Bath är den enda orten på resan jag hade hört talas om tidigare och det var också den största vi besökte. Vi hamnade långt fram i bussen så jag tog en bild för att visa hur hög växtlighet som omger de mindre vägarna i England. Så osäkert för de gående och cyklisterna.
Lite morgondimma strax efter nio, men framme i Bath lyste solen om än ej från klarblå himmel.
Bland fina blomster i en park väntade vi på våra lokalguider. De delade in oss i två grupper för stadsrundturpromenad. Vi valde den manlige guiden som visade sig vara en skojfrisk person. Han sa också något om att vi skulle nog hinna på 45 minuter så jag befarade att han var slarvig och skulle hasta på oss. Men han var jättebra med härlig humor och gav oss en givande guidning i staden.
Vi började i parken som omgav The Royal Crescent, ett exklusivt bostadsområde i Bath.
Där har det nog spelats in diverse filmer och serier. I alla fall kändes det bekant.
En gammal bärstol som långt tillbaka användes för att förflytta de rika och mäktiga utan att de behövde använda sina egna apostlahästar.
Vi passerade fler gamla bostadsområden med fint dekorerade hus. Svårfotograferade, men lite symboler som prydde husen kommer här.
Alla symboler var olika. Många var skrämmande och inte så trevliga som dessa.
Lyktstolpar och papperskorgar var också vackra.
Vi vandrade vidare mot centrum.
Det visade sig vara Jane Austen-festival så vi mötte flera som klätt sig fint i den stilen.
Kanske varit roligt att besöka, men jag nöjde mig med skylten.
Här är ingången till det äldsta huset i Bath, från 1680, där Sally Lunn bott och haft ett "Eating house".
Här ser vi Avon som helt enkelt bara betyder flod, därav så många ortsnamn som slutar på "on Avon" (t.ex. Stratford upon Avon, Shakespeares födelseort som jag gärna skulle vilja besöka).
En tjusig affär vi passerade men inte gick in till. En del av The Abbey.
Efter avslutad guidning fick vi några timmar på oss att strosa fritt i staden. Vi började med det stora torget mellan Abbey och det Romerska Badet.
Det var flera torg som satt ihop.
Mike någonting sjöng väldigt bra, lite bobdylanaktigt ibland.
Kön var lång till det romerska badet.
Vi besökte damrummet där (efter tips av vår guide) och fick se lite fina statyer utanför.
Det hade nog varit roligt att se baden också men vi kände att vi inte hade tid nog. Istället hägrade lunchpaus. Vi fann ett litet torg i närheten där ett jättestort träd gav skön skugga.
Lite rosévin i väntan på maten, som smakade sisådär. Jag åt en broccoligratäng där man knappt såg en grön broccolibit men desto mer potatis. Mysigt sitta ute i alla fall. Vackra toner i operastil nådde oss och efter avslutad lunch letade vi oss närmare hennes sköna stämma.
Framför The Abbey där trubaduren stod tidigare anades hennes gestalt.
Så enkel ser hon ut, Miranda Keys, som jag aldrig har hört talas om men som sjöng ljuvligt. Mäktigt hur hennes röst fyllde torgen runtomkring. Här ser man baksidan av det romerska badet.
Nöjda efter både värdslig och andlig spis begav vi oss åter mot vattnet.
Vi ser den äldsta bron rakt framåt. Den gick inte att gå över utan bestod av små butiker.
Här har vi hittat en trappa ned till en liten restaurang som också varit värd att besöka. Istället för mat blev det lite foton. Fint väder som synes, ca +23°. Vi fortsatte längs en större gata mot det äldsta apoteket, kallad The Chemist.
Mycket att titta på...
..och fotografera genom. Det började vara dags att åka vidare. På väg mot bussen fann vi en park där vi kunnat slappa i solen, som synes.
Parken låg precis bredvid the Avon. Förutom turbåten ser ni uteserveringen jag stod på.
Mer av samma park.
Samling i väntan på bussen.
Vi hade en aktivitet kvar, en utlovad ölprovning som inte blev av där den skulle. Istället fick vi åka igenom den större staden Bristol för att komma till Bristol Beer Factory. Där delades vi in i två grupper, först visning sedan ölprovning. Den bestod av att vi fick välja bland många kranar och dricka hur mycket vi ville.
Här ser vi ett schema över tillverkningsprocessen.
Vår charmige guide bjöd oss att smaka på mäsken, ett litet glas som inte alls smakade öl eller alkohol, snarare bröd.
Sen smakade jag ett litet glas lager och eftersom jag inte är någon stor öldrickare fick nästa glas innehålla cider. Vi gick ut en stund innan bussen skulle gå och då fick jag se en söt liten varelse som fick mig att längta lite hem.
Samma färger som min Missan men lite mindre vitt. Hon ruskade på huvudet som min Desirée brukade göra.
Ganska trötta återvände vi till vårt trista hotell för ännu en trist middag. Min utlovade fisk var pytteliten och torr, men efterrätten var läcker. Sen sov vi gott.
Nu i slutet på februari regnar det snöblandat sen igår kväll, 1 plusgrad. Förra helgen var det fortfarande jättefin vinter.
Grönområdet bakom Ystarvägen med kritvit ren nyfallen snö i lördags. Söndag den 18 samlades vi i UMeGänget för en promenad och fika på Västerbottens museum.
Fina Helena Elisabeth-kyrkan hitanför muséet. Vi var sex personer som gick en promenad runt Gammlias vackra små hus.
Alltid någon som inte vill vara med på bild så då nöjer jag mig med mig själv 😃.
0 kommentar(er)
