En restaurang fann vi i alla fall efter strandpromenaden och där slog vi oss ned, ordentligt hungriga.
S mår gott att äntligen få vila. Pasta Vongole beställde vi och till det ett glas vino verde.
Jättegott men lite slabbigt med den tunna såsen. Tillbaka ville vi inte gå hela den långa vägen så vi unnade oss en tur med linbanan.
Till höger ser ni bron vi gått på. Turen gick väldigt snabbt, nästan så man blev besviken, men fin utsikt hade vi.
Träbänken där vi satt speglar sig i vattnet. Till höger den runda arenan och flaggraden vi tidigare passerat. Vips var vi framme...
.. och det var dags att kliva av. Där gick det två fina vadare i vattnet. Den svartvita känner jag igen som en skärfläcka men den andra måste jag googla.
En rödspov visar det sig vara. Det fanns också en till större, mer långbent gråaktig fågel. Kanske lite hägerlik men jag är inte helt säker så jag avstår att visa den.
På vår promenad tillbaka till tunnelbanan passerade vi en bassäng med roliga träskulpturer.
Bl.a. dessa lekande badkvinnor. Jag blir glad av att se dem 😄.
Arenan ser ni här lite närmare med snabel-a som logotyp.
Mycket mer fanns förstås att se i Nationernas Park men vi vände nöjda hemåt med de intryck vi fått.
Efter en stunds vila och lite kvällsfix gick vi ut i Lissabon igen några timmar senare. Vi strosade först lite planlöst, men fastnade inte redan i denna gränd som låg nära vårt hotell.
Det syns inte här men känslan var lite läbbig då man kunde ana droghandel i närheten. Vi vandrade istället vidare mot Rua Augusta, en stor gågata. Praca Dom Pedro IV med sin läckra gatusten ville vi förstås gå över.
Lite sjösjuk kanske man kan bli men det är en synvilla. En liten gränd till höger visade Elevador de Santa Justa.
Med vårt Lissabonkort hade vi kunnat åka upp gratis men det blev aldrig av. Vi fortsatte istället mot Augusta.
Gatan syns mellan husen. Uteserveringar, gatukonstnärer av alla de slag som sjöng, spelade, jonglerade eller bara stod alldeles still vit- eller guldmålade kantade vår promenad mot vattnet.
En vacker triumfbåge från 1873 som rests som ett minnesmärke över Lissabons återhämtning efter jordbävningen 1755. Den vetter mot Praca de Comércio, en stor öppen plats vid floden Tajo.
Kung Josef I blickar ut mot floden högt däruppe. Kvällen var varm och ljuvlig, +29-30°. Så skönt att strosa i oktoberkvällen.
Se, jag är barfota i sandalerna! En husfasad bytte hela tiden motiv. Något slags bildspel eller konstinstallation pågick.
Vi tittade oss omkring och pratade på medan vi gick. Vad vi inte tänkte på var att plattan vi gick på var upphöjd och två rejält höga trappsteg vette mot resterande torg. Plötsligt ser jag hur väninnan som gick på steget nedanför mig är väldigt nära kanten. Snabbt passerar en tanke att jag måste göra henne uppmärksam på det och jag börjar säga hennes namn -S...... I samma sekund ser jag hur hon tar ett steg rakt ut i luften och börjar falla. Jag sträcker ut min hand men våra fingrar nuddar bara ....Men så kommer en ängel. En stor brunbränd man i grön t-shirt som kom joggandes bakom tar snabbt tag om hennes arm och hejdar fallet. Utan att hon riktigt förstått något står hon åter på fast mark. "Is okej ?" säger han och rusar vidare.
Snacka om änglavakt. Jag tror att jag var mer chockad då jag såg vad som kunde ha hänt. Hon kunde ha brutit arm och ben, skrapat upp sitt ansikte och kanske fått hjärnskakning då kanterna var vassa och marmorn/stenen hård. Även jag kunde ha dragits med i fallet om hon tagit tag i min hand då inte jag är speciellt stark och dessutom stod högre upp. Huh! Jag blev riktigt skärrad men samtidigt så oerhört imponerad av mannens snabba, enkla ingripande som räddade min kära väninna från allvarliga skador.
Vi fortsatte mot vattnet där det pågick olika aktiviteter.
En brygga där en kvinna sjöng vackert och några dansade lugnt. Det var inte fado utan mer brasilianska rytmer, tror jag. Härligt att lyssna på en stund.
Nere på sanden hade någon skulpterat fantasidjur.
Lite småotäcka, kanske sådana finns i någon Star Wars-film??
Stenkonst fanns också, inte speciellt vackra men lite roliga. Vi vände åter och valde en uteservering där det inte levde om så mycket. Fast säker kunde man aldrig vara för vips kom en grupp ungdomar som uppträdde med högljudd musik och akrobatik. Oftast skickliga men ljudvolymen gillade jag inte.
Kvällens besvikelse var min mat då jag valde en torskgratäng med räkor. Jag fann två pyttesmå räkor och några strimlor torsk i den, lite mager utdelning. Då var vinet en trevligare upplevelse.
En givande men intensiv dag var snart över. Kl 23 var det fortfarande +29° den 2 oktober 2018.
Som motsats till de mycket kyliga dagar vi haft den senaste veckan med temperaturer på -18-20°. Idag är det "bara" -12°. Som kallast var det i gryningen den 21/1 då månförmörkelsen ägde rum, -22,9°. Kl 5.40 var jag uppe (tack vare min jamande katt) och tog en bild av blodmånen.
Lite suddig då jag har zoomat in den och bara använde en hushållspappersrulle som stativ mot fönsterbrädan. Ut gick jag inte med mitt riktiga kamerastativ pga kylan.
Jag önskar er en fin vintertid.
1 kommentar(er)
