konstbarbro

Linbanetur o kvällspromenad i Lissabon

Kategori: Resor och utflykter

En restaurang fann vi i alla fall efter strandpromenaden och där slog vi oss ned, ordentligt hungriga.
S mår gott att äntligen få vila. Pasta Vongole beställde vi och till det ett glas vino verde.
Jättegott men lite slabbigt med den tunna såsen. Tillbaka ville vi inte gå hela den långa vägen så vi unnade oss en tur med linbanan.
Till höger ser ni bron vi gått på. Turen gick väldigt snabbt, nästan så man blev besviken, men fin utsikt hade vi.
Träbänken där vi satt speglar sig i vattnet. Till höger den runda arenan och flaggraden vi tidigare passerat. Vips var vi framme...
.. och det var dags att kliva av. Där gick det två fina vadare i vattnet. Den svartvita känner jag igen som en skärfläcka men den andra måste jag googla.
En rödspov visar det sig vara. Det fanns också en till större, mer långbent gråaktig fågel. Kanske lite hägerlik men jag är inte helt säker så jag avstår att visa den.
 
På vår promenad tillbaka till tunnelbanan passerade vi en bassäng med roliga träskulpturer. 
Bl.a. dessa lekande badkvinnor. Jag blir glad av att se dem 😄.
 
Arenan ser ni här lite närmare med snabel-a som logotyp.
Mycket mer fanns förstås att se i Nationernas Park men vi vände nöjda hemåt med de intryck vi fått.
 
Efter en stunds vila och lite kvällsfix gick vi ut i Lissabon igen några timmar senare. Vi strosade först lite planlöst, men fastnade inte redan i denna gränd som låg nära vårt hotell. 
Det syns inte här men känslan var lite läbbig då man kunde ana droghandel i närheten. Vi vandrade istället vidare mot Rua Augusta, en stor gågata. Praca Dom Pedro IV med sin läckra gatusten ville vi förstås gå över.
Lite sjösjuk kanske man kan bli men det är en synvilla. En liten gränd till höger visade Elevador de Santa Justa.
Med vårt Lissabonkort hade vi kunnat åka upp gratis men det blev aldrig av. Vi fortsatte istället mot Augusta.
Gatan syns mellan husen. Uteserveringar, gatukonstnärer av alla de slag som sjöng, spelade, jonglerade eller bara stod alldeles still vit- eller guldmålade kantade vår promenad mot vattnet.
En vacker triumfbåge från 1873 som rests som ett minnesmärke över Lissabons återhämtning efter jordbävningen 1755. Den vetter mot Praca de Comércio, en stor öppen plats vid floden Tajo.
Kung Josef I blickar ut mot floden högt däruppe. Kvällen var varm och ljuvlig, +29-30°. Så skönt att strosa i oktoberkvällen.
Se, jag är barfota i sandalerna! En husfasad bytte hela tiden motiv. Något slags bildspel eller konstinstallation pågick.
Vi tittade oss omkring och pratade på medan vi gick. Vad vi inte tänkte på var att plattan vi gick på var upphöjd och två rejält höga trappsteg vette mot resterande torg. Plötsligt ser jag hur väninnan som gick på steget nedanför mig är väldigt nära kanten. Snabbt passerar en tanke att jag måste göra henne uppmärksam på det och jag börjar säga hennes namn -S...... I samma sekund ser jag hur hon tar ett steg rakt ut i luften och börjar falla. Jag sträcker ut min hand men våra fingrar nuddar bara ....Men så kommer en ängel. En stor brunbränd man i grön t-shirt som kom joggandes bakom tar snabbt tag om hennes arm och hejdar fallet. Utan att hon riktigt förstått något står hon åter på fast mark. "Is okej ?" säger han och rusar vidare. 
 
Snacka om änglavakt. Jag tror att jag var mer chockad då jag såg vad som kunde ha hänt. Hon kunde ha brutit arm och ben, skrapat upp sitt ansikte och kanske fått hjärnskakning då kanterna var vassa och marmorn/stenen hård. Även jag kunde ha dragits med i fallet om hon tagit tag i min hand då inte jag är speciellt stark och dessutom stod högre upp. Huh! Jag blev riktigt skärrad men samtidigt så oerhört imponerad av mannens snabba, enkla ingripande som räddade min kära väninna från allvarliga skador.
 
Vi fortsatte mot vattnet där det pågick olika aktiviteter. 
En brygga där en kvinna sjöng vackert och några dansade lugnt. Det var inte fado utan mer brasilianska rytmer, tror jag. Härligt att lyssna på en stund.
 
Nere på sanden hade någon skulpterat fantasidjur.
Lite småotäcka, kanske sådana finns i någon Star Wars-film?? 
Stenkonst fanns också, inte speciellt vackra men lite roliga. Vi vände åter och valde en uteservering där det inte levde om så mycket. Fast säker kunde man aldrig vara för vips kom en grupp ungdomar som uppträdde med högljudd musik och akrobatik. Oftast skickliga men ljudvolymen gillade jag inte.
 
Kvällens besvikelse var min mat då jag valde en torskgratäng med räkor. Jag fann två pyttesmå räkor och några strimlor torsk i den, lite mager utdelning. Då var vinet en trevligare upplevelse.
En givande men intensiv dag var snart över. Kl 23 var det fortfarande +29° den 2 oktober 2018. 
 
Som motsats till de mycket kyliga dagar vi haft den senaste veckan med temperaturer på  -18-20°. Idag är det "bara" -12°. Som kallast var det i gryningen den 21/1 då månförmörkelsen ägde rum, -22,9°. Kl 5.40 var jag uppe (tack vare min jamande katt) och tog en bild av blodmånen.
Lite suddig då jag har zoomat in den och bara använde en hushållspappersrulle som stativ mot fönsterbrädan. Ut gick jag inte med mitt riktiga kamerastativ pga kylan.
 
Jag önskar er en fin vintertid.
 
 
 

Oceanariet del 2

Kategori: Djur och natur.

Från uttrarna gick vi in till mer tropiska trakter. En vacker sjöstjärna kom klättrande på glaset som skiljde oss åt.
Nedan ser man diverse havsdjur som jag trodde kallades havsanemoner, men det är tydligen något helt annat. Tror dessa kallas koralldjur men är inte helt säker.
I bassängen bredvid simmade färgglada småfiskar, såna som man kanske kan ha i akvarier hemma, säger jag som aldrig ägt ett sådant.
Jag bara gissar. Hela tiden kom man tillbaka till det största akvariet, det runda som vi mötte först. 
Hajen närmar sig!! Till höger på botten låg en vitaktig mindre haj som verkade blyg eller skygg då den mest låg helt still.
Kan namnet vara leopardhaj, tro?
Maneter dansade läckert i mörkret. Ut kom vi till en torrare plats där pyttesmå grodor i sina färgstarka dräkter kröp/hoppade omkring bland gröna växter.
Söta, inte sant? Undrar om de är giftiga? Vi var nu en våning ner och kunde se vad som hände i den Antarktiska avdelningen under vattnet.
En pingvin kom till synes anfallande denna otäcka fick som faktiskt skyddade en annan fisk som låg under. Kanske det var en unge . Det otäcka hos fisken är ögat som man inte vet är öppet eller stängt, tycker jag. Pingvinen fösökte gång på gång men kom inte åt den. Naturdrama!
 
Några koralldjur i alla möjliga färger. Den turkosa/ljusblå som ligger på snedden ser ut som den vore virkad eller stickad av fluffigt garn som vänts inåt. Kanske det egentligen är växter som små koralldjur bor inuti. Någon som vet?
Sen kom en superläcker varelse jag aldrig någonsin sett förut. Inte en sjöhäst men lite liknande. Å andra sidan ser extremiteterna ut som små blad.
Mycket märklig men jättefin. Efter den lille söte kom giganterna, stora spindelkrabbor som långsamt dansade fram ur mörkret.
Närmare och närmare kom de, började klättra på glasfönstret till vår förtjusning.
En annan som vi fick närkontakt med var en läskig jättebläckfisk.
Röd med vita sugkoppar under de långa många armarna. 
En randig, lite taggigt vacker fisk får mig att må bättre, men finast och roligast av alla var ändå en som inte fastnade i min kamera. Väninnan lyckades som tur var föreviga den gula.
Vad vi skrattade då vi båda associerade till en marsipantårta 😄. Bananstubbe tror jag den kallas. Med denna supersöta lilla fisk som avslutning på vår rundvandring i Lissabons jättehavsakvarium gick vi nöjda ut ur huset där mer vatten mötte oss.
Vi var då rejält hungriga och letade matrestaurang men lyckades inte finna något bra i Oceanariet. Jag hade läst att det skulle finnas 40-talet restauranger längs vattnet men det hade nog guidebokens författare fel om. Vi fick gå långt längs strandkanten innan vi fann en. Mer om det i nästa inlägg från Lissabon.
 
Mer snö har fallit både igår och förrgår med mjuka vita former som följd. Vinterkylan har också slagit till, just nu -14,5° och kallare ska det visst bli.
 
Ha en skön vintervecka!
 
 

Oceanarium i Lissabon

Kategori: Allmänt

När vi kom in i Oceanariet, som byggdes 1998, hamnade vi först i en långsmal sal med massor av vackra foton, men det var ju inte vad vi var ute efter. Vi sökte de levande fiskarna och andra havsdjur. 
En kvisthaj i luften som minne av den salen. Sen visades vi vidare ut till vänster genom en lång gång uppe i luften fram till havsakvariets entré. Äntligen kom vi fram till ett jättestort runt akvarium, fyllt med saltvatten som skulle representera öppet hav, där massor av fiskar simmade omkring. Men ack så svårfotograferat då det också var ganska mörkt. Jag läser att hela oceanariet innehåller 8000 djur av hela 500 arter.
Här lånar jag kompisens bild på rockan. Hennes mobil tog skarpare bilder än min kamera vars bild ni ser nedan.
Rocka, små hajar och en massa fotograferande skådare 😄.
Här ser man till och med väninnans fina glittersandaler spegla sig i fönstret mot den lilla hajen. Här har vi lämnat den stora centraltanken som rymmer 5000 m³ och gått över till avdelningen Antarktis med både luft- och vattendjur.
Häftigt, inte sant? Fåglar flög fritt över våra huvuden, bl.a. sillgrisslor. Det var skönt svalt jämfört med värmen utomhus. En vacker lunnefågel som jag aldrig har sett i det fria.
Grisslor bredvid som nästan smälter in i omgivningen. Man kan ju undra hur de trivs i fångenskapen men vi hörde (eller läste?) att de i alla fall häckar och föder ungar varje år, så så illa kan det inte vara.
Pingviner fanns det också, Magellanpingvinen som i Wikipedia benämns som akut hotad art. Den här rödnäbbade fågeln vet jag däremot inte vad den har för namn. Jag har bildletat via Google men det enda de föreslår är Seabird. Javisst, en sjöfågel är det ju 😃
Här har den fått en sill som den snart ska sluka. Den står på snö men nedan ska ni se vilka annorlunda former på snö de skapat inomhus.
Mjukt rundade som små godisar. Vi var tvungna att känna på dem för att tro på att det verkligen var snö. Jag gissade först på frigolit, men det var ingen logisk tanke. Det blev lite kallt efter en stund så vi gick vidare till dessa glada simmare.
Så härligt när de plötsligt kom inglidande på rygg, dessa små utterkompisar (eller syskon). Jag fipplade med kameran för att hinna med och som tur var blev första och enda bilden bra, sen delade de på sig. Väninnan S har en gång sett utter i Umeälven och fick nu bekräftat att det verkligen var en sådan hon sett. Så vanliga är de verkligen inte.
 
Mer akvariebilder kommer senare. Jag tog 66 hyfsade bilder därifrån, de suddiga bortrensade, så jag har lite att välja bland. Blir nog två inlägg till.
 
Solen är inte helt synlig idag men man kan ana ljusblå himmel mellan molnen i alla fall, -4°. Snart ska jag besöka min kära lilla systerdotterdotter och hennes pappa som är föräldraledig ett tag till och råkar fylla år just idag, vilket jag glömt men läste just på Facebook 😊.
 
En fin vinterdag som jag hoppas även ni kan få njuta av.