Varje år (de senaste i alla fall) ser jag fram emot arrangemanget Höstljus i vår stad, Umeå, och vi i UMeGänget brukar ta en promenad invigningskvällen. Så också detta år. Vi var 10 personer som samlades på ett dunkelt Rådhustorg kl 18 då torghandlarna började packa ihop.
Ljusinstallationerna skulle inte tändas förrän kl 19 men om man blickade uppåt på den närbelägna byggarbetsplatsen hade kranarna belysts lite extra.
Som ni ser fanns det kvar lite dimma däruppe också. I bakgrunden höghushotellet som kommer att skugga en populär uteservering till sommaren. 13 våningar ska byggnaden visst vara. Ingen vidskeplighet där inte!
Vi vandrade Rådhusallén upp mot Järnvägstorget där invigningen av gångtunneln hade påbörjats med tal av en man klädd i gulgrön reflexjacka. Från Trafikverket i Luleå var han visst. Enligt lokaltidningen VK hade 4-5000 personer samlats på platsen framför stationen. Efter en stund dånade det till i högtalarna, Barbro stoppade snabbt in öronproppar vilket inte hjälpte då basen skrällde och vibrerade i hela kroppen. Det var Midgårdseleverna som skulle framföra en dansföreställning.
Även strålkastarna slogs på. Tyvärr såg man inte mycket då dansarna rörde sig på marknivå, lite händer som lyftes, unga människor som gick rytmiskt fram och tillbaka och svängde lite grann var allt jag såg samt husfasader som belystes mest i rosa.
Vi lämnade området efter en kvart för att söka oss till ett fik. Det närmaste, Konditori Mekka låste precis dörrarna framför oss. Så oerhört korkat att stänga tidigt en kväll som denna när tusentals människor är i rörelse. Det blev till att vandra runt och upptäcka att det var fullt mest överallt. Till slut hade vi tur och fann platser på Wayne's Coffee.
Strax efter att vi satt oss vällde det in fikasugna människor men då hade vi redan börjat beställa. Jag tog mig en stor cappuccino och en god grillad mozzarellamacka. Jag dricker normalt inte kaffe men emellanåt gillar jag faktiskt cappuccino. Tyvärr blev jag så pigg att jag inte somnade förrän efter tre den natten.
Efter välbehövlig förtäring skulle vi då besöka årets ljuspunkter. Först ut var dagisbarnens dekorerade ljusburkar som bildade denna fantastiskt fina labyrint i Vänortsparken.
Det brukar vara drygt 3000 olika ljuslyktor. Verkligen mäktigt att se:)!
Vi följde kartan ner till kajen där verket Lugn och Ro befann sig. Belysningen växlade mellan årstiderna och här är det vår och sommar som åskådliggörs.
Vinter var en ihopskottad snöhög och hösten lite löv och pumpor, inte så speciellt fascinerande. Snabbt gick vi vidare till Rådhusparken där dessa fina ljusstrålar mötte oss.
Verket heter just Strålar och det förändrades hela tiden med ljus och färg så vi stannade ganska länge och beundrade. Många bilder tog jag också - här är en till.
Över Rådhustaket kom andra blå strålar svepande så skönt över natthimlen.
De strålkastarna fanns på Balticgruppens byggarbetsplatstak och ingick inte i Höstljusarrangemanget som i år bara lyste under helgen. Det behövde sparas antagligen.
På Rådhustorget lyste nu blå fötter, en stanniolklädd vägg pryddes av glimtande färgfläckar från strålkastare i Glashuset och där fanns också avporträtterade sommarklädda personer som besökt Bildmuséet. De ombads stå still i en minut utan att le och filmades under tiden. Jag vet för min kompis var en av dem. Tyvärr kom hon inte med och jag som stod och tittade i 30 minuter (inte på en gång) för att se om hon var på film. Det gjorde jag på söndagkväll som var sista kvällen verken visades.
Vi i UMeGänget vandrade vidare Längs Rådhusesplanaden där installationerna nu tänts. Verket "Vävda Tält" som bestod av en vit plasttäckt byggnad lockade oss till köbildning. En grupp människor kom ut ur tältet och en av dem sa "Det var det roligaste jag varit med om". Så här i efterskott har jag förstått att han var ironisk, men det begrep vi ju inte då utan stod snällt i kö tills det var vår tur att gå in. Därinne brann en ensam marschall och detta i och för sig läckra virke lockade att titta uppåt.
Där stod vi, en grupp på ca 10 (inte bara vår grupp som nu halverats utan även okända), i spänd förväntan på vad som skulle hända. Sakta, jag säger sakta blev tältet ljusare och ljusare för att plötsligt släckas. Vi gick stillsamt ut, något snuvade på spänning och upplevelse:).
Betydligt roligare var det utanför Operaplan där ett rörligt ansikte i plastkupol mötte oss.
Minns ni barnprogrammet "Humle och Dumle" där det var hakor som målats till gubbar. Här är överdelen, andra halvan av ansiktet som med uppspärrade ögon rörde sig hit och dit, tittade ibland rakt på en med ena ögat blodsprängt och blundade stillsamt emellanåt. Stackars instängda man som till slut blev riktigt arg när vi inte gick därifrån. Vad sägs om denna ansiktsfärg:)?
Åt andra hållet längs samma gata, Norrlandsgatan, fanns ett verk av kommunens egen konstutövare, Reidar Rova, som gjort dessa fina blommor...
..och ytterligare en ljusblomsterrabatt.
I bakgrunden lyser det ur fönstren på en av Umeås finare hus, Gula tornet kallat. Där har jag aldrig varit inomhus men skulle gärna vilja.
Så nu har ni fått följa med på nästan hela vår promenad fredagen den 16 november 2012. Idag är det onsdag och hals och näsa indikerar annalkande förkylning men inte riktigt som vanligt. Jag har rosslig röst och är lite tät i näsan men har inte alls ont i halsen eller någon snuva så jag hoppas att det inte blir mer än så här.
En mulen dag lockar mig att besöka min ateljeplats äntligen. Jag har insett att min målningslust är ack så liten att jag måste nästan tvinga mig att gå dit. Så ska det ju inte vara. Jag ville verkligen måla när jag blev arbetslös 1992 och sen höll jag på ganska intensivt på kurser och hemma på egen hand i ca 14 år men det blev allt färre tavlor färdigställda.
Sen jag fick min ateljeplats för nästan ett år sen har jag bara målat två oljemålningar och har en till på gång. Min ådra är troligtvis slocknad numera. Om jag ska tänkta positivt är den kanske bara vilande tills livssituationen gör att det passar bättre att ta fram penslarna igen:).
4 kommentar(er)
