Oktober kan vara en fin månad med härliga höstfärger och samtidigt ge en försmak av vintern. Jag är så glad att vi ännu har sommartid som ger en extra ljus timme på kvällarna. Den dagen det blir normaltid blir oktober en betydligt tristare månad, tror jag.
Min björkspirea var ovanligt fin ifjol.
En annan som har fina höstfärger året om är bergfinken som blivit allt vanligare vid fågelbordet.
I början när jag hängde upp matningen kom många arter som vill förse sig med diverse godsaker. Jag lyckades få en fin bild på större hackspetten utan att den såg mig.
De mindre fåglarna kan bli lite upprörda, ser man på de kommande bilderna. Först ett lugnt samtal..
..sen lite hårdare ord eller åtminstone blickar,
men Hacke bryr sig inte. Jaja, det finns mat så det räcker åt dem alla.
Inomhus blommade pussmunnen fint i mitt badrum.
När jag bodde på Haga hade jag en annan, sötare variant, vars bladverk inte blev så stort. Den ovan brer ut sig åt alla håll vilket jag inte är helt förtjust i.
Den 9 oktober besökte vi i UMeGänget Hamptjärnsberget. Här utsikt över staden.
Fikat hade vi gjort tidigare, strax nedanför stugan, men vi tog en promenad i omgivningarna.
Vi tänkte gå en led som gick runt berget men stigen blev för ojämn så vi gav upp efter ett tag. Det var också vått med hala stenar.
Det är vackert med lav- och mosstäckt blockterräng men inte lätt att gå på.
Eftersom vi börjar bli lite till åren komna vill vi inte riskera snubbla och bryta något. Härlig utflykt ändå, alltid roligt att komma ut i naturen.
Lilla gumman föredrar inomhus, speciellt här där solen värmer den 18.
Den första snön kom den 22, men bara ett tunt täcke.
Många rönnbär var det. En bergfink förser sig.
Annars är det väl mest sidensvansarna som gillar dem.
Snön blev till regn och rejäla pölar följde på det som ljusen kunde spegla sig i.
Den 29 fick jag med min särbo Å på en liten utflykt till Holmsund. Första stopp Djupsundsbäcken.
Den var rejält översvämmad efter det myckna regnandet som jag faktiskt hade glömt.
Jag lyckades ändå få lite närkontakt med strömstaren, en av flera som brukar födosöka där.
Det tog mig flera år att hitta den men numera ser jag den nästan varje gång vi stannar till. Vi åkte vidare ut mot Lövöudden.
Skönt med havsluft även om dagen var lite grå.
Vid en liten båthamn letade jag tallbit men fann inget spår av den bland rönnar och tallar längre upp.
Vännen väntar tålmodigt medan jag spanar på fåglar. Någon enstaka sjöfågel såg jag ändå glida förbi.
Blåsigt och vågigt. Jag minns inte säkert men tror att vi stannade till vid Skärgårdscaféet och åt en räkmacka (vi brukar göra det) innan vi tog vägen hem över Degernäs där många flyttfåglar rastar inför långflygningen söderut.
Många var de men långt borta så jag zoomade bara in en del. Här är jag vid Limpan som utkiksplatsen kallas.
Jackan fick fin lilafärg mot det gröna.
En liten familj på fyra inom fotoavstånd lite längre bort längs vägen.
Halloween inträffar vid oktobers slut. Jag fick några besök av okända barn som kom förbi och tiggde godis. Sötast var mitt lilla syskonbarnbarn M som var ute på sin första "trick or treat"-runda i livet.
Lite allvarlig tills jag bad henne skrämma mig.
Se, vilken skrämmande häxa hon minsann kunde bli. Mormoster blev riktigt rädd, men mest glad liksom mamma i bakgrunden.
Nu har hela den familjen fått covid-19, likaså mina andra syskonbarnbarn som redan blivit friska efter lindriga symptom. Själv har jag klarat mig hittills. Peppar, peppar.
Jag har en sjuk särbo som legat på lasarett ett tag, men snart ska få komma hem och likaså en sjuk katt som nog kommer lämna mig snart. Jag har behövt vara frisk för dem och är tacksam för att jag är det än.
Skönt att mörkaste tiden är över och solen får skina längre om dagarna.
0 kommentar(er)
