Barbro S

Nya Stora Hotellet
I helgen nyinvigdes Stora Hotellet i Umeå och jag var en av många som passade på att gå med på en guidad visning. 
Gamla Storan som funnits i vår stad sen 1895 har ny fått en helt ny inredning i en alldeles egen stil. Bakom den anrika byggnaden höjer sig det nybyggda U&Me-hotellet som inte öppnats än. Ett riktigt stilbrott i tidens anda.
Vi hade förbokat till 12.30 och fick därför gå före biljettkön och få våra lappar: en klisterlapp att sätta på jackan och en biljett som erbjöd soppa med bröd. Här är väninnan vid entrén med lappen väl synlig.
Kö till höger för de som skulle in vid tolvtiden. Vi hann med att besöka informations"plattan" i Rådhusparken och sen smaka den goda linssoppan med det hembakta surdegsbrödet.
Intressant info om Stora Hotellets långa historia i staden. I iskuberna fanns olika saker infrusna men det var inte helt lätt att se vad det skulle föreställa. Jag föreslog väninnan att det bara var konstnärligt men hon ville inte gå med på det utan hävdade att det skulle gå att se. En hatt, ett instrument eller två men mer gick inte att urskilja.
 
Så var det då dags att gå in. Vi var grupp två bland de som skulle visas 12.30 och vi fick snart komma in i entréhallen eller vad man nu ska kalla den. När jag jobbade på hotell sa vi lobby. Passar det tro?
Receptionsdisken är bara ett glasat bord med en dator på och bakom den syns en hylla med olika gamla hattar. Läckert är det gröna som hänger i taket.
 
Direkt till höger kommer man till baren och där informerade en glad och pratsam norrman om hotellets historia m.m.
Det var en otroligt välordnad visning med dels en guide, i vårt fall restaurangens servitris som ledde oss runt samt olika stationära guider på mer speciella platser i hotellet. Efter norrmannnens tal hade jag lust att tackapplådera men ingen annan gjorde så och då vågade inte jag heller. Däremot applåderade vi när hela visningen var slut.
Bakom baren anas trappan upp till hotellrummen.
 
Nu är vi inne i Gotthards Krog. Namnet kommer från hotellets förste direktör.
Mycket sammet och lite murrigt men fint, tycker jag. Lite roliga detaljer här och där, bl.a. den här lampan med papegoja.
En fin kristallkrona också men den bilden blev suddig. När jag jobbade på Stora Hotellet låg här ett enkelt konferens rum och restaurangen var förstås Rådhuskällaren  en trappa ned längre mot älvssidan.
 
Jag var aldrig stationär på hotellet, förutom då jag jobbade som receptionist en söndag då och då under tiden när jag studerade på P-linjen, men företaget ingick ju i Blå Avenykoncernen där jag var personalchef 1988 - 92. Så jag besökte stället ganska ofta. Usch, jag minns mest jobbiga sammanhang, när det var förhandlingar och andra personalproblem som skulle tas upp.
 
Inte minst när min chef parkerade sig på hotellkontoret söndagar och tvingade mig att besöka honom då för att överhuvudtaget få möjlighet att prata med honom i lugn och ro. Ca tre timmar tog dessa sessioner och jag var ofta helt slut efteråt då min chef pratade om allt möjligt utom det jag ville ha svar på. Jag fick verkligen kämpa för att få honom att  koncentrera sig på personalfrågorna. Till en annan anställd hade han sagt att jag var som hans terapeut. Suck, det känns i min kropp hur slut jag var efter de mötena. Han kunde verkligen konsten att suga energi!
 
Tillbaka till nutiden som är betydligt roligare då vi är på väg mot den fina trappan. Först en liten soffgrupp om man vill slå sig ned en stund.
Vackra kristaller hänger ned från ovan med en egen historia jag inte tänker återge. Kanske för att jag redan glömt den eller kanske för att det är roligare om ni får höra den själva:).
Trappan är den ursprungliga och de gröna smidesdetaljerna tycks jag mig ha sett förut så jag är ganska säker att de tillhör originalinredningen.
Mitt första möte med Stora Hotellet var när jag tog studenten 1973 och vi hade vår avslutningsfest här i festsalen med den vackra kristallkronan. Min förre chef, GA, tog kristallkronorna till Dragonen och prydde danslokalen i källaren med dem sen han tagit över Stora Hotellet. I början på 80-talet någon gång.
 
Tapeten med sjömärket tycker jag är jättefin men den bryter ganska friskt mot hotellrumsdörrarnas hologramliknande utseende. Lite kul!
Vi fördes till sviten med sitt speciella utseende. En vacker takmålning drar blickarna till sig. 
Den är i vardagsrumsdelen men jag tycker den hade passat bättre i sovrummet att ligga och titta på. Sovrummet visar hur de vanliga rummen ser ut, enligt guiden.
Fräscht men kanske lite trångt. Det var så mycket folk att jag inte gick in i rummet så jag såg inte helheten. Sviten var i alla fall riktigt stor och lite märkligt inredd med bl.a. en vacker ho vid spegelväggen. 
Oj, där kom jag med också :) samt bastulavarna i stora badrummet på andra sidan väggen. Undrar vad hon är till för? Att skölja frukt i? 
Jag är inte direkt förtjust i rummets inredning men udda är det ju. Speciellt mattan under soffgruppen var helt gräsligt jättetjock och jag såg framför mig damm och annan smuts samlas i den hur lätt som helst. Tänk om man tappar ett örhänge. Så tjock som den var hittar man väl aldrig igen det!!
 
Till sist fick vi se den berömda vindstrappan som redan synts i många tidningsfoton och den var verkligen speciell. All bråte de funnit på vinden hade de spikat upp på trappans undersida.
Inte vackert men en alldeles egen design vilket säkert är meningen. Min förre chef igen, inredde en fin vindsvåning åt sig och sin familj i början av 90-talet och då fanns ingen trappa upp dit. Jag var på besök en gång när snickare och andra hantverkare höll på att bygga och då åkte vi en smal hiss direkt upp till lägenheten. De fick inte bo där länge innan hela rasket gick i konkurs och bossen flydde till huvudstaden 1992.
 
Däremellan visades biblioteket där jag inte tog några bilder. Kanske för att det var så intressant att höra om David Naezen och hans insatser för Umeå långt tillbaka. Från hotellet kom vi senare in i delikatessbutiken Duå som fått nya fina lokaler.
Även där roliga inredningsdetaljer. Vad sägs om taklampan?
Ledsen att jag kapade ena tvillingens huvud, men så kan det bli ibland när jag får syn på bra motiv:).
 
Efter det blev jag verkligen glad när vi kom ut på det jättefina innetorget. Jag associerade direkt till uteserveringar i Florens eller Barcelona, en härligt kontinental känsla.
Det här är restaurangen Gotthards Krogs uteservering som går att sitta ute på hela vintern. Ljuvligt! Åt andra hållet mer bord och stolar för besökande till caféet/bageriet eller stadsbiblioteket som ska flytta hit i augusti.
Vackert kakelbord, inte sant?
 
Bageriet är inrymt i det gamla stallet som på det viset bevaras till eftervärlden.
Där bjöds mycket gott, bl.a. färskpressad juice. Ett besök blir det snart :). Likaså restaurangen och kanske till och med hotellet ska testas. Så roligt med något nytt i staden även om  ytterskalet är gammalt.
 
Som ni förstår rekommenderar jag ett besök så ni själva kan se hur fint och/eller speciellt det är. Nu är det bara marssolen som behövs för att vårkänslorna ska komma igång riktigt. Fåglarna och takdroppet gör ju sitt till denna märkliga vinter som redan den 22 februari blev till vår, enligt meterologerna.