Det var denna märkliga humlesurrande manick som fångade vår uppmärksamhet där vi stod på kajen och väntade in våra vänner.
Den kallas visst hexacopter men han som styr den, Peter Eriksson, Airphoto, har gjort om maskinen till en fjärrstyrd kamera som kan fotografera upp till 120 meters höjd. Det var alltså inget ufo om ni nu trodde det:).
Här ser ni den komma flygande in över det hus som håller på att rivas inför bygget av det nya kulturhuset på kajen.
Till höger det vackra Stora Hotellet som var en del av min arbetsplats en gång i tiden. Vi hade även studentfesten där våren 1973 då jag gick ut treårig humanistisk linje från Östra gymnasiet och bara var 18 år. Längesen, suck!
Längesen var det också jag var ute på fågelskådning. Därför tog jag en cykeltur bl.a. till Mariehemsdammen i söndags för att få skåda lite fågel på nära håll.
I det brunaktiga vattnet trängs massor av fåglar, mest måsar och änder men även en och annan mindre vanlig art. Jag hade tur som fick se den vackra, härligt färgstarka Mandarinanden igen.
Fortfarande så exotisk även om det nu troligtvis finns två här i Umetrakten. Om det också finns någon hona är för mig okänt. De är brunspräckliga som de flesta andhonor, inte alls färgsprakande som hanen.
Mandarinanden var lite skygg men jag hann i alla fall ta två bilder innan den försvann ur min åsyn. En annan liten baddare som var svårfotograferad var denna som mest befann sig under vattenytan.
Gissa vem:)?
Efter många försök fångade jag den pigga knipungen ovan ytan innan den dök igen.
Varje år har vi kniphonor i holkar vid Kullasjön som ruvar på ägg men jag har aldrig sett några ungar i sjön, märkligt nog. Kul då att få se dem här.
Måsungar är också ganska söta fast de inte har de vuxnas lysande vita fjäderdräkt.
En stillsam mås är kanske inte det mest vanliga i en damm där folk som passerar matar fåglarna men här ligger den och speglar sig i det smutsbruna vattnet.
I dammen finns också tama gäss som på vintern bor hos Signar, han med Täftelogen, ni vet, fast han inte bor i Täfteå utan i Åbyn granne med en bekant till mig faktiskt.
Jag antar att de är vingklippta på något sätt, annars hade de väl flugit sin kos som Nils Holgerssons gås, men nu förgyller de Mariehemsängarna för oss besökare hela sommaren tills det blir för kallt för dem att vistas ute. Då kommer Signar och hämtar hem dem igen som han gjort många år tidigare.
Visst är de fina?
En kompis till mig tyckte att det var otäckt att besöka dammen för hon upplevde sig vara förföljd av fåglarna om hon stannade upp. Det gick bra för mig att fotografera i lugn och ro då det var rätt så mycket folk i farten denna söndag men här kommer de i samlad trupp för att tigga mat av mig.
Det är lite märkligt för man upplever ju inte att de tittar rakt på en när de håller huvudet åt ett annat håll men se på den vita till vänster, visst är det mig den spanar in? De har ju ögonen på var sida om huvudet, inte rakt fram som vi människor.
Inte hade jag något att ge dem men som tur var fanns andra med torra brödkanter som de kastade ut så dessa förlorade snart intresset för mig.
En till art som jag inte direkt kände igen var dessa två med vita magar som jag senare identifierade som bläsandshonor i min fågelbok.
Till höger spatserar en vanlig gräsandshona som ju är lite större.
En givande utflykt i höstsolens sken så jag fick mitt fågelbehov tillfredsställt. Inatt har det regnat så gräset är blött men solen visar sig emellanåt och det är nästan +16° ute i skuggan. När det har torkat upp lite mer ska jag ta med Desirée på en promenad till skogen. Tusse är nog där redan, han väntar minsann inte på mig och det tycker jag är ganska skönt, men lilla fröken vill minsann ha sällskap om hon ska gå längre sträckor.
1 kommentar(er)
