Barbro S

Salvador Dali
Nu fortsätter jag att visa bilder från vårt besök i Figueres då vi spenderade några timmar vandrande runt bland Salvador Dalis konst i hans eget museum. I förra inlägget hade vi just kommit in i byggnaden. Vi omgavs av konst, tavlor, installationer, skulpturer och massor av besökare överallt men det var bara att anpassa sig och sakta insupa sin omgivning.
 
Jag började med att böja nacken bakåt och se upp.
Visst blir det lite bollkänsla? Inte helt klart åt vilket håll den buktar men det är så klart uppåt, utåt för det ser man på statyerna som omger kupolen.
 
Vår guide hade tipsat oss om vissa speciella tavlor, t.ex. den här som visar ett motiv nära ...
...och ett annat på håll. Se nedan! Fast här är det inte så tydligt som när vi såg det på plats. I den övre bilden ser ni ansiktet i en liten fyrkant till vänster om hennes vader. Abraham Lincoln är det och det är just det ansiktet som ska framträda i den nedre bilden.
För oss var det i alla fall häftigt! 
 
Det här jätteporträttet lockar nästan en in genom porten, eller hur?
Vi valde att följa med strömmen längs smala gångar runt det stora öppna rummet. Vi förvånades, överraskades och äcklades stundom men fascinerades hela tiden.
 
Här är ett tak med en pampig målning. Det ska föreställa Dalis fötter (ni ser hans smala mustasch på ansiktet ovan) och mittemot fanns hans älskade Galas fötter där de höll världen i sina händer. Mäktigt och lätt att få ont i nacken:).
De smältande klockorna som många förknippar med Dali såg vi bara på en enda målning, egentligen en del av en vävnad.
Förstår ni varför jag alltid har associerat till pannkakor? Nu förstår jag det knappt själv men jag var ju i tidiga tonåren när jag först kom i kontakt med Salvador Dalis konst via affischer hos boutique Petronella i Umeå (tror jag det var) och då låg väl pannkaksassociationen närmare än smältandet :).
 
Blanka skulpturer gillar jag, här med fotograferande väninna i bakgrunden.
Lite otäckt med hål i magen men ibland kan det faktiskt kännas så, alltså en obehaglig tomhet.
 
S står i sovrummet som man kanske inte skulle sova så bra i. Vad tror ni?
Guldskelett och monsterfiskar, hmm! Men kul design är det!
 
Man fastnar vid olika typer av bilder. Här är det katten som lockar mig, den STORA katten.
Jag ser nya detaljer hela tiden, små ansikten framträder i trekanter och ja, vad tycker ni? Berätta gärna!
Väninnan är lika fascinerad som jag att få besöka detta märkliga museum.
 
Vi vilar från all konst ett tag genom att gå in i shoppen och där hittade vi varsin ouppnåelig (nästan) sak att önska.
Jag fastnade för en diamantinfattad klockbrosch men kollade aldrig priset. Väninnan ville mycket hellre ha pärlmunnen som Dali skapat efter sin älskades vackra läppar.
Äkta pärlor och röda gnistrande rubiner.
 
Ett självporträtt i omisskänlig Dalistil.
Helläckert, tycker jag. Mindre sympatiskt är väl porträttet han gjort av vännen (?) Picasso.
Här kan man snacka om äckel. Det kanske inte är ett porträtt fast hans namn finns på motivet. Han kanske bara driver med Picassos stil? 
 
Mätt av intryck går vi nedför en trappa och där står en märklig skapelse.
Absolut helgalen fågelmänniskofigur. Men bara en bit bort ser vi istället en vacker skulptur som kunde varit från 1500-talets Italien då den påminner om Michelangelo och andra mästares vackra människoavbildningar.
Jag blir så imponerad över hur otroligt mångsidig och skicklig han var, denne unike Salvador.
 
Nu är det snart dags att återvända till bussen som ska ta oss vidare på vår utflykt till Dalis värld. Här är jag mätt och belåten på konst men lite sugen på världslig lunchmat.
 
 
Ute har solen värmt dagen till behaglig temperatur och vi njuter lite av strålarna innan vi äntrar bussen.