22 Augusti 2024 - 19:08
Nu har jag och Missan avslutat årets stugvistelse och flyttat hem till Ersboda. Bärplockning finns både där och här och just nu är det bärbuskar jag besöker. Före var det hallon och blåbär i min närmiljö. Mycket bra skörd i år. Lite mulet och regn gör att jag kan slå mig ner vid datorn en stund och berätta om vårt besök i Botsmark den 13 augusti. Länge har jag hört talas om jätteflyttblocket som kommit med inlandsisen för 20 000 år sen, Sveriges största enligt denna sida.
Enligt andra sidor är det världens största, stort är det i alla fall.
Sex mil till Botsmark och ytterligare några km/mil(?) efter en smal skogsväg så kommer vi fram.
Små blir de, väninnan Å och hennes dvärgpudel Bellis.
Vi tar en stig runt blocket vilket får lilla hunden att flyga fram så öronen fladdrar.
Nästangrotta med strålar från himlen.
Här har vi gått runt, inte speciellt lång promenad. Därför åker vi vidare till Västermarkens naturreservat där det går en stig på ca 8 km runt i skogen och på myrar.
En liten bäck är det första jag fotograferar.
Den blir större.
En stund senare är vi ordentligt hungriga och slår oss ned på fina klippor mitt i skogen.
Bellis kom med på bild igen. Kul!
Ganska lättgånget, lite upp och lite ner och så ut på en vacker myr.
Visst hade det varit vackert med en stor älg i mitten av bilden? Väldigt lugnt djurliv till en början, lite längre fram livliga fåglar.
Ett ensamt hjortron i ett dike.
Nästa myr lite blötare att ta sig över trots spångar. Vattnet nådde till ankeln på vissa ställen. Tur mina skor är vattentäta men visst kom det in lite fukt. Det verkar ha regnat ordentligt i Botsmark den senaste tiden. Blåbären var övermogna och smakade inte alls gott som de fortfarande kan göra på andra ställen vi varit senare.
Nu började jag sakna fågellivet och vips dök det upp två lavskrikor som vi hade hoppats få ge falukorv, men de stannade inte. Tretåig hackspett skulle finnas i skogen. En sådan har jag aldrig sett förut, men nu dök de upp, hela tre stycken.
Här en av dem. Visst ser ni tre grå tår till höger om kroppen, och den svagt gula hättan? Jag gissar att det var ungar som lekte runt bland träden, svårfotograferade.
Lite suddiga men jag är ändå nöjd med att ha fått en bild.
Ljudet från strömmande vatten nådde oss.
Större och stridare är Kvarnbäcken här. Viss tvekan anas vid brofästet så lilla hunden fick bäras över.
Vi började bli lite trötta i benen men äntligen såg vi stugan, Kvarnbäckskojan, närma sig.
En välbehövlig paus innan vi tog genvägen på bara 1,3 km ner mot bilen.
Så många fler utflykter har det inte blivit i sommar, men härliga stunder med bad och umgänge med stuggrannar,vänner och släkt har ändå fyllt dagarna. Dessutom golfrundor och lite orientering så man håller sig i form.
Ha en skön sensommar!
1 kommentar(er)
