Den 10 oktober 2024 var det dags för en utflykt till Milano under vår Italienresa. Jag gjorde en liknande tur när jag var i Verona några dagar år 2012. När vi närmade oss den stora staden, Italiens näst största, gled en hel rad med tjusiga sportbilar förbi på innerfilen.
Vi körde om, de körde om. Till slut fick jag en hyfsad bild på den elegant röda Ferrarin. Kul!
Efter en kort promenad från busshållsplatsen närmade vi oss Sforzesco Castle.
Byggnaden var omgiven av en härlig grönska.
Här ser det nästan övergivet ut, men inne på borggården vimlade det av turister.
Ändå ingen trängsel. Vi hade en bättre guide än förra gången jag var där. Han var italienare men talade svenska då han bott i Sverige några år och berättade lättsamt men seriöst. Intressant var när slottsherren fick besökare som kunde rida in i byggnaden och ända fram till rummet där den de sökte fanns. Det kunde tyvärr bli så att hästen klarade färden in men totalvägrade då de skulle ut i det fria igen, pga trapporna. Till slut kom de på att bygga trappstegen sluttande vilket inte skrämde hästarna och de lätt kunde ta sig ut igen.
Inte turister överallt.
Guiden berättade också att de hade 20 fast anställda katter som de värnade om eftersom de höll råttorna borta. Här är en av dem gömd i grönskan långt nedanför oss. Inte långt därifrån låg också ett antal gamla kanonkulor.
Modell mindre. Det var som ett vallgravområde runt byggnaderna, men utan vatten. Guiden sa att det är en myt med vattenfyllda vallgravar. Eftersom det i så fall är stillastående vatten skulle bakterier och sjukdomar frodas, vilket man naturligtvis ville undvika.
Borgens vapen. Utanför slottet en vacker fontän med väninnan framför.
Vi gick i samlad trupp vidare till La Scala. Förra gången blev det inte av att vi gick in där så det hade jag hoppats på nu, men det var stängt.
Jag fotograferade i alla fall programmet med kommande föreställningar. På ett litet torg i närheten tronade Leonardo da Vinci högt över oss vanliga dödliga.
Kanske hans lärjungar som omger statyn längre ner? Nära ligger Galleria Vittorio Emanuelle II och vi går in i den pampiga byggnaden.
I mitten en kupol som drar blickarna till sig.
Vackert, inte sant? Lätt att få ont i nacken av att titta uppåt hela tiden.
Undrar vilka som har tillgång till balkongerna och kanske bor eller arbetar bakom de små fönstren högt ovan oss på marken? Butikerna med fina märkesnamn och dyra varor som fanns på bägge sidor på marknivå var inget jag tittade speciellt på.
Ett namn jag i alla fall kände igen. Ut kom vi på torget framför den mäktiga Duomo di Milano.
Guiden berättade att de börjat rengöra kyrkan och att det skulle ta 30 år innan det arbetet var färdigt.
Fullt med duvor på torget är ingenting som stör mig, snarare tvärtom. Efter att ha tackat vår guide med nöjd applåd var det dags att gå på egen hand och hitta ett ställe att äta lunch på. Många var de som valde att följa guiden och äta gemensamt, men jag tyckte det räckte med gruppvandring. Lite svårt var det men till slut fann vi en inglasad uterestaurang på gågatan där det både fanns räkor till mig och risotto till C.
Den ser enkel ut men var jättegod, salladen. Väninnans risotto Milanaise syns inte i den djupa tallriken, men bestod av krämigt gult ris. Jag tyckte det såg så lite ut, men C var nöjd. Vi skickades senare ut till en restaurang på en tvärgata för att betala. Snacka om att de litade på oss 😄.
Det var ganska rörigt med gator hit och dit, spårvagnar som kom rusande och elledningar kors och tvärs överallt. Jag tror luften gick ur oss efter maten och vi bara släpade oss runt utan mål och mening ett tag innan bussen skulle återgå. En glass hanns med att njuta av en stund.
Lite konst och vatten på väg till hållplatsen. Höghuset nedan fotade jag genom bussfönstret.
Om det nu är ett hus, kanske bara ett monument? Helt okej utflykt men Milano är inte en stad som lockar mig att återvända. Jag kände likadant efter förra besöket för 12 år sen.
En bild från nuet kan jag bjuda på. Gott om både snö, rönnbär och björktrastar har vi.
Bilden är faktiskt från sista januari. Jag har tydligen inte fotat något sen dess. Snö ligger inte längre kvar på grenarna, de flesta rönnbären har ätits upp av sidensvansar och domherrar förutom de ovan eller ramlat ner i snön. Vi har några soliga dagar med ren snö framför oss innan nästa omgång plusgrader smutsar ner igen och ger isiga gator. Just nu är det helt perfekt jättefin vintertid. Jag ska försöka ta mig ut på årets första skidtur 😀.
Hoppas även ni har en fin vinter!
0 kommentar(er)
