Barbro S

Glastonbury
Nu när kylan som har hållit oss i ett järngrepp fem dygn börjar minska något passar det kanske bra att fortsätta blogga om Englandsresan i september. Natten till idag var kallast med -34,6° men nu är det "bara" drygt -20° även om natten kanske blir något kyligare. Sen jag flyttade hit på Ersboda för snart 18 år sen har jag inte upplevt sådan kyla. Mycket snö har vi också, men det är åtminstone väldigt vackert ute.
Alla träd och buskar är frostbeklädda. De här små minipalmliknande som lyckades få en solglimt på sig vet jag inte vilken sort det är. Lycka är nu att mörkaste tiden är över och efter november-decembermolndagarna börjar januari visa lite sol.
I morse vid halvelva-tiden. En flock duvor, gissar jag.
Vackrast och i år också vanligast vid min fågelmatning är domherrarna. Älskar färgklicken!
Tillbaka till Somerset. Dag två på resan gav vi oss iväg till Glastonbury, en ort känd bl.a för en stor festival som lockar massor av New Age-intresserade, alternativsökande kanske man kan kalla dem.
Doften av rökelse smög ut ur kristall- och andra liknande affärer m.m. som vi passerade på vår väg upp mot The Tor. Många är legenderna och historierna om tornets betydelse, vilken ni kan läsa om i länken ovan.
En andlig plats kanske man kan kalla den. Vi började vandringen genom staden på bullriga, trafikerade gator men så småningon kom vi till kullens bas.
Väninnan som brutit sin fotled för ca två månader sen ville ändå försöka göra vandringen uppåt och det gick bra även om hon fick ont på kvällen.
En ring av träd som lockade en grupp människor, till meditation, kanske. 
Vi valde att fortsätta uppåt i tron att vi på tillbakavägen kunde ta en liten minibuss. Guiden hade berättat ett den gick fram och tillbaka hela dagen, men...
Utsikt över staden då vi kommit en bit upp.
Här har vi kommit ända upp och tittar ut över det typiskt engelska landskapet.
Risigt vissnade blommor förutom vackert röd vallmo.
...inte fanns det någon minibuss att åka ned med. Den gick bara till foten av kullen. Då kunde vi lika gärna gå hela vägen tillbaka, och gjorde så. En fin kyrka fick ett kort besök.
En mystisk labyrint att vandra i för att finna harmoni.
Fint smide med kattmotiv.
Jag har tyvärr glömt dess funktion. De stod utanför dörren så kanske man kunde luta något mot dem??
Jag började bli hungrig så vi sökte oss mot ett litet torg där vi fann ett mysigt utecafé med denna utsikt.
Jag fann inget på menyn som lockade men såg ett par som åt något som såg läckert ut, frågade vad det var och fick veta att det kallades The ploughman.
Grovt bröd, mmm, tomater, sallad, en himla massa ost (god) mm. Det smakade gott och fräscht till lunch. Såg senare en deckare på Svt där de besökte Glastonbury och den ene tog just denna rätt vilket visade sig vara en specialare för orten. Kul att jag lyckades pricka in den. Väninnnan nöjde sig med kaffe.
Vi hade lite tid över innan bussen skulle gå så vi promenerade på små gator i närheten. Roliga pubnamn såg jag emellanåt på vår resa. Hela meningar, som här.
Mittemot en färgglad väggmålning.
Merlins svärd, gissar jag, från legenden om Arthur och det runda bordet. Och se, här är  trollkarlen själv..
..eller nja, en sentida kopia i alla fall.
Åter till nuet. Vårt lilla gäng samlades idag i en medlems kvarterslokal där vi bjöds på god soppa, äppelpaj och efterföljande sällskapsspel. På vägen hem strax före kl 16 såg det ut så här vid höghusen på Skogsbrynet.
Mycket snö som jag vill visa innan den försvinner. På tisdag ska det bli plusgrader några dagar framöver, enligt meteorologerna. Även om inte allt hinner tina bort blir det inte lika fint som det är nu.
Här väntar jag på buss nr fem vid Östra Kyrkogatan.
Med hopp om en fortsatt fin vinter!