konstbarbro

Skogsluffen

Kategori: Miljö, friluftsliv

Även i år lyckades jag och väninnan med att ta alla 100 kontroller i VK/IFK Umeås Skogsluff som är en orientering där du har hela 4,5 månad på dig att hitta igen dessa kontroller på fyra olika kartor runt staden. Det är nionde året vi varit med den senaste tiden. Vi hann med två år när vi var i 17-årsåldern också. Det är en jättetrevlig motionsform där man går eller springer i sin egen takt. Vi går! Man tar sitt medhavda fika på fina platser, gärna bergsknallar om sådana finns och njuter av att vara ute i naturen, andas frisk luft och få se en fågel eller två.
I år kom vi igång sent för saker hände i våras men i höst hann vi i alla fall ifatt. Däremot blev höstdagarna inte så fina som vi hoppats utan morgondimmor och regn gjorde det mesta vått. Det var riktigt tufft att vandra i bergen med våta klippor, mossa som lätt halkade iväg och vi med dem, men det gick och vi höll oss på benen, tack och lov. Lite försiktig bör man ju vara i vår ålder men härligt är det att klättra upp och ned.
Den här dagen, vår sista orienteringsdag för säsongen, var vi i Kvarnfors, ca 1,5 mil från Umeå. Höga berg med vacker utsikt över Tavelsjön, många klippor och skrev att kliva över, men tyvärr alldeles för vått för att riktigt njuta. Uppför gick vi tryggt efter en stig men nerför blev det till att klättra försiktigt. Jag vet inte om bilden helt förmedlar hur brant det var, men jag höll mig i träd och delvis hasade nerför till slätare mark. Väninnan hittade en lite säkrare väg längre bort, men jag gillar att klättra :).
Kompassen kom väl till användning och fungerade bra. En kompass som jag fann i skogen på 60-talet där militären brukade hålla till, gamla I20:s område nära den by, Grisbackaänget, som jag är född och uppvuxen i. Den håller än och visar rätt för det mesta. Ibland är det svårt att följa den rakt och då kan det hända att man kommer lite snett emellanåt då det varit snårigt och svårt att gå.
Ett vackert motiv förevigas. Nedan kommer min variant.
Fint inspunnen grantopp. Med bättre makro kan man komma ännu närmare dropparna men här kan de i alla fall anas.
 
Vackra höstfärger när vi närmade oss bilen.
Och kraftledningen som ni ser mer av här.
Så var då den motionsformen över för i år. Den 25 september var vi klara. Två dagar senare spelade vi, jag och Å samt hans vänner B o U, senaste golfrundan. Med tanke på vädret sen dess undrar jag om inte golfspelandet också är över. Fast jag såg att i fjol spelade vi sista rundan den 29 oktober så kanske...
 
Så smått har jag tagit upp bridgen igen, än så länge på trivselnivå med träningsspel då vi får prata och hjälp finns att få. Så roligt men tufft för min delvis utbrända hjärna. Utbränd är ett så fruktansvärt ord. Uttröttad och stresskänslig låter mer relevant. Det tar flera timmar innan jag lyckas somna efter en bridgekväll, så uppvarvad är jag. Men spelet är roligt, mycket utmanande och medspelarna är jättetrevliga. Det sociala betyder mycket.
 
Jag tror det har slutat regna nu. Ska ut och leta efter min lilla katt som verkligen inte vill gå på låda inne fast regnet vräkte ned utanför med starka vindar i de lövsläppande träden. Min andra, lilltjejen, har inga problem med att hålla sig inne, men Tusse han vill ut ut ut.
 
Ha en trevlig höstvecka! 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: