Hill men var skulle vi gå?? Någon bra informationstavla fann vi inte utan chansade att hålla till vänster och följa en bred stig mot en vacker byggnad.
Härlig gräsmatta får mig att bli lite lyrisk. Kinsky Palace hette stället och där fick vi lite råd hur vi skulle gå vidare.
 
Först hälsade vi på en fin dam vid gaveln.
Rofylld bland blommorna. Sen blev det av att vandra uppåt på slingrande stigar utan skyltar om åt vilket håll vi skulle gå när stigen delade sig. En and måste jag förstås fotografera på vägen upp.
Många mötte vi, människor alltså, inte änder, som vi frågade om vägen men ingen kände till St Michaels Kyrka, så vi chansade och gick lite hit och dit. Så småningom mötte vi en propert klädd man som såg ut som en offentligt anställd tjänsteman. Han borde väl veta....Nehej, han var totalt helvirrig och hänvisade hela tiden till St Nicolaus Kyrka som låg långt därifrån. Två fanns det också som vi turister borde besöka, sa han, men att vi önskade se St Mikaels Kyrka brydde han sig inte om utan fortsatte upprepa den andra kyrkans namn tills vi vände och gick ifrån honom. Suck!!
 
Till slut fick vi kontakt med ett tyskt par som pekade neråt och se, där dök den upp, den fina lilla träkyrkan.
Dold bland grönskan framträdde den till sist med sin alldeles speciella byggnadsstil. Jättefin! Jag stannar inte upp och berättar mer om den då jag försöker hinna med hela dagen på ett enda blogginlägg nu då jag alldeles strax ska ut och resa igen.
 
Efter denna efterlängtade miljö var det skönt att gå nerför de slingrande stigarna till ett mysigt utecafé vid palatset för dryck och glass. Vi vandrade tillbaka till staden och floden där många trampade båtar denna fina sommardag.
Vad tycks om båtbilen? Läcker, eller hur? Förstår ni vilken mysig stad Prag är? Tänk om vi haft många dagar att spendera där. Då hade vi kanske unnat oss en picknick på ön och kanske en tramptur på floden :).
 
Istället vandrar vi vidare längs floden, passerar en park full av ungdomar och roliga skulpturer. En jättebaby ville många fotografera sig vid.
Vet inte om de gula pingvinerna räknas som konst men söta var de i alla fall.
Vi såg sladdar så de lyser säkert när det blir mörkt.
 
En mysig restaurang gick vi förbi på vår väg mot Vojanovy Garden.
Det blev faktiskt så att vi åt vår sista lunch där, tonfisksallad med en god öl till. Det var som att Prag krävde öl till maten. Mina försök till andra drycker gick inget vidare och en kall öl en varm dag smakar väldigt gott.
 
I den stora trädgården vilade mindre fräscha män på parkbänkar men de gjorde inte oss något utan vi gick vidare mot de skrik vi hörde. Som tur är kände jag igen påfåglarnas läten för det var just dem vi ville se.
Många var de som låg på gräsmattan eller satt i träden med sina magnifika stjärtfjädrar hängande. Tyvärr fick vi inte se någon med dem uppspärrade, men var ändå så nöjda.
En snygging satte sig på broräcket också.
 
Efter lunchen strosade vi tillbaka över Karlsbron och då var floden full av sommarlata människor på trampbåtfärd.
Den 18 maj 2017 var en fin dag som synes. Efter någon timmes vila hann jag besöka marknaden vid hotellet där jag köpte lite souvenirer till mina kattvakter och ett par fina konsthantverkörhängen till mig själv. Tyvärr har jag redan tappat det ena.
 
Vi gick ut igen efter 19. Då var det fortfarande +25°. Helt underbart. Vi satte oss med utsikt över torget där diverse gatukonstnärer härjade, bl.a. en svensk med otrolig energi och svada som engagerade folk att hjälpa honom upp på en mysko konstruktion med bl.a. en mikrougn högt upp. Det såg ganska farligt ut men till sist kom han upp efter mycket pladder och vandrande runt i den omgivande ringen av intresserade människor. Nog fick han jobba för de slantar han sen fick i sin keps. Inte direkt någon stor konst men roligt att se. 
 
Vi satt lugnt och drack en Aperol Sprits, sen grekisk sallad och mineralvatten!! Men vi måste ju bara smaka en Trdlo. Överallt fanns dessa stånd med läckra bakverk kallade trdl eller trdlo. Enligt guiden var de inte någon tjeckisk specialitet utan en ungersk, men vi hade i alla fall aldrig sett något liknande. Långt ned i ett tidigare inlägg om Prag hittar ni en bild över ett trdlostånd.
 
Till slut unnade jag mig en med chokladkräm inuti och den var jättegod. De såldes också med grädde eller glass och sylt till men så mycket orkade jag inte denna varma kväll. Just nu har jag ingen bild men kanhända min väninna har en så att jag kan fylla på med senare. Här kommer den :
 
Ha en skön helg! Solen har faktiskt lyst idag när jag stressar på för att hinna fixa allt innan resan :).
 
 

Pragrundtur sista timmarna

Kategori: Resor och utflykter

Efter flodturen och promenaden tillbaka till Stare Mesto, den gamla staden, var det äntligen dags för lunch. Klockan var då redan 15 så åtminstone jag var ordentligt hungrig. Vi skulle besöka en medeltida restaurang. På vägen dit visade guiden hur pragborna förr dekorerade sina hus genom att visa vem som bodde där. Här bodde troligen en fiskare, så tolkar jag figuren.
Så kom vi då fram till restaurangen och gick in i mörkret mot den smala trappan ner till underjorden.
Lite läbbig känsla när jag fotograferar med blixt men mysigt i den rätta belysningen. Som ni ser fick vi sitta på enkla träbänkar där vi serverades olika rätter, först en potatissoppa med svamp, sen hade vi valt pasta med spenat, en väldigt modern rätt som smakade jättebra. Många valde kött vilket blev mer traditionella rätter med deras specialpotatis, á la knödelaktigt. Såg inte gott ut, men var nog det, för jag hörde inga klagomål. Gott bröd och en öl till förstås! 
 
När vi gick ut uppför trappan efter någon timme tog jag en bild utan blixt.
Sen blev det till att kisa när vi kom ut i solskenet utanför.
 
Vi vandrade då mot de judiska kvarteren och passerade ett mysigt café som vi gärna besökt då vi inte fick  kaffe/te på maten.
Kafka hade bott på 14 olika ställen i Prag och där fanns museum, som här café eller en staty som minne.
 
Nedan en fin synagoga. Guiden berättade om alla pogromer judarna utsatts för, om gettot de tvingats leva i men också bättre tider.
Den judiska kyrkogården rymde tolv lager gravar på varandra. Så trångt var det i gettot så för att rymma att begrava alla var de tvungna att lägga gravarna ovanpå. Däruppe till vänster på bilden nedan ligger kyrkogården. Vi gick aldrig in men jag har sett en bild i guideboken hur tätt gravstenarna ligger. Klicka på länken ovan så får ni också se den.
Tröttare och tröttare blev vi men en bild till orkar vi med, på en skulptur av den käre Frans Kafka. Ja, en tolkning av hans litteratur i alla fall.
Läcker, tycker jag. I drygt sex timmar hade vi varit på vandrande fot med avbrott för en båttur och lunch. Det var skönt att återvända till hotellrummet, inta horisontalläge en stund innan dusch och ut för kvällmat senare. Då hade vi otur och hamnade på en stor uterestaurang vid torget med gapiga svenskar vid bordet intill samt dåligt vin som inte gick att byta ut samt ganska trist mat. Men dagen som helhet var en fantastisk upplevelse av staden Prag.
 
Nu ska jag snart ut och resa igen. Jag hade hoppas att jag skulle hunnit med att blogga färdigt om vårens Pragresa men det går nog inte. Får se hur flitig jag kan vara men något inlägg om vår tredje dag kanske ändå kan hinnas med. Ute regnar det för fullt men jag har hunnit med utearbetet både här hemma och på stugan (nästan) så det känns okej. Vi ska förhoppningsvis få möta solen söderut :).
 
Med hopp om en fin oktobervecka!