Barbro S

Grisbackaänget - Fototriss
Så roligt när jag får använda mina senaste bilder i Fototrissutmaningen. Denna vecka är temat Känsla, något som det finns otaliga sätt att tolka.

Igår besökte jag (äntligen) resterna av min barndomsby för att föreviga de enstaka gårdar som finns kvar nu när Botniabanan och den godsbangård som håller på att uppföras helt kommer att utplåna byn Grisbackaänget. Någon byaskylt har inte funnits på många år men i den byn som då bestod av 21 gårdar levde jag mina första 13 år. 1968 flyttade vår familj till närbelägna villaområdet Västerslätt och då började gårdar rivas för att ge plats för Västerslätts Industriområde. De senaste åren (15 kanske) har bara 7-8 hus stått kvar och varit bebodda.

Nu har alla flyttat ut och de hus som står kvar används enbart av de som arbetar på området, ser det ut som. Som ni förstår finns det hos mig åtskilliga minnen och framförallt känslor inför dessa hus.
Här bodde farbror Ville och tant Lina och i gården snett bakom bodde en av mina barndomsvänner.

Sorg över de som inte längre lever, vemod över de liv som levts, glädje över att ha känt dessa människor är några av de känslor jag får.

Betydligt mera positiva känslor ger detta hus, där min bästa kompis Britt bodde. Oj, vad roligt vi har haft här, och kommer tårar så är det tårar av glädje över allt gott som skett i detta hem. Som ni förstår har huset renoverats på senare tid och nu ska det flyttas till Tomtebo, ett nytt bostadsområde här i utkanten av Umeå. En liten bit av Grisbackaänget får faktiskt finnas kvar :).

Huset är redan flyttat från sin ursprungliga plats och uppallat på ett transportfordon.

Vår familj var jordbrukare och en bit från gården fanns mark som vi brukade. Här, på det som en gång varit åkrar som kallades "Gäla" hade vi slåtter. Fina timmerlador och diken fulla av åkerbär, underbara minnen av stunder då jag och mamma kom med fikakorgen och vi alla satte oss ned, lutade mot en hässja eller en solig laduvägg och åt vad som bjöds, minns speciellt kärnmjölken som var syrligt läskande. Den nordsvenska hästen fick också vila, Dolla stod stor och trygg i närheten och åt klöver.

Så här ser alltså den platsen ut idag. Känslor? Jaaa!

Egentligen finns inga ord för vad jag känner när jag ser det här, men jag tror ni förstår. Jag känner i alla fall att jag vill berätta mer om min by och nu har jag skapat en egen kategori för inlägg om Grisbackaänget så det kommer troligtvis att fyllas på med mer minnen.

Många fler intressanta inlägg på temat Känsla hittar ni på Fototriss.
#1 - Nollan

Åh, det var en känslosam triss och en intressant liten historia kring. Tack för att du delar med dig!

#2 - Bokmalen

Wow!! Jag förstår att det måste va en hel massa känslor du får. Du beskriver dom bra.

Jag har lite samma känslor av tomtebo. Min mor växte upp i det röda huset som stod vid nydalasjönsviken där vid tomtebo. Allt är ju borta nu men när jag växte upp så var det en speciell plats att besöka. Morfar som klbbade gädda i vassen å mamma som badade vid den lilla bryggan som fanns kvar när jag var liten... Allt är borta...

Många känslor som sagt...

Ha en fin Valentindag!

Kramen, Maria

#3 - Mia

En annorlunda, men bra tolkning av temat. Skoj detta att se hur olika vi tänker och associerar till när vi får ett ord som "uppgift" :)

Mia

#4 - Camilla- Bilder Av Livets Lust

Oj vilken otroligt känslosam triss....

tack för att du delar med och tomtebo vet jag exakt vart det ligger....

Jag har min syster boendes på Skogråvägen nämligen!

S

alla ♥♥♥♥ till dig i dag!

#5 - Jane

Din fina triss var verkligen fylld av känslor! Tack för att du delade med dig av dem :)

#6 - Marie Carpe Diem

Väldigt fyllt med känslor :-)

#7 - Jane

Tack för ditt besök :) Staden är Gävle...

#8 - mimmi

Det var mycket känslor i dina bilder och mer när man läste det du skrev .. då kände man själv ett sorts vemod också när man tittade på bilderna Det var väldiga fina bilder :)

#9 - Kerstin

Fin och känslofylld triss. Jag förstår så väl dina känslor. Vårt hus köptes upp och revs för Botniabanans framfart.

Bilderna på hästen tog jag ute i Röbäck. Parkerade bilden vid Glödheta och gick tillbaka efter gångbanan. Mycket folk i rörelse och många vackra hästar att se och fota. :)

Ha en fin vecka.

#10 - Halloj världen ! /Inger

Jag gillar första bilden bäst, även om den väcker känslan av sorg hos dig. Den är fin.

#11 - LEna Norgren

Verkligen massor av känslor och härligt att få vara med på din vandring där ute på slätten som nu verkligen förändras.....såna här gånger skulle man ju vilja att man hade haft kameran med då som man har den idag.Vet att jag har nästan inga kort från mina barndomskvarter och allt förändras ju.Känslorna och minnenna finns ju kvar fast de bleknar ju....jättefin triss.

#12 - Jah Hollis

Det finns mycket känsla och känslor i din berättelse och dina bilder. Och tänka sig, jag har en gång för många år sedan också bott i ett område som heter Tomtebo, fast i Småland.

#13 - E-B

Hej! Jag hittade hit via tovessida...

Vill bara säga att du skriver så himla fint! Jag förstår till viss del din känsla, visserligen finns min barndomsby ff kvar, men känslan för den är densamma.

Allt gott!