Det är roligt med utflykter i naturen och som tur är har jag människor i min närhet som gillar att följa med mig. I söndags var det min kära systerdotter som ville hänga med på fågelskådning. Vi är inga supermorgonmänniskor men före 11 var vi i alla fall på väg mot Storavan i Stöcke. Redan kl 7 hade där samlats fågelskådare med ledning av kunniga men när vi kom fram fanns det bara två medelålders kvinnor som fikade och en lite äldre man med Swarowski-tubkikare som jag kände igen sen tidigare skådningar.
Han tipsade om några vitkindade gäss bland andra mer vanliga fåglar. Som vanligt vill jag fotografera fast fåglarna oftast är för långt borta.
Jag zoomar allt jag kan och sen beskär jag i Picasa på datorn. Ett fint par sångsvanar är alltid trevligt att se. Min systerdotter minns svanarna i Västervik, att de var större och ganska aggressiva. Det var knölsvanar och de är inte så vanliga här uppe. Svanar är vackra men inte ska man komma så nära. Jag var på en kurs i Bråviken en gång för länge sen (1995). Då badade vi nästan bland svanarna. Lite ängsliga och på sin vakt var man, men ingen råkade illa ut av vårt gäng i alla fall.
Mestadels var det gäss som simmade omkring i lilla Storavans fågelskyddsområde.
Ja, längre bort simmar de kanske, men dessa grågäss ser ut att stå på marken. Jag tror det är en liten kricka som simmar förbi till höger, för sådana såg vi flera av. Det härligaste var att storspoven drillade högt när vi kom och den sången blir jag alltid glad av. För mig representerar det sommar fast vi har någon månad eller mer tills den är här.
A kikar i tuben min.
Det blåste kallt så vi for vidare till Norrmjöle Båthamn som vi blev tipsade av förbipasserande. De gjorde oss också uppmärksamma på en havsörn som svävade i skyn. Så fin fast jag inte lyckades finna den med tubkikaren.
Det blåste i Norrmjöle också men inte lika kallt, kändes det som. Härliga klippor!
Efter lite letande fann vi hyfsat lä där vi kunde fika lunch.
Så fint med mossigt virke för näten i detta gamla fiskeläge.
Små röda eller trägrå stugor kantar vägen och syns på klipporna lite här och var, men inga människor just denna dag.
Vi var ju ute efter fåglar och fick syn på en storskrakhona med fin punkfrisyr som simmade omkring vid sandstranden en bit bort. Senare fick vi se hanen alldeles ensam bland stenar långt därifrån.
Vi vet att de hör ihop för lite senare simmade han iväg mot henne. Han fick leta ett tag men till slut så fann de varandra igen :).
Den här lilla stugan gillade A och satte sig att sola en stund på altanen.
Jag gick iväg ut på udden där det blåste rejält.
Härligt att se horisonten bre ut sig, inte helt gränslös utan två små öar som stoppar oändligheten. Lite mer skyddat fanns ett par knipor.
Där, bland stenarna, såg vi också stenskvättor, men de hade jag inte en chans att få på bild. När vi var nöjda med vår dag fick A köra bilen hem så att jag kunde slappna av och bara följa med. Så skönt!
Dagen efter drog jättesnöfallet in över vår landsända och plötsligt var världen helvit igen.
15 cm minst föll ned och trots en plusgrad låg det kvar alldeles för länge. Snön var supertung att styra bort från min altan. Jag var faktiskt lite rädd att skada ryggen, men det gick bra. Lilla Desirée blev lite deppad över ruskvädret.
Fast där fanns lite dofter som hon vädrade efter. Nu några dagar senare är våren återställd och idag sken till och med solen så fler och fler tussilago slår ut bland fjolårsgräset.
Ikväll har jag haft ett tufft yogapass med många vridningar. Jag tänker att det är bra träning inför golfen som snart kan börja. Men först en utlandsresa om någon vecka eller så. Till Wien ska vi denna gång.
Ha en trevlig Valborgsmässoafton!
2 kommentar(er)
