Barbro S

Moln över Glassgränd
Min granne ringde häftigt på min dörr i morse. Som tur var hade jag stigit upp och klätt mig, är lite seg nu för tiden. Ska jag skylla på handen eller hösttrötthet eller bara att jag nu unnar mig att vara bekväm när inget speciellt står för dörren?
 
Nja, men vid dörren stod i alla fall L och bad mig komma ut och ta en bild av det vackra molnet. Det gjorde jag.

Läckert, som en regnbåge på molnet, vet ej om jag sett ett sådant förut, har i alla fall inte fotograferat ett.

Min granne L, som krattar löv för att lägga som skydd för alla fina perenner hon har, återkom efter 20 minuter när molnet ändrat sig. Snabbt upp efter kameran igen och då såg det ut så här.

Ett reaplan (heter det så idag?) har korsat himlen så det blev ännu ett konstverk över taken på den gula huslängan här på Glassgränd.

Det blåser så bollpilarna på vår innergård tappar snart alla sina löv.

Och på baksidan sitter min lilla Desirée på toppen av de fula och iskalla betongplattorna. Med tanke på hennes tidigare besvär är det inte alls bra att hon sitter där och fryser (tror jag) men vad gör man? Jo, tar ett kort:)...

..och sen lockar jag med henne på promenad i skogen.

Det är problem att få med bilderna på bloggen idag. Får se om det löser sig snart. Hade problem med ett gammalt inlägg också för någon dag sen. Inte bra.

En fin solig höstdag då jag och min forna orienterarkompis besökte stället för en gammal kontroll där vi tidigare funnit embryon till trattkantareller. Först ingenting, sen småpyttisar och sen... riktigt härligt stora och många fina svampar att plocka och glädjas åt. Jag glömde bort att jag hade en skadad hand men den gjorde sig påmind innan jag kommit hem så då gav jag bort svampen för att slippa rensa den. Jag har ändå så gott om trattisar, både kvar sen ifjol och alla jag funnit denna fantastiska kantarellhöst.