konstbarbro

Pena Palats, interiören

Kategori: Resor och utflykter

Interiören var nästan lika fantastisk som utsidan av Peña palatset i Sintra, som vi besökte 3/10 -18, men inte lika sagolik och betydligt svårare att fotografera. Många turister vandrade genom rummen så det gällde att vara snabb eller ha tur så inte för många av dem kom med på bild.
Sängen är pampig men kolla väggarna och inte minst taket, se nedan!
Så detaljrikt! Nedan ett av grevinnans gemak, gissar jag, för det fanns ett liknande nära med kungens porträtt som då förstås var hans.
Även där fascineras jag av väggarna. Ett skåp som jag inte vill kalla direkt vackert, men mycket speciellt.
Jag har ingen aning vad stilen kallas men ganska svulstig är den. Ännu ett skåp drar till sig mina blickar.
Det fanns ett "green room". Kanske det stod där. Jag bryter av med en titt utåt då en fin terass uppenbarade sig med utsikt.
Fortfarande lika härligt väder, men vi fortsatte snart med vår vandring genom palatsets alla rum. Ännu ett skåp, känner mig lite tjatig 😄.
Gula väggar som jag har i mitt vardagsrum, tapeter jag satte upp redan 2006 och inte alls tänkt byta än fast det var längesen sådan var moderna. 
Vilket vackert burspråk att vila en stund i om det nu funnits någonstans att sitta !! Ganska snart kom vi in i en stor, pampig salong med plats för många människor och aktiviteter.
Grandiosa ljusbärare tog emot oss.
Så roligt att se sina bilder nu när det gått så lång tid sen vi var där. Jag ser massor av detaljer av alla de slag. T.ex att jag borde ha beskurit bort brandsprutan som förstör effekten, men den ser jag först nu och bara inte ids. 
 
En inbjudande soffa med spegel som visar fotografen. Tänk att soffan kan se rak ut men resten så lutande.
Från salongen till fler mindre rum som mynnade ut i ett ljusare runt rum...
..med vackert kupoltak. Hjorthuvudena ser lite spindellika ut däremot, tycker jag.
Grönskan som omger slottet ser ut att vara oändlig åt det här hållet. Det sista rummet vi passerar är köket med alla sina kopparkastruller och andra föremål.
Ut på en ny terass där det skulle finnas en restaurang. Den var en stor besvikelse. Utomhus stektes hamburgare och liknande vilket inte lockar mig som inte äter kött. Jag fann istället ett pytterum med en disk full av inplastade baguetter, så trist. Det fick bli en tonfiskmacka med sodavatten till. Och ännu en bild på den omgivande staden Sintra som här inte alls ser så liten ut.
Många fler sevärdheter finns i staden som placerats på Unescos världsarvslista, men vi hann bara med ett dagsbesök på palatset Pena. Det gav alldeles tillräckligt många intryck. 
 
Åter till Lissabon blev det några timmars paus innan kvällspromenad och middag. Jag är tyvärr lite less på att ännu blogga om oktoberresan så jag skyndar mig lite. Vi gick nästan alltid förbi stationen som på kvällen var vackert belyst.
Vid ingången stod en skulptur med fadomusiker och sångare. 
Den bilden tog vi tidigare på dagen. Vi  flanerade lite planlöst för att fina nya områden att upptäcka. Lite överallt uppträdde olika gatuartister. Dessa dansare som väninnan fotograferade så snyggt var fantastiskt duktiga.
En bit därifrån fann vi en speciell butik vi tidigare funderat över. Sardiner i mängder med årtal på.
Tydligen var det populärt för vi såg flera stycken, men förstod nog inte riktigt vitsen med dem. En slags souvenir var det. Man skulle tydligen köpa som present till någon och välja deras födelseår. Det gjorde vi inte 😉.
 
Vi gick vidare mot Rua Garett som av någon anledning lockade oss. Mycket folk flanerade även där och satt på utecaféer. Ett ställe som såg mysigt ut gick vi tyvärr förbi.
A Brasileira hette det vilket syns på skylten nedan.
Tyvärr säger jag pga den misslyckade middagen vi sen fick serverat alldeles i närheten av vårt hotell, en restaurang som utlovade portugisiska specialiteter. De kanske var jättebra på det men vi blev besvikna. Vi valde en specialare för två med massor av färska skaldjur i, bl.a rejäla bitar av hummer och krabba med skal på. Problemet var att allt simmade i en tjock tomatsås som inte alls gjorde något godare. Tänk om vi fått dessa fina skaldjur med bara citron och kanske lite sås i en separat skål. Servitören lade för oss och gav mig riktigt fina hummerbitar men väninnan fick sämre. Hade vi sett bitarna hade vi kunnat dela de bästa mellan oss. Kladdigt och jobbigt att få bort skalen var det och alldeles alldeles för mycket sås. 
 
Så skönt, nu har jag bara en halv dags Lissabonresa kvar att blogga om.
 
Förkyld är jag sen helgen och även om febern är borta, rinnsnuvan likaså känner jag mig krasslig med emellanåt jobbig hosta. Mest inomhus spenderar jag min tid även om jag korta stunder går ut, ser till min fågelmatning eller hackar bort lite is framför entrén nu när plusgraderna tinar. I morgon ska minusgraderna ta över igen vilket är helt rätt i februari.
 
Ha det så gott!
 
 
 

Vinterpromenad

Kategori: Min närmiljö

En grå dag som denna är det härligt att minnas bara en vecka tillbaka. Förra helgen hade det snöat mest hela tiden men måndagen bjöd på klarblå himmel och sol. Jag fick då sällskap av vännen på min vanliga vinterrunda och även kameran fick följa med.
Traktorn har lagt upp höga snövallar vid lillskogen. Vi går vidare förbi kyrkan på västra Ersboda centrum och stannar till vid bron över Ystarvägen.
Nu är snön vid vägarna redan brun och smutsig efter den senaste veckans plusgrader men i måndags var det perfekt temperatur, bara -4°.
Några enstaka flanörer och hundägare mötte vi men många var de inte en vardag som denna vid tolvtiden.
Mäktiga tallar där vännen passerar. Bara en liten bit till vänster går Cementvägen som är ganska trafikerad, men det märks inte alls. In bland husen på Ystarvägen går vi men viker av mot Glassgränds radhus. På vägen en lekplats som väntar på vår och gungglada barn.
En liten skogsstig som genar skulle jag tagit själv, men vännen med känning av artros i knäna gillar inte den ojämna marken.
Tänk vilka fina miljöer de sparat bland alla husen. Undrar om de bygger så hänsynsfullt numera när det bara är penningen som styr. Tätt, tätt ska det vara med höga hus på liten yta så grönområden finns det knappast plats till. Hoppas jag har fel. Tyvärr är det flera nya områden som byggts i staden som ser ut just så.
 
Närmare där jag bor hade snöfallet bildat fantastiska häng över balkonger och tak.
Kul, va?
 
Vännen som inte har garage till sin bil passade på att sopa bort lite snö från biltaket innan återfärd.
Några andra besök vill jag också minnas från februari. Den 6 februari kom väninnan S på besök, vi som ofta reser tillsammans.
Vårsolen lyste så skönt med roliga skuggor på både S och väggen. Man vill inte dra ned persiennerna när nu solen äntligen kommer åter efter vintermörkrets månader, men till slut gjorde vi det ändå 😄.
 
Jag bjöd på ost, kex och vin. Faktiskt en flaska som jag vunnit på bridgeklubbens julfest för två år sen. Jag var lite osäker på hur vinet skulle smaka då det egentligen inte var något vin för långlagring, men det var helt okej.
Västerbottensostkakor till fördrinken och små rågformar med laxröra först, medan vi planerade kommande resa, mindes den förra och pratade på om allt möjligt annat i våra liv.
 
Söndag den 10/2 kom systerdottern med familj på besök. Lilla M roade sig med de leksaker som finns i mitt hem.
Ring på ring och en liten applåd på det. Sen upp i soffan med nalle och oss andra förutom fotografen D.
Lite suddigt men roligt att minnas hur skoj vi hade just då, jag, lilla M och hennes mamma A. Sen bytte vi så att jag skulle fotografera även pappan men tyvärr lyckades jag inte få till någon bra bild, för mycket rörelse.
 
Jag avslutar med min kära katt Desirée som här luktar på blommorna...
..en jättefin trestänglad orkidé jag fick av min brorsdotter den 28 december. Snart har den nu blommat vackert i två månader.
 
Utsikten är numera inte så fin även om det fallit lite, lite pudersnö i natt. Jag ska strax åka ned till stan för att beställa nya glasögon. Spännande med nya bågar även om det inte brukar vara någon
som märker när jag byter 😌. 
 
Ha en bra vecka!
 
 
 

Till Sintra

Kategori: Resor och utflykter

Tredje dagen på vår Lissabonresa valde vi att ta tåget till Sintra, en ort tre mil bort. På stationen Rossio väntade vi en stund. Lite kakelmålningar eller vad man nu ska kalla dem.
Snart kom tåget som sen avgick precis i tid. 
Fullt med folk var det men vi lyckades få en plats bredvid varandra. Tidigare hade vi inte stött på några skandinaver men nu hördes både finska och norska i vagnen. Det var en pendeltågslinje med många stopp men tog ändå inte mer än 30 minuter. Väl framme hade vi ingen aning vart vi skulle ta vägen.
Sintra finns med på Unescos världsarvslista men vi hade inte läst in oss på sevärdheterna, bara en. En söt liten ort såg det ut som men vi hade inte tänkt utforska den utan ville ta oss till Palatset Pena. Min väninna hade besökt palatset tidigare och trodde det var gångavstånd, men det var en missuppfattning då deras buss släppt av dem inom sådant. Vi hade tur som träffade en man som visserligen ville sälja sig själv som chaufför och guide, men när vi avböjde, visade oss till rätt buss. Den tog oss längs slingriga vägar upp till palatsområdet. 
 
Vi betalade entré och valde promenaden uppåt, uppåt längs slingriga stigar. Det var inte långt men brant. Till slut anades palatset.
Inte så dumt, eller hur 😄? För att få en bild över hela borgen hade vi behövt en drönare eller kunnat flyga själv så det får bli fler delbilder av detta magnifika, roliga palats.
Vi närmar oss sagopalatset Pena. Skönt för nacken att vända huvudet nedåt en stund och beundra...
..den fina "blomman för dagen". Jag gillar blåfärgen. In genom en fin port i mosaik gick vi.
Man fick fortsätta att titta uppåt och försöka få till en hyfsad fotovinkel.
En till medan vi vandrade uppåt på gångar och små trappor.
Sagolikt! En gigantisk park omgav palatset men dit hann vi aldrig. Där hade man kunnat vandra omkring flera dagar, gissar jag, men då kanske man önskat lite mindre varmt.
 
Solen gassade och temperaturen höll sig kring 30°. Jag njöt ändå. Att ligga i solen gillar jag inget vidare men att strosa omkring och uppleva samt kunna välja skugga emellanåt kändes bra.
En liten paus innan vidare upptäcktsfärd. Fin utsikt över omgivningen.
Lite kontrast med vanliga nutida bostäder mot palatsets härlighet. Don Fernando II var skaparen av byggnaden och parken. Han första hustru, drottning Dona Maria II, hade nog också sin del i det.
Här har vi den ståtlige mannen. Han hade byggt ut vissa delar av kärlek till sin andra hustru, grevinnann Edla, sades det. Hon hade också stor del i inredningen av alla rummen. Fernando kallades the Artist-King. Palatset var inte speciellt gammalt ändå, som synes nedan.
1840 får jag det till. Några fler detaljer. En fin kruka.
Tror det är jakaranda som växer i den.
 
Lite större, en guldskimrande kupol.
Vi gick in i palatsen men kom nästan direkt till en liten innergård.
Det första rummet, tror jag, i alla fall det första jag fotograferade, var ett litet fint kaklat rum med silverserviser.
Bredvid matsalen, förstås, där jag tycker att vi slår oss ned i väntan på kommande inlägg om slottets alla rum.
Det kan väl bli trevligt? Fint dukat är det och vi får, om vi vill, välja vilka vi ska umgås med. Precis som i Gokväll's fredagsbjudning 😊.
 
Ute har det nu vräkt ned snö några timmar, men snöat har det gjort i drygt två dygn, mer eller mindre. Just nu slutar det. Yippée! Temperaturen är bara -1° så det blir skönt att gå ut och skotta min lilla entré. Altanen skottar jag inte än utan gör bara en lagom bred gång så man kommer in och ut. En barnvagn ska också rymmas för snart får jag besök av min kära systerdotter med sambo och dotter, lilla M, bara 1 år och 2 månader.
 
Så här ser det nu ut genom mitt fönster.
De mörka fläckarna nere till vänster är efter Desirées nos när hon tittat ut på småfåglarna och annat som rör sig därute. Jag märker att hon piggnar till när det blivit betydligt varmare än de senaste veckornas hårda kyla mot 20-strecket här ute vid kusten. Inlandet har haft tuffare kyla än så.
 
Önskar er en fin vintertid nu när ljuset återvänder och man kan känna att solens strålar värmer lite.
 

Snöfallet

Kategori: Min närmiljö

Jag väljer att sticka emellan med ett kort inlägg från min hemmiljö innan jag fortsätter med Lissabonresan. I helgen fick vi ett rejält snöfall, mest söndag och halva måndagen då det verkligen vräkte ned. Som tur var skönt kall snö som därmed var någorlunda lättskottad. 
 
Några dagar innan hade det kommit lite mindre snö. Då såg det ut så här från mitt rumsfönster.
En hyfsad vintermössa på lyktstolpen som lyser rakt in i mitt vardagsrumssidofönster. Därnere ser ni små vinterbadare.
Två talgoxar som troligtvis letar mat om de nu inte bara har lite skoj i snön. Den 30/1 var det.
 
På lördagkväll när jag kom hem efter att ha besökt den etiopiska/eritreanska restaurangen Zaion med mina vänner i UMeGänget var det riktigt juligt vid min entré.
Granen står kvar sen advent fastfrusen i sin julgransfot men belysning och dekorationer är borttagna. Där får den stå tills det börjar tina i mars/april. Katten gillar att nosa där och besökande katter lämnar ibland intressanta doftspår, märker jag.
 
På måndag förmiddag tog jag nästa bild genom framsidans fönster.
Vad tycks? Nog räcker det för mig. Lycka var när traktorn kom första gången och tog bort så vi kunde ta oss fram lite lättare. 
Någon tidning kom aldrig då bilen inte alls kunnat ta sig fram på smågångbanorna bland husen. VK fick vi idag istället, men jag hade turen att få läsa Å:s, min särbos, exemplar redan på måndagen. Han bor Östpåstan och där hade de plogat tidigare.
Lite frostbilder kan jag också bjuda på. Ser ut som säd, tycker jag.
Några isrosor också. Idag när solen äntligen visade sig tog jag senaste bilden.
Ser ni att vintermössan växt på höjden? -15° idag och nu ikväll närmar vi oss -22° på andra våningen där jag befinner mig.
 
Idag kände jag faktiskt att solen värmde en liten aning och det gläder mig så. Hoppas ni har det gott nu när februari tagit tag.