Barbro S

God Jul
Solen är på väg att gå ned så snön gnistrar inte längre i guld på förrådstaket. Skator, blåmesar och talgoxar är de enda som rör sig utomhus. Själv sitter jag här med rullar i mitt hår, lilla Desirée vilar vid elementet men Tusse har lagt sig tillrätta i dokumentfacket på datorbordets hylla och har alltså uppsikt över mig:).

Han försöker se oberörd ut men nog har han koll.

Jag har inte bestämt vad jag ska ha på mig denna julafton som jag som vanligt firar på Grubbe hos min brorsdotter med familj och släkt. Inte har jag idats köpa något nytt i år utan det får bli en röd repris från tidigare aftnar. Rött ska det vara, det är en färg jag gillar skarpt och enligt färganalysen på 80-talet ska jag visst klä i den också:).

Igår tände jag ljus på graven vid Backens Kyrkogård. Som jag gissade fick jag plumsa i överknähög snö och sopa fram lyktan. Den hade knäckts från sitt skaft men fungerade ändå när jag packade ihop snö under den. Såg andra smartare ljuständare som hade snöskovel med sig.

På väg hem stannade jag till vid Plantagen och köpte orkidéjord. De har ett fint ljusnät runt sin flaggstång.

Så nu har min Dendrobium (tror jag den hette) fått ny jord vilket gör att jag snart förväntar mig nya blommor. Den blommade så vackert och länge efter att jag köpt den för drygt ett år sen men har stått utan många månader. Nu  när en ny grön stängel har dykt upp så väcks mitt hopp.

Och så en bild på min vackra julkrubba.

Jag är uppvuxen i en måttligt religiös familj (mamma mer kyrklig än pappa fast båda hade tro) och har gått i söndagsskola från två till tolv års ålder i byn Grisbackaänget. Därefter konfirmerade jag mig och sen dök det upp så mycket annat roligt och intressant att det religiösa kom i skymundan.

Hotell- och restaurangbranschen månar inte heller om den delen, men sen jag blev arbetslös och även sjukskriven kom min barnatro tillbaka. Jag ser gärna på gudstjänst på TV, tycker om de fina gamla psalmerna, speciellt de som sjungs första advent. Jag går inte i kyrkan, är inte med i någon församling, dels beroende på min ljudkänslighet och tinnitus men också på att jag faktiskt inte känner mig hemma där. En kompis kallade mig privatreligiös eftersom jag inte försöker pracka på någon annan min tro.

Men nu fick ni ändå veta lite om den:). En julkrubba är en fint sätt att minnas julevangeliet, tycker jag. Med det önskar jag er alla en riktigt GOD JUL!