Efter vår lunch beslöt vi oss för att leta reda på den gamla bron vi sett i en broschyr. Långt var det inte men vi hade missat den helt när vi kom. Bron från 1400-talet imponerade, faktiskt byggd på ruinerna av en ännu tidigare bro.
När vi besökte Mostar i Bosnien-Hercegovina hösten -17 fanns där en liknande bro. Den hade kullriga stenar, svåra att gå på, men här i Dolceaqua gick det lättare med slätare trappsteg fast den var lika brant.
Växterna trivdes på den gamla muren. Utsikt över resten av byn dit vi var på väg, främst till busshållsplatsen vid ett litet torg.
Där stod bl.a. denna dam staty.
Kvinnlig vingud eller vanlig vindruvsarbeterska, men varför då naken? Idéer?
Det visade sig att vi precis missat bussen och att nästa skulle gå först om två och en halv timme. Uppgivna satte vi oss på en bänk och iakttog folklivet runtomkring, barn med hund och bollar, en oerhört pratsam grupp italienare som skulle fylla två bussar. Vi funderade på om vi skulle våga lifta med dem till Camporosso, men istället tog vi en promenad längs vägen vi kommit på med buss tidigare under dagen.
Där växte apelsiner utom räckhåll för oss, så läckra. Blommande fruktträd med vita blommor, svårfotograferade, blågregn som inte heller blev bra på bild. Vi läste på alla busshållsplatser men ingen tidigare bussavgång gick att finna. Då vände vi åter och gick över den fina gamla bron igen.
Utsikt mot slottet och de gamla byggnaderna. Ett café lockade och vi unnade oss en Aperol Spritz i den sjunkande eftermiddagssolen.
Där hörde vi faktiskt tungomål nära hemifrån, närmare bestämt norska. Tiden gick riktigt fort, likaså bussen som kom rusande förbi om inte vi gått ut i gatan och viftat frenesiskt senare vid hållplatsen. En sista kvällsbild från fina Dolceaqua.
Hemfärden gick lätt även om vi även där fick gissa oss till var vi skulle stiga av. Väl hemkomna till vårt hotell, Le Petit Royal, var vi så trötta av dagens äventyr att vi inte iddes gå ut och äta middag. Det fick bli lite frukt, kanske en croissant kvar från frukosten och vatten innan vi gick till sängs. 5-6 vykort skrev jag och lite dagbok för att minnas.
Nästa dag, den 10 april, åkte vi med på en guidad tur till bl.a. Savona. Guiden var trevlig men ganska okunnig då han var inkallad i sista minuten för att ta hand om vår grupp. Mycket berättade han inte, säkert eftersom han inte hunnit läsa in sig på de olika utflyktsmålen. Savona och Genua hade varit jämnstora städer men i kampen om herraväldet hade Savona backat och nu är Genua den större och mer kända orten. Bussen stannade på Piazza Maleni och vår guide gick med oss längs arkadgator mot hamnen. Där visade han på tornet Tara, stadssymbolen för Savona.
Innan han släpper iväg oss på egen hand berättar han att det längre bort finns ytterligare ett torn och en borg. Vi letar upp tornet, tar några bilder...
...också av en rund stengubbe bland träden.
Sen går vi mot hamnen med massor av båtar, alltid ett trivsamt fotoobjekt.
Byggnaden i jordfärger till höger om höghuset är i samma byggnadsstil som Stora Hotellet här i Umeå lade jag märke till. Vi hade två timmar att fördriva i okända Savona men tiden gick fort och borgen var betydligt mer intressant än vad det lät på guiden så vi hade kunnat stanna längre också 😃.
Mer från Savona kommer senare. I lördags inleddes min golfsäsong med en niohålsrunda på gul bana i Holmsund, Umeå GK. Även igår gick jag och vännen ut, men bara 5 hål då konditionen inte riktigt räckte till. En skön försommarkväll var det och slagen lite bättre än den första rundan i alla fall. Så roligt att ha kommit igång. Idag vräker regnet ner och inomhus är jag helst. Ett besök av systerdottern med 1,5 års dotter livade upp eftermiddagen.
Ha en skön nationaldagsvecka!
1 kommentar(er)
