I morse vaknade jag till en skön, vit värld med stilla snöfall och lite skottning att ta hand om. Minusgraderna hade just förbytts till 0° och det gällde att vara snabb innan snön blev för tung att styra ut. Jag tog det i två omgångar och innan jag var klar hade blåst och regn tagit över så nu är det grått igen.
Till skillnad från nuet med sitt dystra väder är det fint att minnas de vackra dagarna i september, de jag inte hunnit blogga om än. Jag börjar med födelsedagen och min hemgjorda tårta.
Till skillnad från sommarbarnen kan jag inte ha färska (svenska) jordgubbar på tårtan utan får fylla på med delvis frysta bär, som här hallonen. Men vinbären från min egen buske var i alla fall nyplockade och jag tycker tårtan blev rätt så fin.
Visserligen var det min dag men det gick inte att undvika att lilla M fick mer uppmärksamhet av naturliga skäl, här flankerad av sina föräldrar.
Vi samlades alla nio utan rädsla i början av månaden för än hade inte Coronans varningsignaler börjat ljuda så högt. Jag hade dock handsprit i hallen när de kom. En var lite förkyld och stannade hemma, så visst var vi försiktiga.
Lingon passar inget vidare till gräddtårta, annars fanns det gott om i år. Här från Kvarnfors den 2 september när vi orienterade. Svårforcerade klippområden var tuffa utmaningar för oss 60+.
Vi ångrade att vi inte gick runt dem istället för att tro oss om att det skulle gå snabbare att gå rakt fram i så svår terräng. Lärdom till nästa år.
Några dagar efter, den 9, fyllde min kära sambo hela 15 år.
Den dagen tog vi en promenad i skogen. Lite osäker i djungelgrönskan spanar hon runt.
Mest är det otäcka större grannkatter hon är rädd för. En långhårig grå brukar också lura bland det gröna. Förr var det många som rastade sina hundar i vår lilla skog men i takt med att stigarna växer igen (även om jag försöker underhålla delar av dem) så har de slutat gå här.
Samma dag hämtade jag M på dagis, det blev ca en gång i veckan i början av hösten. Solen sken på min altan och vi avnjöt varsin liten glasstrut utomhus.
Några timmars lek och pyssel hos mig innan hennes mamma kom och hämtade. Ibland stannade de lite längre, som här när hon var nattklädd om hon skulle somna sen i vagnen.
Hoppa i sängen älskade jag själv när jag var liten men lite begränsar jag allt idag 🙂.
Ett kul möte när vi spelade golf en sen eftermiddag/kväll. Vid sista hålet på röd bana kom renen Gumsan emot oss.
Den har varit i trakterna hela sommaren då den av någon anledning inte följde med när samerna hämtade hem sina renar efter vinterbetet. Ägaren har försökt hitta den men tydligen gillade den golfare mer. En gång mötte vi tre karlar med en liten hund som sade sig ha haft henne med hela rundan 🙂.
Orienterar med Skogsluffen gör vi varenda år, jag och väninnan S. Den 22 redan (man får hålla på till den 30) tog vi de sista kontrollerna pga att S skulle resa till storstaden. Här är en vid en liten myr.
Det var en fin dag som synes med härliga höstfärger i Flurkmarksskogen.
Massor med lingon överallt detta fantastiska bärår.
Ett mysko djur fanns en bit bort.
Vad tror ni det är ?? Häftiga klippor kom vi också i kontakt med.
Se så stark jag är! Nej, jag ansträngde mig för lite. Det ser inte alls äkta ut 😄. Väninnan storskrattar vid ett annat jätteblock.
Efter sista kontrollen fann vi en bra rastplats mitt i skogen.
En liten damm som nästan ser konstgjord. Dit ska jag kanske ta med vänskapsgänget nästa år.
Sista fikarasten. Väninnan har börjat få bråttom hem för jag fick tjata i år för att få två fikapauser som vi alltid brukar ha tidigare. Eftersom det är jag som kör så måste hon ge med sig 😃.
Det är så härligt med våra skogsvandringar och spännande att upptäcka fina ställen. När vi är färdiga känner man lätt ett visst vemod. I år när vi skyndade oss lite hade ändå vi tur för ganska snart började det regna och regna och regna mest hela resten av hösten.
En cykeltur i stan den 23 då jag vid Nolia och Dragonskolan såg dessa magnifika höstaspar.
Jag hann också med en tur till kära stugan den 25. Det är mycket som ska fixas och plockas in inför vintern.
Kanske jag rensade avloppet som jag gör varje år eller tog upp pumpen eller något annat. En fin dag att vistas ute var det i alla fall.
Den 27 påbörjade jag min fågelmatning bakom husen och redan nästa dag var restaurangen helt full.
Pilfinkar och grönfinkar på bilden. Annars är det mest talgoxar och blåmes nu vintertid. Idag såg jag en medfaren bofink som egentligen borde flugit söderut för länge sen. Den bara satt alldeles stilla i snön nedanför matningen. Jag skyndade mig ut och strödde lite solrosfrön direkt på marken ( då var den inte där). En stund senare ser jag den plocka några av dem och se mycket piggare ut. Hoppas den överlever.
Nu bara oktober och december innan jag hunnit ikapp. Ha en god fortsättning på julen!
1 kommentar(er)
