konstbarbro

Sista svampen?

Kategori: Miljö, friluftsliv

Då hösten har varit så fin helt utan snö i år valde jag och en väninna, som inte hunnit plocka svamp alls, att åka ut till min brors skog igår. Solen sken men det hade varit den kallaste natten hittills med ner till -6,4° så vi väntade tills efter lunch innan vi begav oss.

När vi hade parkerat bilen och gått några hundra meter efter en skogsbilväg och genom en mörk skog kom vi ut till en öppen plats som jag faktiskt kallar vardagsrummet. Där är helt runt, ljust och fint då de planterade tallarna ännu inte blivit så höga efter kalhuggningen för många år sen. Här är min väninna A med ganska låga förväntningar om att fylla korgarna.

Hon har så jättesöta röda stövlar med halvhöga skaft och snörning. Sådana vill jag också ha. Det var ordentligt blött ute i skogen efter nattens frost som då börjat tina. Så snart jag nuddade en gran eller tall forsade det smältvatten över mina kläder som inte var regnsäkra, tyvärr. Mot solen glittrade träden så vackert.

Undrar ni över mina aktuella foton? Neej, jag har inte fått tillbaka min kamera från reparationen men däremot lånat en väns Casio Exilim som ger riktigt fina bilder.

Vi går igenom "vardagsrummet" där jag kollar ett gult kantarellställe och faktiskt hittar två små gula samt travar vidare längs en stig som snart är övervuxen på sina håll in i tätare gammskog. Där börjar vi hitta trattkantarellerna, fler och fler, på helt orörda ställen.

De är absolut stelfrusna så ofta går skaften av men vad gör det när man hittar så många:). Denna min barndomsskog är helt underbar då den alltid bjuder på stora skördar, vare sig man letar bär eller svamp. Okej, inte alltid, men det känns så då svampskördarna i år har varit helt "outstanding".

Till och med ut på den gamla skogsbilvägen som finns en bit längre in hade trattkantarellerna sökt sig. Här ger den nedåtgående solen lite mystik över platsen.

A hade inte tid att resa sig upp, hon bara plockade och plockade:). Vi behövde inte gå långt innan korgarna var välfyllda utan vände tillbaka till "vardagsrummet" för att ta en kort fikapaus efter bara en dryg timmes plockande.

Här sitter jag med skörden.

Byxorna är egentligen ljusgrå men vätan har gjort dem mörkare. Om ni tittar noga på jackan ser ni också hur vätan trängt in nästan ända upp. Men vad gör det när svamparna värmer hjärtat och själen en vacker senhöstdag som denna i slutet på oktober.

Efter te med honung i och en god bulle från Findus (frysta; jag gillar dem) ligger solen så lågt att det blir ännu en bild med märkliga solstråleeffekter.

Trots skogens skönhet var det gott att äntligen få komma hem och ta av sig de blöta kläderna. Min korg var då nästan tom då jag givit alla trattisar till min väninna (jag har så många och vill inte rensa fler, hon behövde dem mer) men de gula i botten räckte gott och väl att som tillbehör med lök förgylla min fiskgratäng som jag åt till middag.

Helgen närmar sig och i morgon blir det att testa ett nytt After Work-ställe med tjejgänget, nämligen Restaurang Costas. Jag ser fram emot en god grekisk buffé och trevligt sällskap:).

Kommentarer

  • Annie säger:

    Hej! Min kamera var bara en månad och någon dag, och så släppte bandet. Jag blev jättearg eftersom jag först trodde jag gjort något fel, men när jag undersökte närmare var bandet så silkit halt att jag med lätthet kunde dra loss andra sidan också. Då blev jag ju jättearg, för det ska inte gå att göra så. Och nu när Nikon svarade att dem inte betalar lagningen ringde jag dem ochd et visade sig att de inte ens kikat på det, eftersom de såg att bandet på andra sidan nästan lossnat också. Så just nu är jag vansinnig! :-) Jag hoppas att det går bättre för dig! Just nu står inte Nikon högt i kurs hos mig! De skulle seriöst ha 600spänn för att inte ens titta på den...

    2011-10-27 | 20:19:59
    Bloggadress: http://selain.blogg.se/

Kommentera inlägget här: