Barbro S

Valborgsmässoafton
Årets Valborg med kylslagna vindar och ganska låga temperaturer i skuggan blev ändå en trevlig upplevelse då vi i New Friends valde att fira på Baggböle Herrgård. De har egentligen inte öppnat för säsongen utan hade bara specialöppet för Valborgsmässoaftonen.

Denna vackra herrgård byggdes 1846 och har länge ägts och drivits av Svenska Missionsförbundet. En gång hade jag en separatutställning på vinden några veckor sommaren 2003. Samtidigt ordnades musikaftnar och gudstjänst i samma lokaler så många såg mina tavlor. Ändå sålde jag bara två av dem men fick många positiva kommentarer i min gästbok:).

Sen några år ägs stället av en ny ung entreprenör med många goda idéer för hur platsen ska användas. Han berättade i lördags att det ska anordnas något liknande Wallmans salonger fr.o.m. oktober.

Vi var ett gäng på fem som träffades redan 16.30 för att äta middag i restaurangen och då var det tomt i lokalerna. Vid endast två bord förutom vårt satt det små sällskap.

Två rätter att välja på fanns det vid utegrillen och här kommer B med en av dem.

Jag kan inte minnas eller se på bilden vad hon har på tallriken men detta är vad jag valde.

Grillad lax med Västerbottensostpesto och bakad potatis. Gott men jag hade önskat peston i den varma potatisen och dessutom en sås, för det var lite torrt. Mera sallad fick vi senare när vi bad om det. Men nog blev jag mätt så varför klaga.

Till efterrätt erbjöds dessa läckra bakelser och då orkade jag bara dela en med B till en stor kopp grönt te.

Vid det laget hade de andra fem kommit och eftersom de hade med egen förtäring fick de sitta utomhus där det var så vacker utsikt över älven men något svalt. Vacker fågelsång ljöd i luften och jag tror det var rödhaken för den kvittrar så fint den här tiden, men säker är jag förstås inte.

Lite vatten var det i älven denna kväll. Vi såg några som var ute och vandrade på de torra klipporna som egentligen ska vara älvsbotten. Där låg vi ofta och solade när vi var unga eller hade mysig picknick i kvällssolens sken. Lite spänning för man visste att när som helst kunde sirenen ljuda att vattnet släpptes på och då hade man ca en kvart (eller lite mer) på sig att ta sig därifrån. 

Jag minns aldrig att det hände men en gång på slutet av 80-talet när vi hade picknick på bryggan eller vad man nu ska kalla stenfundamentet som går ut en bit ljöd skarpa sirener och vi kunde iaktta hur vattnet sakta fylldes på i älven. Skönt att då sitta i säkerhet.

Brasan tändes med hjälp av en man med bensindunk och den flammade dramatiskt upp. Efter en stund började även gräset runt omkring att brinna och små lågor slickade sig allt närmare publiken.  Tre coola män med plasträfsor dök upp och hur lugnt som helst begränsade de eldens framfart.

Sen var det då dags för körsång och en manskör som kallade sig Vraket samlades på terassen. Jag undrar om jag uppfattade namnet rätt då dessa män inte alls påminner om något sånt:).

Vacker och stämningsfyllda vårsånger klingade ut över nejden. De två som är ett måste, Vintern rasat och Sköna maj välkommen fanns naturligtvis med och det obligatoriska vårtalet, framfört av en man med kraftfull stämma så man faktiskt hörde vad som sades. Alltid ett plus, inte alltid så vanligt.

Efter det presenterade ägaren två unga kvinnor ur serveringspersonalen som faktiskt var mycket duktiga sångerskor. De hade var sitt solouppträdande. Den första hade deltagit i körslaget med Lisa Miskowsky och hennes vackra Himlen är oskyldigt blå kändes i hjärtat.

Temperaturen hade krupit ned till bara +5° och firandet på herrgården närmade sig sitt slut. Då var vi några tappra som gick nerför backen (och sen tillbaka uppför alla trappstegen, pust!) för att ta en titt på skulpturen i stenrummet.

Lite svårt att fotografera i mörkret. Den sitter där likt en mediterande Buddha omgiven av vatten men nu också tyvärr av skräp och virke som slängts dit samt klotter på väggarna vid ingången. Om man tittar närmare ser man att det inte alls är någon Buddha utan en vanlig kille som ser väldigt västerländsk ut. Det är helt enkelt konstnären som gjort en staty av sig själv, Fredrik Wretman heter han. Konstverket är en del av Konstvägen Sju älvar och uppfördes 1998.

Sen skönt att få åka bil hem och krypa in i lägenhetsvärmen igen. Mina två katter väntade på mig utomhus. Jag fattar inte varför de inte går in då det nu finns en kattlucka? En av många kattbeteendegåtor:).