konstbarbro

Stockholm eftermiddag

Kategori: Resor och utflykter

Efter lunchen på Gretas gick vi ut till kommersen på Hötorget igen och fortsatte Drottninggatan vidare. I Halloween-tider..
..en läskig figur utanför Buttericks. 
 
Vi fortsatte vidare till NK som jag sällan besökt men nu upptäckte hur fint det är.
Vi tittade mer på inredningen än varorna men lite julsaker fångade blicken.
Även om jag egentligen är traditionell och föredrar rött och guld så tyckte jag ändå att allt det vita var lite mysigt vinteraktigt.
 
När vi var nöjda med besöket på det stora varuhuset delade vi på oss. Jag gick för att söka mig till väninnan E:s arbetsplats. På vägen dit stöter jag på denna härliga skulptur.
Carl-Fredriks Reutersvärds Non-Violence som finns på många platser i världen. Jag möter min väninna i en liten galleria och följer med henne upp i skyskrapan med bra utsikt. Åt ett håll ser vi Hötorget från ovan,
Åt ett annat dessa tornlikande höghus.
Kungstornen är de första skyskraporna i Stockholm, tror min vän. Mer vet jag inte. Väninnan avslutar sin arbetsdag och vi följs åt till Gamla Stan och restaurangen Under Kastanjen.
Vi är ganska tidiga för att vara en fredagkväll, gissar jag, men då går det å andra sidan bra att fotografera utan att störa. Ett mysigt ställe med god mat och skön musik (inte live) av Sarah Klang.
Gott bröd medan vi väntar på fisk- och skaldjursgryta. Utsikten genom fönstret tvärsöver den smala gränden var ett litet galleri med en mössklädd person i vit 70-talsskinnpäls som slappade i fönstersmygen och diskuterade med en person vi bara anade längre in i lokalen. Var sugen att gå in där och kolla, men efter middagen var det skönt att bara långsamt strosa genom gränderna till Slussen varifrån bussarna ut till Värmdö gick.
 
Dagen efter började tyvärr med regn som aldrig helt slutade även om det tidvis bara var små stänk. Vi tog bussen till Gustavsberg och besökte en auktion med många fina och spännande prylar på ett äldreboende. Fynda hade definitivt gått att göra men det gick bra att låta vara också 😃. Där bjöd de på hembakt fika men vi avstod och gick istället till Café Tornhuset.
Väninnan modellar. Mycket läckert och en del äckligt i utbudet. Vad tycks om dessa fingrar?
Blääh! Jag tror helt enkelt inte att jag skulle klara av att ta en tugga! En varm macka fick det bli.
Vi satte oss vid den runda väggen i tornrummet och njöt av te, mackor och någon sötsak därtill. När vi gick ut såg vi Gustavsbergs porslinsmuseum men dit in gick vi inte utan det fick bli en prylbutik istället som heter Sköna ting.
Vidare längs vattnet. Kyrkan var fin.
Arbetarbostäder som numera är en fräsch bostadsrättsförening med härliga tomter.
 Där hade jag gärna bott, tror väninnan tyckte detsamma. Jag gissar att de sällan är till salu och då ganska dyra. Hur som helst bor ju jag i Umeå så varför spekulera.
 
Gråvädret fortsätter. En tio minuters solglimt på hela veckan är vad som bjudits. Då tog jag en bild genom fönstret.
Snön har tinat och regnat bort förutom upplogade högar lite här och där. Katten kan gå ut och äta lite grässtrån samt nosa på intressanta dofter. Korta stunder då fukten hänger i luften mellan regnen. Idag är jag bjuden på lunch ca 2,5 mil norrut vid en fin liten sjö. På vägen kan det finnas renar så jag måste ta det lugnt.
 
Sist jag hälsade på hos henne, i februari, fick jag se många av dem när jag åkte hem. Jag blev så lycklig att jag fick tillfälle att fotografera. Det verkar inte som att jag visat dessa bilder i bloggen tidigare så här kommer en ren 😃, och några till.
Såå fin och det gick bra att glida långsamt fram mot gruppen som fanns framför bilen. De flyttade snällt på sig även om de gav mig blickar.
Men det var som sagt i snörika februari i år. Skönt att ett tag till få se gröna gräsmattor om än med alltfler bruna inslag.
 
Ha en trevlig helg!
 
 

Stockholmslunch

Kategori: Resor och utflykter

För två veckor sen åkte jag ner till Stockholm en helg. Jag fick tillfälle att hälsa på en släkting jag inte träffat på massor av år. Efter några trevliga timmar hos henne ute i Mörby centrum åkte jag in till Centralen där jag stämt träff med min resekompis S som också råkade vara i huvudstaden den dagen. Vi hade tänkt oss till Vetekatten men där var smockfullt och en väldigt hög ljudvolym. Vi smög ut därifrån och gick Brogatan, som visade sig vara en gågata. Alltid skönt att slippa bilar. Vi kom så småningom till Hötorget och slank in på Gretas, en restaurang med utsikt över marknadsstånden.
Vi fick ett fönsterbord med en monstera närmast. Inredningen var fin med ett skönt dämpat ljus.
Söta ananaslampor lite överallt.
Jag var hungrig och beställde dagens lunch, en ljuvligt god torskrygg med bubblig sås. Väninnan nöjde sig med något mindre. Nedan ser ni frestelserna man inte orkade med, tyvärr.
Efter lunchandet tittade vi runt i lokalerna.
Magnumbutelj med bubbel drog till sig väninnans blickar. Nära damrummet förstod vi varför restaurangen hette Greta.
Det verkar som att hon någon gång har arbetat i byggnaden, knappast på Scandic, men på en restaurang eller företag som tidigare funnits i lokalerna. Jag har hört ryktas att hon arbetade på PUB, kanske låg det där? En gammal filmprojektor i foajen bygger på samma tema.
Ute molnigt men ändå varmt (+13) jämfört med kylan i Umeå (+2). Hötorget eller Haymarket som det stod på kvittot från Gretas.
Jag föredrar helt klart det svenska namnet. Massor med svamp och pumpor förstås (mindre än en vecka till Halloween) till salu. I bakgrunden ett av höghusen som är min väninnas arbetsplats. E som jag skulle bo hos under helgen men som arbetade hela fredagen. Vilken tur då att jag hade andra vänner/bekanta att hälsa på. Att bara gå omkring ensam i storstaden hade kanske inte varit lika roligt, även om det finns mycket att upptäcka i Stockholm. Så mycket trevligare att få dela sina upplevelser.
 
Vi har nu fått vinter i min stad. Snö har fallit flera blåsiga dagar, lite i taget men envetet länge. Att få skotta så mycket som i morse är inte vanligt i början av november, i alla fall inte att det ligger kvar så länge. Kylan har hållit i sig över en vecka. Jag bara tycker att det är alldeles för tidigt men å andra sidan blir det betydligt ljusare i den normalt så gråbruna november.
 
Mer om Stockholmshelgen kommer senare. Ha det så gott!
 
 

Eze, kort besök

Kategori: Resor och utflykter

Efter den läckra lunchen med italiensk efterrätt, tiramisu, gick vi åter ut i den lilla bergsbyn. En utsiktsbild med mig.
Och en utan mig.
Några regndroppar anades i luften men många var de inte. Vi gick långsamt nedåt i de smala gränderna där souvenirshopar samsades med gallerior.
Mycket lila som är lavendelns färg.
Vi gick aldrig in för att titta på konsten då vi var osäkra på om tiden skulle räcka till.
En creperia som såg mysig ut.
Chateau de chevre d'or, läser jag, och i min översättning blir det Guldgetostens slott !! Gissar att chevre kan betyda något annat också, eller vad tror du? Snygg entré i alla fall med lyktdamer på var sida och riddare längst bort. Inzoomad nedan.
Guldigt, javisst 😃. En stunds visit i en gåvoshop hann vi med i alla fall.
Mycket fint att välja bland. Väninnan sökte present till sin make, fann och blev nöjd.
Nu har vi hunnit ganska långt ner. Tror det är kyrkan vi ser däruppe.
Medan vi väntade på bussen som skulle hämta oss till flygplatsen i Nice hade vi sällskap av duvor och en vacker sjöjungfru. Hemresan gick bra men blev försenad en timme. Det gjorde inget då vi hade tillgång till en VIP-lounge fullt av godsaker. Lite av det goda som bjöds.
Jag passade på att ta ett litet glas Ricard som smakar anis. Inte lika söt som Sambucca, som är min favorit, ej heller lika god, men helt okej. Sist jag smakade Ricard var nog på 80-talet.
 
Vi kom fram först vid ettiden på natten. Jag vinkade av väninnan som tog taxi till sin dotter i Stockholm och gick sen till mitt rum på Rest&Fly. Där sov jag gott några timmar i svalt och tyst rum, väcktes av sms en halvtimme för tidigt och checkade sen in på mitt flyg hem till Umeå.
Blå morgon och mycket snö kvar när vi närmar oss.
Skärgårdsmiljö och till sist Umeälven där isen låg kvar den 12 april ca 9.30.
Tillbaka till sval vardag men så nöjd efter fyra härliga dagar i Ligurien. Vi trodde inte att vi skulle få något mer erbjudande då vi var lite besvärliga resenärer, alltså sådana som inte köpte hela turpaketet, men nu har vi fått ett nytt erbjudande att följa med till Toscana nästa vår. Gärna det 😄.
 
Här hemma bullrar det av traktorer, plattningsmaskiner och annat som trycker till våra uppgrävda och nyfyllda gångbanor inför kommande asfaltering. Det ska vara klart den 12 november. Det ser jag fram emot, även om arbetet flutit på effektivt, med trevliga killar som gör ett bra jobb utan större olägenheter, bara lite damm och buller. 
 
Såå, äntligen är min berättelse om vårens resa klar. Ha det så gott!
 

Finalborgo

Kategori: Resor och utflykter

En regnig dag som denna återvänder jag i minnet till Ligurienresan i våras. Efter vår utflykt till Savona den  10 april gick bussen vidare till Finalborgo. Vår guide som var blixtinkallad för resan visste inte mer än att platsen var känd för sina många sportbutiker!!!
Inte så lockande men det visade sig vara en gammal, fin plats som av någon anledning, kanske det bergiga läget,  lockat till sig många cyklister som där shoppade sportgrejer. 
Vi samlades vid stadsporten och följde vår guide en liten stund. Som tur var för vi hade vid den tiden, ca 15, blivit ordentligt hungriga. Torget kom vi snabbt fram till. Där fanns detta minnesmärke, men vad det står för vet jag inte.
Snabbt valde vi restaurang och slog oss ned vid ett ledigt bord. Namn som associerar till bibliotek, eller hur?
Härlig laid-back-stil.
 
Ett glas rosévin glittrade fint på grannens bord så vi tog detsamma. Den smakade gott till pastan vi också beställde. Trivsamt litet torg med utsikt.
Lång tid hade vi inte på oss men vi reste oss upp något motvilligt då det var mycket behagligt att bara sitta still på denna lugna plats. Fin och rolig dörrmålning nedan.
Lägg märke till skylten med förbjuden cykelparkering!
 
Det var nära till en annan stadsport. Vi gick ut genom den,
såg cyklister komma farande och tog lite foton.
En liten flod eller ska man kalla det bäck omgav muren. 
 
Bara en kort stund och sen in igen. Vi kom till ett annat torg där flera cyklister vilade på café och bänk.
Vackra byggnader och en lugn, trivsam stämning denna vårdag i april.
Nationalpalatset i direkt översättning ser ut mer som en teater eller liknande.
Vackert dekorerad port inne i staden.
Smala gränder som ledde till fler små torg, ett med fina krukor på väggen.
Jag mötte en person som åt glass och blev så sugen. En våffla med noisette, choklad och fragole (jordgubb) blev det.
Läckra uteplatser. Tiden gick för fort på denna mysiga plats. Dags att gå åter genom den första porten, där vi för några timmar sen gick in.
Lite rostig konst upptäckte vi på vägen.
Med cykelanknytning förstås 😃. En sista bild från platsen utanför muren närmare bussparkeringen.
Platsen verkar välbesökt om än helt okänd sen tidigare av mig och min väninna.
 
På kvällen skulle vi besöka vår favoritrestaurang i Ospedaletti, Aquarellis, men den råkade vara stängd. En vanlig onsdagkväll!? Ja, det kunde visst vara så i Italien berättade en vän som bott där. Vi promenerade då längs stranden till Byblos, ett ställe som några andra resenärer rekommenderat.
 
Lite stressigt blev det när vi kom in. Vi bjöds att slå oss ned med dem, två systrar från Stockholmstrakten som rest mycket i Italien. Trevliga var de men så intensivt pratande direkt att vi inte fick någon ro att studera menyn. Enklast blev att beställa detsamma som de ätit dagen före. Visst var det gott, men så ohyggligt mycket friterad fisk och skaldjur. Nästan så att man blev utmattad av allt skalande, kladdande och därför inte kunde njuta av smaken. Nä, tacka vet jag Aquarellis med sin perfekta fiskrätt som vi åt första kvällen på vår resa.
 
Lite stressigt är det nu också. Jag har vetat länge att det skulle ske men nu när grävmaskinen börjar äta sig in i vår gård känns det. Han/den river upp asfalten, sen ryker alla våra rabatter med träd och buskar framför förråden. 
 
Ny cykel/gångbana ska det bli med bara plattor framför våra förrådshus och asfalt mot staketen. Det ska isoleras och dras hängrännor ner i marken. Nödvändigt gissar jag, men tråkigt att vi inte får ha våra blommor och buskar kvar. Jag och min granne har flyttat perenner till andra sidor av huset och hoppas de ska överleva till nästa år. Enhetligt är ett ord jag börjar tycka illa om. Fast om några år har nog vi blomsterälskare hittat något sätt att dekorera våra framsidor.
 
Regnet faller denna min 65:e födelsedag. Nu blir jag riktig pensionär äntligen. Det ser jag fram emot fast inkomsten rasar. Röda rosor, en vacker bukett har jag fått av vännen samt en tjusig chokladask med bild av Audrey Hepburn utanpå. Kalaset har jag flyttat till lördag då jag ikväll vill vara med på första yogapasset för säsongen.
 
Ha en skön septembertid!
 
 

Två timmar i Savona

Kategori: Resor och utflykter

Vi fortsatte vår promenad mot borgen som vi anade lite längre bort. Över en härligt grön gräsmatta gick vi, sen måste vi passera hårt trafikerade vägar.
Lite vackrare foto med väninnan, än bilar på väg.
Vi närmar oss o jag tar en liten paus.
Ett område med ruiner för oss tillbaka till 1200-talet. Kyrkan byggdes mellan 1288 och 1306 hittar jag på en skylt, men vad av detta som är kyrkan vet jag inte.
Jag tycker om historia men det är som att fakta inte fastnar i mitt minne, jag bara upplever och trivs bland fornlämningar utan att reflektera. Vad som däremot engagerar mig är det levande...
...en liten katt som njuter på stenen,
en gråtrut som ruvar på ägg och ..
..en liten ödla som pilar omkring på muren. Ett något större djur, inte så levande, men ändå fascinerande fann vi på andra sidan bron.
Häftig gorilla väcker mitt konstintresse. Även dessa krukkvinnor tyckte jag om.
Har tyvärr ingen närbild på någon av dem. 
Det var som en liten skulpturpark innan vi gick över den äldsta bron in i borgområdet.
Det var öppet och ingen ville ha någon entreavgift så vi fortsatte trots att vi började få lite ont om tid. Det var så spännande.
Lite känsla av Forum Romanum i Rom som jag besökte 1992 tillsammans med en mycket historieintresserad man. Ja, lärare i just det ämnet var han. Själv var jag mer intresserad av att bli förälskad och få uppleva den romantiska sidan av Rom, men det blev inte så mycket av den varan, bara lite 😄.
 
Utsikten från Savonas borg/slott/ ruiner får väl duga för nu måste vi skynda oss tillbaka.
Det är alltid närmare än man tror så vi behövde inte stressa.
En avstressande fiskare vid stadstornet, en stillastående lyktbärare bredvid min väninna.
Arkadgatorna vi gick igenom i snabb takt med vår guide tidigare kunde vi nu njuta lite mer av.
Vackra tak och fina hus.
Jag gick över gatan och fotade den sidan vi promenerade genom. Där tittade vi in i olika souvenirbutiker. En söt väska till min kära lilla systerdotterdotter inhandlades och några kylskåpsmagneter, till vännen och mig själv, samt en vacker sjal. 
Här bara fönstershopping. Läcker katt och häftiga färger.
En fin kyrkobyggnad bland gatans olika fordon.
Lägg märke till bron mellan husen och den fina avskiljaren i metall, eller vad man nu ska kalla smidesverket. Vi funderade vilken funktion den kunde ha men kom inte på något bättre än att just skilja de olika husen eller lägenheterna åt.
 
Till slut kom vi fram till torget där bussen skulle hämta upp oss.
Ett monument av något slag som jag inte hann studera närmare blev sista bilden från Savona, som också var en trevlig plats att besöka. Vi hade inte haft något emot att få stanna längre, men nu skulle turen gå vidare till Final Borgho, en by som var känd för sina sportbutiker, sa guiden, som troligtvis inte kände till platsen alls. Sportbutiker brukar inte direkt vara någon turistattraktion.
 
I nuet har jag haft en behagligt mulen dag perfekt för ogräsrensning och annat jag inte tidigare hunnit med. Vi väntar på det stora regnet men än har inga droppar fallit. Alldeles nyss fick jag träffa min systerdotter med familj som var på kort besök här på Glassgränd. Alltid så roligt att ses, helt oväntat var det också. 
 
När regnrusket passerar tänker jag flytta ut till stugan. Ser fram emot att bo vid lilla sjön en tid.
 
Ha det så gott, kära läsare!
 
 

Dolceaqua, del 2, Savona början

Kategori: Resor och utflykter

Efter vår lunch beslöt vi oss för att leta reda på den gamla bron vi sett i en broschyr. Långt var det inte men vi hade missat den helt när vi kom. Bron från 1400-talet imponerade, faktiskt byggd på ruinerna av en ännu tidigare bro.
När vi besökte Mostar i Bosnien-Hercegovina hösten -17 fanns där en liknande bro. Den hade kullriga stenar, svåra att gå på, men här i Dolceaqua gick det lättare med slätare trappsteg fast den var lika brant.
Växterna trivdes på den gamla muren. Utsikt över resten av byn dit vi var på väg, främst till busshållsplatsen vid ett litet torg.
Där stod bl.a. denna dam staty.
Kvinnlig vingud eller vanlig vindruvsarbeterska, men varför då naken? Idéer?
 
Det visade sig att vi precis missat bussen och att nästa skulle gå först om två och en halv timme. Uppgivna satte vi oss på en bänk och iakttog folklivet runtomkring, barn med hund och bollar, en oerhört pratsam grupp italienare som skulle fylla två bussar. Vi funderade på om vi skulle våga lifta med dem till Camporosso, men istället tog vi en promenad längs vägen vi kommit på med buss tidigare under dagen.
Där växte apelsiner utom räckhåll för oss, så läckra. Blommande fruktträd med vita blommor, svårfotograferade, blågregn som inte heller blev bra på bild. Vi läste på alla busshållsplatser men ingen tidigare bussavgång gick att finna. Då vände vi åter och gick över den fina gamla bron igen.
Utsikt mot slottet och de gamla byggnaderna. Ett café lockade och vi unnade oss en Aperol Spritz i den sjunkande eftermiddagssolen.
Där hörde vi faktiskt tungomål nära hemifrån, närmare bestämt norska. Tiden gick riktigt fort, likaså bussen som kom rusande förbi om inte vi gått ut i gatan och viftat frenesiskt senare vid hållplatsen. En sista kvällsbild från fina Dolceaqua.
Hemfärden gick lätt även om vi även där fick gissa oss till var vi skulle stiga av. Väl hemkomna till vårt hotell, Le Petit Royal, var vi så trötta av dagens äventyr att vi inte iddes gå ut och äta middag. Det fick bli lite frukt, kanske en croissant kvar från frukosten och vatten innan vi gick till sängs. 5-6 vykort skrev jag och lite dagbok för att minnas.
 
Nästa dag, den 10 april, åkte vi med på en guidad tur till bl.a. Savona. Guiden var trevlig men ganska okunnig då han var inkallad i sista minuten för att ta hand om vår grupp. Mycket berättade han inte, säkert eftersom han inte hunnit läsa in sig på de olika utflyktsmålen. Savona och Genua hade varit jämnstora städer men i kampen om herraväldet hade Savona backat och nu är Genua den större och mer kända orten. Bussen stannade på Piazza Maleni och vår guide gick med oss längs arkadgator mot hamnen. Där visade han på tornet  Tara, stadssymbolen för Savona.
Innan han släpper iväg oss på egen hand berättar han att det längre bort finns ytterligare ett torn och en borg. Vi letar upp tornet, tar några bilder...
...också av en rund stengubbe bland träden.
Sen går vi mot hamnen med massor av båtar, alltid ett trivsamt fotoobjekt.
Byggnaden i jordfärger till höger om höghuset är i samma byggnadsstil som Stora Hotellet här i Umeå lade jag märke till. Vi hade två timmar att fördriva i okända Savona men tiden gick fort och borgen var betydligt mer intressant än vad det lät på guiden så vi hade kunnat stanna längre också 😃.
 
Mer från Savona kommer senare. I lördags inleddes min golfsäsong med en niohålsrunda på gul bana i Holmsund, Umeå GK. Även igår gick jag och vännen ut, men bara 5 hål då konditionen inte riktigt räckte till. En skön försommarkväll var det och slagen lite bättre än den första rundan i alla fall. Så roligt att ha kommit igång. Idag vräker regnet ner och inomhus är jag helst. Ett besök av systerdottern med 1,5 års dotter livade upp eftermiddagen. 
 
Ha en skön nationaldagsvecka!
 
 

Dolceaqua

Kategori: Resor och utflykter

Dolceaqua, det har ni väl aldrig hört talas om? Det är ett av Unescos världsarv. Vi hade i alla fall ingen aning om den platsen men som tur var fick vi hjälp att hitta dit. Vår researrangör World Visitor ordnar resor åt Natura Med-kunder, vilka vi räknas till fast vi knappt köper något av dem förutom när det kommer ett reseerbjudande. Alla resenärer erbjuds på plats ett turpaket, ofta inkluderande middagar, men vi valde att åka på egen hand, förutom en utflykt som jag återkommer till senare. I turpaketet ingick för de andra en kvällsutflykt till Cervo, men vi tänkte åka dit på egen hand vår andra dag, den 9 april. Vi frågade i receptionen hur vi skulle ta oss dit.
-Cervo, sa den unga kvinnan i receptionen upprört, det är ju så långt borta. Fem mil är inte speciellt långt för oss uppifrån norr, men hon framhärdade och började diskutera på italienska med två män i närheten. -Finns det en bättre plats närmare? frågade jag försynt. Då kom det unisont från dem alla tre.- Dolceaqua! Vi fick en broschyr om platsen på italienska samt en beskrivning hur vi skulle ta oss dit.
I väntan på buss till Camporosso, busshållplatsen på andra sidan jämfört med dagen innan. Apelsinerna eller clementinerna växte tyvärr för högt upp för att vi skulle kunna smaka på dem.
 
Vi berättade för busschauffören var vi skulle i hopp om att han skulle ropa ut busshållsplatsen men något sådant märktes inte av. Som tur var satt jag bredvid en ung man som jag också frågade, först om han kunde engelska. Nej, men franska, svarade han, och jag försökte göra mig förstådd på min rostiga skolfranska. Det gick inget vidare så jag övergick till enstaviga ord - Camporosso. Si, svarade han, men antydde sen att dit skulle vi väl ändå inte. Dolceaqua, sa jag då och då log han och gjorde tummen upp. Multo bene, eller något sådant. Han såg min osäkerhet, hur jag följde alla skyltnamn och tog fram sin mobil, använde översättningsfunktionen. Mycket bra. Så fick vi veta var vi skulle kliva av, att vi sen skulle gå 40 m och svänga till höger för att hitta nästa busshållsplats. Ovärderliga tips då vägen vi klev av vid mest passerades av snabb trafik.
Enda bilden från Camporosso, en fin kyrkport. Det visade sig vara över en timme tills vår buss skulle gå och ingen vidare intressant ort att tillbringa tid på. Vi fann ett litet café och en mysig gardinbutik med massor av spännande, glittriga tofsar à la Montazami med en ägarinna som kunde bra engelska. Verkligen udda med en så specialiserad butik vid denna i vårt tycke tråkiga genomfartsled. Troligtvis hade hon en blomstrande internethandel.
 
Vi blev oroliga att vår bussbiljett inte skulle fungera då tiden för övergång passerades med råge, men vi bara stämplade i automaten på den lilla bussen utan att den protesterade. Den färden upp i bergen tog ca 10 minuter och där de flesta steg av gjorde vi också. En fantastisk vy mötte oss direkt.
Floden Nervia med sitt kristallklara vatten och slottet högt däruppe hänförde oss.
Den äldsta bron såg vi aldrig utan gick över där även biltrafik fick passera.
 
En bild på oss var innan vi kom över bron.
Lite blåsigt som synes på min försvunna frisyr. 
Ett litet torg med en vacker kyrka, St Antonio Abate, byggd 1471. Vår receptionist hade nämnt en vinfontän, inte med riktigt vin, men det skulle se ut så. Den hittade vi aldrig men en sån här utanför en restaurang vi inte besökte.
Gränderna lockade oss mer, ända från 1200-talet var de.
Sakta vandrade vi uppför och kände hur platsens ålder och anor förmedlade en alldeles speciell stämning, svår att beskriva med ord. 
 
Ibland otroligt smalt och mörkt...
...ibland lite öppnare som nedan.
På närmare håll en dricksfontän.
Jag skulle nog vara försiktig med att smaka på det vattnet med en så otäck figur. Är det en faun, tro?
 
Många konstnärer huserade i gränderna med olika små shopar. Här är en av dem med spännande trappsteg. Mona Lisa ser jag först.
Vi köpte inget fast man så tydligt kände att de ville sälja. Jag vet hur det är 😌.
Här har vi kommit nästan ända upp. Franska flaggan pryder fast vi befinner oss på den italienska sidan, dock inte alls långt från Frankrike.
 
Slottet Doria krävde entrébiljett. Vi började bli hungriga så vi valde bort den sevärdheten. Ett mindre hus åt andra hållet var tillräckligt vackert att titta på.
På nervägen valde vi delvis andra gränder, inte alls oroliga att villa bort oss då lutningen var tydlig. En söt skylt varnade för katter?!
Ja, katter såg vi några av men de verkade inte vara hemlösa utan hörde nog till.
Ut ur mörkret kom vi eller om vi valde att inte gå den mörka vägen. I broschyren på engelska som vi senare fick av en affärsinnehavare vi handlade smått av nämns den mest mystiska "carugio Scacasse" som förbinder staden/byn med den medeltida bron, och det är just gången S står framför.
 
Hungern lockade oss vidare neråt till ett litet torg med en pizzeria som låg vid Doria Mansion. I solen slog vi oss ned och beställde. I väntan på pizzan kom inte så små munsbitar in som smakade så gott till ölen.
Omkring oss hördes flera grupper tysktalande, några enstaka japaner, italienska förstås men inte alls någon skandinav. 
 
Mer från Dolceaqua kommer senare. Idag har jag besökt Björksta Marknad med mest klädstånd, sådana som finns överallt. Jag köpte goda vårrullar som vi först fick smaka och två blusar på rea av min favoritdesigner, Stina Jakobsson. Jo, lite sockar också. Efter några dagars regnande lyser nu ikväll solen igen. På stugan byggs det upp ett nytt förråd av mina brorsbarn med familjer. Det gamla hade murket tak och var rejält gammalt, kanske från 40-talet. 
 
Ha en fin helg!
 

San Remo, en halvdag.

Kategori: Resor och utflykter

Ute snedregnsnöar det med bara en plusgrad så det känns gott att återvända till minnet av den 8 april då vi strosade omkring i San Remo i gassande sol om än blygsamma +14° i skuggan.
Från stranden gick vi in bland husen och hittade mindre gågator. Klockan var 11.45 men när vi såg uteserveringen vid muren sa vi att hit kan vi återvända när solen lyser upp mer. Så blev det, men först lite mer stadsvandring, utan karta. Vi letade en turistbyrå och fick olika vägförslag av de vi mötte så lite extra motion blev det utan napp.
Gatubild med ängel  i park. Frukosten på hotellet var väldigt sparsam, inte alls vad man numera är van vid. Ingen yoghurt, inget grönt alls och bara vitt bröd. Normalt brukar vi klara oss på frukosten till lunch vid 2-3-tiden men den här dagen gick det inte. Ute ville vi sitta trots lite svalt i skuggan, men vi fann en plats bakom läande glasskivor.
Lite färskpressad juice och en chokladfylld bulle av något slag, mycket gott. Energilagret fylldes snabbt och vi gick oplanerat vidare. In bland smalare gränder där det då och då öppnade sig små torg man gärna stannat vid.
Mysigt !
Fin gränd.
Torghandel...
.. och en vacker kyrka. Vi hade sett vykort med bilder på ryska kyrkan som såg så annorlunda ut men än inte lyckats finna den. Så småningom såg vi en av dess spiror högt däruppe mot den blå himlen och orienterade oss fram mot den.
Tyvärr var den, liksom Sagrada Familia i Barcelona, omgiven av byggnadsställningar, men en liten del gick att föreviga.
Speciell, verkligen. Den byggdes av ryska invandrare på 1920-talet, läser jag i en reseguide.
 
På väg därifrån hittar vi till slut Tourist Office som tyvärr var stängt. Nåväl, vi klarade oss bra ändå, blev så nöjda med vad vi såg och upplevde under vår halva dag i San Remo.
Ett hus fint dekorerat med vacker mosaik. En liten blomsterkupol att fotografera sig vid.
Fin utsikt över vattnet alldeles i närheten.
Vi närmade oss kasinot än en gång, men från ett annat håll.
En gul kyrka precis bredvid kanske kan passa 😊.
Så vacker. Äntligen närmade vi oss lunchplatsen vi sett ut tidigare och slog oss ned på det enda lediga bordet i solen.
Lite vin att avnjuta medan vi väntade på den gröna maten vi sett på bordet intill.
Grillad aubergine är ljuvligt gott och till det ännu mera sallad, av det kalla slaget. Fransmännen bredvid skakade på huvudet. De åt förstås grönsakerna först, sen kalvkotlett och efterrätt. Jag fick prata lite franska men oj, så rostig jag kände mig.
 
Efter lunchen gick vi ned till stranden igen och följde där en cykelväg med gångbana mot Ospedaletti. 
Fem km skulle vi väl klara att promenera, tyckte vi, men det visade sig vara längre än vi förstått. Vi mötte en kvinna som knappt förstod engelska, men när jag frågade hur långt det var till Ospedaletti och visade olika avstånd med händerna gjorde hon klart för oss att det var väldigt långt kvar. Kanske fem km bara var ett glädjebud vi fått tidigare. Hur som helst tog vi oss så småningom upp på kustvägen och fann en busshållplats. Skönt att få åka sista biten hem.
 
Någon timmes vila, skriva resedagbok och sms:a, ringa sina kära innan vi gick ut igen för att leta en middagsrestaurang. Ganska snart fann vi en intressant som dessutom låg ganska nära vårt hotell, men den visade sig inte öppna före kl 20. Vi var där redan strax före sju så nu hade vi en timme att spendera, ganska så hungriga med tanke på den lätta lunchen. 
Det blev till att vandra i trappor ner till vattnet och upp igen. Tror vi gick massor med steg denna dag, men stegräknaren hade jag glömt hemma.
Grönt och fint var det, en papegojblomma gav lite färg också.
Sakta gick solen ned medan vågorna slog över stenig strand.
Vi fann ingen annan restaurang som lockade oss utan återvände till den första, Aquarellis, som visade sig vara ett riktigt lyckokast.
Här har jag ingen mat att visa men väl väninnans vackra örhänge som hon fallit för redan på flyget ner. Vi bjöds på gott bröd, två olika spännande sorter, och en liten rund mozzarellafriterad sak innan vår beställda maträtt kom in. En läcker bit vit fisk (menyn enbart på italienska) som smälte ljuvligt gott i munnen, tillsammans med sparris, små fyrkantpotatis och vitvinssås. Perfekt avslutning på en härlig första semesterdag 🙂. 
 
 
 
 

Ligurien, lite San Remo

Kategori: Resor och utflykter

I fredags kom vi hem från en fyra dygns-resa till Ligurien och trots intensiva våraktiviteter här hemma ska jag göra ett inlägg om de första intrycken. Vi anlände söndag den 7 april till Nice kl 21 ca och möttes av World Visitors guide Ahmet på flygplatsen. Därifrån åkte vi direkt över till Italien  och vårt hotell Petit Royal som låg i orten Ospedaletti, som vi aldrig hört talas om, i landskapet Ligurien. Sent kom vi fram och det var bara att göra sig hemmastadd i rummet, packa upp lite och sen somna efter en lång resdag. 
 
Trevlig morgonutsikt från 1800-talshotellet.
En gigantisk platan till höger där en koltrast sjöng från arla morgon, ibland lite för arla 😃. Tidig frukost då den skulle sluta redan kl 8, fast vi sekade på och kom fem i. Hotellet var fint med gammal stil, rummet var härligt stort med högt i tak, fyra sängar hade vi och gott om plats att bre ut oss på, men inget kylskåp, tyvärr. Frukosten var dålig, ingen yoghurt, inget grönt alls, bara vitt bröd, ungefär som den var på 80-talet. Men mätt blev man i alla fall.
 
Vi åkte inte med på turpaketet som erbjöds utan tog själva bussen till San Remo som låg bara 5 km bort längs kustvägen. Vi köpte bussbiljett på en bar i närheten och väntade ca en kvart på hållplatsen, med den här utsikten.
En söt liten duva spatserade i närheten.
Turkduva, inte alls vanlig här hos oss.
 
Bussen var full men vi fick klämma in oss, som tur var, och stod hela tiden till San Remo.
Vi började med att gå längs strandpromenaden. + 14° i skuggan men skönt i solen. Min väninna hade besökt staden när hon var bara 10 år med sina föräldrar och hon mindes blommorna, men då var det juni.
Lite blommade det nu också. Kan det här vara budleja, tro? Massor av bin och humlor svärmade runt dem. 
S vid palmen som bar orange bär. Vi undrade om det kunde vara dadelkart, alltså en dadelpalm? Någon som vet?
 
Medelhavet var vackert men lockade inte till bad denna årstid.
Det syns inte riktigt men vågorna var stundtals rejält höga fast det inte blåste direkt. 
 
Penséer blommade förstås överallt och de doftade så gott.
Jag ska snart köpa hem dem till min uteplats även om jag än måste ta in dem nattetid då det är mellan 4-6 minusgrader. Underbart soliga dagar med go' vårvärme har vi denna påskvecka.
 
Åter till San Remo som inte bara är känt för sina blommor utan även för sitt casino.
Dit gick vi inte närmare utan strosade lugnt längs gågator och gränder. Mer om det i kommande inlägg.
 
Torsdag natt kom vi till Arlanda vid ettiden. Jag sov över på Rest & Fly och fortsatte till Umeå och mitt hem dit jag anlände vid tiotiden på fredag morgon. Min kära katt Desirée var utomhus i solen och strök sig intensivt mot en växt samtidigt som en skata retades nära. Jag blev glad när jag såg att hon mådde bra. Mina kattvakter hade skött om henne utmärkt.
 
Dagen blev intensiv och jobbig med begravning av min kära syster som dog plötsligt den 21 mars i en ålder av 74 år. Ceremonin var fin och även minnesstunden efteråt då  vi bl.a. tittade på ett bildspel som brorsdottern gjort. 
 
Våren small till här uppe och soldagarna avlöser varandra. Snödroppar och krokus har slagit ut, även mina småkrokus i lila och gult. Så fint! Desirée har vårrullat på grannens infart och jag gläds med henne. Igår satt jag och en väninna i Bräntbergsbacken, vid en raststuga, och fikade i solen. En ensam snösparv kom nära och fastnade på bild.
De brukar komma i flock och lyfta så snabbt att jag aldrig hinner få upp kameran ens. Idag ska jag ut med en annan väninna, som har påsklov då hon arbetar i skolans värld, på fågelskådning. Nu när det blivit varmt , + 17,5 nu, kanske de inte stannar länge utan flyttar vidare norrut snart.
 
Glad Påsk önskar jag er!
 
 

Landsbygd

Kategori: Djur och natur.

Ännu en utflykt från i somras att blogga om. I slutet på augusti bjöd min väninna sen många år mig på en tur till deras torp på landet 5-6 mil söder om Umeå. Fint väder hade vi när vi kom fram till Åliden som byn heter, en av många med det namnet, tydligen.
På vägen dit en trevlig skylt som absolut måste förevigas.
Här bor riktiga kattvänner.
 
Inomhus var mycket av ursprungsinredningen kvar, vackert slitet möblemang och intressanta detaljer. Jag tog bara en bild ändå, av köket på nedervåningen med värdinnan på plats.
Vår lokaltidning var på besök för några år sen och gjorde ett fint hemma-hos-reportage i huset. För min del blev det fler bilder utomhus.
Åkrar omgav huset. Denna var nyslagen med en ljuvlig doft av liggande gräs. Tidigare såg jag en pigg hare skutta förbi. Fåglar på telefontrådar är väl inte så vanligt idag?
Här en sädesärla. Montecilla alba alba på latin har jag lärt mig 😃
Uthuset sa vi förr, men det var även en gäststuga, fint inredd.
I närheten slog vi oss ned för en skön fikapaus med bakelser. Tidigare hade vi ätit lunch på anrika Levar Hotell i Nordmaling. Inte den hetaste dagen denna supersommar 2018, men behagligt nog i solen.
 
När vi åkte därifrån fick jag se delar av skogen som brunnit nära. Otäckt var det, berättade väninnan, när det pågick och vinden vände, men branden kom inte närmare, som tur var.
Det bruna brandskadade var mycket vidsträckt.
 
Två bilder till från augusti 2018 blir det.
Min ljuvliga katt Tusse som njöt sin sista sommar vid Kullasjön.
Han tror nog att laxen är till honom men det fanns en väninna som tog bilden.
 
Så skönt att ha hunnit med fjolåret nu när vi snart har april. Sol, isvindar och vita molntussar bjuder dagen på när jag snart ska gå ut för en promenad.
 
 
 

Fjolsommarutflykt till Tavelsjö

Kategori: Resor och utflykter

Visserligen skiner solen just nu men grått och blött har det varit samt kalla nätter då det blöta frusit. Jag längtar våren men det känns och hörs, inte minst på talgoxens vårlåt, att den långsamt är på väg. Ändå känns det ganska skönt att titta på gröna, sköna bilder från fjolårets utflykt med UMeGänget till Tavelsjö i mitten av juni.
Vi parkerade vid kyrkan och promenerade sen på småvägar längs Tavelsjön.
Fin sjöutsikt bjöds det på.
 
Lite blåsigt och bara korta solglimtar men ändå behaglig temperatur att vara utomhus i.
Blåregn och gullregn finns det något som heter. Men vad kallas denna rosa?
Det kan vara blå bergsvallmo, men jag är inte helt säker. Jag tycker mycket om blåfärgen.
Många var vi denna dag, ca tio. Fina lupiner i sluttningen. Många är arga på lupinernas utbredning, men här uppe i norr tycker jag den är måttlig. De är så vackra i alla möjliga färger.
En fin klockstapel även i Tavelsjö. Vi tog en härligt lång fikapaus hos Wärdshuset Tavelsjö varifrån bilden ovan är tagen (tror jag, det var ju så längesen). Ni ser att blåmolnen hotar i bakgrunden men vi klarade oss från regnskurar.
Vid ett vitt trädgårdsbord nära denna backe satt vi och diskuterade allt möjligt som vi brukar. Fina rosor fanns det också.
Är det en så kallad vresros?
Blåsigt och glatt utomhus, nypermanentad som jag är. Tror jag åt en läcker räkmacka till teet. Alldeles i närheten ligger den mysiga trädgårdsaffären Blå Eld dit vi styrde kosan efter fikapaus.
Mycket finns där att välja på.
Mer.
Med kyrkan i bakgrunden och ännu mer mörkblå himmel.
Den här jättefina vännen fick faktiskt följa med mig hem till stugan där den lurade såväl katt som en del förbipasserande, åtminstone för en kort stund 😃.
Jag skulle gärna ta med mig den lilla flickan med blomsterkorg också, men gissar att den blir alldeles för dyr och så kanske jag skulle vara rädd att den försvann av just det skälet.
Enstaka båtar ute på blåsig, vågig sjö. Intet tavelsjöodjur i sikte, som vanligt 😄.
 
I veckan har jag prövat mina nya skidor med skin under, alltså vallningsfria. Mycket bra gled de jämfört med mina gamla, i backe nästan för fort, men jag höll mig på benen.
 
Ha en skön vår eller vårvinter kanske passar bättre!
 
 

Lissabon, lite till

Kategori: Resor och utflykter

Vår sista dag i Lissabon, den 4/10 2018 hade vi några timmar att spendera innan vi flög hem på eftermiddagen. Redan tio måste man checka ut från hotellet som hänvisade till ett bagagerum. Vi beslöt att testa bergbanan vi sett redan första dagen, Elevator da Gloria, som gick mellan torget Restauradores och upp till Bairro Alto, som vi tolkade som Gamla stan. Den stånkade, stönade, knirkade och knarrade medan den klättrade uppåt. Sakta men säkert tog vi oss den branta vägen upp.
Här stiger vi av. Till vänster en större park med utsiktsplats, Sao Pedro da Alcantara. Vi hoppade över utsikten och fastnade istället för en fin metall/stenpojke.
Som säkert är av betydligt senare datum än sockeln bakom som jag gissar bär Sao Pedro. Planlöst följde vi sedan en gata uppåt till höger men upptäckte inget lockande så vi vände tillbaka och valde istället en smalare gränd åt andra hållet.
Inte speciellt vackert men snart blev den i alla fall mer färggrann.
Mer och mer girlanger mellan husen.
Det var lite för tidigt för lunch, annars hade vi nog slagit oss ner här. Några steg till gick vi och kom ut på torget vi besökt kvällen innan, Praca Luis de Camoes. Det är nationalskalden född på 1500-talet som också står staty där.
Jag lånar väninnans bild. Själv lyckades jag kapa hans huvud. Istället fotograferade jag en gammal dam, trodde jag först. Turligt nog fotograferade jag namnet också, vilket är Antonio Ribeiro, en poet från 1600-talet.
En glad och till synes levande poet. I närheten den stora San Loretokyrkan.
Nu var vi hungriga men innan vi väljer uterestaurang måste vi hälsa på ytterligare en poet, Fernando Pessoa, född 1888, som så inbjudande hade en stol bredvid sig.
Jag skrev dikter också ett tag, först i tonåren och sen när jag fick mycket tid över 1995 och några år framåt. Hellre än bra, förstås, men en del gillar jag än idag. Efter dessa flerfaldiga kulturella möten var det gott med en lunchöl och lite pasta till.
När lunchen var över flanerade vi sakta åter mot vårt hotell. En lockande affär...
... vi inte gick  in i. En söt tuctuc..
.. och en pampig fontän.
Med Lissabon ljuvliga oktoberväder längtade man inte direkt hem men vår tid där var över. Vi hämtade vårt bagage på hotellet och gick till Praca Figueira varifrån flygbussen gick. Man kunde även ta tunnelbanan direkt till flygplatsen men vi hittade ingen hiss ner till vår station och lockades inte av att släpa väskorna nedför otaliga trappor. 
 
Genom bussfönstret tog jag sista bilden från staden, ett fint hörnhus.
Jo, en bild till blev det, från flygplanet när vi steg upp mot himmelska höjder.
Vasco da Gama-bron ses vid vingen. Jag längtade hem till min kära katt som var njursjuk, orolig att han inte skulle överleva tills jag kom hem. Men Tusse levde och blev glad när jag kom. Han åt bra de första dagarna efter att jag kommit åter från Portugal. Sen blev det lite svårare att få i honom mat även om han fortfarande var hyfsat pigg, ville ut och spana. Till slut gick det inte längre och efter tre veckor somnade min älskade katt sen 13 år tillbaka in hos veterinären. Jag saknar honom så.
 
Nuet är grått även om vi idag fått ett tunt, dunmjukt snöfall. Hoppas på värmande marssol och vintriga utflykter de närmaste dagarna. Önskar er detsamma!
 
 

Pena Palats, interiören

Kategori: Resor och utflykter

Interiören var nästan lika fantastisk som utsidan av Peña palatset i Sintra, som vi besökte 3/10 -18, men inte lika sagolik och betydligt svårare att fotografera. Många turister vandrade genom rummen så det gällde att vara snabb eller ha tur så inte för många av dem kom med på bild.
Sängen är pampig men kolla väggarna och inte minst taket, se nedan!
Så detaljrikt! Nedan ett av grevinnans gemak, gissar jag, för det fanns ett liknande nära med kungens porträtt som då förstås var hans.
Även där fascineras jag av väggarna. Ett skåp som jag inte vill kalla direkt vackert, men mycket speciellt.
Jag har ingen aning vad stilen kallas men ganska svulstig är den. Ännu ett skåp drar till sig mina blickar.
Det fanns ett "green room". Kanske det stod där. Jag bryter av med en titt utåt då en fin terass uppenbarade sig med utsikt.
Fortfarande lika härligt väder, men vi fortsatte snart med vår vandring genom palatsets alla rum. Ännu ett skåp, känner mig lite tjatig 😄.
Gula väggar som jag har i mitt vardagsrum, tapeter jag satte upp redan 2006 och inte alls tänkt byta än fast det var längesen sådan var moderna. 
Vilket vackert burspråk att vila en stund i om det nu funnits någonstans att sitta !! Ganska snart kom vi in i en stor, pampig salong med plats för många människor och aktiviteter.
Grandiosa ljusbärare tog emot oss.
Så roligt att se sina bilder nu när det gått så lång tid sen vi var där. Jag ser massor av detaljer av alla de slag. T.ex att jag borde ha beskurit bort brandsprutan som förstör effekten, men den ser jag först nu och bara inte ids. 
 
En inbjudande soffa med spegel som visar fotografen. Tänk att soffan kan se rak ut men resten så lutande.
Från salongen till fler mindre rum som mynnade ut i ett ljusare runt rum...
..med vackert kupoltak. Hjorthuvudena ser lite spindellika ut däremot, tycker jag.
Grönskan som omger slottet ser ut att vara oändlig åt det här hållet. Det sista rummet vi passerar är köket med alla sina kopparkastruller och andra föremål.
Ut på en ny terass där det skulle finnas en restaurang. Den var en stor besvikelse. Utomhus stektes hamburgare och liknande vilket inte lockar mig som inte äter kött. Jag fann istället ett pytterum med en disk full av inplastade baguetter, så trist. Det fick bli en tonfiskmacka med sodavatten till. Och ännu en bild på den omgivande staden Sintra som här inte alls ser så liten ut.
Många fler sevärdheter finns i staden som placerats på Unescos världsarvslista, men vi hann bara med ett dagsbesök på palatset Pena. Det gav alldeles tillräckligt många intryck. 
 
Åter till Lissabon blev det några timmars paus innan kvällspromenad och middag. Jag är tyvärr lite less på att ännu blogga om oktoberresan så jag skyndar mig lite. Vi gick nästan alltid förbi stationen som på kvällen var vackert belyst.
Vid ingången stod en skulptur med fadomusiker och sångare. 
Den bilden tog vi tidigare på dagen. Vi  flanerade lite planlöst för att fina nya områden att upptäcka. Lite överallt uppträdde olika gatuartister. Dessa dansare som väninnan fotograferade så snyggt var fantastiskt duktiga.
En bit därifrån fann vi en speciell butik vi tidigare funderat över. Sardiner i mängder med årtal på.
Tydligen var det populärt för vi såg flera stycken, men förstod nog inte riktigt vitsen med dem. En slags souvenir var det. Man skulle tydligen köpa som present till någon och välja deras födelseår. Det gjorde vi inte 😉.
 
Vi gick vidare mot Rua Garett som av någon anledning lockade oss. Mycket folk flanerade även där och satt på utecaféer. Ett ställe som såg mysigt ut gick vi tyvärr förbi.
A Brasileira hette det vilket syns på skylten nedan.
Tyvärr säger jag pga den misslyckade middagen vi sen fick serverat alldeles i närheten av vårt hotell, en restaurang som utlovade portugisiska specialiteter. De kanske var jättebra på det men vi blev besvikna. Vi valde en specialare för två med massor av färska skaldjur i, bl.a rejäla bitar av hummer och krabba med skal på. Problemet var att allt simmade i en tjock tomatsås som inte alls gjorde något godare. Tänk om vi fått dessa fina skaldjur med bara citron och kanske lite sås i en separat skål. Servitören lade för oss och gav mig riktigt fina hummerbitar men väninnan fick sämre. Hade vi sett bitarna hade vi kunnat dela de bästa mellan oss. Kladdigt och jobbigt att få bort skalen var det och alldeles alldeles för mycket sås. 
 
Så skönt, nu har jag bara en halv dags Lissabonresa kvar att blogga om.
 
Förkyld är jag sen helgen och även om febern är borta, rinnsnuvan likaså känner jag mig krasslig med emellanåt jobbig hosta. Mest inomhus spenderar jag min tid även om jag korta stunder går ut, ser till min fågelmatning eller hackar bort lite is framför entrén nu när plusgraderna tinar. I morgon ska minusgraderna ta över igen vilket är helt rätt i februari.
 
Ha det så gott!
 
 
 

Till Sintra

Kategori: Resor och utflykter

Tredje dagen på vår Lissabonresa valde vi att ta tåget till Sintra, en ort tre mil bort. På stationen Rossio väntade vi en stund. Lite kakelmålningar eller vad man nu ska kalla dem.
Snart kom tåget som sen avgick precis i tid. 
Fullt med folk var det men vi lyckades få en plats bredvid varandra. Tidigare hade vi inte stött på några skandinaver men nu hördes både finska och norska i vagnen. Det var en pendeltågslinje med många stopp men tog ändå inte mer än 30 minuter. Väl framme hade vi ingen aning vart vi skulle ta vägen.
Sintra finns med på Unescos världsarvslista men vi hade inte läst in oss på sevärdheterna, bara en. En söt liten ort såg det ut som men vi hade inte tänkt utforska den utan ville ta oss till Palatset Pena. Min väninna hade besökt palatset tidigare och trodde det var gångavstånd, men det var en missuppfattning då deras buss släppt av dem inom sådant. Vi hade tur som träffade en man som visserligen ville sälja sig själv som chaufför och guide, men när vi avböjde, visade oss till rätt buss. Den tog oss längs slingriga vägar upp till palatsområdet. 
 
Vi betalade entré och valde promenaden uppåt, uppåt längs slingriga stigar. Det var inte långt men brant. Till slut anades palatset.
Inte så dumt, eller hur 😄? För att få en bild över hela borgen hade vi behövt en drönare eller kunnat flyga själv så det får bli fler delbilder av detta magnifika, roliga palats.
Vi närmar oss sagopalatset Pena. Skönt för nacken att vända huvudet nedåt en stund och beundra...
..den fina "blomman för dagen". Jag gillar blåfärgen. In genom en fin port i mosaik gick vi.
Man fick fortsätta att titta uppåt och försöka få till en hyfsad fotovinkel.
En till medan vi vandrade uppåt på gångar och små trappor.
Sagolikt! En gigantisk park omgav palatset men dit hann vi aldrig. Där hade man kunnat vandra omkring flera dagar, gissar jag, men då kanske man önskat lite mindre varmt.
 
Solen gassade och temperaturen höll sig kring 30°. Jag njöt ändå. Att ligga i solen gillar jag inget vidare men att strosa omkring och uppleva samt kunna välja skugga emellanåt kändes bra.
En liten paus innan vidare upptäcktsfärd. Fin utsikt över omgivningen.
Lite kontrast med vanliga nutida bostäder mot palatsets härlighet. Don Fernando II var skaparen av byggnaden och parken. Han första hustru, drottning Dona Maria II, hade nog också sin del i det.
Här har vi den ståtlige mannen. Han hade byggt ut vissa delar av kärlek till sin andra hustru, grevinnann Edla, sades det. Hon hade också stor del i inredningen av alla rummen. Fernando kallades the Artist-King. Palatset var inte speciellt gammalt ändå, som synes nedan.
1840 får jag det till. Några fler detaljer. En fin kruka.
Tror det är jakaranda som växer i den.
 
Lite större, en guldskimrande kupol.
Vi gick in i palatsen men kom nästan direkt till en liten innergård.
Det första rummet, tror jag, i alla fall det första jag fotograferade, var ett litet fint kaklat rum med silverserviser.
Bredvid matsalen, förstås, där jag tycker att vi slår oss ned i väntan på kommande inlägg om slottets alla rum.
Det kan väl bli trevligt? Fint dukat är det och vi får, om vi vill, välja vilka vi ska umgås med. Precis som i Gokväll's fredagsbjudning 😊.
 
Ute har det nu vräkt ned snö några timmar, men snöat har det gjort i drygt två dygn, mer eller mindre. Just nu slutar det. Yippée! Temperaturen är bara -1° så det blir skönt att gå ut och skotta min lilla entré. Altanen skottar jag inte än utan gör bara en lagom bred gång så man kommer in och ut. En barnvagn ska också rymmas för snart får jag besök av min kära systerdotter med sambo och dotter, lilla M, bara 1 år och 2 månader.
 
Så här ser det nu ut genom mitt fönster.
De mörka fläckarna nere till vänster är efter Desirées nos när hon tittat ut på småfåglarna och annat som rör sig därute. Jag märker att hon piggnar till när det blivit betydligt varmare än de senaste veckornas hårda kyla mot 20-strecket här ute vid kusten. Inlandet har haft tuffare kyla än så.
 
Önskar er en fin vintertid nu när ljuset återvänder och man kan känna att solens strålar värmer lite.
 

Linbanetur o kvällspromenad i Lissabon

Kategori: Resor och utflykter

En restaurang fann vi i alla fall efter strandpromenaden och där slog vi oss ned, ordentligt hungriga.
S mår gott att äntligen få vila. Pasta Vongole beställde vi och till det ett glas vino verde.
Jättegott men lite slabbigt med den tunna såsen. Tillbaka ville vi inte gå hela den långa vägen så vi unnade oss en tur med linbanan.
Till höger ser ni bron vi gått på. Turen gick väldigt snabbt, nästan så man blev besviken, men fin utsikt hade vi.
Träbänken där vi satt speglar sig i vattnet. Till höger den runda arenan och flaggraden vi tidigare passerat. Vips var vi framme...
.. och det var dags att kliva av. Där gick det två fina vadare i vattnet. Den svartvita känner jag igen som en skärfläcka men den andra måste jag googla.
En rödspov visar det sig vara. Det fanns också en till större, mer långbent gråaktig fågel. Kanske lite hägerlik men jag är inte helt säker så jag avstår att visa den.
 
På vår promenad tillbaka till tunnelbanan passerade vi en bassäng med roliga träskulpturer. 
Bl.a. dessa lekande badkvinnor. Jag blir glad av att se dem 😄.
 
Arenan ser ni här lite närmare med snabel-a som logotyp.
Mycket mer fanns förstås att se i Nationernas Park men vi vände nöjda hemåt med de intryck vi fått.
 
Efter en stunds vila och lite kvällsfix gick vi ut i Lissabon igen några timmar senare. Vi strosade först lite planlöst, men fastnade inte redan i denna gränd som låg nära vårt hotell. 
Det syns inte här men känslan var lite läbbig då man kunde ana droghandel i närheten. Vi vandrade istället vidare mot Rua Augusta, en stor gågata. Praca Dom Pedro IV med sin läckra gatusten ville vi förstås gå över.
Lite sjösjuk kanske man kan bli men det är en synvilla. En liten gränd till höger visade Elevador de Santa Justa.
Med vårt Lissabonkort hade vi kunnat åka upp gratis men det blev aldrig av. Vi fortsatte istället mot Augusta.
Gatan syns mellan husen. Uteserveringar, gatukonstnärer av alla de slag som sjöng, spelade, jonglerade eller bara stod alldeles still vit- eller guldmålade kantade vår promenad mot vattnet.
En vacker triumfbåge från 1873 som rests som ett minnesmärke över Lissabons återhämtning efter jordbävningen 1755. Den vetter mot Praca de Comércio, en stor öppen plats vid floden Tajo.
Kung Josef I blickar ut mot floden högt däruppe. Kvällen var varm och ljuvlig, +29-30°. Så skönt att strosa i oktoberkvällen.
Se, jag är barfota i sandalerna! En husfasad bytte hela tiden motiv. Något slags bildspel eller konstinstallation pågick.
Vi tittade oss omkring och pratade på medan vi gick. Vad vi inte tänkte på var att plattan vi gick på var upphöjd och två rejält höga trappsteg vette mot resterande torg. Plötsligt ser jag hur väninnan som gick på steget nedanför mig är väldigt nära kanten. Snabbt passerar en tanke att jag måste göra henne uppmärksam på det och jag börjar säga hennes namn -S...... I samma sekund ser jag hur hon tar ett steg rakt ut i luften och börjar falla. Jag sträcker ut min hand men våra fingrar nuddar bara ....Men så kommer en ängel. En stor brunbränd man i grön t-shirt som kom joggandes bakom tar snabbt tag om hennes arm och hejdar fallet. Utan att hon riktigt förstått något står hon åter på fast mark. "Is okej ?" säger han och rusar vidare. 
 
Snacka om änglavakt. Jag tror att jag var mer chockad då jag såg vad som kunde ha hänt. Hon kunde ha brutit arm och ben, skrapat upp sitt ansikte och kanske fått hjärnskakning då kanterna var vassa och marmorn/stenen hård. Även jag kunde ha dragits med i fallet om hon tagit tag i min hand då inte jag är speciellt stark och dessutom stod högre upp. Huh! Jag blev riktigt skärrad men samtidigt så oerhört imponerad av mannens snabba, enkla ingripande som räddade min kära väninna från allvarliga skador.
 
Vi fortsatte mot vattnet där det pågick olika aktiviteter. 
En brygga där en kvinna sjöng vackert och några dansade lugnt. Det var inte fado utan mer brasilianska rytmer, tror jag. Härligt att lyssna på en stund.
 
Nere på sanden hade någon skulpterat fantasidjur.
Lite småotäcka, kanske sådana finns i någon Star Wars-film?? 
Stenkonst fanns också, inte speciellt vackra men lite roliga. Vi vände åter och valde en uteservering där det inte levde om så mycket. Fast säker kunde man aldrig vara för vips kom en grupp ungdomar som uppträdde med högljudd musik och akrobatik. Oftast skickliga men ljudvolymen gillade jag inte.
 
Kvällens besvikelse var min mat då jag valde en torskgratäng med räkor. Jag fann två pyttesmå räkor och några strimlor torsk i den, lite mager utdelning. Då var vinet en trevligare upplevelse.
En givande men intensiv dag var snart över. Kl 23 var det fortfarande +29° den 2 oktober 2018. 
 
Som motsats till de mycket kyliga dagar vi haft den senaste veckan med temperaturer på  -18-20°. Idag är det "bara" -12°. Som kallast var det i gryningen den 21/1 då månförmörkelsen ägde rum, -22,9°. Kl 5.40 var jag uppe (tack vare min jamande katt) och tog en bild av blodmånen.
Lite suddig då jag har zoomat in den och bara använde en hushållspappersrulle som stativ mot fönsterbrädan. Ut gick jag inte med mitt riktiga kamerastativ pga kylan.
 
Jag önskar er en fin vintertid.
 
 
 

Oceanariet del 2

Kategori: Djur och natur.

Från uttrarna gick vi in till mer tropiska trakter. En vacker sjöstjärna kom klättrande på glaset som skiljde oss åt.
Nedan ser man diverse havsdjur som jag trodde kallades havsanemoner, men det är tydligen något helt annat. Tror dessa kallas koralldjur men är inte helt säker.
I bassängen bredvid simmade färgglada småfiskar, såna som man kanske kan ha i akvarier hemma, säger jag som aldrig ägt ett sådant.
Jag bara gissar. Hela tiden kom man tillbaka till det största akvariet, det runda som vi mötte först. 
Hajen närmar sig!! Till höger på botten låg en vitaktig mindre haj som verkade blyg eller skygg då den mest låg helt still.
Kan namnet vara leopardhaj, tro?
Maneter dansade läckert i mörkret. Ut kom vi till en torrare plats där pyttesmå grodor i sina färgstarka dräkter kröp/hoppade omkring bland gröna växter.
Söta, inte sant? Undrar om de är giftiga? Vi var nu en våning ner och kunde se vad som hände i den Antarktiska avdelningen under vattnet.
En pingvin kom till synes anfallande denna otäcka fick som faktiskt skyddade en annan fisk som låg under. Kanske det var en unge . Det otäcka hos fisken är ögat som man inte vet är öppet eller stängt, tycker jag. Pingvinen fösökte gång på gång men kom inte åt den. Naturdrama!
 
Några koralldjur i alla möjliga färger. Den turkosa/ljusblå som ligger på snedden ser ut som den vore virkad eller stickad av fluffigt garn som vänts inåt. Kanske det egentligen är växter som små koralldjur bor inuti. Någon som vet?
Sen kom en superläcker varelse jag aldrig någonsin sett förut. Inte en sjöhäst men lite liknande. Å andra sidan ser extremiteterna ut som små blad.
Mycket märklig men jättefin. Efter den lille söte kom giganterna, stora spindelkrabbor som långsamt dansade fram ur mörkret.
Närmare och närmare kom de, började klättra på glasfönstret till vår förtjusning.
En annan som vi fick närkontakt med var en läskig jättebläckfisk.
Röd med vita sugkoppar under de långa många armarna. 
En randig, lite taggigt vacker fisk får mig att må bättre, men finast och roligast av alla var ändå en som inte fastnade i min kamera. Väninnan lyckades som tur var föreviga den gula.
Vad vi skrattade då vi båda associerade till en marsipantårta 😄. Bananstubbe tror jag den kallas. Med denna supersöta lilla fisk som avslutning på vår rundvandring i Lissabons jättehavsakvarium gick vi nöjda ut ur huset där mer vatten mötte oss.
Vi var då rejält hungriga och letade matrestaurang men lyckades inte finna något bra i Oceanariet. Jag hade läst att det skulle finnas 40-talet restauranger längs vattnet men det hade nog guidebokens författare fel om. Vi fick gå långt längs strandkanten innan vi fann en. Mer om det i nästa inlägg från Lissabon.
 
Mer snö har fallit både igår och förrgår med mjuka vita former som följd. Vinterkylan har också slagit till, just nu -14,5° och kallare ska det visst bli.
 
Ha en skön vintervecka!
 
 

Oceanarium i Lissabon

Kategori: Allmänt

När vi kom in i Oceanariet, som byggdes 1998, hamnade vi först i en långsmal sal med massor av vackra foton, men det var ju inte vad vi var ute efter. Vi sökte de levande fiskarna och andra havsdjur. 
En kvisthaj i luften som minne av den salen. Sen visades vi vidare ut till vänster genom en lång gång uppe i luften fram till havsakvariets entré. Äntligen kom vi fram till ett jättestort runt akvarium, fyllt med saltvatten som skulle representera öppet hav, där massor av fiskar simmade omkring. Men ack så svårfotograferat då det också var ganska mörkt. Jag läser att hela oceanariet innehåller 8000 djur av hela 500 arter.
Här lånar jag kompisens bild på rockan. Hennes mobil tog skarpare bilder än min kamera vars bild ni ser nedan.
Rocka, små hajar och en massa fotograferande skådare 😄.
Här ser man till och med väninnans fina glittersandaler spegla sig i fönstret mot den lilla hajen. Här har vi lämnat den stora centraltanken som rymmer 5000 m³ och gått över till avdelningen Antarktis med både luft- och vattendjur.
Häftigt, inte sant? Fåglar flög fritt över våra huvuden, bl.a. sillgrisslor. Det var skönt svalt jämfört med värmen utomhus. En vacker lunnefågel som jag aldrig har sett i det fria.
Grisslor bredvid som nästan smälter in i omgivningen. Man kan ju undra hur de trivs i fångenskapen men vi hörde (eller läste?) att de i alla fall häckar och föder ungar varje år, så så illa kan det inte vara.
Pingviner fanns det också, Magellanpingvinen som i Wikipedia benämns som akut hotad art. Den här rödnäbbade fågeln vet jag däremot inte vad den har för namn. Jag har bildletat via Google men det enda de föreslår är Seabird. Javisst, en sjöfågel är det ju 😃
Här har den fått en sill som den snart ska sluka. Den står på snö men nedan ska ni se vilka annorlunda former på snö de skapat inomhus.
Mjukt rundade som små godisar. Vi var tvungna att känna på dem för att tro på att det verkligen var snö. Jag gissade först på frigolit, men det var ingen logisk tanke. Det blev lite kallt efter en stund så vi gick vidare till dessa glada simmare.
Så härligt när de plötsligt kom inglidande på rygg, dessa små utterkompisar (eller syskon). Jag fipplade med kameran för att hinna med och som tur var blev första och enda bilden bra, sen delade de på sig. Väninnan S har en gång sett utter i Umeälven och fick nu bekräftat att det verkligen var en sådan hon sett. Så vanliga är de verkligen inte.
 
Mer akvariebilder kommer senare. Jag tog 66 hyfsade bilder därifrån, de suddiga bortrensade, så jag har lite att välja bland. Blir nog två inlägg till.
 
Solen är inte helt synlig idag men man kan ana ljusblå himmel mellan molnen i alla fall, -4°. Snart ska jag besöka min kära lilla systerdotterdotter och hennes pappa som är föräldraledig ett tag till och råkar fylla år just idag, vilket jag glömt men läste just på Facebook 😊.
 
En fin vinterdag som jag hoppas även ni kan få njuta av.
 
 
 
 

Lissabon dag 2, Nationernas Park

Kategori: Resor och utflykter

Andra hela dagen i Lissabon gav vi oss ut på en ny utflykt. Från vår lilla gata gick vi förbi den fina järnvägsstationen, huset till höger.
Vädret var lika superfint som dagen innan. Redan vid elvatiden började det bli ordentligt varmt, men skööönt. Vi gick en bit till och fann nedfarten till tunnelbanestationen Rossio varifrån vi tog linje blå till Alameda  där vi bytte till  linje röd. Härliga kakeldekorationer var det på alla kommande stationer men de gick inte att fotografera förrän vi var framme vid vår slutstation, Oriente.
Det märktes att den linjen var betydligt nyare med all häftig konst. På vår slutstation fanns bl.a. en massa seriefigurer på väggen.
De små kalleknattarna är bekanta för mig som läste Kalle Anka som liten. De mer superhjälteaktiga figurerna känner jag inte till, förutom kanske Stålmannen i sin blå dräkt längst till höger. Detta är bara en del av den mycket stora väggmålningen.
 
Här ser ni väninnan S och allt färgglatt åt andra hållet.
Ute i dagsljuset igen såg vi flera höga hus med speglande glasfasader. 
Hotell Tivoli inrymdes i en av dem. För att komma till Parc des Nações, Nationernas park, var vi tvungna att passera genom en jättestor galleria som hette Vasco da Gama.
Affärerna tittade vi inte åt utan gick snabbt igenom. 
Vilken skapelse!! Ser ut som alla världens flaggor på rad bakom. Vi fick leta länge innan vi hittade vår svenska fana bland dem. När vi gått förbi flaggparaden möttes vi av denna glada figur, en smurf, eller hur?
Då bara måste jag sträcka ut armarna jag också 😄. En annan skulptur som fångade min blick var denna.
I Umeå i en rondell vid Strömpilsplatsen har vi nämligen en skulptur av samme konstnär, Anthony Gormley. Likadana huvudlösa torsos men ihopsatta på ett lite annorlunda sätt. 
 
Nationernas park är ett stort område med modern arkitektur. Många spektakulära byggnader. Här hölls världsutställningen 1998, läser jag i guideboken. Vi sökte oss dit pga av att där skulle finnas världens nästa största akvarium, men det tog oss ganska lång tid att finna just den byggnaden.
Så ser entrén ut där vi köpte biljetter i lucka. Ganska dåligt skyltat från vattensidan i alla fall. För att komma dit vandrade vi länge längs vattnet och tittade då och då på kartan, gick fram till fel byggnad osv. Men det var en fin promenad.
Bakom oss den långa och ståtliga Vasco da Gama-bron. Framför oss fler byggnader som hotell Tivoli med mera.
Vi gick längs en stenlagd strandpromenad men hade kunnat åka linbana.
Till slut kom vi i alla fall fram och kunde lösa biljetter till Oceanariet. Expediten frågade försiktigt om min ålder men jag kunde inte ljuga utan sa som det var, 64 år. Som 65-åring hade jag fått rabatt. Rackarns 😃 !
 
I nästa inlägg kommer akvariebilderna. Tyvärr inte alls så bra som jag önskat, men jag visar en del ändå.
 
Här i norr har vi fantastisk julstämning när man tittar ut genom fönstret. Varm julbelysning i fönster och på gårdar mot kritvit snö som täcker landskapet. Även trädgrenarna är vackert dekorerade. Bättre kan man inte önska sig. En bild från en promenad i närheten. Tyvärr ingen blå himmel på många dagar.
Jag har stressat med pynt, städning och bakande av pajer mm, men nu börjar lugnet infinna sig äntligen.
 
Jag önskar alla mina läsare en God Jul och ett Gott Nytt År! 
 
 

Borgvandring i Lisssabon

Kategori: Resor och utflykter

Efter vår sköna lunchpaus i skuggan begav vi oss ut på borgområdet där vi upptäckte små konstverk att fota och beundra.
Mer eller mindre trevliga.
Ganska ilsken fisk, eller är det en orm? Huvudet påminner lite om Kalle Ankas också om man bortser från tänderna 😄. Här får jag en övergång till mer levande djur.
En alldeles egen parkdel för duvorna. En bit bort vår vackra speciellt tecknade påfågel.
Otroligt fin. Skulle velat se den med uppspärrade stjärtfjädrar. Hibiscusblommorna var också vackra.
Oktobersolen gassade så jag tog en liten paus i skuggan i vad som såg ut som en samlingsplats för många.
Sen var det dags för lite trappor.
S i filmstjärnepose. Vi går sen över bron in i Castellet.
En skönt skuggig innergård.
Därifrån gick vi en brant trappa upp på en mur att vandra runt på... 
och torn av olika höjder att klättra upp i.
Fin utsikt över Lissabons centralare delar mellan skuggande trädkronor.
Tiden gick fort. När vi kände oss nöjda och mätta av dagens borgintryck promenerade vi ner till den första utsiktsplatsen igen för att ta spårvagn 28 tillbaka. Jag fick en impuls och frågade om vi var på rätt, vilket var tur, för vi hänvisades till nr 12 denna gång och kom snabbt tillbaka till torget Martim Moniz där vår utflykt började med köande över en timme för att åka upp som jag nämnt tidigare. Det visade att det fanns snabbare vägar. 
Denne ståtlige man med tofsar runt halsen och en båt (?) med duvor i famnen stod vid hållplatsen där uppe. Nere vid torget  Praca da Figueira nära där vi bodde tittade vi upp mot borgens murar där vi nyss varit.
En fin kakelfasad bjuder jag också på innan vi går åter till vårt hotell.
Det hade varit en ganska intensiv första dag så det var skönt med en stunds behövlig vila innan dusch och fixa till sig för middagen. Dags att gå ut i den varma Lissabonaftonen.
Jag är så stolt över min fina klänning som ser ut som en Desigual men är en billigare variant från Fannys som jag köpte på rea här i Umeå. Den är i polyester som jag egentligen inte trivs i då jag föredrar naturmaterial som bomull eller viskos, men jag kunde inte motstå den.
 
Vi åt tonfisksallad på en uteservering bland många och drack ett gott glas grönt vin, Vino Verde. När vi önskade vitlöksbröd till blev det lite halabalou. En servitör (inte vår) kom ut och viftade dramatiskt med armarna att han inte hade någon möjlighet att göra vitlöksbröd för då behövde de en jättestor ugn mm, mm. Vi ville inte öka på hans upprördhet utan höll bara med. Han kom nämligen med vanligt bröd samt en såskopp med skirat smör där skivad vitlök simmade omkring. Vi fick alltså doppa.
 
När sen vår servitör kom sa jag lugnt att det bara var att smöra en vanlig skiva bröd och pressa vitlök på innan den värmdes i ugn. Jag vet, sa han och himlade lite med ögonen, men ... Så det var tydligen inte han som bestämde. Nåväl det blev gott i alla fall.
 
Vi unnade oss en liten promenad och tittade in i några souvenirbutiker. Jag köpte med mig fina underlägg av kork med vackert mönstrat kakel på, både till mig själv och till mina tre kattvakter. När vi skulle gå berömde ägaren mig för min mycket vackra klänning!! Sånt gläder och värmer 😉.
 
Nu har novembersolen och kylan bytts ut mot gråmoln, plusgrader och vinande stormbyar utanför mitt arbetsrumsfönster. Frosten på gångbanorna har snart tinat bort. Fast vi inte har haft snö har frosten gjort marken fin och ljus, men nu blir det mörkare igen, tyvärr. Advent på söndag och än ingen snö. Regn och regnblandat har de lovat. Jag längtar snö nu när vinterdäcken är på och rabatterna har fått skyddande granris. Vintermörkret är tungt nu när dagarna är så korta och snö skulle verkligen lysa upp litegrann. 
 
Hoppas snön snart kommer. Hoppas också ni har det gott var ni nu befinner er!
 
 

Lunchdags

Kategori: Resor och utflykter

Efter vår promenad uppåt till borgen med en sol som värmde allt mer var det skönt att kliva in i skuggan på en mysig restaurang från 1200-talet.
Ja, restaurangen är inte så gammal men byggnaden. Ett av Lissabons mest exklusiva lägen står det i guideboken som också föreslår att vi ska sitta ute och njuta av utsikten. Ändå väljer vi insidan.
Vacker gregoriansk munkmusik fyller valven men innan vi satt oss byts den tyvärr ut mot modernare toner.
Som tur är har hovmästaren känsla för miljön och strax kommer istället vemodig men vacker fadomusik ur högtalarna. 
Som ni ser gassar solen utanför med ca 30-32° i skuggan, men vi mår bra inomhus, så svalt och skönt. En risotto med vilda räkor, lime och koriander lockade mig och den smakade också jättebra.
Jag tror jag börjar lära mig tycka om koriander som jag först tyckte bara smakade tvål, men nu inte är så dum ändå. Just idag har jag köpt hem den kryddan till en indisk fisksoppa jag ska prova att bjuda någon på. 
 
Efter en behaglig lunchpaus gick vi ut igen till det soliga borgområdet. Fina flaggor vajade däruppe.
Området var stort och vi strosade på måfå lite hit och dit. En vacker kvinnoskulptur fanns att beundra.
Något namn på skulptur eller konstnär hittade vi inte men däremot vackra påfåglar i parken.
Och senare en med annan teckning högt uppe på en mur.
Så roligt att fotografera när man går omkring och upplever ny miljö. Mer bilder från borgen Sao Jorge kommer senare.
 
Ute ännu en gråvädersdag.  Det regnar inte men vätan hänger i luften, bara 4° idag men det har varit varmare denna vecka. Så synd att man inte kan golfa. Ja visst kan man om man gillar grått och vått, men det gör inte jag. Så snart solen återvänder brukar ju också frosten komma så det ser nog ut som att golfsäsongen är över nu.
 
Ha en fin novembervecka!