Igår besökte jag (äntligen) resterna av min barndomsby för att föreviga de enstaka gårdar som finns kvar nu när Botniabanan och den godsbangård som håller på att uppföras helt kommer att utplåna byn Grisbackaänget. Någon byaskylt har inte funnits på många år men i den byn som då bestod av 21 gårdar levde jag mina första 13 år. 1968 flyttade vår familj till närbelägna villaområdet Västerslätt och då började gårdar rivas för att ge plats för Västerslätts Industriområde. De senaste åren (15 kanske) har bara 7-8 hus stått kvar och varit bebodda.
Nu har alla flyttat ut och de hus som står kvar används enbart av de som arbetar på området, ser det ut som. Som ni förstår finns det hos mig åtskilliga minnen och framförallt känslor inför dessa hus.
Här bodde farbror Ville och tant Lina och i gården snett bakom bodde en av mina barndomsvänner.
Sorg över de som inte längre lever, vemod över de liv som levts, glädje över att ha känt dessa människor är några av de känslor jag får.
Betydligt mera positiva känslor ger detta hus, där min bästa kompis Britt bodde. Oj, vad roligt vi har haft här, och kommer tårar så är det tårar av glädje över allt gott som skett i detta hem. Som ni förstår har huset renoverats på senare tid och nu ska det flyttas till Tomtebo, ett nytt bostadsområde här i utkanten av Umeå. En liten bit av Grisbackaänget får faktiskt finnas kvar :).
Huset är redan flyttat från sin ursprungliga plats och uppallat på ett transportfordon.
Vår familj var jordbrukare och en bit från gården fanns mark som vi brukade. Här, på det som en gång varit åkrar som kallades "Gäla" hade vi slåtter. Fina timmerlador och diken fulla av åkerbär, underbara minnen av stunder då jag och mamma kom med fikakorgen och vi alla satte oss ned, lutade mot en hässja eller en solig laduvägg och åt vad som bjöds, minns speciellt kärnmjölken som var syrligt läskande. Den nordsvenska hästen fick också vila, Dolla stod stor och trygg i närheten och åt klöver.
Så här ser alltså den platsen ut idag. Känslor? Jaaa!
Egentligen finns inga ord för vad jag känner när jag ser det här, men jag tror ni förstår. Jag känner i alla fall att jag vill berätta mer om min by och nu har jag skapat en egen kategori för inlägg om Grisbackaänget så det kommer troligtvis att fyllas på med mer minnen.
Många fler intressanta inlägg på temat Känsla hittar ni på Fototriss.