Nu har det snart gått en månad sen jag skrev här sist. Bilderna till inlägget förberedde jag för längesen men en elak förkylning drabbade mig. Den gick över till bihåleinflammation som jag nu äter pencillin för. Jag har alltså inte haft någon geist även om jag inte varit liggande i hög feber utan bara väldigt snuvig och allmänt seg.
Tillbaka till min Stockholmshelg i slutet av oktober. Min sista dag valde vi att stanna ute på Värmdö och promenera omkring i närheten av Hemmesta. En kort bit från bostadsområdet mötte vi först en ekorre och sen ett rådjur som jag inte lyckades fotografera. När vi gått igenom skogs-/naturområdet stötte vi på ännu ett rådjur inne på någons tomt.
Den stod vänligt stilla tills jag zoomat in och knäppt. Härliga hus med stora tomter, klart bovänligt för en naturälskare som jag.
Här kan man ana lite blått på himlen fast regnet strilat lätt före.
Väninnan E jag känt sen hon praktiserade som receptionist på Esso Motor Hotel i Umeå 1975.
Vi gick över den stora, trafikerande Värmdövägen och ut mot havet på andra sidan.
Färgerna blir vackrare när gråmolnen glider undan.
Torsbyfjärden tror jag vattnet heter men...
...om det är en ö eller fastlandet vi ser vet jag tyvärr inte.
Fint men lite blåsigt. Jag gläder mig i alla fall åt att slippa regn.
Så fint att vandra bland de stora träden och bergsknallarna. Tiden gick fort och det var dags för en liten macka innan jag tog bussen in till Slussen. Där vandrade jag genom den gigantiska byggnadsplatsen till Gamla Stan.
Där mötte jag en bekant, käre Evert, som såg ut att trivas på torget där Västerlånggatan börjar eller slutar?
Med endast lätt ryggsäckspackning var det skönt att promenera bland andra turister och enstaka fordon. Visst fanns det affärer som lockade men roligast kändes att fönstershoppa, som här t.ex.
Mycket vackert konsthantverk. Rosinas katter gillar jag, har några här hemma redan 😄.
Västerlånggatan var verkligen lång och inte kom jag ut där jag trodde utan vid Riksdagshuset helt plötsligt. En demonstration med irakiska flaggor skanderade slagord men jag gled förbi och koncentrerade mig på att försöka känna igen mig.
Visst är det bekanta miljöer man sett på TV ofta men just då var jag inte säker på åt vilket håll jag skulle gå. Det blev till att fråga en vakt som med skön norrbottensdialekt upplyste mig om att jag var på Drottninggatan. Äsch då, där har jag ju gått många gånger men oftast längre bort.
Vackert trots att innerstaden inte bjöd på sol som därute på Värmdö.
I Strömmen kanotades det under bron just där det var som mest strömt. Jag fortsatte Drottninggatan, den del som var relativt okänd för mig men när jag såg lite grönt vek jag av till en annan gata.
Det visade sig vara Klara Norra Kyrka som jag alltid passerar genom när jag kommer från Centralstationen.
Mäktigt tornar den upp sig för oss besökare. Jag har sett gudstjänster på TV därifrån och de gör ett mycket bra arbete för hemlösa och mer eller mindre trasiga medborgare.
Så kom jag då till kära Centralstationen som är mig så bekant. Guldklockan utanför däremot kände jag inte igen fast den säkert stått där i evigheter.
Den kanske är nyförgylld.
Nu dags att göra lunch, lite sen är jag allt men jag fick äntligen inspiration att skriva blogg😀. Kanske det är ett tecken på tillfrisknande. Jag hoppas på det.
Må så gott ni också i juletider!
1 kommentar(er)
