konstbarbro

Katter på vift i vitt

Kategori: Katter

Med lite lock och pock och ibland handfast bärande får jag ut mina katter på vintern. I söndags, Alla Hjärtans Dag, gick de faktiskt ut frivilligt då det var milt väder. Med tveksamma steg.
Här är Desirée på väg tillbaka mot dörren men ångrar sig, kanske för att jag kommer och ställer mig i vägen :).
Klockan var nästan ett på dagen. Som synes har det snöat men ingen traktor som plogar än och då går det bra att ta ut dem. Med traktorljudet nära blir de för ängsliga och faktiskt jag också. Då känns det säkrast att ha dem inomhus.
 
En liten promenad runt hörnet räcker för henne, men intressanta dofter gör att hon stannar upp, kollar runt och nosar i luften.
Några steg till och där är gången upp till kattrappan lite längre fram till vänster. Jag har trampat upp den åt dem.
I somras satte jag upp ett till trappsteg längre ner där hon står för jag tyckte hon såg ut att ha det lite jobbigt med att hoppa upp på det övre. De är ju 10,5 år nu.
 
Stanna ett tag så matte får sig en bild till.
Innan det är dags att återvända till horisontalläge, varmt och skönt under bordet.
Ja, däremellan vankas det godis efter utevistelsen och möjligtvis också lite lek nu när de fått ljus och energi av allt det vita därute. Småtassarna måste också slickas varma, men sen är det sova som gäller.
 
Tusse som gått åt andra hållet kommer strax efter.
Inte så mycket revir att försvara nu när snön förhindrar långväga katter att komma på besök. Räven var länge sen den visade sig också. Inte så ofta jag ser den men spåren brukar synas på baksidan av husen. Den passerar bara nattetid och nu på vintern håller jag Tusse inne till 6-7 på morgonen de morgnar han vill ut. 
 
Just nu hör jag en tung suck bakom mig och där sitter Tusse och ser allvarligt på mig. Upp från skrivbordsstolen och ge honom lite godis ute på balkongen. Det är 0-gradigt idag men det blåser så Tusse tvekar lite på kattmöbeln därute på inglasad balkong med liten öppning mot kattrappan.
 
Tillbaka till i söndags då han tog en tvärrusning och hoppade direkt på trappsteg nr 2.
Han använder aldrig det nedersta och avstår oftast också det översta utan hoppar direkt från staketet upp en bit på trappan. Jag har sett honom halka ned en gång. Nej, jag såg inte själva fallet men däremot en grop i snön nedanför. Ett tag efter var han nog lite försiktigare men nu hoppar han som vanligt igen.
 
Oftast ångar han direkt in men även Tusse stannade snällt och lät sig fotograferas.
Med röd nos av kylan. Här sitter han ju på det översta ser jag men det är nog bara för att jag bad honom ta det lugnt :).
 
Ett tag senare ligger även Tusse  i godan ro på soffan.
De kan verkligen konsten att njuta och även få mig att må gott.
 
Snöhäng gillar jag så här kommer ett.
På eftermiddagen träffade jag min vän och gav honom ett fint inramat porträtt av oss båda tillsammans. Det var fusk då det var två bilder jag gjort collage av och retuscherat så det såg ut som att vi satt bredvid varandra. Kul när man kan få till det!
 
Han bjöd mig på middag på Taormina där de nyss bytt ägare men inte meny än. Sen fick jag också en bukett röda rosor som de flesta står kvar än, otroligt nog. Jag köpte tulpaner före det och de slokade på bara två-tre dagar. Men jag ger inte upp för det. När rosorna har vissnat köper jag nya tulpaner för de ger mig härlig vårkänsla.
 
Snart får jag besök av systerdottern och i morgon blir det besök på Bildmuséet med Umegänget.
 
Ha en trevlig helg ni också!
 
 
 

Kommentarer

  • Lena i Wales säger:

    Vilken fin katthistoria och underbara vinterbilder!
    Känner igen snötider och min katt. Hon ville inte gå ut, så jag fick puffa på lite och få ut henne genom framdörren och när jag stängt dörren och vänder mej om kommer hon in genom kattluckan på baksidan av huset. Hon gillade varken snö eller regn, en lite fröken! Hon blev 18 år och vi älskade henne.

    2016-02-24 | 08:46:28
    Bloggadress: http://lenaiwales.wordpress.com

Kommentera inlägget här: