konstbarbro

Landsbygd

Kategori: Djur och natur.

Ännu en utflykt från i somras att blogga om. I slutet på augusti bjöd min väninna sen många år mig på en tur till deras torp på landet 5-6 mil söder om Umeå. Fint väder hade vi när vi kom fram till Åliden som byn heter, en av många med det namnet, tydligen.
På vägen dit en trevlig skylt som absolut måste förevigas.
Här bor riktiga kattvänner.
 
Inomhus var mycket av ursprungsinredningen kvar, vackert slitet möblemang och intressanta detaljer. Jag tog bara en bild ändå, av köket på nedervåningen med värdinnan på plats.
Vår lokaltidning var på besök för några år sen och gjorde ett fint hemma-hos-reportage i huset. För min del blev det fler bilder utomhus.
Åkrar omgav huset. Denna var nyslagen med en ljuvlig doft av liggande gräs. Tidigare såg jag en pigg hare skutta förbi. Fåglar på telefontrådar är väl inte så vanligt idag?
Här en sädesärla. Montecilla alba alba på latin har jag lärt mig 😃
Uthuset sa vi förr, men det var även en gäststuga, fint inredd.
I närheten slog vi oss ned för en skön fikapaus med bakelser. Tidigare hade vi ätit lunch på anrika Levar Hotell i Nordmaling. Inte den hetaste dagen denna supersommar 2018, men behagligt nog i solen.
 
När vi åkte därifrån fick jag se delar av skogen som brunnit nära. Otäckt var det, berättade väninnan, när det pågick och vinden vände, men branden kom inte närmare, som tur var.
Det bruna brandskadade var mycket vidsträckt.
 
Två bilder till från augusti 2018 blir det.
Min ljuvliga katt Tusse som njöt sin sista sommar vid Kullasjön.
Han tror nog att laxen är till honom men det fanns en väninna som tog bilden.
 
Så skönt att ha hunnit med fjolåret nu när vi snart har april. Sol, isvindar och vita molntussar bjuder dagen på när jag snart ska gå ut för en promenad.
 
 
 

Lupinfrossa

Kategori: Blommor

Med jämna mellanrum beställer jag böcker av mina blogginlägg då jag tycker det är roligt att ha dem i pappersformat också. När jag igår försökte göra det blev böckerna lite ojämna (går inte att förklara bättre) så jag stoppar in ett hastinlägg för att om möjligt få innehållet att flyta bättre. 
 
Jag återvänder då till juni 2018 då lupinerna blommade som bäst. 
Många är arga på lupinerna som sprider sig så lätt, men jag har faktiskt medvetet planterat och spridit frön vid min stuga för att få varierad färgprakt. De gillas av humlorna.
Det är så att vi har en skogstomt där tallar, ljung och lingonris (men inte så mycket lingon) brer ut sig. När vi kopplade in kommunalt vatten 2005 grävdes det fram stora strängar med bara sand. För att få finare spred jag ut matjord över sanden och lät det som ville växa där, men hjälpte till lite med de kära lupinerna. Tanken är att så småningom skulle tallskogen ta över igen. Så sker men det går sakta och under tiden försöker jag hitta nya färger på lupiner för att få ännu mer varierat.
 
Dessa hittade jag efter Norra länken, en del av E4:an, som byggts ganska nyligt. Stenslänterna fylls sakta med växter och just lupiner finns där i flera för mig nya färger.
23 juni fotograferade jag dessa i vas. Tyvärr gick det inte att få frön av just de här.
Och en med fluga.
Härligt randigt mönster. Det är inte lätt att ta frön för när de är färdigutvecklade ser man ju inte vilka färger de har. Måste kanske markera dem medan de blommar.
 
Ännu en med humla från vår tomt.
Till sist, härligt att minnas de ljusa nätterna. Min lupinplantering kl halv elva på kvällen.
Det skrivs varje år, åtminstone de senaste fyra åren, om de farligt invasiva lupinerna. Hur de tar över vår lokala flora och förstör. Redan på sjuttiotalet skrevs det liknande artiklar om de besvärliga (men lokala) växterna rallarros, renfana och älggräs som just då gjorde samma sak som lupinerna idag. Det beror troligtvis på att bilarna släpper ut giftiga partiklar längs vägarna. 
 
Jag körde ifjol ca 2 mil på en mindre väg mellan byar. På den sträckan såg jag en lupingrupp och det var i närheten av en villa så kanske den var planterad. Istället växte de mer sårbara arterna blåklocka, kattfot, vädd, åkerbär, prästkrage vid vägrenen. Inte tog lupinen över där inte!
 
Jag gillar lupinerna, att de pryder trafikerade vägsträckor med sin färgprakt. De små skulle ändå inte trivas där. Så, det var mitt inlägg i lupindebatten.
 
Idag har jag hört sångsvanar och sett de första fiskmåsarna över Ersboda. Härliga vårtecken!
 

Fjolsommarutflykt till Tavelsjö

Kategori: Resor och utflykter

Visserligen skiner solen just nu men grått och blött har det varit samt kalla nätter då det blöta frusit. Jag längtar våren men det känns och hörs, inte minst på talgoxens vårlåt, att den långsamt är på väg. Ändå känns det ganska skönt att titta på gröna, sköna bilder från fjolårets utflykt med UMeGänget till Tavelsjö i mitten av juni.
Vi parkerade vid kyrkan och promenerade sen på småvägar längs Tavelsjön.
Fin sjöutsikt bjöds det på.
 
Lite blåsigt och bara korta solglimtar men ändå behaglig temperatur att vara utomhus i.
Blåregn och gullregn finns det något som heter. Men vad kallas denna rosa?
Det kan vara blå bergsvallmo, men jag är inte helt säker. Jag tycker mycket om blåfärgen.
Många var vi denna dag, ca tio. Fina lupiner i sluttningen. Många är arga på lupinernas utbredning, men här uppe i norr tycker jag den är måttlig. De är så vackra i alla möjliga färger.
En fin klockstapel även i Tavelsjö. Vi tog en härligt lång fikapaus hos Wärdshuset Tavelsjö varifrån bilden ovan är tagen (tror jag, det var ju så längesen). Ni ser att blåmolnen hotar i bakgrunden men vi klarade oss från regnskurar.
Vid ett vitt trädgårdsbord nära denna backe satt vi och diskuterade allt möjligt som vi brukar. Fina rosor fanns det också.
Är det en så kallad vresros?
Blåsigt och glatt utomhus, nypermanentad som jag är. Tror jag åt en läcker räkmacka till teet. Alldeles i närheten ligger den mysiga trädgårdsaffären Blå Eld dit vi styrde kosan efter fikapaus.
Mycket finns där att välja på.
Mer.
Med kyrkan i bakgrunden och ännu mer mörkblå himmel.
Den här jättefina vännen fick faktiskt följa med mig hem till stugan där den lurade såväl katt som en del förbipasserande, åtminstone för en kort stund 😃.
Jag skulle gärna ta med mig den lilla flickan med blomsterkorg också, men gissar att den blir alldeles för dyr och så kanske jag skulle vara rädd att den försvann av just det skälet.
Enstaka båtar ute på blåsig, vågig sjö. Intet tavelsjöodjur i sikte, som vanligt 😄.
 
I veckan har jag prövat mina nya skidor med skin under, alltså vallningsfria. Mycket bra gled de jämfört med mina gamla, i backe nästan för fort, men jag höll mig på benen.
 
Ha en skön vår eller vårvinter kanske passar bättre!
 
 

Dop i Bygdeå Kyrka

Kategori: Festligt

Nu när Lissabonresans bilder är avklarade ska jag ta itu med en del händelser från i somras som jag aldrig hunnit blogga om. Den 10/6 2018 skulle min kära systerdotterdotter döpas i Bygdeå Kyrka som byggdes redan 1539.
En vacker sommardag anlände vi dit med bil från Umeå, jag och min brorsdotter med familj. Det kom folk från närmare håll, Sjulsmark bl.a. och från längre håll, Uppsala och Stockholm. Det småpratades och hälsades i mindre grupper innan vi gick in i kyrkan. 
 
Kyrkan har en vacker interiör och stämningen är lugn och harmonisk som det ska vara i en kyrka men som inte alltid uppnås i de stora, pampiga, tycker jag.
Fint, men ännu bättre när rummet fylls av präst, nyblivna föräldrar med huvudpersonen lilla M.
Inte helt lätt att fotografera då jag också blev lite nervös, tagen av stämningen. Bilderna är inte helt skarpa då jag valde att strunta i att använda blixt. Det gör å andra sidan bilderna lite mjukare. Jag hoppas bilderna ändå förmedlar den fina ceremonin.
Prästen som helt klart väckte M:s uppmärksamhet läste för oss. 
Mycket vackert sjöng D:s syster för oss alla, men speciellt för lilla M. Andra texter och sång framfördes men sen var det dags för själva dopet. Först skulle dopfunten fyllas med heligt vatten och den ritualen fick göras av släktens näst yngsta, mina andra syskonbarnbarn.
Snygg men också lite tung var kannan.
Tyst tog M emot dopvattnet som blötte hjässan. L fick torka vattnet bort sen.
Fortfarande utan protester men sen var det skönt att få komma till moderns famn.
Hela tiden så nyfiken på sin omgivning. Det visade sig också när prästen gick runt med henne så att vi andra fick möta den lilla. Först till mig som snabbt klickade på kameran innan jag lade undan den...
.. och mötte min lilla älskling utan en fyrkantig apparat framför ansiktet.
Här möter hon M som en tid var dagmamma åt hennes mamma A när hon var liten.
Äldst och yngst i kyrkan.
 
Allt var frid och fröjd, eller? Här har jag faktiskt en bild där M protesterar högljutt, men det varade inte länge.
Det var dags att gå ut ur kyrkan. Där samlades vi för en släktbild.
Alla kom inte med, men efter lite ropande hit och dit kom i alla fall de flesta. Lite blåsigt var det men ändå en härlig försommardag. 
 
Sen var det dags att gå mot församlingsgården. Först en bild på Klockstapeln.
Skönt att få sträcka på benen och vara utomhus en liten tid. 
Ja, kanske högst hundra meter 😃. Jag gick lite extra och tog kort på den fina omgivningen.
Sen ville även jag, mormoster, vara med på bild med huvudpersonerna och till slut fanns en stund för det.
Det blev smörgåstårta och tårta, tal och sång, presentöppning och applåder samt en massa trevligt umgänge. M trivdes i mångas famner. Här med sin mammas kusin A, min brorsdotter.
Och en stund hos mig.
Vem är lyckligast av oss två, tro? Skulle nästan gissa att det är jag 😄.
 
Jag gick runt och fotograferade vid borden men det är svårt att få bra bilder av det. En bild som blev hyfsad visar M:s farmor och mormor i samtal.
Bra blev också den på min bror, som fyllt jubilar nu i januari, och hans särbo, som väntat länge på bilder från dopet.
Fina penséer i förgrunden. J-E och L hade åkt från trakter söder om Örnsköldsvik för att vara med på släktevenemanget.
 
I rummet där vi satt fanns det vackra detaljer, bl.a. detta bord, som jag gissar att slöjdaren Jögge Sundqvist gjort..
..eller möjligtvis hans far Wille.
 
Hurtigast var J, som skulle cykla minst fyra mil hem som träning inför Vätternrundan.
Han pratar med B, lilla M:s morfar.
 
Som helhet en mycket fin upplevelse att minnas länge.
 
 
Ute snöar det idag nästan horisontellt, tyvärr alltmer blöt snö, 0 - +1°. Sommaren känns avlägsen men så många veckor dröjer det inte innan allt det vita slaskar bort. Jag önskar er fina vårvinterdagar innan det grå tar vi. Det grå som förebådar det gröna och färgrika som vi längtar efter.
  
 

Lissabon, lite till

Kategori: Resor och utflykter

Vår sista dag i Lissabon, den 4/10 2018 hade vi några timmar att spendera innan vi flög hem på eftermiddagen. Redan tio måste man checka ut från hotellet som hänvisade till ett bagagerum. Vi beslöt att testa bergbanan vi sett redan första dagen, Elevator da Gloria, som gick mellan torget Restauradores och upp till Bairro Alto, som vi tolkade som Gamla stan. Den stånkade, stönade, knirkade och knarrade medan den klättrade uppåt. Sakta men säkert tog vi oss den branta vägen upp.
Här stiger vi av. Till vänster en större park med utsiktsplats, Sao Pedro da Alcantara. Vi hoppade över utsikten och fastnade istället för en fin metall/stenpojke.
Som säkert är av betydligt senare datum än sockeln bakom som jag gissar bär Sao Pedro. Planlöst följde vi sedan en gata uppåt till höger men upptäckte inget lockande så vi vände tillbaka och valde istället en smalare gränd åt andra hållet.
Inte speciellt vackert men snart blev den i alla fall mer färggrann.
Mer och mer girlanger mellan husen.
Det var lite för tidigt för lunch, annars hade vi nog slagit oss ner här. Några steg till gick vi och kom ut på torget vi besökt kvällen innan, Praca Luis de Camoes. Det är nationalskalden född på 1500-talet som också står staty där.
Jag lånar väninnans bild. Själv lyckades jag kapa hans huvud. Istället fotograferade jag en gammal dam, trodde jag först. Turligt nog fotograferade jag namnet också, vilket är Antonio Ribeiro, en poet från 1600-talet.
En glad och till synes levande poet. I närheten den stora San Loretokyrkan.
Nu var vi hungriga men innan vi väljer uterestaurang måste vi hälsa på ytterligare en poet, Fernando Pessoa, född 1888, som så inbjudande hade en stol bredvid sig.
Jag skrev dikter också ett tag, först i tonåren och sen när jag fick mycket tid över 1995 och några år framåt. Hellre än bra, förstås, men en del gillar jag än idag. Efter dessa flerfaldiga kulturella möten var det gott med en lunchöl och lite pasta till.
När lunchen var över flanerade vi sakta åter mot vårt hotell. En lockande affär...
... vi inte gick  in i. En söt tuctuc..
.. och en pampig fontän.
Med Lissabon ljuvliga oktoberväder längtade man inte direkt hem men vår tid där var över. Vi hämtade vårt bagage på hotellet och gick till Praca Figueira varifrån flygbussen gick. Man kunde även ta tunnelbanan direkt till flygplatsen men vi hittade ingen hiss ner till vår station och lockades inte av att släpa väskorna nedför otaliga trappor. 
 
Genom bussfönstret tog jag sista bilden från staden, ett fint hörnhus.
Jo, en bild till blev det, från flygplanet när vi steg upp mot himmelska höjder.
Vasco da Gama-bron ses vid vingen. Jag längtade hem till min kära katt som var njursjuk, orolig att han inte skulle överleva tills jag kom hem. Men Tusse levde och blev glad när jag kom. Han åt bra de första dagarna efter att jag kommit åter från Portugal. Sen blev det lite svårare att få i honom mat även om han fortfarande var hyfsat pigg, ville ut och spana. Till slut gick det inte längre och efter tre veckor somnade min älskade katt sen 13 år tillbaka in hos veterinären. Jag saknar honom så.
 
Nuet är grått även om vi idag fått ett tunt, dunmjukt snöfall. Hoppas på värmande marssol och vintriga utflykter de närmaste dagarna. Önskar er detsamma!