konstbarbro

San Remo, en halvdag.

Kategori: Resor och utflykter

Ute snedregnsnöar det med bara en plusgrad så det känns gott att återvända till minnet av den 8 april då vi strosade omkring i San Remo i gassande sol om än blygsamma +14° i skuggan.
Från stranden gick vi in bland husen och hittade mindre gågator. Klockan var 11.45 men när vi såg uteserveringen vid muren sa vi att hit kan vi återvända när solen lyser upp mer. Så blev det, men först lite mer stadsvandring, utan karta. Vi letade en turistbyrå och fick olika vägförslag av de vi mötte så lite extra motion blev det utan napp.
Gatubild med ängel  i park. Frukosten på hotellet var väldigt sparsam, inte alls vad man numera är van vid. Ingen yoghurt, inget grönt alls och bara vitt bröd. Normalt brukar vi klara oss på frukosten till lunch vid 2-3-tiden men den här dagen gick det inte. Ute ville vi sitta trots lite svalt i skuggan, men vi fann en plats bakom läande glasskivor.
Lite färskpressad juice och en chokladfylld bulle av något slag, mycket gott. Energilagret fylldes snabbt och vi gick oplanerat vidare. In bland smalare gränder där det då och då öppnade sig små torg man gärna stannat vid.
Mysigt !
Fin gränd.
Torghandel...
.. och en vacker kyrka. Vi hade sett vykort med bilder på ryska kyrkan som såg så annorlunda ut men än inte lyckats finna den. Så småningom såg vi en av dess spiror högt däruppe mot den blå himlen och orienterade oss fram mot den.
Tyvärr var den, liksom Sagrada Familia i Barcelona, omgiven av byggnadsställningar, men en liten del gick att föreviga.
Speciell, verkligen. Den byggdes av ryska invandrare på 1920-talet, läser jag i en reseguide.
 
På väg därifrån hittar vi till slut Tourist Office som tyvärr var stängt. Nåväl, vi klarade oss bra ändå, blev så nöjda med vad vi såg och upplevde under vår halva dag i San Remo.
Ett hus fint dekorerat med vacker mosaik. En liten blomsterkupol att fotografera sig vid.
Fin utsikt över vattnet alldeles i närheten.
Vi närmade oss kasinot än en gång, men från ett annat håll.
En gul kyrka precis bredvid kanske kan passa 😊.
Så vacker. Äntligen närmade vi oss lunchplatsen vi sett ut tidigare och slog oss ned på det enda lediga bordet i solen.
Lite vin att avnjuta medan vi väntade på den gröna maten vi sett på bordet intill.
Grillad aubergine är ljuvligt gott och till det ännu mera sallad, av det kalla slaget. Fransmännen bredvid skakade på huvudet. De åt förstås grönsakerna först, sen kalvkotlett och efterrätt. Jag fick prata lite franska men oj, så rostig jag kände mig.
 
Efter lunchen gick vi ned till stranden igen och följde där en cykelväg med gångbana mot Ospedaletti. 
Fem km skulle vi väl klara att promenera, tyckte vi, men det visade sig vara längre än vi förstått. Vi mötte en kvinna som knappt förstod engelska, men när jag frågade hur långt det var till Ospedaletti och visade olika avstånd med händerna gjorde hon klart för oss att det var väldigt långt kvar. Kanske fem km bara var ett glädjebud vi fått tidigare. Hur som helst tog vi oss så småningom upp på kustvägen och fann en busshållplats. Skönt att få åka sista biten hem.
 
Någon timmes vila, skriva resedagbok och sms:a, ringa sina kära innan vi gick ut igen för att leta en middagsrestaurang. Ganska snart fann vi en intressant som dessutom låg ganska nära vårt hotell, men den visade sig inte öppna före kl 20. Vi var där redan strax före sju så nu hade vi en timme att spendera, ganska så hungriga med tanke på den lätta lunchen. 
Det blev till att vandra i trappor ner till vattnet och upp igen. Tror vi gick massor med steg denna dag, men stegräknaren hade jag glömt hemma.
Grönt och fint var det, en papegojblomma gav lite färg också.
Sakta gick solen ned medan vågorna slog över stenig strand.
Vi fann ingen annan restaurang som lockade oss utan återvände till den första, Aquarellis, som visade sig vara ett riktigt lyckokast.
Här har jag ingen mat att visa men väl väninnans vackra örhänge som hon fallit för redan på flyget ner. Vi bjöds på gott bröd, två olika spännande sorter, och en liten rund mozzarellafriterad sak innan vår beställda maträtt kom in. En läcker bit vit fisk (menyn enbart på italienska) som smälte ljuvligt gott i munnen, tillsammans med sparris, små fyrkantpotatis och vitvinssås. Perfekt avslutning på en härlig första semesterdag 🙂. 
 
 
 
 

Ligurien, lite San Remo

Kategori: Resor och utflykter

I fredags kom vi hem från en fyra dygns-resa till Ligurien och trots intensiva våraktiviteter här hemma ska jag göra ett inlägg om de första intrycken. Vi anlände söndag den 7 april till Nice kl 21 ca och möttes av World Visitors guide Ahmet på flygplatsen. Därifrån åkte vi direkt över till Italien  och vårt hotell Petit Royal som låg i orten Ospedaletti, som vi aldrig hört talas om, i landskapet Ligurien. Sent kom vi fram och det var bara att göra sig hemmastadd i rummet, packa upp lite och sen somna efter en lång resdag. 
 
Trevlig morgonutsikt från 1800-talshotellet.
En gigantisk platan till höger där en koltrast sjöng från arla morgon, ibland lite för arla 😃. Tidig frukost då den skulle sluta redan kl 8, fast vi sekade på och kom fem i. Hotellet var fint med gammal stil, rummet var härligt stort med högt i tak, fyra sängar hade vi och gott om plats att bre ut oss på, men inget kylskåp, tyvärr. Frukosten var dålig, ingen yoghurt, inget grönt alls, bara vitt bröd, ungefär som den var på 80-talet. Men mätt blev man i alla fall.
 
Vi åkte inte med på turpaketet som erbjöds utan tog själva bussen till San Remo som låg bara 5 km bort längs kustvägen. Vi köpte bussbiljett på en bar i närheten och väntade ca en kvart på hållplatsen, med den här utsikten.
En söt liten duva spatserade i närheten.
Turkduva, inte alls vanlig här hos oss.
 
Bussen var full men vi fick klämma in oss, som tur var, och stod hela tiden till San Remo.
Vi började med att gå längs strandpromenaden. + 14° i skuggan men skönt i solen. Min väninna hade besökt staden när hon var bara 10 år med sina föräldrar och hon mindes blommorna, men då var det juni.
Lite blommade det nu också. Kan det här vara budleja, tro? Massor av bin och humlor svärmade runt dem. 
S vid palmen som bar orange bär. Vi undrade om det kunde vara dadelkart, alltså en dadelpalm? Någon som vet?
 
Medelhavet var vackert men lockade inte till bad denna årstid.
Det syns inte riktigt men vågorna var stundtals rejält höga fast det inte blåste direkt. 
 
Penséer blommade förstås överallt och de doftade så gott.
Jag ska snart köpa hem dem till min uteplats även om jag än måste ta in dem nattetid då det är mellan 4-6 minusgrader. Underbart soliga dagar med go' vårvärme har vi denna påskvecka.
 
Åter till San Remo som inte bara är känt för sina blommor utan även för sitt casino.
Dit gick vi inte närmare utan strosade lugnt längs gågator och gränder. Mer om det i kommande inlägg.
 
Torsdag natt kom vi till Arlanda vid ettiden. Jag sov över på Rest & Fly och fortsatte till Umeå och mitt hem dit jag anlände vid tiotiden på fredag morgon. Min kära katt Desirée var utomhus i solen och strök sig intensivt mot en växt samtidigt som en skata retades nära. Jag blev glad när jag såg att hon mådde bra. Mina kattvakter hade skött om henne utmärkt.
 
Dagen blev intensiv och jobbig med begravning av min kära syster som dog plötsligt den 21 mars i en ålder av 74 år. Ceremonin var fin och även minnesstunden efteråt då  vi bl.a. tittade på ett bildspel som brorsdottern gjort. 
 
Våren small till här uppe och soldagarna avlöser varandra. Snödroppar och krokus har slagit ut, även mina småkrokus i lila och gult. Så fint! Desirée har vårrullat på grannens infart och jag gläds med henne. Igår satt jag och en väninna i Bräntbergsbacken, vid en raststuga, och fikade i solen. En ensam snösparv kom nära och fastnade på bild.
De brukar komma i flock och lyfta så snabbt att jag aldrig hinner få upp kameran ens. Idag ska jag ut med en annan väninna, som har påsklov då hon arbetar i skolans värld, på fågelskådning. Nu när det blivit varmt , + 17,5 nu, kanske de inte stannar länge utan flyttar vidare norrut snart.
 
Glad Påsk önskar jag er!
 
 

Landsbygd

Kategori: Djur och natur.

Ännu en utflykt från i somras att blogga om. I slutet på augusti bjöd min väninna sen många år mig på en tur till deras torp på landet 5-6 mil söder om Umeå. Fint väder hade vi när vi kom fram till Åliden som byn heter, en av många med det namnet, tydligen.
På vägen dit en trevlig skylt som absolut måste förevigas.
Här bor riktiga kattvänner.
 
Inomhus var mycket av ursprungsinredningen kvar, vackert slitet möblemang och intressanta detaljer. Jag tog bara en bild ändå, av köket på nedervåningen med värdinnan på plats.
Vår lokaltidning var på besök för några år sen och gjorde ett fint hemma-hos-reportage i huset. För min del blev det fler bilder utomhus.
Åkrar omgav huset. Denna var nyslagen med en ljuvlig doft av liggande gräs. Tidigare såg jag en pigg hare skutta förbi. Fåglar på telefontrådar är väl inte så vanligt idag?
Här en sädesärla. Montecilla alba alba på latin har jag lärt mig 😃
Uthuset sa vi förr, men det var även en gäststuga, fint inredd.
I närheten slog vi oss ned för en skön fikapaus med bakelser. Tidigare hade vi ätit lunch på anrika Levar Hotell i Nordmaling. Inte den hetaste dagen denna supersommar 2018, men behagligt nog i solen.
 
När vi åkte därifrån fick jag se delar av skogen som brunnit nära. Otäckt var det, berättade väninnan, när det pågick och vinden vände, men branden kom inte närmare, som tur var.
Det bruna brandskadade var mycket vidsträckt.
 
Två bilder till från augusti 2018 blir det.
Min ljuvliga katt Tusse som njöt sin sista sommar vid Kullasjön.
Han tror nog att laxen är till honom men det fanns en väninna som tog bilden.
 
Så skönt att ha hunnit med fjolåret nu när vi snart har april. Sol, isvindar och vita molntussar bjuder dagen på när jag snart ska gå ut för en promenad.
 
 
 

Fjolsommarutflykt till Tavelsjö

Kategori: Resor och utflykter

Visserligen skiner solen just nu men grått och blött har det varit samt kalla nätter då det blöta frusit. Jag längtar våren men det känns och hörs, inte minst på talgoxens vårlåt, att den långsamt är på väg. Ändå känns det ganska skönt att titta på gröna, sköna bilder från fjolårets utflykt med UMeGänget till Tavelsjö i mitten av juni.
Vi parkerade vid kyrkan och promenerade sen på småvägar längs Tavelsjön.
Fin sjöutsikt bjöds det på.
 
Lite blåsigt och bara korta solglimtar men ändå behaglig temperatur att vara utomhus i.
Blåregn och gullregn finns det något som heter. Men vad kallas denna rosa?
Det kan vara blå bergsvallmo, men jag är inte helt säker. Jag tycker mycket om blåfärgen.
Många var vi denna dag, ca tio. Fina lupiner i sluttningen. Många är arga på lupinernas utbredning, men här uppe i norr tycker jag den är måttlig. De är så vackra i alla möjliga färger.
En fin klockstapel även i Tavelsjö. Vi tog en härligt lång fikapaus hos Wärdshuset Tavelsjö varifrån bilden ovan är tagen (tror jag, det var ju så längesen). Ni ser att blåmolnen hotar i bakgrunden men vi klarade oss från regnskurar.
Vid ett vitt trädgårdsbord nära denna backe satt vi och diskuterade allt möjligt som vi brukar. Fina rosor fanns det också.
Är det en så kallad vresros?
Blåsigt och glatt utomhus, nypermanentad som jag är. Tror jag åt en läcker räkmacka till teet. Alldeles i närheten ligger den mysiga trädgårdsaffären Blå Eld dit vi styrde kosan efter fikapaus.
Mycket finns där att välja på.
Mer.
Med kyrkan i bakgrunden och ännu mer mörkblå himmel.
Den här jättefina vännen fick faktiskt följa med mig hem till stugan där den lurade såväl katt som en del förbipasserande, åtminstone för en kort stund 😃.
Jag skulle gärna ta med mig den lilla flickan med blomsterkorg också, men gissar att den blir alldeles för dyr och så kanske jag skulle vara rädd att den försvann av just det skälet.
Enstaka båtar ute på blåsig, vågig sjö. Intet tavelsjöodjur i sikte, som vanligt 😄.
 
I veckan har jag prövat mina nya skidor med skin under, alltså vallningsfria. Mycket bra gled de jämfört med mina gamla, i backe nästan för fort, men jag höll mig på benen.
 
Ha en skön vår eller vårvinter kanske passar bättre!
 
 

Lissabon, lite till

Kategori: Resor och utflykter

Vår sista dag i Lissabon, den 4/10 2018 hade vi några timmar att spendera innan vi flög hem på eftermiddagen. Redan tio måste man checka ut från hotellet som hänvisade till ett bagagerum. Vi beslöt att testa bergbanan vi sett redan första dagen, Elevator da Gloria, som gick mellan torget Restauradores och upp till Bairro Alto, som vi tolkade som Gamla stan. Den stånkade, stönade, knirkade och knarrade medan den klättrade uppåt. Sakta men säkert tog vi oss den branta vägen upp.
Här stiger vi av. Till vänster en större park med utsiktsplats, Sao Pedro da Alcantara. Vi hoppade över utsikten och fastnade istället för en fin metall/stenpojke.
Som säkert är av betydligt senare datum än sockeln bakom som jag gissar bär Sao Pedro. Planlöst följde vi sedan en gata uppåt till höger men upptäckte inget lockande så vi vände tillbaka och valde istället en smalare gränd åt andra hållet.
Inte speciellt vackert men snart blev den i alla fall mer färggrann.
Mer och mer girlanger mellan husen.
Det var lite för tidigt för lunch, annars hade vi nog slagit oss ner här. Några steg till gick vi och kom ut på torget vi besökt kvällen innan, Praca Luis de Camoes. Det är nationalskalden född på 1500-talet som också står staty där.
Jag lånar väninnans bild. Själv lyckades jag kapa hans huvud. Istället fotograferade jag en gammal dam, trodde jag först. Turligt nog fotograferade jag namnet också, vilket är Antonio Ribeiro, en poet från 1600-talet.
En glad och till synes levande poet. I närheten den stora San Loretokyrkan.
Nu var vi hungriga men innan vi väljer uterestaurang måste vi hälsa på ytterligare en poet, Fernando Pessoa, född 1888, som så inbjudande hade en stol bredvid sig.
Jag skrev dikter också ett tag, först i tonåren och sen när jag fick mycket tid över 1995 och några år framåt. Hellre än bra, förstås, men en del gillar jag än idag. Efter dessa flerfaldiga kulturella möten var det gott med en lunchöl och lite pasta till.
När lunchen var över flanerade vi sakta åter mot vårt hotell. En lockande affär...
... vi inte gick  in i. En söt tuctuc..
.. och en pampig fontän.
Med Lissabon ljuvliga oktoberväder längtade man inte direkt hem men vår tid där var över. Vi hämtade vårt bagage på hotellet och gick till Praca Figueira varifrån flygbussen gick. Man kunde även ta tunnelbanan direkt till flygplatsen men vi hittade ingen hiss ner till vår station och lockades inte av att släpa väskorna nedför otaliga trappor. 
 
Genom bussfönstret tog jag sista bilden från staden, ett fint hörnhus.
Jo, en bild till blev det, från flygplanet när vi steg upp mot himmelska höjder.
Vasco da Gama-bron ses vid vingen. Jag längtade hem till min kära katt som var njursjuk, orolig att han inte skulle överleva tills jag kom hem. Men Tusse levde och blev glad när jag kom. Han åt bra de första dagarna efter att jag kommit åter från Portugal. Sen blev det lite svårare att få i honom mat även om han fortfarande var hyfsat pigg, ville ut och spana. Till slut gick det inte längre och efter tre veckor somnade min älskade katt sen 13 år tillbaka in hos veterinären. Jag saknar honom så.
 
Nuet är grått även om vi idag fått ett tunt, dunmjukt snöfall. Hoppas på värmande marssol och vintriga utflykter de närmaste dagarna. Önskar er detsamma!
 
 

Pena Palats, interiören

Kategori: Resor och utflykter

Interiören var nästan lika fantastisk som utsidan av Peña palatset i Sintra, som vi besökte 3/10 -18, men inte lika sagolik och betydligt svårare att fotografera. Många turister vandrade genom rummen så det gällde att vara snabb eller ha tur så inte för många av dem kom med på bild.
Sängen är pampig men kolla väggarna och inte minst taket, se nedan!
Så detaljrikt! Nedan ett av grevinnans gemak, gissar jag, för det fanns ett liknande nära med kungens porträtt som då förstås var hans.
Även där fascineras jag av väggarna. Ett skåp som jag inte vill kalla direkt vackert, men mycket speciellt.
Jag har ingen aning vad stilen kallas men ganska svulstig är den. Ännu ett skåp drar till sig mina blickar.
Det fanns ett "green room". Kanske det stod där. Jag bryter av med en titt utåt då en fin terass uppenbarade sig med utsikt.
Fortfarande lika härligt väder, men vi fortsatte snart med vår vandring genom palatsets alla rum. Ännu ett skåp, känner mig lite tjatig 😄.
Gula väggar som jag har i mitt vardagsrum, tapeter jag satte upp redan 2006 och inte alls tänkt byta än fast det var längesen sådan var moderna. 
Vilket vackert burspråk att vila en stund i om det nu funnits någonstans att sitta !! Ganska snart kom vi in i en stor, pampig salong med plats för många människor och aktiviteter.
Grandiosa ljusbärare tog emot oss.
Så roligt att se sina bilder nu när det gått så lång tid sen vi var där. Jag ser massor av detaljer av alla de slag. T.ex att jag borde ha beskurit bort brandsprutan som förstör effekten, men den ser jag först nu och bara inte ids. 
 
En inbjudande soffa med spegel som visar fotografen. Tänk att soffan kan se rak ut men resten så lutande.
Från salongen till fler mindre rum som mynnade ut i ett ljusare runt rum...
..med vackert kupoltak. Hjorthuvudena ser lite spindellika ut däremot, tycker jag.
Grönskan som omger slottet ser ut att vara oändlig åt det här hållet. Det sista rummet vi passerar är köket med alla sina kopparkastruller och andra föremål.
Ut på en ny terass där det skulle finnas en restaurang. Den var en stor besvikelse. Utomhus stektes hamburgare och liknande vilket inte lockar mig som inte äter kött. Jag fann istället ett pytterum med en disk full av inplastade baguetter, så trist. Det fick bli en tonfiskmacka med sodavatten till. Och ännu en bild på den omgivande staden Sintra som här inte alls ser så liten ut.
Många fler sevärdheter finns i staden som placerats på Unescos världsarvslista, men vi hann bara med ett dagsbesök på palatset Pena. Det gav alldeles tillräckligt många intryck. 
 
Åter till Lissabon blev det några timmars paus innan kvällspromenad och middag. Jag är tyvärr lite less på att ännu blogga om oktoberresan så jag skyndar mig lite. Vi gick nästan alltid förbi stationen som på kvällen var vackert belyst.
Vid ingången stod en skulptur med fadomusiker och sångare. 
Den bilden tog vi tidigare på dagen. Vi  flanerade lite planlöst för att fina nya områden att upptäcka. Lite överallt uppträdde olika gatuartister. Dessa dansare som väninnan fotograferade så snyggt var fantastiskt duktiga.
En bit därifrån fann vi en speciell butik vi tidigare funderat över. Sardiner i mängder med årtal på.
Tydligen var det populärt för vi såg flera stycken, men förstod nog inte riktigt vitsen med dem. En slags souvenir var det. Man skulle tydligen köpa som present till någon och välja deras födelseår. Det gjorde vi inte 😉.
 
Vi gick vidare mot Rua Garett som av någon anledning lockade oss. Mycket folk flanerade även där och satt på utecaféer. Ett ställe som såg mysigt ut gick vi tyvärr förbi.
A Brasileira hette det vilket syns på skylten nedan.
Tyvärr säger jag pga den misslyckade middagen vi sen fick serverat alldeles i närheten av vårt hotell, en restaurang som utlovade portugisiska specialiteter. De kanske var jättebra på det men vi blev besvikna. Vi valde en specialare för två med massor av färska skaldjur i, bl.a rejäla bitar av hummer och krabba med skal på. Problemet var att allt simmade i en tjock tomatsås som inte alls gjorde något godare. Tänk om vi fått dessa fina skaldjur med bara citron och kanske lite sås i en separat skål. Servitören lade för oss och gav mig riktigt fina hummerbitar men väninnan fick sämre. Hade vi sett bitarna hade vi kunnat dela de bästa mellan oss. Kladdigt och jobbigt att få bort skalen var det och alldeles alldeles för mycket sås. 
 
Så skönt, nu har jag bara en halv dags Lissabonresa kvar att blogga om.
 
Förkyld är jag sen helgen och även om febern är borta, rinnsnuvan likaså känner jag mig krasslig med emellanåt jobbig hosta. Mest inomhus spenderar jag min tid även om jag korta stunder går ut, ser till min fågelmatning eller hackar bort lite is framför entrén nu när plusgraderna tinar. I morgon ska minusgraderna ta över igen vilket är helt rätt i februari.
 
Ha det så gott!
 
 
 

Till Sintra

Kategori: Resor och utflykter

Tredje dagen på vår Lissabonresa valde vi att ta tåget till Sintra, en ort tre mil bort. På stationen Rossio väntade vi en stund. Lite kakelmålningar eller vad man nu ska kalla dem.
Snart kom tåget som sen avgick precis i tid. 
Fullt med folk var det men vi lyckades få en plats bredvid varandra. Tidigare hade vi inte stött på några skandinaver men nu hördes både finska och norska i vagnen. Det var en pendeltågslinje med många stopp men tog ändå inte mer än 30 minuter. Väl framme hade vi ingen aning vart vi skulle ta vägen.
Sintra finns med på Unescos världsarvslista men vi hade inte läst in oss på sevärdheterna, bara en. En söt liten ort såg det ut som men vi hade inte tänkt utforska den utan ville ta oss till Palatset Pena. Min väninna hade besökt palatset tidigare och trodde det var gångavstånd, men det var en missuppfattning då deras buss släppt av dem inom sådant. Vi hade tur som träffade en man som visserligen ville sälja sig själv som chaufför och guide, men när vi avböjde, visade oss till rätt buss. Den tog oss längs slingriga vägar upp till palatsområdet. 
 
Vi betalade entré och valde promenaden uppåt, uppåt längs slingriga stigar. Det var inte långt men brant. Till slut anades palatset.
Inte så dumt, eller hur 😄? För att få en bild över hela borgen hade vi behövt en drönare eller kunnat flyga själv så det får bli fler delbilder av detta magnifika, roliga palats.
Vi närmar oss sagopalatset Pena. Skönt för nacken att vända huvudet nedåt en stund och beundra...
..den fina "blomman för dagen". Jag gillar blåfärgen. In genom en fin port i mosaik gick vi.
Man fick fortsätta att titta uppåt och försöka få till en hyfsad fotovinkel.
En till medan vi vandrade uppåt på gångar och små trappor.
Sagolikt! En gigantisk park omgav palatset men dit hann vi aldrig. Där hade man kunnat vandra omkring flera dagar, gissar jag, men då kanske man önskat lite mindre varmt.
 
Solen gassade och temperaturen höll sig kring 30°. Jag njöt ändå. Att ligga i solen gillar jag inget vidare men att strosa omkring och uppleva samt kunna välja skugga emellanåt kändes bra.
En liten paus innan vidare upptäcktsfärd. Fin utsikt över omgivningen.
Lite kontrast med vanliga nutida bostäder mot palatsets härlighet. Don Fernando II var skaparen av byggnaden och parken. Han första hustru, drottning Dona Maria II, hade nog också sin del i det.
Här har vi den ståtlige mannen. Han hade byggt ut vissa delar av kärlek till sin andra hustru, grevinnann Edla, sades det. Hon hade också stor del i inredningen av alla rummen. Fernando kallades the Artist-King. Palatset var inte speciellt gammalt ändå, som synes nedan.
1840 får jag det till. Några fler detaljer. En fin kruka.
Tror det är jakaranda som växer i den.
 
Lite större, en guldskimrande kupol.
Vi gick in i palatsen men kom nästan direkt till en liten innergård.
Det första rummet, tror jag, i alla fall det första jag fotograferade, var ett litet fint kaklat rum med silverserviser.
Bredvid matsalen, förstås, där jag tycker att vi slår oss ned i väntan på kommande inlägg om slottets alla rum.
Det kan väl bli trevligt? Fint dukat är det och vi får, om vi vill, välja vilka vi ska umgås med. Precis som i Gokväll's fredagsbjudning 😊.
 
Ute har det nu vräkt ned snö några timmar, men snöat har det gjort i drygt två dygn, mer eller mindre. Just nu slutar det. Yippée! Temperaturen är bara -1° så det blir skönt att gå ut och skotta min lilla entré. Altanen skottar jag inte än utan gör bara en lagom bred gång så man kommer in och ut. En barnvagn ska också rymmas för snart får jag besök av min kära systerdotter med sambo och dotter, lilla M, bara 1 år och 2 månader.
 
Så här ser det nu ut genom mitt fönster.
De mörka fläckarna nere till vänster är efter Desirées nos när hon tittat ut på småfåglarna och annat som rör sig därute. Jag märker att hon piggnar till när det blivit betydligt varmare än de senaste veckornas hårda kyla mot 20-strecket här ute vid kusten. Inlandet har haft tuffare kyla än så.
 
Önskar er en fin vintertid nu när ljuset återvänder och man kan känna att solens strålar värmer lite.
 

Linbanetur o kvällspromenad i Lissabon

Kategori: Resor och utflykter

En restaurang fann vi i alla fall efter strandpromenaden och där slog vi oss ned, ordentligt hungriga.
S mår gott att äntligen få vila. Pasta Vongole beställde vi och till det ett glas vino verde.
Jättegott men lite slabbigt med den tunna såsen. Tillbaka ville vi inte gå hela den långa vägen så vi unnade oss en tur med linbanan.
Till höger ser ni bron vi gått på. Turen gick väldigt snabbt, nästan så man blev besviken, men fin utsikt hade vi.
Träbänken där vi satt speglar sig i vattnet. Till höger den runda arenan och flaggraden vi tidigare passerat. Vips var vi framme...
.. och det var dags att kliva av. Där gick det två fina vadare i vattnet. Den svartvita känner jag igen som en skärfläcka men den andra måste jag googla.
En rödspov visar det sig vara. Det fanns också en till större, mer långbent gråaktig fågel. Kanske lite hägerlik men jag är inte helt säker så jag avstår att visa den.
 
På vår promenad tillbaka till tunnelbanan passerade vi en bassäng med roliga träskulpturer. 
Bl.a. dessa lekande badkvinnor. Jag blir glad av att se dem 😄.
 
Arenan ser ni här lite närmare med snabel-a som logotyp.
Mycket mer fanns förstås att se i Nationernas Park men vi vände nöjda hemåt med de intryck vi fått.
 
Efter en stunds vila och lite kvällsfix gick vi ut i Lissabon igen några timmar senare. Vi strosade först lite planlöst, men fastnade inte redan i denna gränd som låg nära vårt hotell. 
Det syns inte här men känslan var lite läbbig då man kunde ana droghandel i närheten. Vi vandrade istället vidare mot Rua Augusta, en stor gågata. Praca Dom Pedro IV med sin läckra gatusten ville vi förstås gå över.
Lite sjösjuk kanske man kan bli men det är en synvilla. En liten gränd till höger visade Elevador de Santa Justa.
Med vårt Lissabonkort hade vi kunnat åka upp gratis men det blev aldrig av. Vi fortsatte istället mot Augusta.
Gatan syns mellan husen. Uteserveringar, gatukonstnärer av alla de slag som sjöng, spelade, jonglerade eller bara stod alldeles still vit- eller guldmålade kantade vår promenad mot vattnet.
En vacker triumfbåge från 1873 som rests som ett minnesmärke över Lissabons återhämtning efter jordbävningen 1755. Den vetter mot Praca de Comércio, en stor öppen plats vid floden Tajo.
Kung Josef I blickar ut mot floden högt däruppe. Kvällen var varm och ljuvlig, +29-30°. Så skönt att strosa i oktoberkvällen.
Se, jag är barfota i sandalerna! En husfasad bytte hela tiden motiv. Något slags bildspel eller konstinstallation pågick.
Vi tittade oss omkring och pratade på medan vi gick. Vad vi inte tänkte på var att plattan vi gick på var upphöjd och två rejält höga trappsteg vette mot resterande torg. Plötsligt ser jag hur väninnan som gick på steget nedanför mig är väldigt nära kanten. Snabbt passerar en tanke att jag måste göra henne uppmärksam på det och jag börjar säga hennes namn -S...... I samma sekund ser jag hur hon tar ett steg rakt ut i luften och börjar falla. Jag sträcker ut min hand men våra fingrar nuddar bara ....Men så kommer en ängel. En stor brunbränd man i grön t-shirt som kom joggandes bakom tar snabbt tag om hennes arm och hejdar fallet. Utan att hon riktigt förstått något står hon åter på fast mark. "Is okej ?" säger han och rusar vidare. 
 
Snacka om änglavakt. Jag tror att jag var mer chockad då jag såg vad som kunde ha hänt. Hon kunde ha brutit arm och ben, skrapat upp sitt ansikte och kanske fått hjärnskakning då kanterna var vassa och marmorn/stenen hård. Även jag kunde ha dragits med i fallet om hon tagit tag i min hand då inte jag är speciellt stark och dessutom stod högre upp. Huh! Jag blev riktigt skärrad men samtidigt så oerhört imponerad av mannens snabba, enkla ingripande som räddade min kära väninna från allvarliga skador.
 
Vi fortsatte mot vattnet där det pågick olika aktiviteter. 
En brygga där en kvinna sjöng vackert och några dansade lugnt. Det var inte fado utan mer brasilianska rytmer, tror jag. Härligt att lyssna på en stund.
 
Nere på sanden hade någon skulpterat fantasidjur.
Lite småotäcka, kanske sådana finns i någon Star Wars-film?? 
Stenkonst fanns också, inte speciellt vackra men lite roliga. Vi vände åter och valde en uteservering där det inte levde om så mycket. Fast säker kunde man aldrig vara för vips kom en grupp ungdomar som uppträdde med högljudd musik och akrobatik. Oftast skickliga men ljudvolymen gillade jag inte.
 
Kvällens besvikelse var min mat då jag valde en torskgratäng med räkor. Jag fann två pyttesmå räkor och några strimlor torsk i den, lite mager utdelning. Då var vinet en trevligare upplevelse.
En givande men intensiv dag var snart över. Kl 23 var det fortfarande +29° den 2 oktober 2018. 
 
Som motsats till de mycket kyliga dagar vi haft den senaste veckan med temperaturer på  -18-20°. Idag är det "bara" -12°. Som kallast var det i gryningen den 21/1 då månförmörkelsen ägde rum, -22,9°. Kl 5.40 var jag uppe (tack vare min jamande katt) och tog en bild av blodmånen.
Lite suddig då jag har zoomat in den och bara använde en hushållspappersrulle som stativ mot fönsterbrädan. Ut gick jag inte med mitt riktiga kamerastativ pga kylan.
 
Jag önskar er en fin vintertid.
 
 
 

Oceanariet del 2

Kategori: Djur och natur.

Från uttrarna gick vi in till mer tropiska trakter. En vacker sjöstjärna kom klättrande på glaset som skiljde oss åt.
Nedan ser man diverse havsdjur som jag trodde kallades havsanemoner, men det är tydligen något helt annat. Tror dessa kallas koralldjur men är inte helt säker.
I bassängen bredvid simmade färgglada småfiskar, såna som man kanske kan ha i akvarier hemma, säger jag som aldrig ägt ett sådant.
Jag bara gissar. Hela tiden kom man tillbaka till det största akvariet, det runda som vi mötte först. 
Hajen närmar sig!! Till höger på botten låg en vitaktig mindre haj som verkade blyg eller skygg då den mest låg helt still.
Kan namnet vara leopardhaj, tro?
Maneter dansade läckert i mörkret. Ut kom vi till en torrare plats där pyttesmå grodor i sina färgstarka dräkter kröp/hoppade omkring bland gröna växter.
Söta, inte sant? Undrar om de är giftiga? Vi var nu en våning ner och kunde se vad som hände i den Antarktiska avdelningen under vattnet.
En pingvin kom till synes anfallande denna otäcka fick som faktiskt skyddade en annan fisk som låg under. Kanske det var en unge . Det otäcka hos fisken är ögat som man inte vet är öppet eller stängt, tycker jag. Pingvinen fösökte gång på gång men kom inte åt den. Naturdrama!
 
Några koralldjur i alla möjliga färger. Den turkosa/ljusblå som ligger på snedden ser ut som den vore virkad eller stickad av fluffigt garn som vänts inåt. Kanske det egentligen är växter som små koralldjur bor inuti. Någon som vet?
Sen kom en superläcker varelse jag aldrig någonsin sett förut. Inte en sjöhäst men lite liknande. Å andra sidan ser extremiteterna ut som små blad.
Mycket märklig men jättefin. Efter den lille söte kom giganterna, stora spindelkrabbor som långsamt dansade fram ur mörkret.
Närmare och närmare kom de, började klättra på glasfönstret till vår förtjusning.
En annan som vi fick närkontakt med var en läskig jättebläckfisk.
Röd med vita sugkoppar under de långa många armarna. 
En randig, lite taggigt vacker fisk får mig att må bättre, men finast och roligast av alla var ändå en som inte fastnade i min kamera. Väninnan lyckades som tur var föreviga den gula.
Vad vi skrattade då vi båda associerade till en marsipantårta 😄. Bananstubbe tror jag den kallas. Med denna supersöta lilla fisk som avslutning på vår rundvandring i Lissabons jättehavsakvarium gick vi nöjda ut ur huset där mer vatten mötte oss.
Vi var då rejält hungriga och letade matrestaurang men lyckades inte finna något bra i Oceanariet. Jag hade läst att det skulle finnas 40-talet restauranger längs vattnet men det hade nog guidebokens författare fel om. Vi fick gå långt längs strandkanten innan vi fann en. Mer om det i nästa inlägg från Lissabon.
 
Mer snö har fallit både igår och förrgår med mjuka vita former som följd. Vinterkylan har också slagit till, just nu -14,5° och kallare ska det visst bli.
 
Ha en skön vintervecka!
 
 

Oceanarium i Lissabon

Kategori: Allmänt

När vi kom in i Oceanariet, som byggdes 1998, hamnade vi först i en långsmal sal med massor av vackra foton, men det var ju inte vad vi var ute efter. Vi sökte de levande fiskarna och andra havsdjur. 
En kvisthaj i luften som minne av den salen. Sen visades vi vidare ut till vänster genom en lång gång uppe i luften fram till havsakvariets entré. Äntligen kom vi fram till ett jättestort runt akvarium, fyllt med saltvatten som skulle representera öppet hav, där massor av fiskar simmade omkring. Men ack så svårfotograferat då det också var ganska mörkt. Jag läser att hela oceanariet innehåller 8000 djur av hela 500 arter.
Här lånar jag kompisens bild på rockan. Hennes mobil tog skarpare bilder än min kamera vars bild ni ser nedan.
Rocka, små hajar och en massa fotograferande skådare 😄.
Här ser man till och med väninnans fina glittersandaler spegla sig i fönstret mot den lilla hajen. Här har vi lämnat den stora centraltanken som rymmer 5000 m³ och gått över till avdelningen Antarktis med både luft- och vattendjur.
Häftigt, inte sant? Fåglar flög fritt över våra huvuden, bl.a. sillgrisslor. Det var skönt svalt jämfört med värmen utomhus. En vacker lunnefågel som jag aldrig har sett i det fria.
Grisslor bredvid som nästan smälter in i omgivningen. Man kan ju undra hur de trivs i fångenskapen men vi hörde (eller läste?) att de i alla fall häckar och föder ungar varje år, så så illa kan det inte vara.
Pingviner fanns det också, Magellanpingvinen som i Wikipedia benämns som akut hotad art. Den här rödnäbbade fågeln vet jag däremot inte vad den har för namn. Jag har bildletat via Google men det enda de föreslår är Seabird. Javisst, en sjöfågel är det ju 😃
Här har den fått en sill som den snart ska sluka. Den står på snö men nedan ska ni se vilka annorlunda former på snö de skapat inomhus.
Mjukt rundade som små godisar. Vi var tvungna att känna på dem för att tro på att det verkligen var snö. Jag gissade först på frigolit, men det var ingen logisk tanke. Det blev lite kallt efter en stund så vi gick vidare till dessa glada simmare.
Så härligt när de plötsligt kom inglidande på rygg, dessa små utterkompisar (eller syskon). Jag fipplade med kameran för att hinna med och som tur var blev första och enda bilden bra, sen delade de på sig. Väninnan S har en gång sett utter i Umeälven och fick nu bekräftat att det verkligen var en sådan hon sett. Så vanliga är de verkligen inte.
 
Mer akvariebilder kommer senare. Jag tog 66 hyfsade bilder därifrån, de suddiga bortrensade, så jag har lite att välja bland. Blir nog två inlägg till.
 
Solen är inte helt synlig idag men man kan ana ljusblå himmel mellan molnen i alla fall, -4°. Snart ska jag besöka min kära lilla systerdotterdotter och hennes pappa som är föräldraledig ett tag till och råkar fylla år just idag, vilket jag glömt men läste just på Facebook 😊.
 
En fin vinterdag som jag hoppas även ni kan få njuta av.
 
 
 
 

Lissabon dag 2, Nationernas Park

Kategori: Resor och utflykter

Andra hela dagen i Lissabon gav vi oss ut på en ny utflykt. Från vår lilla gata gick vi förbi den fina järnvägsstationen, huset till höger.
Vädret var lika superfint som dagen innan. Redan vid elvatiden började det bli ordentligt varmt, men skööönt. Vi gick en bit till och fann nedfarten till tunnelbanestationen Rossio varifrån vi tog linje blå till Alameda  där vi bytte till  linje röd. Härliga kakeldekorationer var det på alla kommande stationer men de gick inte att fotografera förrän vi var framme vid vår slutstation, Oriente.
Det märktes att den linjen var betydligt nyare med all häftig konst. På vår slutstation fanns bl.a. en massa seriefigurer på väggen.
De små kalleknattarna är bekanta för mig som läste Kalle Anka som liten. De mer superhjälteaktiga figurerna känner jag inte till, förutom kanske Stålmannen i sin blå dräkt längst till höger. Detta är bara en del av den mycket stora väggmålningen.
 
Här ser ni väninnan S och allt färgglatt åt andra hållet.
Ute i dagsljuset igen såg vi flera höga hus med speglande glasfasader. 
Hotell Tivoli inrymdes i en av dem. För att komma till Parc des Nações, Nationernas park, var vi tvungna att passera genom en jättestor galleria som hette Vasco da Gama.
Affärerna tittade vi inte åt utan gick snabbt igenom. 
Vilken skapelse!! Ser ut som alla världens flaggor på rad bakom. Vi fick leta länge innan vi hittade vår svenska fana bland dem. När vi gått förbi flaggparaden möttes vi av denna glada figur, en smurf, eller hur?
Då bara måste jag sträcka ut armarna jag också 😄. En annan skulptur som fångade min blick var denna.
I Umeå i en rondell vid Strömpilsplatsen har vi nämligen en skulptur av samme konstnär, Anthony Gormley. Likadana huvudlösa torsos men ihopsatta på ett lite annorlunda sätt. 
 
Nationernas park är ett stort område med modern arkitektur. Många spektakulära byggnader. Här hölls världsutställningen 1998, läser jag i guideboken. Vi sökte oss dit pga av att där skulle finnas världens nästa största akvarium, men det tog oss ganska lång tid att finna just den byggnaden.
Så ser entrén ut där vi köpte biljetter i lucka. Ganska dåligt skyltat från vattensidan i alla fall. För att komma dit vandrade vi länge längs vattnet och tittade då och då på kartan, gick fram till fel byggnad osv. Men det var en fin promenad.
Bakom oss den långa och ståtliga Vasco da Gama-bron. Framför oss fler byggnader som hotell Tivoli med mera.
Vi gick längs en stenlagd strandpromenad men hade kunnat åka linbana.
Till slut kom vi i alla fall fram och kunde lösa biljetter till Oceanariet. Expediten frågade försiktigt om min ålder men jag kunde inte ljuga utan sa som det var, 64 år. Som 65-åring hade jag fått rabatt. Rackarns 😃 !
 
I nästa inlägg kommer akvariebilderna. Tyvärr inte alls så bra som jag önskat, men jag visar en del ändå.
 
Här i norr har vi fantastisk julstämning när man tittar ut genom fönstret. Varm julbelysning i fönster och på gårdar mot kritvit snö som täcker landskapet. Även trädgrenarna är vackert dekorerade. Bättre kan man inte önska sig. En bild från en promenad i närheten. Tyvärr ingen blå himmel på många dagar.
Jag har stressat med pynt, städning och bakande av pajer mm, men nu börjar lugnet infinna sig äntligen.
 
Jag önskar alla mina läsare en God Jul och ett Gott Nytt År! 
 
 

Borgvandring i Lisssabon

Kategori: Resor och utflykter

Efter vår sköna lunchpaus i skuggan begav vi oss ut på borgområdet där vi upptäckte små konstverk att fota och beundra.
Mer eller mindre trevliga.
Ganska ilsken fisk, eller är det en orm? Huvudet påminner lite om Kalle Ankas också om man bortser från tänderna 😄. Här får jag en övergång till mer levande djur.
En alldeles egen parkdel för duvorna. En bit bort vår vackra speciellt tecknade påfågel.
Otroligt fin. Skulle velat se den med uppspärrade stjärtfjädrar. Hibiscusblommorna var också vackra.
Oktobersolen gassade så jag tog en liten paus i skuggan i vad som såg ut som en samlingsplats för många.
Sen var det dags för lite trappor.
S i filmstjärnepose. Vi går sen över bron in i Castellet.
En skönt skuggig innergård.
Därifrån gick vi en brant trappa upp på en mur att vandra runt på... 
och torn av olika höjder att klättra upp i.
Fin utsikt över Lissabons centralare delar mellan skuggande trädkronor.
Tiden gick fort. När vi kände oss nöjda och mätta av dagens borgintryck promenerade vi ner till den första utsiktsplatsen igen för att ta spårvagn 28 tillbaka. Jag fick en impuls och frågade om vi var på rätt, vilket var tur, för vi hänvisades till nr 12 denna gång och kom snabbt tillbaka till torget Martim Moniz där vår utflykt började med köande över en timme för att åka upp som jag nämnt tidigare. Det visade att det fanns snabbare vägar. 
Denne ståtlige man med tofsar runt halsen och en båt (?) med duvor i famnen stod vid hållplatsen där uppe. Nere vid torget  Praca da Figueira nära där vi bodde tittade vi upp mot borgens murar där vi nyss varit.
En fin kakelfasad bjuder jag också på innan vi går åter till vårt hotell.
Det hade varit en ganska intensiv första dag så det var skönt med en stunds behövlig vila innan dusch och fixa till sig för middagen. Dags att gå ut i den varma Lissabonaftonen.
Jag är så stolt över min fina klänning som ser ut som en Desigual men är en billigare variant från Fannys som jag köpte på rea här i Umeå. Den är i polyester som jag egentligen inte trivs i då jag föredrar naturmaterial som bomull eller viskos, men jag kunde inte motstå den.
 
Vi åt tonfisksallad på en uteservering bland många och drack ett gott glas grönt vin, Vino Verde. När vi önskade vitlöksbröd till blev det lite halabalou. En servitör (inte vår) kom ut och viftade dramatiskt med armarna att han inte hade någon möjlighet att göra vitlöksbröd för då behövde de en jättestor ugn mm, mm. Vi ville inte öka på hans upprördhet utan höll bara med. Han kom nämligen med vanligt bröd samt en såskopp med skirat smör där skivad vitlök simmade omkring. Vi fick alltså doppa.
 
När sen vår servitör kom sa jag lugnt att det bara var att smöra en vanlig skiva bröd och pressa vitlök på innan den värmdes i ugn. Jag vet, sa han och himlade lite med ögonen, men ... Så det var tydligen inte han som bestämde. Nåväl det blev gott i alla fall.
 
Vi unnade oss en liten promenad och tittade in i några souvenirbutiker. Jag köpte med mig fina underlägg av kork med vackert mönstrat kakel på, både till mig själv och till mina tre kattvakter. När vi skulle gå berömde ägaren mig för min mycket vackra klänning!! Sånt gläder och värmer 😉.
 
Nu har novembersolen och kylan bytts ut mot gråmoln, plusgrader och vinande stormbyar utanför mitt arbetsrumsfönster. Frosten på gångbanorna har snart tinat bort. Fast vi inte har haft snö har frosten gjort marken fin och ljus, men nu blir det mörkare igen, tyvärr. Advent på söndag och än ingen snö. Regn och regnblandat har de lovat. Jag längtar snö nu när vinterdäcken är på och rabatterna har fått skyddande granris. Vintermörkret är tungt nu när dagarna är så korta och snö skulle verkligen lysa upp litegrann. 
 
Hoppas snön snart kommer. Hoppas också ni har det gott var ni nu befinner er!
 
 

Lunchdags

Kategori: Resor och utflykter

Efter vår promenad uppåt till borgen med en sol som värmde allt mer var det skönt att kliva in i skuggan på en mysig restaurang från 1200-talet.
Ja, restaurangen är inte så gammal men byggnaden. Ett av Lissabons mest exklusiva lägen står det i guideboken som också föreslår att vi ska sitta ute och njuta av utsikten. Ändå väljer vi insidan.
Vacker gregoriansk munkmusik fyller valven men innan vi satt oss byts den tyvärr ut mot modernare toner.
Som tur är har hovmästaren känsla för miljön och strax kommer istället vemodig men vacker fadomusik ur högtalarna. 
Som ni ser gassar solen utanför med ca 30-32° i skuggan, men vi mår bra inomhus, så svalt och skönt. En risotto med vilda räkor, lime och koriander lockade mig och den smakade också jättebra.
Jag tror jag börjar lära mig tycka om koriander som jag först tyckte bara smakade tvål, men nu inte är så dum ändå. Just idag har jag köpt hem den kryddan till en indisk fisksoppa jag ska prova att bjuda någon på. 
 
Efter en behaglig lunchpaus gick vi ut igen till det soliga borgområdet. Fina flaggor vajade däruppe.
Området var stort och vi strosade på måfå lite hit och dit. En vacker kvinnoskulptur fanns att beundra.
Något namn på skulptur eller konstnär hittade vi inte men däremot vackra påfåglar i parken.
Och senare en med annan teckning högt uppe på en mur.
Så roligt att fotografera när man går omkring och upplever ny miljö. Mer bilder från borgen Sao Jorge kommer senare.
 
Ute ännu en gråvädersdag.  Det regnar inte men vätan hänger i luften, bara 4° idag men det har varit varmare denna vecka. Så synd att man inte kan golfa. Ja visst kan man om man gillar grått och vått, men det gör inte jag. Så snart solen återvänder brukar ju också frosten komma så det ser nog ut som att golfsäsongen är över nu.
 
Ha en fin novembervecka! 
 
 

Lissabon första utflykten

Kategori: Resor och utflykter

Efter besöket på turistbyrån letade vi oss fram till den berömda spårvagn 28 som det tydligen stod om i allas guideböcker eftersom kön till hållplatsen ringlade sig lång. 
Här är en som väntar på att få köra fram. Ägarna till många tuc-tucs försökte få oss väntande att ge upp och istället åka med dem upp till borgen Sao Jorge, men de flesta av oss stod tappert kvar.
En del av tuctucarna var blomsterprydda och de verkade ha kvinnlig chaufför, enligt vad jag såg.
 
Början av kön var som tur i skugga då solen gassade hett. Jag köpte mig en mugg med fräscha frukter i bitar, speciellt ananasen smakade läckert. Lite extra vätska fick man också i sig på köpet. När vi äntligen efter ca en timmes väntan fick stiga på spårvagnen var vi förväntansfulla att se vad denna färd skulle bjuda på.
Visst var det en fin gammal spårvagn med härlig träinredning men det var ju alla andra spårvagnar också. Snacka om att lura turister. Det var en alldeles vanlig tur som stannade vid många olika hållplatser där smartare, troligtvis mer bekanta med staden, klev på utan att alls ha stått i kö. Ett läckert hus med runt hörn fotograferade jag när vagnen saktade in, annars skakade den ganska mycket.
I övrigt var det inga speciella scenerier längs vägen, som kändes onödigt lång när jag tittade på kartan. Vi verkade ha hamnat på "mjölkbussen" turen som tog flera ytterområden. 
Fina mosaiker fanns det gott om men ofta lite slitet och smutsigt som den här fasaden. Även porten kunde ha varit jättefin, men man kanske inte har råd att fixa till utsidan, tänker jag. Till slut kom vi till en utkiksplats som vi gissade var vår slutstation och gick av. Helt lätt var det inte att uppfatta förarens ord när han ropade upp hållplatsens namn men vi lyckades gå av innan spårvagnen vände neråt igen. Så snopet om vi bara hade åkt runt 😊.
 
Largos das portas do sol var namnet på utsiktsplatsen som bjöd på fina vyer över Lissabon.
Panteo National kan vara det bulliga tornet vi ser till höger om palmen. Så här i efterhand vore det kanske bättre att ha tagit en rundtur med röda bussar, sådana som snurrar i staden hela tiden, där man kan stiga av var man vill och får info i hörlurar på engelska. Men det gick egentligen ingen nöd på oss så här heller.
Här uppe hörde vi den första svenska kommentarer från en ung skånsk kille. "Är ni svenskar", sa han och vi svarade ja, mer var det inte :). Turister var det däremot gott om, men inte just nordiska där vi var.
Åt andra hållet lite enklare hus, lite mer slitet. Efter dessa olika vyer över staden promenerade vi en liten bit och kom till Santa Lucia-kyrkan...
...med en fin blomsterpark runt omkring.
Fram med kartan för att hitta till borgen Sao Jorge och så började vi en delvis mödosam vandring uppåt.
Som jag här tittar ner på. Att den var jobbig berodde nog på att det var rejält varmt och att vi började bli hungriga. Här är i alla fall ett delmål, den fina porten.
Vi betalade entré och gick in i borgområdet Bairro de Castelo. Även där bjöds på hänförande utsikt över Lissabons olika delar. Nedan tror jag att vi ser området Alfama och Nationalmuseét.
Om jag zoomar in ser man också långt där borta Kristusstatyn, Cristo  Rei, en 28 m hög staty på en 82 m hög sockel.
Den invigdes 1959 och är inspirerad av den mer kända som finns i Rio de Janeiro.
Vi vandrade sakta runt borgområdet i skön trädskugga.
Längs muren fanns kanoner med jämna mellanrum. Väninnan S valde att synas vid en av dem.
Termometern var nu uppe i minst 30° i skuggan så vi sökte oss in till en skuggigare plats men först en vy över vår del av staden, alltså där vårt hotell låg.
Vi bodde i området Baixa, också benämnt Rossio. Inte långt från våra gator låg ruinen som ni ser i mitten. Klostret och kyrkan Igreja do Carmo från 1300-talet vars tak rasade och dödade församlingen på allhelgonadagen 1755, läser jag i guideboken, inrymmer nu ett arkeologiskt museum.
 
Nästa inlägg möter ni oss i skön skugga på en medeltida restaurang. Ute här i Umeå är nu marken vit efter virvlande snöfall igår och idag. Det är nu ikväll - 3° så än ligger det kvar men mitt på dagen har solen värmt till någon plusgrad så långvarigt tror jag inte det blir.
 
Ha en skön helg!
 
 

Lissabon

Kategori: Resor och utflykter

Det blev en höstresa i år också. Ganska sent bestämde vi oss för att åka till Lissabon några dagar. Vi bokade flyg med Norwegian som lovade rea, nja, och fann hotell via nätet ganska lätt. Fast vi inte kände till stadens områden hade vi tur och hamnade helt rätt. Söndag kväll den sista september vid 16.30 lokal tid (en timme före oss) landade vi och fann en buss från flygplatsen som tog oss till centrum. På närbelägna Praca Figueras steg vi av och drog våra väskor på kullerstenslagda smågator till vårt hotell Rossio Garden. Nästa morgon vid nio tog jag en bild av utsikten från vår franska balkong.
Se hur lugnt det är på gatan så tidigt. Från lunch och framåt kantades husen av uteserveringar fullt med folk av alla nationaliteter. På söndagkväll var vi ganska trötta och gick bara några steg till restaurang Il Mulino där de åt läckra skaldjur vid grannbordet. Vi beställde samma sak och njöt av friterade räkor, musslor och bläckfisk tillsammans med oskalad potatis, broccoli och citron. Såå gott! 
Misto fritto. Det var nog godare än det ser ut. 
 
Vi hade inte planerat resan utan nästa morgon gick vi gatan ovan mot torget Restauradores för att hitta turistinformationen.
På torget som omgavs av den trafikerade Avenida da Liberdade på båda sidor stod denna obelisk. Den restes på 1870-talet som minne av återinförandet av monarkin 1640, läser jag i guideboken. Turistbyrån var inte lätt att hitta, mycket dåligt skyltat, tyckte vi. Istället fann vi denna söta vagn som vi senare kom att åka med uppåt.
Elevator Gloria heter den. Väninnan ville absolut åka direkt men jag vägrade innan vi funnit turistbyrån och skaffat oss något slags kommunikationskort. Många kölappar framför oss men ändå gick det snabbt att komma fram då många lämnat sina lappar och turistinformatören fick trycka fram nummer efter nummer utan att någon kom. Vi köpte oss ett Lisboa card som gjorde att det var gratis att åka alla allmänna transportmedel och rabatt till diverse arrangemang. Så här i efterhand förlorade vi nog en del på det, men det var i alla fall bekvämt att slippa köpa biljetter.
 
Mer om Lissabon senare. Hemma igen hos mina kära katter varav Tusse blivit njursjuk så det var riktigt jobbigt att lämna honom och åka iväg fem dygn, men nu är jag här och kan sköta om honom lite bättre. Nu är det bara 1 plusgrad så det blir nog en frostnatt till. Än är i alla fall många färgglada löv kvar och hösten visar sin finaste sida även i vårt svala land. I Lissabon var det härligt varmt 😄.
 
Ha en skön vecka!
 
 

Grönskande Uppsala med slottet

Kategori: Nära och kära

Tja, rubriker är inte alltid lätt. Jag är fortfarande kvar den 5 maj i Uppsala då sommarvärmen fick oss att vara mest utomhus. Vi promenerade sakta mot centrum och jag njöt av grönt gräs, nyutslagna löv och sommarklädda studenter (gissar jag) . Ett mysigt hus vid en park, kanske en läroanstalt av något slag.
I parken före såg vi en samling studenter iklädda bl.a. tyllkjolar diggandes lite mysig musik från min tid, 70-80-tal. Vi gick vidare mot Botaniska trädgården, fastnade för lite färgglada tulpaner på vägen dit.
Väl framme var det så här fint, somriga gröna och blå färger och jag med barnvagn i trädskugga.
Jag skickade hem denna bild till vännen i Umeå så han fick sukta lite efter sommarvärme. Men det var inte så dåligt där heller förutom kallblåst. På söndagen när jag var hemma igen blev det betydligt varmare.
 
Fiket i huset mittemot var stängt men på andra sidan vägen där det kanske var mer botaniskt fanns ett annat café.
Än så länge mest jordfärgat men nu någon månad senare är det säkert mycket finare i blomstersängarna. Café Victoria heter fiket med en lång kö till kassan.
Länge stod jag i kö utomhus men när vi kom in genom dörrarna såg jag först ingenting pga ljuset ute, men sen upptäckte jag att det inte var så långt kvar.
En linnebit frestade. Tosca är jag också väldigt förtjust i men nu var det mat som gällde då det var lunchdags. Utomhus hade A med M i vagn valt en mysig plats.
Vilket gladde mig mycket som synes. Caféet bjöd på jättegott bröd som jag smakade innan maten kom. A träffade en bekant som också visade sig ha koppling till Umeå.
Äntligen kom vår färskpotatissallad, min med vegetariska röror och A:s med skinka (fast hon beställt lax). 
Jättegod var den och härligt mättande fast det ser ganska lite ut, märker jag nu :). Efter en skön stund i trädgårdsfiket strosade vi vidare mot slottet.
Lite närmare här en port som vi inte gick igenom, med barnvagn så förståeligt.
Istället gick vi runt slottet med fin utsikt över staden.
Domkyrkan med de två tornen ser man lite överallt.
Från slottets innergård ser man långt. Även jag ville fotas med denna vy.
Upp till klocktornet kunde man också gå men vi avstod då där var gott om trappor.
Så fint med sommarstrosande människor överallt och även de som slagit sig ned på en filt för att ha picknick i parken nedanför. Vi hade tid att ta hänsyn till då jag skulle hem samma dag men jag var jättenöjd att ha fått så mycket sommar på en dag.
 
Linné dök upp på en liten plätt på hemvägen.
Till Linnéträdgården gick vi dagen innan men aldrig in då nästan inget växte än. Då har jag kvar ett fint ställe att besöka senare :). 
 
M började vakna till och hade show i vagnen.
Charmtjej, inte sant? Även hemma fanns glädjen kvar
Hon har en härligt spjuveraktig blick, tycker jag.
 
Efter lätt middag tog jag bussen ner till stationen för att åka hem. Lite tidig var jag och hann ta några bilder.
En skulptur liknande denna har vi också här i Umeå, den är mer guldfärgad och står vid Strömpilen, samma konstnär. På bussresan till stationen såg jag att varje utecafé var fullsatt och så här såg det ut framför stationsbyggnaden.
Jag frågade en väktare om det var en speciell kväll, men hon svarade glatt att det bara var sommarvärmen som lockat ut alla.
 
Sista bilden innan jag klev på tåget kl 19.07 var cykelparkeringen som är gigantisk.
Här i Umeå har de försökt anlägga cykelparkeringar i anslutning till järnvägs- och busstation men bara enstaka cyklar står där. Vi är bortskämda med att kunna cykla ända till centrum och parkera nära Rådhustorget, men det är en hel del klagomål på folk som cyklar på gågator och trottoarer. I Uppsala fungerar det bättre med bara gående i absoluta centrum, upplever jag. Ju mer vår stad växer måste vi nog också klara av att lämna cykeln längre bort, det handlar ju bara om ca 100 m.
 
Ca 7 timmar tog tågresan. Jag läste en bok av Katarina Mazetti som utspelade sig i 70-talets Umeå, löste fyra Sudoku, åt ofta, pratade med stolsgrannen bredvid som också gillade fåglar som jag och halvsov sista biten från Härnösand ungefär. Min käre vän var snäll och hämtade mig på stationen kl 2 på natten för skjuts hem. Det uppskattade jag mycket.
 
Idag har vi äntligen fått en rejäl men tyvärr för kort regnskur. Det blev i alla fall blött på marken och pölar som ligger kvar nu några timmar senare. Blåmörka moln ger förhoppning om mer vått. Bara +12° och kylig vind gör att det är skönt att sitta inne och blogga klart om Uppsalaresan.
 
Nu är systerdottern med familj här uppe för att bl.a. fira dop i Bygdeå Kyrka på söndag. Där döptes och konfirmerades hon också för 35 resp 20 år sen. Efter det planerar jag att flytta ut till stugan någon dag kommande vecka, beroende på vädret.
 
Önskar er en fin helg! 
 
 

Promenader i Uppsala

Kategori: Nära och kära

Ute vill jag vara då växterna önskar skötsel och vädret är gott, men vinden är än lite sval så jag försöker blogga en stund nu på förmiddagen. Från sista Uppsalabesöket finns många bilder kvar. Fredag den 4 maj var lite sval och mulen, ungefär som hemma i Umeå  men blommade gjorde det mycket mer.
Lite ljusare rosa eller nästan vita blommor. Undrar om det också är körsbärsträd?
Stolt moder med sovande liten baby.
 
Lite knalligare rosa blom fanns i en liten park framför det fina blå huset jag visat tidigare.
Där hittade vi en nedfallen eller nedriven blommande kvist som jag tog upp.
Lillan sover så sött omedveten om att jag kommit. Jag satte blommorna i ett glas vatten och knopparna slog ut så fint till frukost dagen efter.
 
Vi såg också andra blommande träd. 
Jag vet inte men gissar att det kan vara en magnolia. Någon som vet? Den gula nedan är väl forsythia?
Så fin den också fast det bara är en buske och inget träd. Den växer inte här uppe i umetrakten.
 
När vi kom fram till lägenheten efter vår blomsterpromenad blev det tid till lite skoj.
En ljuvlig liten tjej nära till glädje, men också andra känslor emellanåt. Av någon anledning blir det inte då jag fotograferar :).
 
Nästa dag, lördagen den 5 maj, bjöd på härligt sommarväder så vi tog en tidig promenad i villakvarteren där det bl.a. fanns en Norrlandsgata.
Fina hus fanns det gott om.
Stora och pampiga, inte små en och 1,5-plansvillor som här uppe i norr. Det ovan är förstås en av de större.
Ett läckert hus i funkisstil (tror jag).
 
En med fint smidda grindar.
Blommande träd överallt gladde mig så.
Här kantar vitblommande träd en hel gata.
Lite små än så länge men det blir säkert jättefint om några år när de vuxit till sig.
 
Efter promenaden tog vi itu med att städa den fina balkongen. Här visar vi vår glädje när vi var klara.
Tre generationer fast inte i rakt led då jag är moster och mormoster, inte mamma och mormor. Men vad gör väl det när vi trivs så bra tillsammans. Blåblommiga kläder har vi alla tre också, helt oplanerat och omedvetet.
 
Apropå blomster så vill jag visa en bild från min stad som nu för första året har fått blommande äppelträd på det ombyggda Rådhustorget.
Tyvärr motljus så inte den bästa bilden. Framför står statyn Standing Man som så här års verkar lite för påklädd. Bland träden finns också många små fontäner som jag kanske kan fotografera en annan gång.
 
En golfrunda kanske det blir idag efter att jag plockat nässlor för att göra fint gödslande nässelvatten till växterna. I torsdags var jag och vännen på Umeå Golfklubb i Holmsund för årets första golfrunda. Lugnt och skönt var det, inte stressigt alls då inga andra golfspelare kom efter oss. Solen sken och vindarna var milda. I fredags hade vi + 27°. Då badade jag två gånger i vår lilla Kullasjö som bjöd på nästan 20-gradigt vatten. Vilken underbar början på sommaren 2018. Hoppas den fortsätter så men med lite avbrott för behövligt regn.
 
Ha en skön söndag och veckan som kommer! 
 
 

Uppsala i maj

Kategori: Resor och utflykter

Nej, jag har inte slutat blogga även om det var längesen jag gjorde ett inlägg. Vi har ju ett fantastiskt vårväder som nu sen 11 maj övergått i sommarväder. I tidningen läser jag att vi fått meteorologisk sommar redan den 11 maj i år jämfört med den 6 juni i fjol. Medel är visst kring den 25 maj. Jag vill alltså inte sitta inne och blogga nu när ute är så underbart. Strax ska jag och väninnan ge oss ut på årets andra orienteringsrunda. Den första gick inte så bra och jag gjorde illa höger fot, men den har läkt otroligt bra och med lite lindning ska det förhoppningsvis fungera idag. Vi har valt Gammlia där det är relativt enkelt att ta kontroller då det finns stigar överallt.
 
Men nu till Uppsala dit jag åkte den 4-5 maj igen för att besöka min systerdotter och hennes goa lilla flicka M. Efter att de mött mig på centralstationen letade vi direkt någonstans att äta en lätt lunch och hamnade här.
Vi stannade inte vid glassbaren utan längre in fanns mer matiga saker. En räkmacka blev det för min del. När vi gick ut frestade dessa men vi stod emot.
Mmm!
 
Ute var det vårfint på torget, så härligt för mig att se som kommit från mer gråbrun vårvinter här i norr.
Nu har vi i Umeå också fått blomstervackert på torg och i parker, men inte då i början av maj. Jag har länge längtat efter att få se körsbärsblommorna blomma, speciellt i Kungsträdgården förstås som jag ännu inte sett, men även i Uppsala fanns det blommande träd.
Mer körsbärsblommor kommer senare men nu måste jag fixa matsäcken och cykla iväg till Skogsbrynet där vi ska träffas om en dryg halvtimme. Just idag har vi inte supervarmt som det var i veckan med tre dagar +24-26 ° i skuggan. När man ska orientera i skogen ( i promenadtakt, vi springer inte) räcker det bra med 13-15° som det är nu på förmiddagen.
 
Ha det så skönt i sommarvärmen! 
 
 

Sigrid Hjertén på Waldemarsudde

Kategori: Konst

Ute lyser solen och då vill jag bara ut, men +7° efter en kylig natt är inte så skönt som det ser ut. En stunds bloggande kan jag unna mig istället. Lördag den 17mars var jag i Stockholm hos min väninna som bor ute på Värmdö. 
Här står hon vid busshållsplatsen i Hemmesta i väntan på fordonet som ska ta oss in till centrum. Vi fortsätter sen med buss mot Djurgården och går den sista biten mot vårt mål, Waldemarsudde.
Blå himmel, söta molntussar och ett par minusgrader som solen snart värmer upp över noll.
Därute i det öppna vattnet simmar enstaka sothönor och vanliga gräsänder.
 
Prins Eugéns Waldemarsudde avtecknar sig en bit fram.
Som jag har längtat att få besöka denna plats men aldrig har det blivit av förrän nu och jag känner mig så förväntansfull och nöjd. 
 
Riktigt vintrigt Stockholm i mars. 
Massor med folk trängs i kapprum, butik och galleri men det går ändå bra att se och njuta av Sigrid Hjerténs underbart färgstarka målningar.
Hyfsat luftigt är det i stora salen. Man fick fotografera utan blixt. Här är en fin byst av konstnären gjord av en av hennes vänner, tror jag.
Visst är hon fin?
 
En av de mer kända målningarna är hennes självporträtt från 1914 med lilla sonen i bakgrunden.
Så härligt med en alldeles egen stil. Jag fascineras över hur hon avbildar människorna runt sig, ja, sig själv också, och att hon verkligen vågar brassa på med färg.
Livat och glatt, till höger Maskeradbalen 1916 och nedan På teatern 1915.
Senare i livet blev hon sjuk och hamnade i perioder på Beckomberga sjukhus. Även där (eller efter det) målade hon många fascinerande tavlor, t. ex. denna fina Fasantupp och julstjärna från 1936.
Hon dog tragiskt på sjukhuset efter en misslyckad lobotomi 1948, läser jag på en informationstavla. Men åh, så många fina tavlor hon efterlämnade.
 
När vi tittat oss mätta var det dags för lunch som vi tänkt inta även den i samma hus, men där var långa köer, trångt och fullt vid varje bord så vi gav upp och gick ut. Alldeles i närheten fanns ett mindre café i en grönmålad stuga och där fann vi till slut en plats. Våfflor åt väninnan men jag som var mer hungrig valde en härlig jätteräkmacka.
Lite dragigt då det hela tiden kom och gick en massa folk men det var ett riktigt mysigt ställe som också visade sig höra till Waldemarsudde. Utomhus fanns några bord, varav ett faktiskt omgavs av sittande människor men vi valde att stå upp.
En härlig dag med kära väninnan jag känt sen 1975 då hon kom som praktikant till Esso Motor Hotel där jag arbetade som receptionist. Jättekompisar blev vi de år hon bodde här uppe. Sen hade vi mer sporadisk kontakt när hon flyttade åter till Stockholm efter att också arbetat några år som guide i Bulgarien resp Fuerteventura (där jag besökte henne 1987).
 
Så lätt var det att åka runt i staden med någon som känner till, vet var man ska stiga på resp kliva av, var det finns förvaringsboxar m.m. Då kan jag riktigt slappna av och det behöver jag verkligen.
 
Ute tinar det för fullt så snöhögarna blir allt smutsigare av svartgrått grus. Idag såg jag tussilago vid vägen, första blåsippeknoppen i min egen rabatt och massor av bergfinkar som hittade mat på baksidan. En av dem fastnade på bild. 
Vacker teckning har denna fågel med mindre fint läte. Gäddfräs är visst ett gammalt namn på den utifrån hur den låter.
 
Mina kära katter skickar en vårhälsning till er alla.
SMHI har nu konstaterat att våren kom hit till oss i Umeå den 14 april. Ha det så gott!
  
 

Uppsala en dag till

Kategori: Resor och utflykter

Solen sken vackert när jag vaknade upp efter en god natts sömn hos mina släktingar. Inga katter som väckt mig ideligen med önskningar om mat, utegång eller bara uppmärksamhet. Inte ens en baby som skrikit, fast det fanns en knappt fyra månaders tjej i rummet intill. Utsikten från deras lägenhet var denna.
De fyrkantiga stenarna till höger skulle föreställa ett tangentbord och det ser man ju när man vet det :). Efter frukost tog vi en promenad i omgivningarna med lilla fröken i barnvagn. Ett märkligt hus dök upp.
Det huserade visst en massa företag däri men skulle visst förändras på något vis, ev rivas.
Roligt för mig att få styra barnvagn, så längesen sist. Flerfärgade hus är helt okej fast jag föredrar mer natur som på bilden nedan då vi går längs Fyrisån.
Tiden gick så fort. Handla lite och gå hem för att laga lunch, en god soppa. Lite mys och minilek med lilla M innan det snart var dags för nästa promenad då jag fick sällskap tillbaka till stationen för vidare färd mot huvudstaden. Först lite Uppsalamiljöer.
Fina Vindhemskyrkan dit A o M går på öppen förskola. Läckra träd till höger kantade vägen. Är det pilar??
Närmare centrum en kunglig bro med fin utsikt. Rådhuset nedan så vitt och fint.
Som kontrast nya Åhléns med tidstypisk spegelfasad.
Jag gillar speglingarna men ändå föredrar jag ett vackert stenhus som det till vänster. Ganska snart var vi framme vid centralstationen. Utanför står en spännande skulptur.
Jag fick hjälp att handla biljett i automat, hitta rätt perrong och sen kram och hejdå till mina älsklingsflickor. Visst klarar jag sådant själv men så mycket tryggare man känner sig när någon är med. Kaxigt tryckte jag på pensionärsknappen fast jag inte är 65 än, men jag har ju ett intyg från Försäkringskassan eftersom jag har sjukersättning. När jag satt på tåget upptäckte jag att intyget gått ut två månader tidigare. Jag blev ängslig att få böta, men konduktören tittade inte alls på mina framräckta papper. Pust! Nu är det förnyat. Senare i Stockholm missade jag den rabatten på SL, men hellre det än att vara nervös för att bli upptäckt.
 
Jag skulle träffa min väninna som jag känt sen 1975 och som jobbar i centrala stan. En liten rundvandring på hennes arbetsplats fick jag och därifrån är utsikten som nedan.
Vi gick ut för att leta oss ett café och hamnade till slut på Café Rang efter att ha gått igenom Hötorgshallen där alla platser var upptagna. En god kopp te till mig med läcker nötkaka till samt en pyttekopp Kaffe Macchiato till E som hon inte blev nöjd med. Skönt med en paus i alla fall innan vi tog oss vidare till Slussen och bussarna ut mot Värmdö där hon bor. Det var fredag den 16 mars.
 
I nuet vräker snön ned och täcker över de få ytor som för några timmar sen var bara från snö efter att solen strålat dagsmeja några timmar (men sen frös allt på nätterna igen). Mycket trist men sådan är aprilmånaden. Igår hade vi i alla fall en superfin dag med klarblå himmel och solsken som värmde där vi åkte säsongens sista skidtur på Mariehemsängarna, jag och H, som hade nya skidor. Måste nog skaffa nya jag också för det gick betydligt trögare för mig de ca 2,8 km vi åkte. Ganska isiga var motvindarna men vi höll oss varma utan problem. När det var dags för fika fann vi en plats i lä. Solen gassade så mina kinder är fortfarande lite röda fast jag hade smort mig med solskyddsfaktor 20.
 
Senare på kvällen deltog jag i min tredje riktiga bridgetävling. Roligt men en stor belastning för min så lättuttröttade hjärna. Jag märker i alla fall att jag är mindre nervös numera så träningskvällarna på måndagar har gett resultat.
 
Fin fullmåne var det förresten 31 mars.
 
Ha en skön efterpåskvecka!