Barbro S

Kustbandet
Äntligen är min altan ordentligt rengjord och inoljad. Ett projekt som hängt över mig sen minst ett år tillbaka. I värmen som är nu var det bara skönt att jobba utomhus i skuggan. Jag fick hjälp inledningsvis med skurningen i förrgår och gjorde själv klart idag. 
 
Vi hade tänkt åka och golfa idag, jag och vännen, men ångrade oss då det var så varmt. Istället åkte vi till hans stuga i Holmsund där havsvindarna svalkade skönt. Så härlig frisk, lite fuktig luft är gott för lungorna att fyllas med.
 
Vi hade glömt korsordet hemma men inte led vi för det :). Utsikten mot havet är fin fast stugan är i andra led som det kallas.
När tomten är avgränsad och inbäddad i grönska skyddas man från de hårdaste vindarna så läget är helt perfekt. En liten stig leder ner till havet och dit gick jag förstås med min kamera.
Inåt land lyste himlen blå men när jag vände mig om mot havet mulnade det plötsligt på.
Stor kontrast, eller hur?
 
Lite fåglar fick jag syn på och med 21x zoom kom jag så här nära.
Nog är de svarta på riktigt och inte bara pga motljus så jag gissar att det är svärtor.
 
En tärna flög omkring och fastnade till slut på bild.
Suddig, javisst, men man ser att det är en silvertärna då den saknar svart längst ut på näbben.
 
När jag kom tillbaka till stugan var vännen upptagen med att telefonera. Bråttom var det och till slut begrep jag vad som var på färde.
Ser ni den till vänster i fönstret, en stackars sädesärla som blivit instängd i husvagnen. Troligtvis har den letat sig in själv via någon ventil eller... men ut kom den inte på egen hand. Vännen ringde förstås efter sonen som kom ilande med nyckel och rengöringsmedel (kan behövas efteråt) för att släppa ut den lilla fågeln. 
 
En bild på mig hanns också med innan molnen lurade iväg oss tillbaka till staden där det nu också är ganska mulet men ändå så varmt och skönt.
I det gröna sköna trivs jag på en sten :). Magen har blivit större under vintern men jag hoppas att sommarens alla motionsaktiviteter: orientering, golf, trädgårdsarbete, cykling m.m. ska göra att kilona försvinner.
 
Eller varför inte fågelskådning som jag nu är på väg till. Den leds av den skicklige ornitologen Christer Olsson och jag hoppas vi får se riktigt många fåglar. Att skåda ger väl ingen motion men att vandra flera km med tubkikaren på axeln är ganska tufft.
 
Ha en fortsatt skön vecka.