Jag kom som av mig, inget är roligt längre för bostadsrättsföreningens styrelse har skickat ut ett papper till alla med klagomål på lösspringande katter. Då väcks alla hemska minnen till liv från sommaren 2006 då jag flyttade hit med mina katter och blev påhoppad från en massa grannar (inte de närmaste som är hur bra som helst) för vad katter kunde göra, för vad andra katter gjort och lugna var de inte utan skrek, klagade högljutt och var allmänt osympatiska mot mig som just flyttat in. Det hör till saken att jag hade kollat upp innan med fyra olika boende att det var okej att ha katter lösa i området. Gissa om jag fick en otrevlig chock när andra boende började klaga.
Ett hemskt år var det och även om det aldrig slutat helt så har de flesta som klagade och skällde blivit trevliga. Det varit hanterbart så länge klagomålen kommer från en person i taget, kanske med ett år eller halvår mellan varje, men ett officiellt papper från styrelsen ger bränsle åt katthatarna i omgivningen och nu känns det som att de kommer att börja hoppa på mig igen. Vuxenmobbing kallas det.
Till detta passar kanske en bild av ett rivningsområde i centrala staden.
Om en katt gräver en grop i någons rabatt, skvätter lite jord på någons grusgång eller går över någons altan är väl ingenting att klaga på. I lagtexten nämns skador och avsevärda olägenheter men det är något helt annat. Självklart ersätter jag om någon av mina katter har förstört någons egendom men en grop i rabatten är löjligt. De gödslar jorden vilket bara är bra för växtligheten.
Exempel på avsevärda olägenheter är kanske ett bostadsområde i Vindeln som hade 40 katter, men mina två som springer lösa (men alltid kan gå in när de vill då de både har trappa till inglasad balkong och kattlucka in till lägenheten) är bara bra för området då de tar sorkar och möss samt i viss mån håller katter från andra områden borta.
I sommar har mina katter varit på stugan i 9,5 veckor och nu när vi har varit hemma drygt två veckor kommer klagomålen. Snacka om låg toleransnivå. När mina katter inte är här kommer katter som bor i andra närliggande områden, det vet jag, men deras ägare nås aldrig av klagomålen utan jag får ta allt.
Jag vill bara fly och flytta härifrån men det gör man ju inte i ett nafs.
Här är ett fint gammalt hus som har flyttats undan rivivrarna, här på tillfällig plats, men ska snart få en bättre permanent tomt i närheten.
Vår bostadsrättsförening firar 30 år och har bjudit in oss boende på firande med smörgåstårta och andra trevligheter nästa torsdag men nu törs jag inte gå dit för alltid finns det någon som vill ge sig på mig. Jag avskyr att bli skälld på, som ni förstår.
Mina arbetsskador kommer till stor del från vrålande chef och andra anställda som inte kunde behärska sitt humör utan vräkte ur sig sin dynga på mig, personalchefen eller tidigare när jag blev konferensvärdinna på Dragonen som 26-åring. Många gav sig på mig då ingen riktig chef fanns i närheten. Rune, Björn, husfrun och värst var köksmästaren Bosse förutom högste chefen som också kom och skrek med jämna mellanrum. De var inte lätta att tas med hur jag än ansträngde mig att göra rätt. De två första hade bara var sitt utbrott alldeles i början av min anställning, men de andra plågade mig i många år på olika sätt. Och jag var ingen slarver utan en mycket kompetent anställd, visserligen gjorde jag några få fel från början som ny men det hör väl till och bör accepteras.
Lite otäck, inte sant!
Ni förstår att jag är lite i obalans då jag drar upp sådant men bloggen finns som en ventil också, inte bara för trevligheter som jag för det mesta berättar om, eller hur?
Jag vet också att jag tar en risk då jag tar upp kattfrågor i min blogg, för de som inte tolererar katter i sin omgivning är tyvärr alltför vanliga. Inte fanns de förr. När jag växte upp klagade ingen på katter, ingen krävde helt orörda rabatter och idag är ju katterna kastrerade, märkta och omhändertagna så otroligt bra, åtminstone mina. Inte får de springa vind för våg hela dagarna. Jag ser till dem med jämna mellanrum, är ute med dem, ropar in dem på kvällen så de sover inne. Visserligen vill de ut en stund på natten men nu på hösten allt mindre. Min lilla kattjej går dessutom på låda inne mest varje dag så jag förstår inte vad folk klagar på. Kan det finnas andra katter i bostadsområdet som jag inte har en aning om? Kanske jag inte ska ta åt mig så mycket ändå.
Har ni orkat läsa så här länge kan jag avsluta med en vackrare bild så inte ni behöver må dåligt i alla fall:).
Klockan är halv sju på morgonen dagen efter en trevlig kräftskiva med vänner. Solen lyser varmt på dekorationerna och luften är härligt sensommarklar. Det var de sista dagarna på stugan innan jag flyttade hem för säsongen men nu önskar jag att jag kunde flytta dit igen.
Idag strilar regnet oavbrutet från grå himmel och kvällen mörknar tidigt så det skulle nog inte vara så trevligt att vistas i stugområdet som nu är ganska tomt förutom de som bor där åretrunt.
0 kommentar(er)
