Lördag den 17 maj följde jag med på en resa jag länge velat göra. Halv åtta åkte vi från Bokcafé Pilgatan, en buss full med kulturintresserade människor, mest kvinnor över 65 men några män och yngre var med. Jag fick ett eget säte med fönster då mitt sällskap hade fått förhinder. Som tur fanns det två väninnor med så jag slapp känna mig ensam. Vi åkte mot Skellefteå där vi hämtade upp de två sista innan bussen svängde av mot inlandet. Resan tog ca 2,5 timme men gick så fort då vi hade en fantastisk föreläsare som berättade underhållande och intressant.
Österjörn Kyrka
Birgitta Holm hette vår ciceron. Hon har jobbat med Sara Lidman sen 1977, skrivit biografi om henne och gjort dessa resor i samarbete med Bokcaféet i 17 år. Hon berättade lugnt om Jernbaneeposet där Saras farfar, med namnet Didrik i böckerna, var huvudperson. Som tur var hade jag börjat läsa Nabots sten, en av dessa tolv böcker, så jag kände igen en del. Hon gjorde det ännu mer spännande genom att jämföra Didrik med Peter Karlsson, Northvolt, och den historien som till viss del slutade likadant.
Första stopp var Österjörn som kallas Lillvattnet i böckerna. En fin kyrka där vi fick en kort guidning. Jag gick mest och fotade och lyssnade lite halvhjärtat.
En gammal dörr rakt fram men vi gick in genom sidoingången.
Så vackert kor. Speciellt korset tyckte jag om då jag slapp se den lidande Jesus uppspikad och istället denna vackra mantel som visar på en uppstånden Jesus där glädje och hopp förmedlas.
En fin kyrkorgel, ja överhuvudtaget en liten vacker kyrka.
Träsnidarkonst
Ut gick vi sen över kyrkogården för att se Sara Lidmans grav bredvid sin farfar Erik Lidman, förebilden till Didrik.
Med vacker utsikt över sjön, vad den nu heter. Vädret var jättefint, det bästa på alla 17 utflykterna, sas det. Ca 15 grader och strålande sol. Lite mindre grönt än i Umeå, men vi befann oss ju både längre norrut och längre inåt landet.
Vi åkte sen till Jörn där järnvägen passerar och fick se det fina stationshuset, fotat genom bussens fönster. Inget stopp i orten utan vi fortsatte direkt till..
... Missenträsk, (kallat Ecksträsk i böckerna) där vi bjöds på lunch i skolan.
Salen var inredd som ett Sara-museum,
med bild och ord från hennes liv och litteratur.
Mycket att se, läsa och begrunda efter att vi ätit vår sallad med tillbehör som byborna ordnat.
En sån skrivmaskin köpte jag på 80-talet då jag började plugga P-linjen på Umeå Universitet. Strax var den omodern och man skulle haft en dator istället, men jag tog det lugnt innan jag skaffade en sådan. På arbetsplatserna fanns den ju redan. Jag minns att jag lärde mig skriva på WordPerfect under min tid som P-praktikant på Posten 1987.
En kort promenad till Saras hus kändes bra.
Längs byavägen.
Konstinstallation, gissar jag. Sådana mjölkhämtare, dock inte rostiga, hade vi när jag var liten och bodde i byn Grisbackaänget nära Umeå stad. Så nära att den inte längre finns kvar utan har tagits över av Västerslätts industriområde.
Missenträsk ligger vackert med böljande kullar. Saras hus låg i slutet på vägen, nästan högst upp nära skogen.
Här ser ni gården bakom oss. Man anar också nyare villor till höger så det verkar vara en levande bygd.
Jag tog bara en bild inifrån huset, på hennes stora släkt. Jag gissar att det är Saras farfar på den lilla bilden under den fina klockan.
Återvandring mot skolan då bussen strax skulle ta oss hemåt igen. Lite bokprat blev det på hemvägen men mesta tiden fick man titta ut genom fönstret, filosofera eller slumra en stund om man som jag satt ensam. Lite eget bussfika piggade upp.
Visst vill man läsa mer av hennes böcker men nu har jag förutom den nämnda även läst hennes första romaner, Tjärdalen och Hjortronlandet, på kort tid. De är bra men inte helt lätt att läsa med dialog och tankar på dialekt och ett rikt persongalleri som det tar ett tag att komma underfund med. I alla fall hade jag lite svårt med det.
Nu har sommaren kommit med underbara färger och dofter i naturen. Häggen är snart överblommad och syrenen börjar slå ut.
Ha en fin sommar!
0 kommentar(er)
