Barbro S

Bär och strömming
Nu ska ni få se vad jag har gjort idag. Tidigt åkte jag ut till mitt bärställe sen många år tillbaka och glatt förvånad upptäckte jag att där var mer bär än jag förväntat mig. Faktiskt så många att jag var tvungen att ge upp och åka hem vid lunch när jag blev för trött och hungrig. Det tror jag aldrig har hänt på alla år jag besökt detta ställe.

Åkerbär, det absolut godaste bäret som också är ganska exklusivt då man/jag aldrig hittar speciellt många. Idag blev det nog ca 1,6 l och det är mycket. Hur goda de än är så är de ordentligt besvärliga att rensa, det tar tid och är riktigt pillrigt men naturligtvis tycker jag att det är värt besväret, så ljuvligt som de sen smakar, i morgonfilen och till efterrätter.

Om man inte vill rensa kan man alltid göra saft eller likör men då blir inte smaken lika god, i alla fall jag har inte lyckats med det.

För en dryg vecka sen var jag på en trevlig bjudning ute vid Villanäs. En väninna med stuga på strandtomt inbjöd till surströmmingskalas (knytis) för ett kvinnogäng ! (tjejgäng låter fel i vår ålder??) som träffats ganska många gånger i år.

Sommaren visade sitt vackraste ansikte med milda vindar och +26° i skuggan. Bikini på och i ett fall en urtjusig badmössa (synd jag inte får visa den på bild) och vi började träffen med bad.


Långgrunt, halkig, dyig botten men ett dopp ville vi ha. Efter en lång stunds halkande och klafsande kunde man simma lite, men med risk för att slå knäna i stenarna. Vattnet var ljummet, tärnor skriade runt oss och det var så vackert i Österfjärden där Umeälven närmar sig havet.

En drink i solen, massor med prat och sen var det dags att öppna de gulröda burkarna.

Värdinnan B ser lycklig ut trots att hon fick sig en dusch av det väl(?)doftande spadet.

Vackrare miljö att öppna dessa burkar i får man väl leta efter?

Spyflugorna lockades genast till platsen och värdinnan fick fly inomhus med surströmmingen, så älskad av många men också hatad. Själv tillhör jag dem som inte äter surströmming utan föredrar sill med gräddfil till färskpotatisen. Jag har smakat klämma några enstaka gånger men utsätter mig inte för det igen. Däremot är det alltid roligt med kalas. Lilla iskalla snapsen till och några fåniga men roliga visor livar också upp.

Här innanför satt vi men när middagen var över flyttade vi ut igen, till sommarvärmen. En som också tyckte det var varmt var B:s katt Mischa, en helsvart härlig kisse som faktiskt gillade gräddfil.

Ser ni humlan på vänderoten eller hundkexet? Tror växten heter så men det kan lika gärna vara något annat, det finns mängder av arter som påminner om varandra har jag sett i böckerna.

I ett litet men väldigt vackert och mysigt uterum fick vi på slutet av kvällen avnjuta kaffe/te med likör och gokakor. Och jag fick se en ormvråk seglande i skyn skrämmas bort av en ilsken mås- alt tärnamamma. Det blev min 100:ade fågelart för i år.

Nr 99 blev fisktärnan som hade godheten att sitta stilla så länge att jag kunde iaktta den i kikare tillräckligt för att se att den hade svart längst ut på näbben. Annars hade det varit en silvertärna.

Fågeln sitter på trappan ner från bryggan. Ser ni den?

I bakgrunden bron mellan Holmsund och Obbola samt en del av fabriken som en gång hette Obbola Linerboard. Jag hinner inte kolla vad det heter idag. Måste återgå till åkerbärsrensning innan det är dags för nästa lilla fågelutflykt.
#1 - peter olofsson

Heter man KonstBarbro på bloggen då finns det risk att en sådan person som jag blir nyfiken....jag har ju någon form av konstblogg skulle jag vilja säga........den är i vilket fall som helst konstig enligt en del, men det är detaljer!

Fina bilder och trevlig text har du på din blogg i allfall!

Oumberlige Peter tyckte något och önskar en fin fortsatt sommar!

#2 - LEna Norgren

Härligt med surströmming och tjejträff!!!!!Två saker som verkligen passar ihop tillsammans med sol, vind och vatten!

#3 - LEna Norgren

Glömde ju det viktigaste att jag gärna skulle hitta ett eget åkerbärställe, de är ljuvliga!!!!!!Bilden riktigt smakar......