Klass1-varning för snö här i Västerbottens kustland ger mig ett bra tillfälle att blogga om den senaste tiden. Det är ändå två plusgrader så det blir mest slask än så länge. Det ska visst snöa ända tills imorgon bitti och de har varnat för minst en dm snö. I april behöver man inte oroa sig då det tinar bort snabbt, tycker jag.
I slutet av mars, den 30, åkte jag och väninnan S till Degernäs för lite fågelskådning. Upp på limpan som skådarplatsen kallas, rigga upp tubkikaren på sitt stativ och ta sig en titt.
De var så långt bort att jag inte fick någon bra bild på svanarna, men sådana ska ni få se snart med risk att ni blir mer än nöjda :). Ibland flög de högljutt trumpetande in över oss, så vackra med kritvit fjäderdräkt mot den blå himlen. Nehej, ingen bild där heller, bara en ynklig suddig som jag inte vill visa.
Vi åkte vidare till Stora Tuvan där vi tog oss ett fika vid båtplatserna.
En solrosfrömatning vid fikabordet gav oss sällskap av några talgoxar. Lite svältfödda på fågelupplevelser åkte vi tillbaka till Degernäs. En förbipasserande hade nämnt en äng där man kom nära fåglarna. Vi chansade och kom rätt!! Bara en bil stod parkerad vid sidan av den smala vägen. Vi ställde oss bakom, drog ned bilrutorna och fotograferade som tokar.
Så nära på en äng bara några meter från vägen. Vilken lycka. Härligt livat pratade de på hela tiden. Jag har en film men då måste man gå via youtube för att kunna visa den här. Det får bli många stillbilder istället.
Några enstaka kanadagäss i svanegänget som betade flitigt.
Här flera som till och med doppat ned hela huvudet, till vänster, och en som vilar så harmoniskt. Jag hade önskat lite mer action men det var motljus så man såg inte vad man fotograferade direkt. När jag zoomade in fick jag se lite mer rörelser.
Ja, lite i alla fall men sen tar det fart.
Paret till höger inne i en häftig diskussion, eller kanske troligare, rivaler. Här hade det passat med ljud.
Jag provade att ljusa upp en bild ännu mer och då blev den lite som ett konstverk, tycker jag.
Bruno Liljefors, eller 😃. Vi var hellyckliga efter denna upplevelse. Jag har aldrig tidigare lyckats komma så nära vilda svanar. Utomlands har jag väl mött svanar som velat bli matade och därför inte varit rädda för oss människor, men det är ju en annan sak.
Torsdag den 1 april tog jag en riktigt lång promenad, vilket inte alls var meningen. Hela 3,5 timmar var jag ute och gick i Ersområdet. Jag började gå mot Ersmark via cykelbanan som går förbi Ersboda industriområde, därefter passerade jag Norrbotniabanebygget som grävts upp väldigt brett. Fick akta mig för grävmaskiner och lerpölar men kom så småningom fram till Ersforsen, ett villaområde med fin omgivning. Där mötte jag mina kära släktingar som också var ute och gick.
Vi stannade en stund på bron över Tavleån som så här års är ganska strid.
Vad gör man då som liten? Jo, kastar ner pinnar och ser hur de åker iväg med strömmen.
Jag ville inte gå samma väg tillbaka och övertalade dem att föja med även om A sa att det skulle bli mycket längre. Jag har tidigare cyklat men då kunnat gena vilket inte fungerade nu på grund av snömängderna. Vi följde cykelbanan mot Ersmark, tog av vid skolan och gick gamla Ersbodavägen åter. Den var lång!!
När vi kom till Tavleån en gång till tänkte jag vika in till höger genom skogen men där tog det stopp med en oplogad cykelbana.
Det blev till att vandra vidare med liten fröken som var otålig att inte få gå fritt förrän vi nådde cykelbanorna på Östra Ersboda. Därifrån gick jag i rasande fart pga hunger och en tv-serie jag ville se. Jag kom hem med hög puls och hjärtklappning men på tio minuter hade jag stekt ägg och fixat mackor vilket var den godaste lunch jag ätit på länge. Min särbo hade just kommit på besök. Det var så skönt att sjunka ned i soffan framför tv:n med honom och mattallriken. Jag gick säkert nästan en mil totalt vilket är mycket då jag normalt brukar gå 2-3 km på mina promenader.
På långfredagen gjorde vi lite extra god påskmiddag, jag och vännen.
Här är förrätt med diverse ägg- och sillplock. Sen väntade varmrätt med räkor och lax. Till det god morots- och äppelsalsa. Alkoholfri öl till mig, vilket inte han tycker om. Om inte "riktig" öl så hellre mineralvatten. Ingen uppklädning som till nyår utan mer myspysklädsel.
Efter påsk, den 6, följde Å med på lite skådning till Stöcke och Storavan. Där gled några svanar förbi i en liten bäck på fint skådaravstånd.
En kanadagås valde att vända baken till.
En i vattnet också. Ser ni den? Vi fick se två tranor på långt avstånd, säkert paret som brukar häcka på området.
Lite fler fåglar en bit bort.
Kanadagäss, enstaka grågäss och tofsvipor som lät höra sitt mysiga flygläte.
På den där ladan brukar tornfalkar häcka i en holk men än syntes inget av dem.
I mitt närområde tycker jag det har varit väldigt fågeltyst den senaste tiden med bara enstaka besök vid min fågelmatning, åtminstone då jag tittar. Jag ser ju också att det går åt lite mat. Men i torsdags fick jag både höra och se bofinken, även steglitsen visade sig en snabbis och andparet återkom nu när snösmältningen gjort en större pöl på grannens gräsmatta.
Jag har hört att de häckar under någons altan sen två-tre år tillbaka, men inte sett det själv. Det jag då undrar över är hur de tar sina ungar till ett vattendrag då vi har långt till sådana med många vägar att korsa??
Här putsar de fjäderdräkten. En som blev glad åt änderna var min lilla systerdotterdotter som passerade med sin pappa på väg från dagis. Det blev ett långt stopp men bara en suddig bild från min balkong då jag var inomhus och kollade en serie (med pauser).
Lilla blåsippan under de skyddande grangrenarna visade sig ha många knoppar.
Jag flyttade plantan från framsidans rabatt för två år sen där den funnits sen före jag flyttade in 2006. Jag är jätteglad att den har tagit sig betydligt bättre på sin nya plats på baksidan, med många fler knoppar. Efter snöfallet idag ska jag ta bort grangrenarna så den får blomma ut ordentligt.
Mina minikrokusar visade sig för någon vecka sen minst men var finast att fota den 8.
De gula börjar också komma fram men idag hukar alla under snön.
Dags att ta en promenad i blötsnön för mig nu efter lunchpaus och bloggande som idag tog ovanligt lång tid. Jag fick problem i högerhanden efter bara en halvtimmes arbete. Handen på datormusen började klia och det svullna långfingret värka så jag måste göra annat. Jag känner av datorstrålningen lite olika men är ändå glad att jag kan arbeta vid den korta stunder. Det finns ju elöverkänsliga som inte kan vara vid en dator alls.
Om jag slapp besvär så skulle jag jobba mycket mer med mina bilder, vilket jag tycker är roligt. Istället får det bli en halvtimme emellanåt. Just nu sorterar jag bilder från 2011 och det går verkligen inte fort. Det är så roligt att se bilder från sina resor. Något jag verkligen saknar nu men det är bara att hålla ut. Vännen fick sin första spruta förra veckan, nu är de nere på 70+ och snart blir det också min tur när 65+ får sina vaccinationsbrev. Då kanske man törs boka in något till hösten, hoppas, hoppas!
Med hopp om en fin vår då coviden så sakteliga begränsas och vi släpps mer ut i frihet !
0 kommentar(er)
