Sista utflyktsdagen på Italienresan gick färden till Lago d'Orta, den västligaste av de norditalienska sjöarna. Gråvädret följde oss men det regnade i alla fall inte, bara lite stänk emellanåt.
Efter någon timme i buss steg vi av i huvudorten varifrån vi tog båt till ön Isola di San Giulio. Där möttes vi av ett blankt konstverk som fascinerade.
En modern skulptur till skillnad från det antika i övrigt. Vi började med att gå in i en klosterkyrka från 1200-talet, mörkt inbjudande.
Ingen guidning så vi tittade bara runt lite vördnadsfullt, bl.a. i ett rum där helgonet sades ligga begravd. Sen ut i ljuset för att utforska platsen.
Till höger anas en rostig skylt "Ristorio" med ingång till en restaurang som vi missade att besöka.
En fin brunn som är relativt ny då årtalet i romerska siffror säger 1900.
Smala grå gränder att vandra genom i kontemplation om man ville det.
Tystnadens väg. Små skyltar uppmanade oss till eftertänksamhet och att gå i tystnad och vördnad. Lite konst bröt av.
Likaså denna söta entré.
Vi var ganska snart tillbaka och samlades vid bryggan för båtfärd till nästa lilla ö i sjön.
Då såg jag en stor fisk i vattnet.
Jag anade den bara som en skugga men med hjälp av fotoprogrammet fick jag fram den här läckra bilden. Fisken var ca 40 cm lång och simmade lugn vid bryggan. Ute på sjön tävlades det.
I rodd, eller var det bara träning, undrar jag, när jag inte ser fart på bilden.
Vi fick vänta lite men till slut kom vår båt.
Här är ön vi lämnade men vad den hette som vi kom till uppfattade jag inte. Där skulle vi leta oss ett lunchställe vilket inte var helt lätt. Det blev en liten bar med begränsad meny. När vi upptäckte det hade vi redan tagit plats och ville/orkade inte leta vidare.
Det blev bruschetta med tre olika smaker. Jättegott men kanske lite lite.
Fina smala gränder även här men inte med samma djupa känsla som på förra ön. Vid torget var det lite öppnare.
Jag valde gå upp mot den fina kyrkan där de verkade planera för bröllop.
På väg ner mot vattnet en roligt parkerad bil. Har den tagit trapporna upp??
Lite fönstershopping hanns med, här prickigt.
En vacker katt fångar min uppmärksamhet.
Spännande hur de sammanbinder husen. Skulle varit roligt att få titta in i något och kanske gå över den gula bron.
En kaffepaus innan båten skulle gå mättade lite. Jag zoomade in helgonstatyn på förra ön.
Ibland är jag väldigt nöjd med min kamera med 20 x zoom 😄.
Vi fortsatte med buss till den medeltida stade Gattinara där vi skulle få prova regionens viner. Först en rundvandring.
Druvor redo att trampas, vilket inte sker manuellt numera.
När jag slutade gymnasiet hade jag lust att åka till Frankrike och jobba med att plocka och trampa druvor, men jag fick ingen med mig och vågade inte åka själv. Det hade nog varit ett ganska tungt jobb, men som naturligtvis gett en härlig erfarenhet. Istället började jag arbeta som receptionist på Esso Motor Hotel här i Umeå och fastnade då för den branschen.
Sen var det dags för vinprovning med goda tilltugg.
Vår sista kväll på hotellet var det lite show i restaurangen. Det hade utlovats en efterrätt med namnet Norwegian "något" som vi verkligen undrade vad det var.
Vår favoritservitör kom ut med denna skapelse med eld på toppen (i ett äggskal). Någon tog upp "He's a jolly good fellow" som vi sjöng glatt medan Lello stilade runt bland borden. Det visade sig vara typ Glace au four. Jättegott och en fin avslutning.
Det jobbiga var att det hostades och snöts bland borden, alldeles för nära mig för att kännas bra, men det var bara att gilla läget.
Nästa dag tog vi bussen till Milanos andra flygplats "Linate" alldeles för tidigt, redan 11.30, vilket skapade en hel del missnöje. På vägen dit tog jag en sista sjöbild från Lago Maggiore.
Vi fick vänta flera timmar tills vi kunde checka in och fick släpa på våra väskor när vi skulle äta lunch på jättestora, omysiga restauranger istället för att lugnt få vandra i lilla Stresa och sitta på en uteservering där innan färden till flygplatsen gick vid 14-tiden, som det var sagt flera dagar innan. Men någon otänkt fick för sig att be guiden om att få åka tidigare och hon tänkte inte längre hon heller.
På flyget fortsatte hostandet och snörvlandet bland många i gruppen. Jag hann hem innan min förkylning bröt ut som tur var. Senare fick vi veta att guiden testats positivt för Covid så det var säkert den som spridde sig snabbt.
En ensam skrattmås på ett isflak i Umeälven. Här hemma i nuet tinar snön bort som den ska, lite tidigare än vanligt då mars var ovanligt varm. Efter lunch på Hotell Björken med gänget tog vi en promenad längs älven den 5 april. Solen sken så när vi kom till torget unnade sig några av oss årets första glass, men si, då tog molnen över så det kändes lite kyligt.
En utflykt till Baggböle Herrgård hann vi med i veckan också. Tyvärr är byggnaden numera tom och tyst. Det var längesen där fanns en restaurang att besöka.
Det blev en apelsin vid älven istället. Före hade vi ätit på Bistro Le Garage på Umedalen, en god fiskrätt.
En seniorvinlunch hann vi också med. Där bjöd de bl.a. på denna läckra efterrätt.
Jag avslutar med en bild på min kära katt. Hon blev rejält skadad i flera slagsmål med andra katter i mars. Efter veterinärsbesök höll jag henne inne i 2,5 vecka med krage på för att hon inte skulle slicka på såren.
Här har jag bytt till en mjuk krage som ger henne mer frihet att röra sig och då blev hon lite gladare och ville busa.
Det kanske är lite tidigt att önska Glad Påsk, men jag gör det ändå 😊!
1 kommentar(er)
