Såsom varande ensamstående (enastående :)?) utan barn känns det väldigt berikande att få idka familjeliv ibland, om än bara i korta stunder. Jag har mina syskonbarn och deras partner/familj att umgås med främst till jul och på födelsedagar samt mera spontant sommartid i stugan. Jag är faktiskt väldigt tacksam att de finns då nästan alla äldre släktingar i närheten är borta.
Dessutom umgicks jag mycket med några yngre väninnor när de fick sina barn och dem har jag också ett speciellt band till även om vi idag inte ses ofta. Jag har följt dem sen de var små och tycker mycket om de barnen. En av dem fyllde 18 igår.
Det är just ett födelsedagskalas jag ska skildra här, men det är lilla syskonbarnbarnet A som fyllde fyra i början av oktober och vi var många som samlades kring henne i det familjärt varma hemmet på Grubbevägen.
Jag var lite osäker på hur min present skulle tas emot. För en tid sen beställde jag en bild av en annan bloggare, Malin Schlott, som jag tyckte var så fin. Jag köpte en ram som var ganska trist men kom så på idén att lägga med lite klistermärken i paketet och ge Agnes möjlighet att dekorera ramen själv.
Det gick hon in för med liv och lust, glittriga stjärnor och fjärilar klistrades på i en rasande fart och sen bar hon upp tavlan till sitt rum där den fick en framträdande plats. Gammelfaster blev så varm i hjärtat:).
Många paket blev det och här får hon hjälp av storebror och mamma.
L, som redan har börjat i skolan, sexårs heter det kanske, visar sin förmåga till yoga eller vad det nu kan vara. Mjuk i kroppen är han i alla fall. Vi äldre bara ler och tänker kanske...ja, det var då...
Mor A bjuder på tårta och mer godsaker i sitt fina kök. Då är det dags att blåsa ut ljusen, önska (hemligt) och sjunga för jubilarerna. Jo, det finns en till.
Så synd att jag alltid kör bil dit, för det bjöds på whisky från Canada. Visserligen tycker jag inte om whisky (eller cognac) men en liten skvätt i te eller kaffe kunde nog smakat gott.
Födelsedagsbarn nr 2, barnens far J, hade nämligen just kommit hem från en resa till Canada, Winnipeg, tror jag det var, där han diskuterat Kultur på Campus-utbyte med universitetsfolk.
Viktigt vara cool när man är hårdrockare även om bandet han spelar med idag,
Plan a Revolution, har mjukare tongångar. Även jag, som brukar kalla hårdrock för cykelkrossarmusik, tycker om att lyssna på dem.
Trots delad bemärkelsedag var utan tvivel denna lilla rosa tjej huvudpersonen, här iförd både presenthatt och presentvantar.
Tror inte J misstyckte alls, med jetlag i kroppen (han kom hem bara några timmar tidigare) var det nog skönt att bara chilla, inte minst i garaget:).
Efter några intensiva timmars umgänge, vi var fjorton personer, åkte jag tillbaka till mina tystlåtna sambos, katterna. Jag gillar både och men ska jag vara helt ärlig så vore det roligt med minst en person till i hushållet, åtminstone ett par dagar i veckan.
1 kommentar(er)
