I torsdags, den 26 maj, gick den årliga vandringen från Jämteböle och Spöland till minne och ära av Linné som år 1732 besökte platsen och också övernattade där. Umeås New Friends hade den som en programpunkt och vi var några (alltför få) som passade på att följa med. Å andra sidan fick vi som var med en mycket härlig upplevelse.
Till skillnad från idag då regnet ännu blöter marken fast det slutat droppa uppifrån så lyste solen i torsdags kväll och vindarna var behagligt måttliga. I Jämteböle har jag aldrig varit mig veterligen (kul använda gamla uttryck:)). Min mor var från Tegsnäset så vi har passerat massor av gånger då vi hälsat på hos släktingarna men för mig var detta första gången jag besökte denna vackra by. På vägen dit passerade vi Snålltjärn som jag aldrig hört talas om men tycker är ett så roligt namn. Snåll, vad är det för något? Tror ni inte att jag då igår läste i evenemangsguiden om den fina badplatsen i Snålltjärn. Där ser man.
Vandringen från Jämteböle påbörjades kl 18 men då vi var sena från Umeå fick vi vandra på egen hand. Förseningen berodde till viss del på att vi såg en järpe spatsera lugnt med synlig huvudtofs på bygdegården. Till slut kom vi i alla fall fram till stigens början.
I försöker likna vandrarna på skylten:) och lyckas riktigt bra.
Lite konst fann vi också. En hög med kraftiga kedjor som jag absolut tycker skulle passa som installation på Umedalens Skulpturpark. Vad tycker ni andra?
Linnévägen är 7,7 km från Jämteböle till Spöland eller tvärtom men vi går bara 2,7 km till Trätmyran som är mötesplatsen mellan de två orterna. Från början letar vi orange färgklickar som ska markera leden enligt skyltar men inser snart att det nog bara är att gå vägen framåt helt utan skogsavstickare.
Den sista biten går rejält uppför och här stannar vi till lite andfådda innan vi når raststugan där folket har samlats. Spelmansmusik hörs bland skogens träd och det är så stämningsfullt.
Jag hade förväntat mig kanske lite dragspel och någon fiol men där fanns ett helt spelmanslag, nämligen Umebygdens spelmansgille som förgyllde kvällen med fin musik.
Lite stör bilen och plaststolarna men försök bortse från det. Notera ledarens vackra jacka, en sån skulle jag vilja ha:). Efter musikunderhållning och välkomsttal då även vi som kom utbyss ifrån blev nämnda (annars kände nog de flesta varandra) var det dags för grillning och fika.
I grillstugan var det fullt men mitt lilla foliepaket innehållande grovt korvbröd, ostskivor och en soja Chorizokorv med senap på rymdes på gallret.
Mina vänner flyttade helt sonika på en bänk så vi kunde sitta och få i alla fall lite solstrålar på oss.
Låånga är skuggorna som synes.
Tre grillstugor, bänkar och inte minst detta fräscha utedass har alla tillverkats av idéella krafter från byarna. Lägg märke till att det finns både en herr- och damsida. Det har jag aldrig förr sett på någon allmän toalett i naturen.
Jag blir så imponerad av de som gör mycket helt gratis som kommer oss andra besökare till del. De tillhör nog de flesta den äldre generationen och jag kan bara undra om de som kommer efter vill arbeta lika idéellt i vårt kommersialiserade samhälle?? Man kan alltid hoppas för det är ett fin och betydande insats de gör.
Medan vi fikade bjöds vi på fler gånglåtar och andra glada och mer vemodiga toner på denna vackra plats.
Längst upp i mitten något som påminner om Lapporten :) men nog bara är en brandgata.
Vi pratade Linné, kosläpp och byagemenskap med några Spölandskvinnor innan det var dags att bryta upp. De hade 5 km hem så en del passade på att få åka med i bilarna tillbaka. Vi däremot gick samma väg som vi kom och det blev en total vandring på drygt 5 km vilket var helt lagom för åtminstone mig som inte riktigt byggt upp min kondition än. Jag har inte kunnat börja sommarens orientering ännu men vi är på gång.
Vi gick långsammare nu och hann stanna upp och titta oss omkring mer. Vackra stenar och detta fina älgtorn fångade vår uppmärksamhet. Inuti stod en övergiven Bullens korvburk:). Klicka på bilderna om du vill se dem lite större.
En liten avstickare till Busjön gjorde vi också längs en slingrande skogsstig ackompanjerad av fåglarnas sköna vårsång. 
Solen började gå ner över den svarta tjärnen men så här mörkt hade det inte hunnit bli i verkligheten. Vi hade turen att få se både en lövsångare (säker för jag känner igen sången:) och en ärtsångare (osäker), den senare helt synlig i toppen av en stor björk.
Där hade avverkats en hel del och jag fann en vacker trädskiva som jag ville ta med hem utan att veta vad jag ska använda den till. Här är det I som hjälper mig att bära.
Solen går ned bak stock och gran, som ett glödande klot vilar den en stund på timmerhögen.
Då är vi nästan framme vid Linnévägens början. L:s röda BMW väntar på oss.
Solens strålar gör skylten extra färgglad, riktigt regnbågsvacker.
Vi stannar en stund till för att njuta av utsikten, fotografera lite och bara uppleva landsbygden. Jämteböle verkar vara långsträckt. Vi tyckte att vi passerade mest sommarstugor förutom bygdegården, men vi hade kanske inte riktigt kommit in i byn?
Vackra kvällsvyer över våtmarkerna. Det som glittrar kanske är älvorna på väg till sin dans eller något annat lika magiskt:).
Jämteböleån med en vilande kanadagås vid kanten. Två änder lyfte just när jag fotograferade, se plasket i vattnet.
Ett fågeltorn fanns i närheten och ett sådant kan vi inte motstå så det blev en kort promenad dit. Enstaka sjöfåglar anades, omöjliga att identifiera i skymningen men en bisamråtta som snabbt simmade förbi tog vi inte miste på.
Nu är klockan mer än 22 och i vänstra hörnet har älvorna redan börjat dansa över sjön. Det är dags att bege sig hemåt efter en mycket lyckad och givande kvällsutflykt i Linnés fotspår.
3 kommentar(er)
