Det har varit så skönt med plussiga temperaturer hela den här veckan. Takdropp och iskross, vårkvitter hos fåglarna, ljuvligt att slippa kylan och framför allt hopp om kommande vår. Den 27 februari sökte sig solstrålarna ända in mot husväggen snett över altanen för första gången detta år vilket gör mig så glad. Nu blir det bara bättre med en sol som sakta stiger allt högre på himlen och lyser allt varmare för att tina upp vår nedkylda tillvaro. Jag blir helt lyrisk och nästan poetisk:).
När vårvintern nu har inträtt ville jag och kompisen A ta en liten utflykt mot havet i onsdags. Solen lyste inte helt klart bakom disiga moln men Ljumviken visade sig vara en härlig plats ändå.
En ensam vandrare på isen med sin hund såg vi men massor av spår av tidigare vandrare vilket gjorde att det kändes tryggt att gå ut på isen. Det var lite moddigt men inte blött.
Vinterutflykt och apelsiner hör till. Igår var det A som bjöd.
Hon har ulliga fina öronskydd och en riktig skalare med sig.
Jag har bara kameran jag:).
Längre ut ser det ut att vara öppet vatten men helt säker går det inte att vara.
Vackert är det i alla fall, varje år lika magiskt att möta havet olika årstider.
Nu är vi nog på land och blickar ut mot vindkraftverken vid hamnen.
Det blåste lite så vi stannade inte länge utan gick samma väg tillbaka. Nisses konditori hägrade, speciellt deras räkmackor längtade jag efter att smaka, men när vi kom vid halv två var smörgåshyllorna tomma och några fler ville/kunde de inte göra för oss. Så besviken jag blev.
Vi gick då några steg (inte så många) till restaurang Kajutan som erbjöd dagens lunch. Min väninna valde spaghetti med köttfärssås men det äter ju inte jag så det fick bli en pizza, med räkor, kallrökt lax och härlig bladspenat på. Mätta och belåtna tog vi sen en liten promenad i omgivningarna. Den gamla Storgatan med sina fina hus lockade även om det var isigt.
Nästan varje hus pyntas av vackra terasser fulla av snickarglädje. Det vore roligt att få se insidan av dessa fina byggnader. Vackrast av dem alla är det sista huset på gatan, nr 19.
En riktig punschveranda med utsikt över Österfjärden, nästanhavet, det vore något. Men nu finns där en trafikerad led och bron till Obbola så det är inte lika kul längre, att drömma om att bo där, alltså.
En fin dagsutflykt blev det i alla fall och idag har jag dessutom varit med vännen på Nisses och ätit räkmackor så det är inte synd om mig alls. Jo lite, för jag har börjat få ont i halsen och det är aldrig roligt.
0 kommentar(er)
