8 Januari 2021 - 12:25
Vilken fin början på året vi har vädermässigt. Ute är det vintervackert efter gårdagens fjäderlätta flingor som gjorde naturen ännu mjukare. Vad som fattas idag är blå himmel så jag visar en bild för några dagar sen då den visade sig.
Utsikt från mitt sovrumsfönster, lite inzoomat. Det är så härligt att kunna förundras över naturens skiftningar fast jag både sett och fotograferat det många gånger tidigare, säkert även visat här också 🙂. Jag läste för en tid sen att just förmågan att kunna förundras var en källa till lycka, eller var det kanske hälsa. Positivt var det i alla fall och det känner jag inom mig. Kanske lite barnsligt, men att ha nära till barnasinnet är också något bra.
Med den korta betraktelsen övergår vi till oktober ifjol. Redan den andra gjorde vi ett kort besök i stugan, särbon och jag. Fina höstfärger att njuta av.
Tittade ut en gran till advent men den här var för liten. Till slut fann jag en oroväckande nära granntomten men efter ett samtal med stuggrannen fick jag tillåtelse att hugga den utan att vi kontrollerade tomtgränserna.
Den 3 en härlig svampplockardag med K i trakterna där min bror har skog.
Skogsvägen håller sakta på att växa igen och även andra känntecken har förändrat sig så jag går faktiskt lite vilse då och då, men ingenting farligt. Inte så konstigt med nosen neråt spanandes efter både gula och trattisar. Lite trattkantareller fann vi före fikat, men desto mer efter. Väninnan fick syn på några få gula och även blek taggsvamp som jag tycker är goda till fisk.
Sen började det regna massor och vattnet i sjöar och älvar steg oroväckande, men bara Tvärån vid Rödäng orsakade stora skador som jag nämnt tidigare. Vi klarade oss bra på Ersboda, bara grannen fick sig en liten damm på gräsmattan.
Hade det varit vår hade vips gräsänderna kommit men på hösten har de tydligen bättre ställen att vara på. En kaja på taket bjuder jag på istället.
Lite filosofiskt bligande med till synes väldigt mjuk fjäderdräkt.
Vattnet i Kullasjön steg ända upp till bryggkanten men på bilden nedan har det sjunkit undan lite.
Det fortsatte regna med jämna mellanrum men blev aldrig så högt vatten igen.
Bilder från den 10 oktober och nedan en sjöspegling från den 15.
En liten utflykt till Äventyrsstigen vid Nydala blev det bara en bild av då M mest sov och sen inte var så pigg på att gå.
Lite fika med övertalning blev det tid till. Kyligt och fuktigt men ändå skönt vara ute. Senare på em spelade jag faktiskt golf med två väninnor, men bara på korthålsbanan. De långa banorna var stängda pga allt regnande och har inte öppnats sen dess.
Första snöfallet den 19 har jag redan bloggat om. Några dagar senare var den snön borta som inte återvänt på riktigt förrän nu i januari.
Den 24 en skön promenad med UMeGänget över till Teg då vi stannade en stund och beundrade skulpturen som flyttats från Strömpilen till en liten grönplätt på andra sidan älven.
Visst är den läcker? En tydlig profil syns på bilden men jag tror man kan upptäcka fler om man går runt den. Vi fortsatte till Nybro café för gott fika. Tyvärr var utbudet magert, inga räkmackor, bara en tråkigt halvfralla med ost förutom söta bakverk. Jag som var så hungrig, men tydligen förväntade dom sig inte många gäster. Inte vi heller men det var ovanligt mycket folk i farten. Jag tror det kunde bero på att många vågat ta med sig sina äldre släktingar ut, eftersom Folkhälsomyndigheten lättat på de restriktionerna.
Gråvädret tog över men ut måste man ändå. Vi skulle besökt Returmarknaden men där var det stängt så jag och vännen tog en promenad längs älven. En riktigt trist bild kommer därifrån.
Vi hittade en ny stig som vi inte gått på tidigare vilket gladde mig även om det inte blev några fina bilder därifrån. Bara risigt som här.
Vi fortsätter på det grå temat då vi den 31 åkte ut till vindkraftverken i Holmsund.
De brukar vara tre men av någon anledning var de nu bara två. Något fågelliv var det inte tal om så vi åkte vidare en bit.
Jag gillar det höstbruna gräset som lyser upp det i övrigt svartvita på senhösten.
Lite grönt anas också samt rallarrosens vita stjälkar. Vi unnade oss sen varsin räkmacka på Skärgårdscaféet där vi var i stort sett ensamma.
Nu har klockan passerat tolv så jag ska ta mig en promenad på snöiga gångbanor för att få dagens ljusterapi eller vad man nu ska kalla det. Hoppas vintern med sitt vita snötäcke får stanna kvar riktigt länge och att solen kan titta fram då och då.
0 kommentar(er)
